31 maj 2016

Läskig dokumentär: historiens dödsfällor

Oh! En av mina favorit BBC-minidokumentärserier ligger just nu uppe på SVT-play! Den heter på svenska "Historiens dödsfällor" eller BBCs originaltitel Hidden Killers, och handlar om dolda farligheter som tog kål på människor i deras hem och hushåll under engelska renässans, Victorian samt Edwardian perioderna i Storbritannien. Sjukt jävla spännande!


Mitt favoritavsnitt är naturligtvis Turdorperioden som går in på en massa morbida detaljer jag inte kände till sedan tidigare.

Tex, hur kommer det sig att människor plötsligt börjar dö pga tandrelaterade sjukdomar under renässansen - varför ser vi plötsligt hur tänder hos skallar från 1500-talet är fullkomligt sönderruttnade i jämförelse med medeltida skallar som inte alls lider av samma extrema orala förfall?

Eller vad är förklaringen bakom att en vanlig dödsorsak för kvinnor var just drunkningsolyckor i Tudor England, som återges i den här läskiga dikten: 
...her garments 
heavy with their drink
Pull'd the poor wretch
from en melodious lay
to muddy death

Hur farligt var det att att få relativt ofarliga skador som brutna ben, fallolyckor eller att föda kids? Eller hur farliga var samtida läkedomsböcker som spred sig som en löpeld i samband med tryckerikonsten?

Ja ni hör ju, så sjukt smaskigt! Rekommenderas varmt! Serien ses här på SVT-play, men kan också hittas online om man söker på den engelska originaltiteln på serien.

Stuff that doesn't suck

Jobbar hemifrån, förkyld. Det är skönt att kunna jobba från soffan, höra fågelkvittret utanför och dessutom gå klädd exakt hur man vill. Jag sportar ett par grå tajts, extremt tjocka yllestrumpor och en av pappas stora svarta munktröjor med korta ärmar som jag ärvde från honom. Pappa sydde nämligen alltid upp sina ärmar på hemmatröjor till trekvart - av den enkla anledningen att han ville kunna diska och skrota runt i köket helt irritationsfritt utan ärmar som hela tiden måste vikas upp för att inte bli blöta. En smart pappa, helt enkelt.

Folk frågar mig ofta "hur livet är". Ibland vill jag inte sätta ord på det, särskilt inte när allt känns fantastiskt bra. Ibland känns det som att man jinxar allt bara för att man skriver ner det. Jag tror det är därför jag knappt skriver dagbok längre. Jag är rädd för att det jag skrivit ner sedan ska håna mig genom sidorna i efterhand när allt blivit tvärtom.

Man får vara glad i tysthet helt enkelt.

För glad är jag. Jag mår bra. Väldigt bra nästan hela tiden. Jag är inte rädd. Jag känner mig fri & glad på ett sätt jag inte känt på länge. Jag tar en dag i taget och det känns fantastiskt. Jag vägrar låta något skruva upp tillvaron eller tvinga in mig i ngt jag inte vill. Kanske är jag lite mesig just nu, men det måste jag nog vara. Man kan inte vara modig jämt.

Just nu består mitt liv mest av arg musik, att titta på Penny Dreadful och Game Of Thrones, att umgås med fina och vackra människor, och att göra roliga saker. Dessutom blir saker bättre å bättre på mitt jobb. 
Jag har dock satt massor av mina nördiga extraintressen på paus. Jag vet att det är temporärt men just nu orkar jag inte använda min hjärna till mer komplicerade saker än att sköta mitt jobb, att vara glad, att planera in saker som gör mig glad & glo på gotiska eller fantasyserier. Jag vet att min nördiga hobbies kommer jaga ikapp mig snart nog. Inatt drömde jag tex att jag handlade i antikaffärer, att jag började handsy på en grön 1400-tals klänning, och att Maria Neijman lärde mig en ny oh so HK syteknik. Nog ligger det där och bubblar alltid.

Jag plockade idag även fram boken "Dressing Up - cultural identity in Renaissance Europe" och la i min säng, en bok jag inte ens sneglat åt på flera månader. Det finns iaf hopp. Jag hoppas även jag får upp livsgnistan i min historiska blogg såsmåningom igen & att jag faktiskt börjar läsa lite igen. Men ingen ide att stressa på det. Allt har sin tid. Även tv-serier, arg musik & att sitta i parker har sin tid, och det är tydligen nu.

Varför ens grubbla, när livet faktiskt är ganska jävla fantastiskt? Not everything sucks.


27 maj 2016

Säljes: stiliga vintage biker boots


Säljer för att jag, irriterande nog, inte tycker jag passar i sådana här boots trots att jag tycker det är det snyggaste EVER! :'(

Pip till om någon är intresserad! 500:- tänkte jag ta för dem, för att de är ovanliga & djävulskt snygga. Size 37!

23 maj 2016

Recension: Both the devil and vanilla like black

Mina något mer långvariga läsare minns förmodligen mina återkommande parfyminlägg. Jag lyckas hållas mitt skumma parfymintresse ganska diskret men sanningen är att jag fortfarande kan sitta i TIMMAR å läsa på Fragrantica. 

