19 juli 2017

Vackert & fult på samma gång - Odd Nerdrum

Postapokalyps. Nakenhet. Renässanskonst. Rembrandt. Rädsla. Lust. Caravaggio. Mardröm. Dali. Biblisk ångest. Ensamhet. Dark future. Moderskap. Fulhet. Utsatthet. Sjukdom & missbildning.

Detta tänker jag på när jag gräver igenom norske konstnären Odd Nerdrums alster. Jag sprang på honom på en utställning för väldigt många år sedan & minns honom kanske bäst från hans uppmärksammade Rembrandt-osande självporträtt i gyllene skrud där Nerdrum avbildat sig själv med praktfullt stånd :D

Odd Nerdrum är en modern klassicist med förebilder från den äldre konsthistorien, i protest mot modernismen. Men av någon anledning kallar han själv sin konst för kitsch. Nerdrum är en mästare på att sarkastiskt kommentera konstvärlden - kanske för att han kritiserades för att han valde att avbryta sina konststudier för att själv studera de gamla mästarna som Rembrandt & Caravaggio. Just influens av Caravaggio ser man tydligt i hans kritiserade "Mordet på Andreas Baader" från 1978. Idag är han känd för att genom klassisk stil för producera apokalyptiska tavlor med moderna inslag där han leker mycket med ljus & kontext, med oöverträffad teknisk förmåga.

Idag säljer hans tavlor för miljoner, & självaste David Bowie ägde hans tavla "Dawn". Han har producerat väldigt mycket, här nedan har jag samlat några av mina favoriter:























Sugen på mer odd stuff? :D Finns en liten dokumentär om Odd Nerdrum på svt!

18 juli 2017

Cruelty free: ekovego parfymen "100bon"!



Sprang på ett helt nytt parfymemärke som heter "100bon" idag på KICKS. Fastnade för de enkla, intressanta doftkombinationerna i tydlig unisexupplägg, i snygga flaskor. Men så berättade en tjej som jobbade på Kicks att de dessutom är ekologiska! Bam! 

Provade endast en av "100bon" dock - med kombinationen cederträ & iris. Den är härligt mjukt men ändå "grabbig" trädoft som omfamnas av en pudrig blommig kompis. Riktigt trevlig. 

Älskar att man kan köpa "100bon" i små flaskor, 10 ml, för 150:-. Kan man testa sig fram i lugn och ro hemma. Veganguiden har skrivit om dessa också! Med andra ord är de alltså dessutom cruelty free. DOUBLE BAM!

21 juni 2017

White weddings all weekend

I helgen lyckades jag avverka inte bara ett - utan TVÅ bröllop! Goda vänner som gifte sig - Anna med Tobias, och Mimmi med Opoku. Det var en underbart sommarvarm helg, & trots att jag avskyr att "klä mig fint" lyckades jag ändå känna mig rätt piffig i helgen, trots att jag bröt regeln om att man tydligen inte får ha svart som tjej (WTF!). Vargen körde dessutom kostym, stilig som få! 


Anna & Tobias! (Bild stulen från Ian Dutton från bröllopet!)

Mimmi & Opoku!


Blomster i håret!
En fin helg med massa löööv, dans, vitt vin & sommarkänslor.  & nu slipper jag troligen ha finklänning minst resten av sommaren! Förhoppningsvis Pants and skirts rule! ¯\_(ツ)_/¯ Förhoppningsvis. Pants & skirts rule!

19 juni 2017

Poddtips: Blodsbadande transylvansk grevinna kartläggs

Jag älskar skräck & ond bråd död, det tror jag ingen missat. Om man, som jag, dessutom vurmar för vampyrism, Transylvanien & bleka 1500-tals damer är det ganska givet att Elisabet Báthory är en favorit. Hon var nämligen en transylvansk grevinna som under slutet på 1500-talet roades sig med att tortera & döda så mycket som 650 unga kvinnor på sitt ödsliga slott Ecsed. Rykten vill också mena att hon dessutom pysslade med diverse blodtvagningar, för att bibehålla sin välkända skönhet.

Elisabet Báthory har varit inspiration till ett av världens bästa bands namn, ett av världens sämsta bands skivomslag & ett flertal ruskiga filmer. Jag har dessutom henne prydandes min vägg därhemma - ett av de få porträtten på henne som man kan anta är samtida:



HURSOMHAVER. Jag har börjat lyssna på skitmycket svenska kriminalpoddar, det är det perfekta örongodiset samtidigt som man jobbar eller städar därhemma. Därför tänkte jag börja tipsa om poddavsnitt jag gillar lite extra. 

Seriemördarpodden är en klassiker vid det här laget för rätt många. Och det senaste avsnitten dedikeras till - you guessed it - våran alldeles egna mordiska grevinna Bettan! HURRA! 

