Hurra för: Sjóns "Skugga-Baldur"

Jag har precis läst ut den isländska författaren Sjóns prisbelönta bok Skugga-Baldur. Anledningen till att jag fick upp ögonen för denna boken var ett SVT-program som belyst skandinavisk skräckfilm, där Islands rykande färska bidrag är splatter-slashern Whale Watching Massacre, som förutom att den handlar om en valjägarfamilj som tappar allt vett & harpunerar turister, dessutom skrivits av just Sjón. Manuset alltså :D

 

Nu är ju Sjón knappast känd för sina slasherfilmer. Nä, han är snarare en av Islands mest respekterade och hetaste författare som inte bara skrivit texter åt Björk & gett ut 4 romaner, utan även vann Nordiska Litteraturpriset 2005 för boken "Skugga-Baldur"! Heja Sjón!

Så - vad handlar den här boken om egentligen? Vad gäller handlingen får jag sammanfatta det såhär: 1800-talets Island. Det handlar om två män, varandras motpoler - prästen Baldur som jagar en blåpälsad rävhona & botanisten Friðrik som lever ett enkelt liv på äldre dagar, efter studier i Köpenhamn. Ett enormt lastfartyg seglar iland utanför isländska kusten, där det enda som återfinns är, förutom fartygets last, flickan Abba med downs syndrom & en minst sagt tragisk bakgrund. Räv, präst, botanist & flicka med downs syndrom är ingredienserna i denna fullkomligt fabulösa moderniserade folksaga. Eller för att citera en SvD-recension:

Boken börjar som en kärv och naturlyrisk prosadikt, som far omkring över vidderna och besjunger norrskenet, men sedan bläddrar den plötsligt fram en frodig och moderniserad folksaga, som går över svek och ynkedom och mynnar ut i kärlek och sublim vedergällning. Här blommar Ovidius i jökelgruset, det kan jag lova, fjärran blodshämndens bilor.

Det jag älskar absolut mest med boken - förutom leken med nordisk forntida mytologi, Isländsk natur & grymhet, porträtteringen av ondska & godhet - är tveklöst språket. Sjóns språk är nästintill perfektion, & framförallt är det fullständigt oförutsägbart. Det är det jag älskar mest. Det går inte att i förväg avsluta en mening, eller överhuvudtaget veta vad som komma skall. Hans språk är spännande, frigörande, poetiskt utan att på något sätt kännas cheesy eller bekant. Man överraskas & njuter. Fy fan vad bra!

Utan att kunna uttala mig om slasherfilmen Sjón skrivit, kommer man inte ifrån att ett slashermanus från den här författaren bara gör honom ännu mer spännande. Jag kommer lätt se den! :D

Det enda negativa jag kan säga om "Skugga-Baldur" är att den är alldeles för kort. Man är besviken och hungrig på mer när man läst färdigt. Det blir tveklöst 5 Shane MacGowans: