23 nov. 2009

Rymdångest, & andra viktigheter


Jag älskar diskussioner som blir som långa, oförutsägbara pärlband. Som igår, med Rulle.

Jag tror att det började med att vi pratade om djur. Det är mest troligt - vi pratar mkt om djur :D Från djur till människa, människa till vår tid här på jorden. Osv osv.
Vi pratade iallafall om Carl Sagan: Carl Sagan är nog den enda i världen som kan förklara saker, som man rimligen egentligen inte kan fatta. Heja Carl Sagan! Iallafall, Carl Sagan har tex beskrivit att det faktiskt är möjligt med tidsresor - om man kunde resa i ljusets hastighet. Att ljuset färdas snabbare än tiden, & därför skulle alla man känner ha åldrats kraftigt eller dött om man reste snabbare än ljusets hastighet, när man väl kom tillbaks efter en resa som kanske bara varit en timme för en själv. Typiskt sådant där som man aldrig kommer fatta, men ändå. Men folk har fattat sånt där i alla tider. Da Vinci var redan för 600 år sedan & nosade på saker som ljusets hastighet.

Det finns så mkt som man aldrig kommer förstå, trots att vi alla sitter med varsin hjärna med enorm kapacitet. Jag kommer aldrig förstå tex hur jetplan kan resa snabbare än ljudet. Rulle berättade att när ett jetplan korsar ljudbarriären, så FYSISKT SER MAN när den gör det :O Titta:


Hur kan LJUD bli fysiskt synbart?! Det förstår inte jag.


Jag kommer heller aldrig förstå hur vi kan veta någonting om hur dinosaurierna såg ut, färgmässigt? Vi har ju bara funnit fossiler, i vissa fall benbitar - hur kan vi veta att alla dinosaurier inte var tex knallrosa? :D Jag vill gärna tänka att Tyrannosaurus Rex var rosa. Stora, farliga... & CHOCKROSA! GÄRNA! :D

Tänk om det har funnits kolonier med djur, som varit lika smarta som vi, långt innan vi ens fanns? Jag föreställer mig helst ett gäng små coola gnagare, som efter evolutionens utveckling, hade samma kapacitet i sin hjärna som vi har? Som filosoferade tillsammans, spanade ut i rymden & funderade över ljusets hastighet eller liv på andra planeter. Men vad som helst kan ju ha hänt - kanske en rosa Tyrannosaurus Rex kom förbi, trampade snett & råkade krossa jordhålan dessa smarta gnagare bebodde? MAN VET JU FAKTISKT INTE!

En sak till som man knappt vet någonting om är ju rimligen rymden. Vi kan bara teoretisera kring den, inte samla egentlig fakta eftersom vi har inte kapacitet nog att kunna resa längre än små fjuttresor åt olika håll. Vad vi vet är att rymden är oändlig. Men att ens föreställa sig något som oändligt, det klarar knappt våra hjärnor av. Man kan liksom inte riktigt godta det. Men ponera att det är oändligt - då måste man ju i stort sett vara dum i huvudet för att inte godta att det måste finnas liv på fler ställen? Chansen att vi skulle vara det enda liv som uppstått på en oändlig spelplan, är ju långt mkt mer orimlig än att det skulle finnas liv på fler ställen? Skulle planeten jorden verkligen vara den enda platsen där, genom en mängd sammanträffanden, det skulle uppstå liv, som apor, träd, vatten, hamstrar, hundar, maskar mm? Nä, det är ju långsökt att tänka så.

En sak till! Tänk om det ute i rymden finns HELT ENORMA planeter, gigantiska planeter, med levande varelser på som är minst lika utvecklade som vi? Men planeter som är så förbannat stora att vi inte ens kan se dem? Tänk om vi är som små små dammkorn i jämförelse med andra planeter? Tänk om det finns en massa välutvecklat liv på en massa av dessa jätteplaneter därute, men anledningen till att vi aldrig får kontakt med dem är för att vårt lilla jordklot är FÖR LITET, att dom inte ser oss? :D
ELLER tänk om det finns massor med milky ways, planeter fullspäckade med liv därute, men att dom planeterna är för små FÖR OSS att se? Vi kanske åker förbi miljontals blue planets, men vi ser dem helt enkelt inte? :D SMå planeter som skickat ut massor med små farkoster med klassisk musik på & bilder på dem själv? Men vi kan itne se dem för de är för små, helt enkelt? Jag gillar verkligen tanken på en pytteliten planet, med en massa pyttepyttesmå djur på, som knatar runt & har det gott :D

Har man väl börjat tänka på sådana här saker kan det sluta var som helst. Tumregeln är dock att aldrig fundera på sådant här när man är riktigt bakfull. Min kära vän & ex Martin, grundade begreppet "rymdångest". Rymdångest, förklarade han, är något man kan drabbas av när man är riktigt, riktigt bakfull. När man är så bakfull att man på allvar inser hur fruktansvärt liten & betydelselös man är i universum :D:D Inget att leka med, med andra ord.

