Jag ÄLSKAR när grejer jag velat ha länge råkar bli modernt. Som nu, då jag äntligen kan köpa ett par Tankgirl-boots som jag länge drömt om <3
Nu får man väl bara iskallt invänta det skitfula singoalla/indian/fjädrar/blommigt-modet som alltid kommer, efter en snygg mode-fläkt. :D JUST SEE AND WAIT!
29 sep. 2009
24 sep. 2009
Photoshoot Bad Reputation
Bilder tagna för min kära vän Ciiljas sjukt häftiga butik Bad Reputation i Malmö, som snaaart ska bli webbutik :D Hurra!
Copyright: www.badreputation.se
Fotograf: Josefine Jönsson (http://josefinejonsson.carbonmade.com)
Stylist: Heidi Edberg.
Alla bilder utom första utan nån retusch & i ganska låg upplösning:
Copyright: www.badreputation.se
Fotograf: Josefine Jönsson (http://josefinejonsson.carbonmade.com)
Stylist: Heidi Edberg.
Alla bilder utom första utan nån retusch & i ganska låg upplösning:
23 sep. 2009
logophobia photoshoot
Vi lekte tema girliegirl VS macho-hooligan, en parodi på könsroller och fördomar ungefär. Nån av dem kommer bla användas för affischering/flyers till delar av eventet MUTINY i London som dels kommer gå av stapeln imorgon, och del två "Violence on trial" i november:
Mutiny presents a series of carnivalesque evenings providing live entertainment and meaningful debates. We are a network of activists who have come together to create an exciting, safe space for discussion, critical theory and alternative media.
Dont miss if yer there! :)
Alla bilder tagna av, med strict copyright, av världens bästa Anna Logophobia! <3
Mutiny presents a series of carnivalesque evenings providing live entertainment and meaningful debates. We are a network of activists who have come together to create an exciting, safe space for discussion, critical theory and alternative media.
Dont miss if yer there! :)
Alla bilder tagna av, med strict copyright, av världens bästa Anna Logophobia! <3
22 sep. 2009
Semester equals books!
'
⇒ Marie Antoinette, biografi av Joan Haslip. (Ända sedan den späda åldern utav cirka 11 har jag varit som besatt av den där M-A. Det sitter tydligen fortfarande i :D)
⇒ The Secret King: The myth and reality of nazi occultism. (Anton lånade mig den. Jag trodde inte mkt om den från början men jag måste säga att den var SJUKT intressant)
⇒ Pappersväggar, av den bäste herr Ajvide. (Första novellen var bäst, jag satt helt tårögd i matrummet på jobbet ♥ Resterande noveller var kungliga också, i might add)
⇒ A guide to Tolkien. (No comments :D Ni skulle ändå inte förstå. Är man ingen Tolkiennörd kan man aldrig förstå.)
⇒ Axel von Fersen, av H. Lindqvist. (För den som missat det så var Mr von Fersen inte bara vår landsman & tydligen helt fasligt stilig, utan också Marie Antoinettes hängivne älskare & förtrogne ända tills hennes avrättning. Man kan här tydligt se en röd tråd i min sommarläsning :D)
⇒ Frillor, fruar och herrar: en okänd kvinnohistoria, skriven av ingen mindre än min fabulösa mor! ♥♥♥ Hon är bäst, även på att skriva! Bäst bäst bäst!
Den enda kontentan jag kan se är att jag är en nördig ockultist med förkärlek för skräck, rokoko, döingar & gamla nazister :D öh, OKEJ?!
20 sep. 2009
Darwin VS allmighty God! FIGHT!
Precis tittat på sista delen av Darwins laddade idé via svtplay, ett program som leds av den kände ateisten Richard Dawkins, där han bemöter den allt mer växande teorin creationism.
En jävla bra, och rätt skrämmande dokumentär. Creationisterna, framförallt i USA, är mer än lovligt läskiga. Och Dawkins framkommer som en ganska trevlig prick, typen man gärna skulle ta en öl med och prata djupheter.
