29 aug. 2013

Behold: UPPSALA!

Halva världen verkar, liksom jag, bevistat Uppsala förra helgen då elaka dödsdyrkarna Watain spelade. Jag & min kamrat Markelius hade sen länge bestämt att vi skulle dit & efter lite insats som herde lyckades jag samla ihop ett glatt gäng vi kunde åka till Uppsala med: Maritza, Anton, Albin, Rikki & hans tjej Agnes. :D

Det blev en jävla livad kväll, med båda mystiska familjeavslöjanden & överraskningar:

Redo för Uppsala!

Äntligen inviga en nästan färdigblingad jacka+väst. Att skapa den perfekta
ytterplagget är en lång & ofta smärtsam process. But soon, my love. Sooon...


Efter att ha svettats på tåget placerade vi oss listigt i
parken nära spelningsstället. Maritza, Agnes & Rikki! 

Bandpic med osynliga äpplen & färglösa scenkläder :D
Jag, Markelius, Albin & Anton representerar.

Sen skedde något makabert! Upp dyker Markelius tidigare helt
okända storebror! Alla var chockade över likheten. Tom de själva.
(Obs Markelius t.v, mystisk storebror Emil t.h. Eller...?!) 

Mötet spred sig på nätet. Min  kompis Emanu kunde inte hålla
sig från en rörlig gif för att ytterligare illustrera likheten :D

Sen gick pojkarna på! Det var varmt & visuellt mycket fagert. Dock tyckte jag
spelningen var lite... trist. Jag föredrar nog Watajnarna på skiva. 

Sen hamnade vi på en obskyr rockklubb någonstans i Uppsala. I samförstånd
kom jag & Maritza fram till att White Russians är den enda värdiga drycken. 

Hela kvällen kallade Markelius & Emil varann för Storebror samt Lillebror, & sanna familjeband växte fram mellan de båda. Efter att jag fått gratis tequila av mystiskt svenne-banan-par, skrattat, lattjat med kompisarna, sprungit på vänner från fjärran landskap (HANNA!) & vi försökt hitta vegetariska hamburgare utan framgång beslöt vi helt sonika att åka taxi hem till Stockholm. Som man gör :D Tillslut fångade vi en taxi efter sluga inlockningstaktiker & jag, Albin & Maritza sjöng mim-schlager på dåliga hits på radion heeeela vägen hem till Stockholm. Min snusdosa var micken. Jag misstänker att chauffören var måttligt road. :D

En jävla bra kväll! Tack alla inblandade! :D

Nu ska jag fixa det sista inför maskerade som jag ska på på lördag. Återkommer givetvis med detta. :D Det kommer bli en rolig helg till. jag är så bortskämd! :D

25 aug. 2013

Enzymion - a bundle of joy!

Jag har lovat Emma-Maja att äntligen outa den här produkten, så här kommer det! :D

Min favoritkräm Cosmetic Lad hade tagit slut. Jag dundrade in på LUSH bara för att upptäcka att min vapedragare var slut där. Det var mitt i sommaren & jag gjorde klart för biträdet att jag inte ville ha ngt som var för tungt, utan en lätt kräm. Hon stoppade genast krämen Enzymion i min hand. Bra mot hud som känns oljig sa hon. Jag slog till direkt.
Inte för att jag brukar ha oljig hud alls men den här sommaren slog det till plötsligt. Så sjukt trött på att näsan & pannan snuskar till sig & sabbar sminket :D Så Enzymion fick en välförtjänt chans.

This little bundle of joy består av färskfrukt för dess enzymer & AHA-syror: en massa ananans, papaya som stimulerar & kickstartar, färsk citronjuice mattar ner. Avokado & rosolja för vitamänger & mineraler! "Enzymion mops up excess oils and literally cleanses your face of dead skin and debris throughout the day" som de säger på hemsidan. De menar också att den är perfekt under just smink med nästan primer-effekt!
JASÅ tänkte jag. Vi testar väl. För de tförsta är den mycket tunnare än min vanliga kräm & tas upp i huden nästan direkt. Inte en massa kladd, utan en fräsch återfuktad känsla. Det känns lite som att smörja in dig med en massa färsk frukt, fast i krämform. Luktar skitgott, lite som en smaskig drink :D

Funkar den då? SOM FAN DEN GÖR! Redan efter första veckan med den här var jag frälst - ingen oljig snok, sminket sitter skitbra, & krämen dämpar småblemor i fejjan fantastiskt bra. Dessutom smörjde jag in i lite dry sports jag har med den & hör å häpna - men den här är först krämen någonsin som verkligen effektivt återställer huden, även torr å irriterad. Jag fattar inte hur.
MEN den är som sagt väldigt lätt. Till vintern kanske för lätt för känslig hud som min - men då kommer jag helt enkelt blanda i några droppar arganolja & VIPS så har man perfekta nattkrämen :D Eller köra Cosmetic Lad under vintern. Vi får se... :)

24 aug. 2013

“There are people in the world so hungry, that God cannot appear to them except in the form of bread.”