19 nov. 2009

En släng mänsklig historia, på min ära!

Vill man få lite lagom wake up call ska man fundera på mänsklighetens historia. Min mamma gjorde klart för mig nyligen att om man tittar på hela mänsklighetens historia så består ungefär 95% av vårs levnad på den här jorden av just stenålder. det tiden som vi kallar modern tid, dvs den lilla lilla klicken tid som inbegriper för oss bekanta historiska saker som egyptier, romare, antika grekland, vikingar, medeltid fram tills idag utgör ungefär 5% av tiden då mänskligheten funnits. det innebär att det vi uppfattar som nutid har funnits ungefär en småfis i historiens luftrum. Förstår ni?

→ För 650 år sedan så dog folk som flugor av digerdöden under medeltiden. 40% av Europas befolkning kolavippade.

→ För 1000 år sedan började vikingaåldern för oss här i Sverige.

→ För ca 4500 år sedan byggde egyptierna sina pyramider.

→ För 5000 år börjde man använda segel i båtarna.

→ För 5500 år sedan uppfanns inte bara första ölen i Persien utan även hjulet! :D

→ För 10 000 år sedan var Sverige isfritt, & man hittar första mänskliga benbiten från den tiden i Göteborg.

→ För 11 000 upptäckte man hur händigt det var med odling & jordbruk.

→ För 17 000 år sedan tämjs den första hunden, i Kina. Hurra!

→ För 30 000 år sedan ritades de första grottmålningarna i Frankrike. 2000 år tidigare klykade vi hur man kunde härda lera & göra coola små lerfigurer.

→ För 100 000 år sedan tror man att människan, dvs Homo Sapiens Sapiens, började röra sig utanför Afrika.

→ För ca 130 000 år sedan räknar man med att den moderna människan etablerat sig i Afrika, började använda sig av redskap, & symboler för att kommunicera med varandra. Vi snackar eventuellt något slags mycket primitivt skriftspråk.

→ 250 000 år gamla är de första bevisen för den moderna människans, Homo sapiens sapiens, uppkomst som vi funnit.

Det är när man ser på historien på det här sättet, som jag kanske kan tycka att man med all rätt kan bli JÄVLIGT mörkrädd av det faktum att vi godtar att kärnkraften producerar högaktivt kärnavfall som tar, im not fucken kidding you, exakt 100 000 år att bli ofarligt igen. Inser ni hur lång tid det är? Alltså - för 100 000 år sedan beräknade man att Homo sapiens sapiens lämnade Afrika! För 100 000 år sedan var tom grottmålningar något totalt futuristiskt. Vi hamnar alltså, bakåt i tiden, någonstans mellan grottmålningar och att människan lämnar Afrika för att kolla in resten av världen. Istiden, som vi tycker är för hur länge sedan som helst, tog slut i Sverige för 8000 år sedan! Vad håller vi småfisar på med som skapar extremt farligt avfall som vi sedan skjuter över ansvar på för de eventuella människor som finns på denna jord om HUNDRA TUSEN ÅR?

Hundra tusen år. Det är JÄVLIGT länge. Och fler kärnkraftverk byggs. Mer skit för 100 000 års människan i framtiden att ta ansvar för. Om homo sapiens sapiens, dvs vi!, INTE ENS FANNS för 250 000 år sedan, har vi någon som helst aning om var, eller om, vi ens finns kvar i den form vi är idag, om 100 000 år?!

18 nov. 2009

Hurra för: Sjóns "Skugga-Baldur"

Jag har precis läst ut den isländska författaren Sjóns prisbelönta bok Skugga-Baldur. Anledningen till att jag fick upp ögonen för denna boken var ett SVT-program som belyst skandinavisk skräckfilm, där Islands rykande färska bidrag är splatter-slashern Whale Watching Massacre, som förutom att den handlar om en valjägarfamilj som tappar allt vett & harpunerar turister, dessutom skrivits av just Sjón. Manuset alltså :D

Nu är ju Sjón knappast känd för sina slasherfilmer. Nä, han är snarare en av Islands mest respekterade och hetaste författare som inte bara skrivit texter åt Björk & gett ut 4 romaner, utan även vann Nordiska Litteraturpriset 2005 för boken "Skugga-Baldur"! Heja Sjón!