Här hittar du avsnitten, i 2 härliga delar. Utlovar massa historia, smask, djävulsdyrkan & ond utdragen död. Njut, folk! Njut!


15 juni 2017

Boktips: skräcknoveller i sommarnatten

Det är magiskt med kreativa vänner. En av mina bffs Sofia kan inte bara måla som en gudinna utan hon är dessutom författare. Så ni anar min glädje när hon berättade att hon skrivit en skräcknovell där huvudrollerna inspirerats av mig & våran gemensamma kompis Carolina! 

Och inte nog med det - nu är novellen publicerad i boken "13 svarta sagor om ond bråd död". Jag har än så länge bara läst Sofias novell (såklart) men kommer garanterat läsa resterande också. Temat är nämligen bedårande trivsamt för en skräckentusiast som jag - alla noveller har kvinnliga huvudroller som antingen tar sig an, drabbas av eller utöver rejäl ondska. Juicy :D




Sofias bidrag till denna antologi är "Avväpnandet" - en jävligt charmig novell som förmodligen får kvinns att spinna nöjt & karlslokar att lägga benen i kors. Novellen är revenge porn för alla oss som är jävligt trötta på att den svagaste aldrig slår tillbaka, att offret aldrig får vara annat än ett offer eller för den delen för slapphänt hantering av sexualförbrytare och deras övergrepp. Jag vill inte berätta så mycket mer om handlingen i "Avväpnandet", för jag tror det ger maximal spänning att bara läsa utan förkunskap. 

Huvudrollen i "Avväpnandet" är rättsläkaren Annie som jobbar i Stockholm. Om man bortser från just yrket hittar jag små söta flirtar i beskrivningen av henne som jag känner igen från mig själv. Att hon bor nära ringvägen i Stockholm, att hon har rött hår med lugg, blåa ögon, alltid går i kängor & har en balettutbildning i bagaget. HURRA! <3 Annies vän & partner in crime Cornelia påminner väldigt mycket om vår vän Carolina. När Cornelias lägenhet beskrivs i novellen känner jag rent fysiskt hur jag är hemma hos just Carolina på riktigt, det var nästan lite läskigt. Givetvis är båda karaktärerna stora djurvänner & jag bara älskar hur novellen utvecklar sig.

Sofia har ett språk jag tycker väldigt mycket om. Hon är oförutsägbar i uppbyggnaden av text & meningar. Sofia är också fullkomligt orädd för att beskriva det äckliga, det frånstötande eller det bisarra - något utav hennes signum. Ibland tänker jag på Johan Ajvide Lindqvist när jag läser hennes mest köttiga beskrivningar - han liksom Sofia kan på ett kyligt & på samma gång oerhört målande sätt beskriva kroppsligt äckel, dofter & konsistenser. Jag tycker om hennes bildspråk - min favorit är den snabba notisen av en hund som "trebent färgar snön gul" <3

Jag rekommenderar givetvis kraftfullt "Avväpnandet" & denna novellsamling för alla som uppskattar köttig skräck, hämnd & gore. Ut & köp! Sofia har också skrivit ett inlägg om boken också här.

8 juni 2017

Dokumentärstips: en mördad nunna & jävligt mörka hemligheter


Dokumentärstips! NETFLIX har börjat leverera en massa bra true crime dokumentärer som jag & vargen brukar plöja. Men den som verkligen drabbat mig hårdast & som jag måste rekommendera är dokumentärserien The Keepers. Det är en 7 delar lång dokumentärserie som handlar om mordet på den unga nunnan Catherine Cesnik 1969 i Baltimore. Jag vill egentligen inte säga mer om innehållet än att historien utvecklar sig till en mycket mer fruktansvärd sanning om manipulation, maktmissbruk & skenhelighet än jag någonsin kunnat ana när jag tryckte på play. 

Sanningen rullas långsamt fram 50 år senare tack vare två nu pensionerade f.d elever till Catherine Cesnik - två envisa järntanter som vägrade ge upp kampen om att hitta svaren på varför deras unga lärarinna mördades. Som vanligt överträffar verkligheten fiktionen i ren skär vidrighet. 

Rekommenderas extremt varmt. 

30 maj 2017

What nice eating looks like

Jag vet inte riktigt om det finns goda anledningar att inte sluta äta kött idag. Själv blev jag vegetarian redan vid 12 års ålder av rent etiska anledningar. Jag kommer ihåg att utbudet på den tiden var minst sagt skral. Sojabitar man blötlade som smakade papp. Bleka gråvita sojakorv på konserv som smakade absolut ingenting - ungefär raka motsatsen mot vad man har att välja på idag. Tur för mig att bae är vegetarian också, så vi kan frossa i mat tillsammans.