Ser dokumentär om barn-anorexia med ett behandlingshem i England. Blir chockad av det jag ser - inte så mycket för att det är så unga barn det handlar om, utan behandlingsmetoderna av dem. Inser att inställningen till anorexia inte tycks ha förändrats alls sedan jag var liten...

Jag har själv personliga erfarenheter av allvarlig anorexia i familjen, & jag gick även 6 år på Kungliga Svenska Balettskolan, där några elever led av återkommande problem med anorektiska tendenser (ingen i min klass vad jag vet, som tur är). Skolans reaktion på anorexia hos sina elever: stänga av dem tills de nått rätt vikt, & VÄGA dem på plats inför varje träning. HUR kan man tillmötesgå en flicka eller pojkes stora fixering vid sin egen vikt mer effektivt än att just kontinuerligt väga dem? Skolan erbjöd ingen terapi, inga samtal om näringslära och träning, inget intresse för psykologiska problem. Bara avstängning & invägning inför den dagliga träningen. Mitt stora problem är att man har en skola där de elever som kommit in varje årskurs tränar på exakt samma nivå som en elitidrottare - vi tränade 3-4 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. Det är en mycket hård träning som leder till en EXTREM kroppsfixering i kombination med prestationskrav och konkurrens som för vissa barn trollar fram anorektiska beteenden. Men skolan reflekterade inte en enda gång kring att utbilda barnen i hur kost samverkar med den extrema träningen. Varför måste man äta bra? Vad bör man äta? Vad händer med kroppen om man tränar på vår nivå men utan bränslet som krävs? Inte ett ord.

BBC-dokumentären handlar om ett behandlingshem för flickor i yngre tonåren som lider av anorexia, vissa av dem så små som 11 år. Personalen konkluderar att problemet med ätstörningar kryper ner i åldrarna. Patienterna på behandlingshemmet går visserligen i terapi och träffar regelbundet läkare. Men det som slår mig som helt hysteriskt är den extrema fixering vid mat som behandlingshemmet har: barnen måste varje morgon spendera högst 25 minuter med att äta sin frukost. Man får inte välja bort någon mat under någon av måltiderna. Långa ärmar, långa naglar & utsläppt hår är förbjudet, för då kan barnen gömma maten i kläder eller i håret. So far so good, antar jag. Men så ser jag var barnen tvingas äta:

Frukost: Fettdrypande scones med lager av marmelad eller jordnötssås. Godis.

Lunch: Friterad mat, mängder av vitt bröd. Godis.
Middag: Vit pasta, vitt ris, massor med återigen friterad smaklös mat. Läsk. Påtvingade efterrätter som består av fettiga muffins eller stora chokladkakor.

Jag såg inte en enda grönsak eller frukt under någon av måltiderna. Bara fett, tomma kalorier och socker. En klassisk engelsk matkultur visserligen, men VADFAN?!

Är det ingen som tänkt på att barnen kanske behöver förstå konceptet näringslära? Barnen är livrädda för fett, men ingen är intresserad av att förklara för dem olika typer av fett som existerar, varför vissa är extremt nyttiga för kroppen? Varför inte hjälpa dem att intressera sig för näringslära och skapa ett intresse för verkligt nyttig mat? Låta dem själva vara med under matlagningen, låta dem själva välja vilken typ av mat de vill laga, och förstår hur bra mat kan vara för kroppen? Introducera dem till hela paradiset av mineraler, fibrer, vitaminer, fettsyror och aminosyror? Vet ingen att det finns en direkt länk mellan depression & underskott av DHA-fettsyror tex? Hur fan kan man ge deprimerade små barn mättade fetter, friterat & raffinerat socker när de behöver massor med omättade fetter, fibrer, fruktsocker, protein och massor med vitaminer och mineraler? Men nä. Ungjävlarna får fish and chips. Jag hade själv blivit anorektisk om jag tvingats äta den där vidriga tomma maten varje dag, som dessutom är i stora mängder skadlig för kroppen.
Det kanske sorgligaste i dokumentären är en liten flicka som intresserar sig för organisk mat och äter som en champion när hon lunchar på en organisk restaurang. Men bara för att hon väljer en pastarätt istället för friterat eller vitt ris den dagen, så blir hon straffad.