Så - vad handlar den här boken om egentligen? Vad gäller handlingen får jag sammanfatta det såhär: 1800-talets Island. Det handlar om två män, varandras motpoler - prästen Baldur som jagar en blåpälsad rävhona & botanisten Friðrik som lever ett enkelt liv på äldre dagar, efter studier i Köpenhamn. Ett enormt lastfartyg seglar iland utanför isländska kusten, där det enda som återfinns är, förutom fartygets last, flickan Abba med downs syndrom & en minst sagt tragisk bakgrund. Räv, präst, botanist & flicka med downs syndrom är ingredienserna i denna fullkomligt fabulösa moderniserade folksaga. Eller för att citera en SvD-recension:

Boken börjar som en kärv och naturlyrisk prosadikt, som far omkring över vidderna och besjunger norrskenet, men sedan bläddrar den plötsligt fram en frodig och moderniserad folksaga, som går över svek och ynkedom och mynnar ut i kärlek och sublim vedergällning. Här blommar Ovidius i jökelgruset, det kan jag lova, fjärran blodshämndens bilor.

Det jag älskar absolut mest med boken - förutom leken med nordisk forntida mytologi, Isländsk natur & grymhet, porträtteringen av ondska & godhet - är tveklöst språket. Sjóns språk är nästintill perfektion, & framförallt är det fullständigt oförutsägbart. Det är det jag älskar mest. Det går inte att i förväg avsluta en mening, eller överhuvudtaget veta vad som komma skall. Hans språk är spännande, frigörande, poetiskt utan att på något sätt kännas cheesy eller bekant. Man överraskas & njuter. Fy fan vad bra!

Utan att kunna uttala mig om slasherfilmen Sjón skrivit, kommer man inte ifrån att ett slashermanus från den här författaren bara gör honom ännu mer spännande. Jag kommer lätt se den! :D
Det enda negativa jag kan säga om "Skugga-Baldur" är att den är alldeles för kort. Man är besviken och hungrig på mer när man läst färdigt. Det blir tveklöst 5 Shane MacGowans:

16 nov. 2009

hammie update!

F.ö uppdaterade jag ett av mina gamla inlägg med lite nya bilder, jag kände att det behövdes!

:D

15 nov. 2009

Adam <3 Andrea

Jag känner att tiden är inne för mig & Adam Ant att bli ihop. Fast den unga Adam Ant isåfall. 80-tals snubbar med örhänge & stort hår är klart underskattat. Heja 80-talet!

5 nov. 2009

Dance to da music!

Lika gott tänkte jag,och samlade de musikvideos jag är med i, i ett inlägg :D


Gamla hederliga 69 eyes. En sjukt rolig video att spela in, det var jag & en mängd kära vänner. Vi drack öl, festade & hade skitkul. Smått gothcheesy, men ändå snygg video måste jag säga. Man ser mig i en nanosekund ungefär, kastandes med mitt röda ruffs, runt 2:20 :D


Mina bekanta kamrater i Mama Kin spelade in en video tillsammans med en regissör jag gjort reklamfilm med flera gånger innan, och det frågade mig om jag ville vara med i deras video. En skitkul inspelning i ett gammalt övergivet hus långtbortistan. Underbara människor i hela crewet & jävla bra låt dessutom! Heja Mama Kin! :D


Min vän Ida är sedan länge lite kompis med Crucified Barbara, så hon släpade med mig på en videoinspelning med dom. Jag var dessvärre förkyld den dagen & väldigt trött, men det var ändå en rolig inspelning. Extra roligt var det att killen som spelade huvudrollen i filmen var en bekant till mig sen länge, då vi spelat i iaf två reklamfilmer tillsammans :D Även här är det nanosekunder som gäller om man ska se mig :D


Sedan är jag visserligen med i en Mustasch-video också, men det är inte en video jag är jättestolt över. jag ska lämna osagt både hur strulig videoinspelning det var samt vilken känd artists video den här är en crappy kopia av. Men iaf, here it is. Jag postar den mest för att låten faktiskt är bra. Jag har rosa linne, skinnjacka & stort rött hår med dreads.

Enjoy & shake it! :)