Jag är på en ständig jakt efter mörka vanilj-parfymer som passar det jag vill åt. Jag är svårt allergisk mot sockriga plastiga teen vaniljparfymer som dominerar marknaden - träiga peppriga mörka naturliga vaniljparfymer är däremot så jävla najs att jag får nippran. Att hitta dem, är däremot inte så väldigt lätt. Min favoritparfym alla kategorier är Serge Lutens Un Bois Vanille (får FORTFARANDE lyckokänslor när jag sätter på mig den). MEN den ligger runt tusenlappen så jag föredrar att använda den vid mer speciella tillfällen. Därför letar jag en schysst vardagsalternativ. Min favorit framtills nu var Kiehls "Vanilla & Cedarwood", underbart enkel unisex doft med träig fräsch vanilj. Tyvärr har Kiehls precis slutat producera den... Grr!




Min senaste nykomling i badrumsskåpet är "Molinards Vanille Marine", en orientalisk vanilj-parfym. Jag skrev följande recension på Fragrantica:
I just received this, and even though its not exactly as i imagined, its still very much to my liking.
The initial 5-10 minutes blast is my favorite. Its a salty fresh wind bringing fresh sage, green moss and a very fresh discrete vanilla. It makes me think of summer in south France. I guess it is this part that seem to be very unisex to people.
Quite soon, and a little to fast for me, the warm salty herbal blast settles down & Im left with a slightly green, slightly salty creamy vanilla, that lingers for a long time. Its very sweet and pleasant, and quite fresh, but I have to admit I miss the initial herbal-sage-kiss a little. I really get the combo of "marine" and "vanille" - its clever, and a new take on vanilla that I truly appreciate.
In a sense I kinda like the change from Outdoors ocean freshness, to Creamy vanilla, its gives this perfume the sneaky unisex feeling that I love. I just wish the two bouquets had stayed hugging for longer. Together they are just a beautiful couple.
Misstänker att denna blir min nya vardagsparfym. Rekommenderas för er som gillar weird takes på vaniljparfym. Tyvärr verkar den allt svårare att få tag på, vilket vore just my luck. Nåväl, ska avnjuta min 100 ml så länge det går!



Har även en liten flaska med Lolita Lempicka som jag ska prova. Är mycket nyfiken på hur jag upplever den, åtekrommer förmodligen med en recension!

19 maj 2016

Let there be red, and there was red

...and God saw the red, and that it was good.

Nyfärgad! Min kompis Ola jobbar för det både miljömedvetna, kemikaliekritiska samt cruelty free salongsmärket DAVINES. & jag hade turen att får en testfärgning av deras kopparröda-serie A New Color, som jag kommer få flasha för kunder sedan.

Riktigt rött blev det - är himla nöjd:



Fick även en liten makalös goodie bag med endast lyxiga Cruely Free märken:



Återkommer med recension! :D

4 maj 2016

Loot from London

Eftersom majoriteten av mina slantar gick åt till att 1) äta awesome vegomat 2) köpa awesome vegansk smågrejer från mataffärerna 3) dricka roliga drinkar & Snakebites så får jag erkänna att jag inte shoppade så hysteriskt mycket, vilket kändes ganska skönt. Blev tuffa tischor från Camden, sjuka mängder fagra antika silverarmband + lite annat silverbling från Spitalfield market, sjukt snygga grova Grinders-kängor av modellen "Attitude" för 50 pund (!!!) samt fina pins från Vinmag i Soho.

Köpte även fina underbraller från TopShop men dom får ni inte se ;)












3 maj 2016

When in London...

Förre helgen hade jag turen att få åka med fabulösa Betty & Carro för att hälsa på mina lika fabulösa vän Jas som bor i London, närmare bestämt i fantatsiska Shoreditch.


Till min stora glädje innebar detta att jag bodde MITT I Jack The Ripper turf. Vi bodde tom mittmoet Whitechapel Church dör ett av hans offer återfanns, samt precis vid puben där han tydligen stalkade sin offer. berry fick modella potentiellt offer mitt i Whitechapel:




Förutom att äta på sjukt mycket FANTASTISKA vegetariska restauranger, åkte vi till Hampton Court, ett av Henrik VIII's cribs! Fantastisk renässansslott jag velat åka till for ages:







Naturligtvis hängde vi så mycket vi kunde på finaste gamla Devonshires Arms, en av London få pounk/gotpubar som fortfarande finns kvar, i Camden. Glöm inte att besöka & stödja den nästa gång ni är i London:






Vi mötte upp med min gamla kamrat Chema - som dessutom är min nemesisCrime City Clothing-trycket där jag & Chema är seriefigurer! Eftersom vi inte sett så säkert 6-7 år, tog vi en Nemesis Meets Again-bild tillsammans :D



(Nedan är alltså bilden på mig & Chema:)


Vi var på en massa food-market också, nom nom!


Och vi hann med innan vi åkte hem att bevista Jack The Ripper-museet, givetvis:









Misstänker att jamle Jack fortfarande hemsöker platsen... fick en mystiskt fogur i bakgrunden när jag försökte fota brudarna:



Hur somhelst! Det var en sjukt jävla fin weekend, & jag måste säga att jag fått upp mina feelings för London igen, trots den massiva slakten av Camden (usch dont ask). Jag bodde ju själv där för en herrans massa år sedan & det London jag saknar är nästan helt borta. Men jag åker gärna tillbaka snart igen! London has won me over again!