23 feb. 2021

Döda martyrer & ärtiga apor

För några månader sedan köpte jag en besynnerlig liten tavla på Jesus, i en second hand butik. Tavlan är lite creepy för det är nästintill omöjligt att avgöra om Jesus tittar eller har slutna ögon: 


Den lilla tavlan har idag en fin plats i mitt soldattorp från 1680:



Jag kunde inte hitta någon hänvisning till vem som gjort lilla Jesus-tavlan, men när jag började diskutera den populära medeltida företeelsen "Veil of Veronica" med en kompis snubblade jag plötsligt över min Jesustavla! Den är alltså en Veronikas duk, gjord 1874! Och nu fick jag också ett namn på vem som gjort den - ungerska sekelskifteskonstnären Gabriel von Max

Von Max tillhör konstbeteckningen "sucession" som beskrivs på följande sätt på wikipedia:
Secession innebar en opposition mot byråkratism inom konsten, mot akademiväsendet, mot förlegade undervisningsstadgar och utställningsreglementen. Secessionisterna upprättade fria skolor och grupputställningar med egen jury, grundade på personlig och konstnärlig sympati mellan medlemmarna.

De mest betydande grupperna fanns i München (1892), Wien (1897) och Berlin (1899). I Österrike-Ungern kom Secession att bli starkt förknippat med jugendstil och används där än idag som synonym, se Wiener Sezession. I Tyskland var secessionerna inte lika associerade med en viss stilriktning.

Jag hade aldrig hört talas om sucession innan, men jag gillar iaf Gabbe såpass mycket att jag tänkte dela med mig av mina nyfunna favoriter av honom.

Von Max inspiration var en salig blandning av parapsykologi (somnambulism, hypnotism, spiritism), Darwinism, asiatisk filosofi, Schopenhauer, diverse mystiska traditioner. Utöver det gillade han att måla av ett gäng apor som han hade boende hos sig. Allt detta blir en ganska skön konstkompott:

Saint Theresa Morl (1868)

The Anatomist (1869)



The Scholars

The white woman (1900)

Elizabeth im Gebet für Tannhäuser

Saint Julia, Crucified Martyress (1866)

The Ecstatic Virgin Anna Katharina Emmerich (1885)

Last Performance

The Raising of the Daughter of Jairus (1878)

The Raising of the Daughter of Jairus (1881)

Monkeys on the piano (1905)

The seeress of Prevorst (1892)

Monkeys as Judges of Art (1889)

Det är bara en tidsfråga innan några av dessa pryder mina väggar här hemma kan jag meddela, utöver Veronikaduken jag redan har på plats då.