Okej, dokumentären kanske säger mer om engelsk okunskap inför vilken mat som är bra för kroppen och vilken som inte är det. Men jag tycker allting reflekterar samma sak: ingen orkar lära barnen mer än att de MÅSTE ÄTA. Men ingen orkar förklara VARFÖR. Ingen förklarar för dem hur allting hänger ihop. Ingen pallar att visa hur träning är bra, men kräver bränsle i form av näring för att det ska vara bra för kroppen. Det enda man gör är underminera deras rädsla för mat & öka deras fixering vid deras vikt. Så extremt sorgligt. Jag kan bara hoppas att svenska behandlingshem ser annorlunda ut, samt att Kungliga Svenska Balettskolan inte bemöter sina anoerktiska elever så samma sätt som de gjorde när jag gick där. Hoppas går ju.

21 aug. 2013

Bland stencirklar & rödlätta britter

Glädjen när man upptäcker att fantastiska BBC's dokumentärer kan återfinnas på youtube! Jag är så förbannat trött på alla sensationella men fullkomligt själlösa & tomma amerikanska historiedokumentärer som överfyller DocumentaryHeaven. Brittisk kvalitet däremot, yummie! :D

Idag hittade jag en BBC-dokumentär jag måste rekommendera! Den handlar om det förkristna Storbritannien & fokuserar på byggnader & religiösa platser, som tex Stonehange och cirkeln i Avebury:



En sak jag framförallt finner extremt fascinerande är hur allting tyder på att de förkristna britternas relation till döden skiljer sig så radikalt från vår inställning till döden idag. Att man bodde intill eller tom ovanpå sina förfäders gravar - raka motsatsen till idag, där de avlidna istället placeras inhägnade & så långt bort från våra bostäder som möjligt. Denna orädda inställning till döden förklarar tydligen britternas kampanda när romarna invaderade deras öar - om döden bara är en del i en sluten cirkel, då finns ju rimligen ingenting att förlora i en strid. 

Det får mig genast att tänka att det kanske är just rädslan för döden som förslavar oss i det levande livet? Att de nya monoteistiska religionerna i själva verket inpräntade dödsskräck i sina undersåtar för att enklare kunna styra dem? För går man ständigt runt & är livrädd för vad som komma skall bakom nästa dörr, är man rimligen mer foglig för vad som tilldelas en i rummet man befinner sig i. Ett ganska enkelt sätt att rätta in människor i leden. Kanske kom dödsskräcken till förkristna Europa med den Enda Guden.

Anyhow... dokumentären rekommenderas varmt! Nu ska jag snaska vidare bland denna BBC-guldgruva. Hösten är räddad!

19 aug. 2013

Låt mig presentera...

...hårvårdsmärket  KEVIN MURPHY




Jasså säger ni, varför det? Jo det ska jag tala om för er, att ett hårvårdsmärke med goda miljöinitiativ, är paraben & sulfatfri OCH dessutom inte är djurtestat, då är det något att presentera! Dessutom är det ett lyxigt frisörsalongsmärke, för alla er därute som älskar lite flärd :D 
Kevin Murphy är en smågalen australiensisk stajlist med förkärlek för naturliga ingredienser & djur. Han har stajlat en massa kändisar som man gillar, tex Cate Blanchett, Selma Blair & Kylie Minogue & han jobbade bla med stajlingen i Moulin Rouge! Såhär står det på hemsidan:
KEVIN.MURPHY is a fashion focused range of salon only, professional, hair care products created by Kevin to meet his needs as an editorial hairstylist.
Unsatisfied with the performance of mainstream hair products, Kevin recognized the need for weightless products that provided performance, strength and longevity to support today's ever changing looks.
Born from the same philosophy as skin care and inspired by nature's best, the KEVIN.MURPHY range of shampoos, conditioners, treatments and styling aids, is an indulgence of runway looks and natural aromatherapy catered for every hair type.
The products are made from renewable and sustainable resources whenever possible, using pure essential oils, plant extracts and natural antioxidants.  All KEVIN.MURPHY hair products are sulphate and paraben free.