Men det jag inte riktigt kan komma till rätta med, rent filosofiskt, är den enorma konflikt som råder mellan creationism och darwinism. Dessa två porträtteras som varandras totala motsatser. När Dawkins talar med en präst av Church of England framkommer problematiken i att om nu Gud skulle skapat de fysiska lagarna och därmed också evolutionen, så måste han ju ha gjort misstag från början och hela tiden tvingats "rätta till" sina skapelser, ergo evolutionens utveckling. Hans fysiska lagar kan med andra ord inte vara perfekta eftersom de kräver ständiga förbättringar och därmed är Gud felbar i sitt uppfinnande, inte alls den perfektionismens Gud som kyrkan vill se honom. Prästen skruvar sig inför resonemanget och Dawkins konstaterar i dokumentären nöjt att han krossat kyrkans
Jag tycker att den här diskussionen påminner om frågan "Är Gud allsmäktig?", som iaf jag hade som diskussionsfråga på religionslektionerna i gymnasiet. Upplägget med frågan är som följer: svarar man ja på denna frågan (gud ÄR allsmäktig), måste man därmed godta det faktum att Gud inte kan vara alltigenom god, eftersom om han var allsmäktig OCH god skulle inte all smärta, lidande och hemskheter existera på jorden. Var Gud god OCH allsmäktig skulle inte onda ting hända, menar man. Det skulle ju inte en god gud tillåta. Alltså är Gud antingen ond, eller helt enkelt inte allsmäktig. Det här är en fråga som kyrkan har lika svårt att krumbukta sig ur som frågan om evolutionsteorin.
Men jag tycker ändå att det kan finnas ett tredje sätt att se på både evolution VS creationism samt allsmäktighetsfrågan. Jag kom att tänka på det när jag tittade på dokumentären. Låt oss säga, att skapelsen från början var ungefär som ett frö som Gud planterade. Eller flera frön. Han planterade för att se vad som hände, utan att egentligen ingripa mer än att möjligen vattna lite då och då. Han kanske är en halvt ointresserad, men dock allsmäktig Gud? En Gud som halvhjärtat betraktar sin skapelse, tycker om den men egentligen inte befattar sig särskilt mycket med den. Som relationen man har till en blomma som är kul i början när man ser den växa, men som sen inte är lika spännande längre. Evolutionen kanske är fröets utveckling till fullvuxen växt, en process Gud satt och tittade på med visst intresse, av ren nyfikenhet?
Det här skulle också förklara om Gud var ond eller inte. Låt oss säga att han planterade det där fröet, det växer upp till en ganska makaber blomma som han då och då vattnar. Låt oss säga att han tillslut mer eller mindre glömmer bort sin skapelse. Han glömmer att vattna, prata med sin växt och kanske byta till en större kruka. Alla som haft blommor hemma vet ju att om man glömmer att vattna så gör man inte det för att man är ond eller sadistisk. Man helt enkelt glömmer.
Om universum nu är ändlöst, om nu jorden är den enda platsen i universum med långt utvecklat liv, kanske man kan jämföra jorden med en krukväxt Gud placerat ut i sin ändlöst stora universumbostad, i ett av alla sina ändlösa antal rum? Och helt enkelt mer eller mindre glömt bort den. Inte av ondska, elakhet, eller så. Han är helt enkelt inte lika intresserad längre, och dessutom är det lätt att glömma bort saker i en så stor bostad som rymden? Vi kanske bara är ett nyckfullt experiment som överlevt långt mycket längre och mer utsökt än vad Gud trott. Ungefär som den där lilla kaktusen man förvånad hittar levande i ett skåp någonstans, trots att den stått utan vatten, sol och kärleksfulla samtal hur länge som helst?
Vill man f.ö läsa om ett helt fabulöst försök att sammanväva skapelseberättelsen med evolutionen, relationen mellan en Gud och människan, mellan himmel och helvete, djävul och gud, så ska man - något förvånanade kanske - läsa Anne Rices bok "Memnoch The Devil". Hon har faktiskt lyckats väva ihop kristen teologi med en rätt trolig evolutionär skapelseberättelse. Dock får ni stå ut med lite vampyrinslag i början av boken - det är ju trots allt Ann Rice som skrivit ;D
En jävla bra, och rätt skrämmande dokumentär. Creationisterna, framförallt i USA, är mer än lovligt läskiga. Och Dawkins framkommer som en ganska trevlig prick, typen man gärna skulle ta en öl med och prata djupheter.
Men det jag inte riktigt kan komma till rätta med, rent filosofiskt, är den enorma konflikt som råder mellan creationism och darwinism. Dessa två porträtteras som varandras totala motsatser. När Dawkins talar med en präst av Church of England framkommer problematiken i att om nu Gud skulle skapat de fysiska lagarna och därmed också evolutionen, så måste han ju ha gjort misstag från början och hela tiden tvingats "rätta till" sina skapelser, ergo evolutionens utveckling. Hans fysiska lagar kan med andra ord inte vara perfekta eftersom de kräver ständiga förbättringar och därmed är Gud felbar i sitt uppfinnande, inte alls den perfektionismens Gud som kyrkan vill se honom. Prästen skruvar sig inför resonemanget och Dawkins konstaterar i dokumentären nöjt att han krossat kyrkans
argument.