Senaste 1-2 månadernas highlights, Its good to vegetarian these days, veganutbudet börjar dessutom blomma rejält:

Halloumiburgare på Greenwich pub
Hemmalagat: quornfile, kvarg, starka asiatisk sås, pumpakärnor, tomat, gurka.

Hemmalagat: fullkornscouscous, vegansk salami, avokado, rökiga mandlar.

Stockholms godaste veganska dumpling från Fang Yuan Shi Wu

Vegansk handburgare från Vegan Soul Train

Vegansk tysk körv från Lyktans Krog i Köpenhamn

Kaosmycket kinesiskt från Restaurant China på söder

Hemmalagat vegetariskt av min bästis Lea

Hemmalagat - grönkål, quorn, lök, soja, kvarg & parmesan

Vegan raw noodles med tofu, från asiatiskt ställe i City
Vit quinoa, broccoli, sojaprotein mm från Paradiset

16 maj 2017

Celebrate good times come on!


Jag har fått ny tjänst på jobbet! Redaktör för intern kommunikation/intranät på Systembolaget. Är så djävulskt glad - det var verkligen dags att ta en sväng i arbetslivet litegrann.

Verkar f.ö omöjligt att komma undan mina journalistgener i familjen :D:D Lyssna på det här: 

Min mamma är journalist & författare, mammas sambo är författare, min pappa var journalist, min brorsa är journalist, min lillayrra jobbar på UR, min syrra är författare, min farfar var journalist, min pappas farbror var journalist & författare, min syrras man jobbar på SVT & mina syskons mamma & morbror jobbar på SVT. Det är liksom inprogrammerat i familjeträdet.

Därmed får jag nog konkludera att mitt nya jobb som redaktör är helt rätt väg här i livet. Just give in to faith!

4 maj 2017

Madonnas spetsiga boobs, Harlem, 90-talsfrossa & dragqueens. SISSY THAT WALK!

Nu jävlar kommer det hagla dokumentärtips mer än det haglar under aprilmånad i Sverige. Håll i hatten cats & gents!

Jag är ju ett stort fan av Svtplay, & sprang häromdagen på dokumentären "Strike a pose - Madonnas dansare", som handlar om vad som hände med Madonnas dansare efter den kända Blond Ambition Tour 1991. Ana den stora glädjen! Jag har alltid älskat Madonna just under 90-talet. Tveklöst den bästa perioden under hennes karriär - hon såg ut som Marilyn Monroe & började med sina famösa spetsiga tuttar samtidigt som hon ständigt gjorde sexualpolitiska uttalanden som gjorde folk nervösa, på rätt sätt. 

Bildresultat för Madonna Truth or Dare Movie

Jag minns att jag i gymnasiet skrev en genusanalys av Madonna under just 90-talet & kom fram till den spektakulära slutsatsen: Madonna var ALDRIG ett objekt på scen eller bild. Utan alltid ett subjekt. (Jämför med exempelvis med Britney Spears i slutet på 1990-talet - som alltid porträtterade sig som ett ständigt fnittrande, infantilt, självfördummande & inbjudande våp). All sexualisering av Madonna skedde alltid på hennes egna villkor, Madonna var aldrig tillgänglig för det manliga ögat utan alltid den som var in charge, den som bestämde över situationen. Hon var stenhård, skitsnygg, sexuell för sin egen skull, en ledarfigur & extremt oåtkomlig. Hon retade gallfeber på konservativa, katoliker & gav påven obekväma svettningar. Hon omgav sig av homosexuella dansare, lekte med typiskt manliga attribut & tog aldrig någon skit. 



Av just dessa anledningar blev jag fullkomligt galen i Madonna som liten när jag fick se dokumentären "In bed with Madonna", från hennes världsturné 1991. Dokumentären på svtplay om hennes dansare kan jag varmt rekommendera. Den är ett fint & lite sorgligt porträtt av dessa unga, fantastiska dansares liv & den märkliga situation de hamnade i 1991 - att över en natt gå från att dansa på gatorna i New York till att vara en världskänt entourage till Madonna. 



Personligen hade jag ingen aning om att Vogue var en specifik dansstil som uppkom i gaykretsar i Harlem på 1980-talet, där man på "Ballroom"-klubbar utmanade varandra på dance offs i en speciell stil som kallades Vogue eller Voguing. Det var via dessa kretsar som Madonna fick höra talas om kända unga dansare i New Yorks gayscen som hon aktiv sökte upp för att lura med på sin turne, & låten Vogue är givetvis en tribut till inte bara dansfenomenet utan hela den färgstarka gayscenen i New York.