& bara en sån sak som att alla förpackningar är i återvunnet material, samt fyrkantiga för att maximera effektiviteten vid transport. LOVE THAT SHIT! :D

Jag fick på frisörsalong en detox-kur av KEVIN.MURPHY som var helt sjukt mäktig på mitt hår! Nu senast har jag införskaffat en av hans hårsprayer (Session Spray) dyr som guld, men sjukt bra & luktar ljuvligt. Jag hade länge letat efter en hårspray som inte är testad på djur, & inte innehåller sjuka mängder konstiga kemikalier & elakheter. Mitt sökande tycks vara över! :D 

18 aug. 2013

Facta non verba

Instagram får sköta snacket:














Varför tar sommaren slut så fort? & varför gick helgen som var förbi alldeles för snabbt? Varför är fantastiska böcker alldeles för tunna & varför kan man inte åka motorcykel året runt? :(

15 aug. 2013

Som min väns farbror sa: "Han va en sån därn mångmördare!"

Det var ju förjävla länge sedan jag skrev en bokrecension, & jag vill ju inte att folk inte ska tro att jag inte läser. För det gör jag. Läste tex precis ut den här lille blodpåsen: boken "Monster", av ekonomiprofessorn Micael Dahlén. Ledordet för boken är kort och gott seriemördare. So far so good! :D

Boken består främst av fem ganska trevliga presentationer och intervjuer med vår tids kanske mest kända seriemördare. Vi bjuds på fika med den japanske kannibalen Issei Sagawa som helst sonika käkade upp sin kvinnliga kurskamrat; vi får träffa den självbelåtna giftmörderskan Dorothea Puente; det samkvämas med skolmassakerns original gansta Wayne Lo; man får hänga med den bindgalne sektledarn Charles Manson och vi får morsa på mammamördarn tillika tjejtjusarn Peter Lundin. Ganska fina porträtt av skogstokiga mördare i deras egna hemmamiljö, där Dahlén samtidigt försöker gräva i fankulturen kring dem. Han talar med mördarnas hängivna fans & får se nakenbilder å kärleksbrev beundrare skickar till mördarna i fängelset. Lite chockerande är det allt bitvis. Mörkrädd blev jag faktiskt, särskilt av den omåttligt obehagliga japanen, som idag arbetar som matrecensent. Only in Japan! :O

Men varför intresserar sig en ekonomiprofessor för dessa mångmördare? Frågan känns faktiskt riktigt befogad. Även om jag verkligen uppskattar det charmigt skrivna avsnittet om kannibalen Issei's mustiga flerdagsmiddag eller att porträttet av Charles Manson känns så levande att man nästan glor själv in i sektledarns ögon, så kvarstår ändå frågan - vad är poängen med den här boken?

Den känns så... sensationell. Lite som att googla wikipedia på respektive mördare & sedan kombinera det med en drös intervjuer på youtube, liksom för att gotta sig. Eller ska vi likna det vid snabbmat? Man får sitt behov stillat, men efteråt känner man sig ganska däst & inte ett dugg fräsch. Jag känner att jag inte vet så mkt mer om vare sig dessa mördare eller de bakomliggande strukturen kring den absurda idoldyrkan en känd mördare otvivelaktigt får. Dahlén dedikerar visserligen nästan en tredjedel av boken i något slags halvtappert försök att analysera popkulturens mördarglam men jag lämnades helt oupplyst. Den delen av boken var tyvärr allra tråkigast - jag skummade igenom den.

Eller som Sofia sa: "Det är märkligt att skriva en bok om att det är märkligt att det skrivs böcker om seriemördare".

Så vad säger man? Första delen av boken: Yay! Andra delen: nay. Det blir en trea:




14 aug. 2013

Hurra im back! Its back!

Blev säkert inga större skillnader mot förra gången, bara lite luftigare. Eller? Nu har jag iaf lärt mig att blogger är ännu sämre än jag misstänkte tidigare ;D Akta er för att snubbla runt på knappar när ni bara ska ändra ngt litet. (& säkerhetsspara!)

Nåväl! För att fira att jag inte längre har en vinröd skitful bloggma kan jag visa er en skitfin sak som hände mig igår. Jag & min kompis Henrik drog igång en diskussion om varulvar i olika shapes & forms (eftersom jag nu mot alla odds ger säsong sex av True Blood en chans):



& hör å häpna! Några timmar senare övveraskas jag storartat av att Henrik ritat mig som en livslevande varulv. HURRAAAAAAA!!! :D:D:D:D så jävla snygg, i love it! Älskar tischan, å mina fina handskar, å tuffa bältet & fina vargnunan <3



Det är sjukt bra att ha talangfulla tatuerare som blir uttråkade ibland, som vänner. Spana in Henriks studio i Stockholm, www.gallontattoo.se !

shitfudge

Skulle ändra en överskrift - råkade radera hela jävla layouten. KUL.