Jag tycker att den här diskussionen påminner om frågan "Är Gud allsmäktig?", som iaf jag hade som diskussionsfråga på religionslektionerna i gymnasiet. Upplägget med frågan är som följer: svarar man ja på denna frågan (gud ÄR allsmäktig), måste man därmed godta det faktum att Gud inte kan vara alltigenom god, eftersom om han var allsmäktig OCH god skulle inte all smärta, lidande och hemskheter existera på jorden. Var Gud god OCH allsmäktig skulle inte onda ting hända, menar man. Det skulle ju inte en god gud tillåta. Alltså är Gud antingen ond, eller helt enkelt inte allsmäktig. Det här är en fråga som kyrkan har lika svårt att krumbukta sig ur som frågan om evolutionsteorin.
Men jag tycker ändå att det kan finnas ett tredje sätt att se på både evolution VS creationism samt allsmäktighetsfrågan. Jag kom att tänka på det när jag tittade på dokumentären. Låt oss säga, att skapelsen från början var ungefär som ett frö som Gud planterade. Eller flera frön. Han planterade för att se vad som hände, utan att egentligen ingripa mer än att möjligen vattna lite då och då. Han kanske är en halvt ointresserad, men dock allsmäktig Gud? En Gud som halvhjärtat betraktar sin skapelse, tycker om den men egentligen inte befattar sig särskilt mycket med den. Som relationen man har till en blomma som är kul i början när man ser den växa, men som sen inte är lika spännande längre. Evolutionen kanske är fröets utveckling till fullvuxen växt, en process Gud satt och tittade på med visst intresse, av ren nyfikenhet?
Det här skulle också förklara om Gud var ond eller inte. Låt oss säga att han planterade det där fröet, det växer upp till en ganska makaber blomma som han då och då vattnar. Låt oss säga att han tillslut mer eller mindre glömmer bort sin skapelse. Han glömmer att vattna, prata med sin växt och kanske byta till en större kruka. Alla som haft blommor hemma vet ju att om man glömmer att vattna så gör man inte det för att man är ond eller sadistisk. Man helt enkelt glömmer.
Om universum nu är ändlöst, om nu jorden är den enda platsen i universum med långt utvecklat liv, kanske man kan jämföra jorden med en krukväxt Gud placerat ut i sin ändlöst stora universumbostad, i ett av alla sina ändlösa antal rum? Och helt enkelt mer eller mindre glömt bort den. Inte av ondska, elakhet, eller så. Han är helt enkelt inte lika intresserad längre, och dessutom är det lätt att glömma bort saker i en så stor bostad som rymden? Vi kanske bara är ett nyckfullt experiment som överlevt långt mycket längre och mer utsökt än vad Gud trott. Ungefär som den där lilla kaktusen man förvånad hittar levande i ett skåp någonstans, trots att den stått utan vatten, sol och kärleksfulla samtal hur länge som helst?
---
Vill man f.ö läsa om ett helt fabulöst försök att sammanväva skapelseberättelsen med evolutionen, relationen mellan en Gud och människan, mellan himmel och helvete, djävul och gud, så ska man - något förvånanade kanske - läsa Anne Rices bok "Memnoch The Devil". Hon har faktiskt lyckats väva ihop kristen teologi med en rätt trolig evolutionär skapelseberättelse. Dock får ni stå ut med lite vampyrinslag i början av boken - det är ju trots allt Ann Rice som skrivit ;D
19 sep. 2009
Av fyllon & barn får man höra sanningen!
Jag vet att jag uppdaterat fruktansvärt dåligt på sistone, räcker det om jag skyller på för mkt jobb, semidepp samt en ganska lång Frankrike-resa? BRA! :D
Tills vidare tänkte jag bjuda på en liten bit kulturskatt. Jag, Jocke & Rulle var på väg till Gåsen efter Ink Bash där jag jobbat hela dagen för Wild At Heart (därav mitt panikhalsande av vin i videon nedan) när vi mötte en oslipad diamant i fyllegubbeväg :D Jag fick dessutom en liten visa dedikerad till mig, trots att han inte gillade min fejkade hårfärg :D
Tills vidare tänkte jag bjuda på en liten bit kulturskatt. Jag, Jocke & Rulle var på väg till Gåsen efter Ink Bash där jag jobbat hela dagen för Wild At Heart (därav mitt panikhalsande av vin i videon nedan) när vi mötte en oslipad diamant i fyllegubbeväg :D Jag fick dessutom en liten visa dedikerad till mig, trots att han inte gillade min fejkade hårfärg :D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)