I dokumentären om Madonnas dansare talas det om den ikoniska dokumentären "Paris is burning", som jag även hört refereras till i Ru Pauls Drag Race (VÄRLDENS BÄSTA PROGRAM!). Den handlar om hur hela homo, bi, trans Ballroomscenen uppkom under 80-talet i New York, dominerad av afroamerikaner & latinos. Det är en färgstark, sorglig & extremt fascinerande skildring av en subkultur de flesta av oss knappt känner till, & man får lära sig allt om begreppen "shade", "read" & "sissy that walk". Jag hittade dokumentären på youtube:


Men det slutar inte här! Om du är minst lika vetgirig som jag kan jag även varmt rekommendera dokumentären KIKI som jag också hittade på svtplay, om ballroomscenen i New York idag! 



Såhär står det om KIKI:
Sara Jordenös uppmärksammade film om Kiki-scenen i New York. I gaykvarteren runt Christopher Street Pier samlas HBTQ-personer för att utöva Ballroom, en performancebaserad konstform som på 1990-talet blev känd för den breda allmänheten via Madonnas musikvideo "Vogue", och som 1990 gestaltades i den ikoniska dokumentären "Paris is Burning". I dag, tjugofem år senare, har den nya HBTQ-aktivismen skapat en helt egen konstnärlig subkultur. Den kallas Kiki-scenen. Filmen tar oss bakom kulisserna till de storslagna och extravaganta balerna. Här betyder dansen, attityden och det egna uttrycket allt och att förlora är inget alternativ.
Still not satisfied!? Det finns ÄNNU en dokumentär i ämnet, som handlar om hela ballroom-scenens framväxt under 70- OCH 80-talet! Den heter "How do I look", och jag har inte sett den själv än, men här kan ni smygkika på en trailer!

3 maj 2017

Stånga sig blodig mot känslomässiga argument

Jag har ju förut pratat om den frustrerande insikten att alla sitter i varsin glasbubbla där det är omöjligt att nå in & att detta skapar en nästintill omöjligt shitty politisk situation.

Jag & Fia pratar ofta om hur skrattretande & samtidigt skrämmande det är att fakta eller djuplodande resonemang inte längre är valida argument i en diskussion. Istället grundar man sina åsikter på sin djupt subjektiv upplevelse istället. Hur det KÄNNS för mig är viktigare än hur det ÄR. 


Exempel

Person X: "Det är TAMIGFAN för jävligt att Gudrun Schyman vill förbjuda skägg! NU HAR DET GÅTT FÖR LÅNGT!" 
Person Y: Men den där nyheten kommer ju från en satirsajt. Gudrun Schyman har aldrig sagt det där, Det är fejk. 
Person X: Det spelar ingen roll om det är fejk. DET ÄR FÖR JÄVLIGT ÄNDÅ! 
<- Ja. Vad gör man i detta läge? Sanningshalten är inte intressant i en argumentation längre. Hur man reagerar känslomässigt på att Schyman vill förbjuda skägg är alltså mer relevant & mer sant än att nyheten i själva verket är falsk. Det här är en vurpa min hjärna inte riktigt klarar av. Hur gör man? Är alla argument därmed dödfödda? Varför i helvete blir det såhär?

Idag lade min kompis Niklas upp en länk till det här på fejjan & skrev att den läsningen förmodligen kommer vara det bästa någon av oss kommer läsa på mycket länge.

Det besvarade en hel del av frågor kring beteendet ovan. Jag kan iaf säga att det var jävligt insiktsfullt. Fabulöst illustrerat med söttjocka små varelser. Plz read dis.




2 maj 2017

Mitt hem, min borg

Home is where the heart is - och alla tusentals nördiga saker man äger, alla tavlor, alla kläder och alla battle vests! :D Kommer ihåg att någon efterfrågade ett inlägg med bilder från hemmet, så här kommer det - om än lång tid senare.

Jag bor i en etta på 26 kvm på Södermalm i Stockholm. Det är en liten men naggande god rävlya som jag bara älskar. Jag sover i en loftsägn och under den har jag min teve/datorplats med soffa. Ena hörnet huserar alla mina kläder samt 2 st kläddockor, varav den ena nästan alltid har den sedan Halloween-outfiten på. I det andra hörnet har jag en egen liten plats med skrivbord och mitt i rummet har jag STOOORT fönster. Jag har också ett eget kök med en pytteliten matplats, & ett lagom stort badrum. 

Jag flyttade hit för ganska många år sedan nu & det var min allra första egna lägenhet. Jag trodde inte jag skulle trivas så extremt bra med att bo ensam som jag gör. Jag längtar ibland efter att komma hem till min lägenhet & inte sällan när jag varit borta från den länge så pratar jag lite med den när jag kommer tillbaka. Som man gör :D

Jag älskar verkligen min lya. Den är inget fancy, den är väldigt liten & enkelt byggd, men den passar mig alldeles perfekt. Jag har redan nu separationsångest för att en gång, nån gång, flytta härifrån. Så mycket har hänt här, så mycket har jag utvecklats i den. Så mycket fantastiskt och sorgligt har hänt i den. Det är en som en vän.