...nåväl. Nu har jag något att göra ikväll iaf. Håll till godo med mesiga looken så länge.

4 aug. 2013

Filmrecension: Dark Prince: the true story of Dracula

Jag när en förkärlek för gamla goda skräckfilmer om vampyrer, diverse missförstådda monster & gotiska mördare. Dessutom vurmar jag för europeisk 1400- & 1500-tals historia. När man då springer på en rulle som handlar om Vlad Tepes, 1400-talets pålspetsande rumänska föregångare till Bram Stokers Dracula, måste man givetvis ge den en chans. Särskilt när man som  jag bara suttit hemma & sytt hela helgen är filmer ett trevligt sällskap :D Min kompis Jocke efterlyste en recension. Håll i er:


Dark prince: The true story of Dracula



Dark prince från 2000 inleder starkt med en hunkig svartmuskig Vlad som spelas av tysken Rudolf Martin. Vi får mörkmystiska miljöer & en flashback till Vlads hårda men rättvisa barndom innan storyn drar igång. Vlad blir kidnappad av turkarna & tvingas leva med dem under skam & förnedring tills han är vuxen då han blir fri. Väl hemma i gamla Rumänien återerövrar sin rättmätiga plats på tronen & blommar ut i full sadism när han hänger sig åt hämndaktioner & diverse skrämseltaktiker. Han hamnar snart i bråk med både ortodoxa kyrkan & Ottomanska riket - perfekt upplägg för en massa svärdsfajt & pålspetsning! 

Men vad är en mörktgotisk rulle utan romantik? Dracula blir givetvis blixtförälskad i en plutig prinsessa med pipröst & överbett! Efter att han visat upp sin danceskills faller hon också för honom & giftermål är ett faktum. Snart inser hon dock vilken läskig typ Vlad egentligen är & tappar sugen. Kärlekshistorien tar en tilltänkt dramatisk vändning.

Scenmässigt är det som vanligt horribla hittepå-kostymer i en ohelig blandning av krossat sammer, plysch & skinnvästar, men det var ju knappast oväntat. Fejkade rumänska dialekter & vitt puder kryddar även skapelsen!
Vi får dock njuta av mycket fagra miljöer – det är en blandning av massor av pittoreska medeltida städer & gotromantiska salar. Jag gillar framförallt den extremt pittoreska lilla trädgården framför ett litet 1400-tals slott där Dracula råraggar på sin tilltänkta första gången. Flera av miljöerna påminner dessutom oerhört mycket om Rumänien med sina höga berg & stora skogar. (Jag var faktiskt där på Dracula-resa när jag var 16. Men det är en heeelt annan historia.)

Draculas skådespelarinsats lämnar mycket att önska men han har iaf en air av je ne sais quoi – jag tycker han ser ut som en blandning mellan Kevin smith (som spelar krigarguden Ares i Xena-serien), Khal Drogo & Peter Steele (sångaren i Type 0 negative för den oinvigde). INTE fy skam :D
Vad gäller "The true story of Dracula" håller den sig väl tidvis till fakta. Hur Vlad blev kidnappad av turkarna, hur han låg i ständiga krig för att avstyra turkisk invasion, hur han älskade att spetsa sina fiender samt att hans första fru dog genom fall från hög höjd. Tidvis framställs Vlad i filmen som en räddare av det rumänska folket – en syn på Dracula som många i forna Valakiet fortfarande håller fats vid. Min lillasyster berättade om en liten rumänsk tant hon känner som har en tavla av Vlad Tepes på sin vägg - enligt henne en av Rumäniens stora folkhjältar! :D

Men tyvärr överträffar sällan fiktion verkligheten. Trots Rudolf Martins hunkiga uppenbarelse & de vackra medeltida miljöerna får den här rullen bara 2 Shane Macgowans av 5 möjliga:




  Vill man se en riktigt bra Dracula-rulle som faktiskt också är någorlunda trve to the original Vlad Tepes tycker jag man ska se Bram Stokers Dracula istället. Om någon nu missat den. Kanske världens bästa film. (= kär i Gary Oldman för evigt!)