26 dec. 2006

jag har inte skrivit här på mer än tre månader. jag skulle kunna skylla på att det enbart har med min cpskadade internet-tillgång att göra, men det håller nog inte hela vägen. jag tror helt enkelt att jag right on tycker jag har ett för händelselöst liv, för att ha ngt att skriva här.
idag fick jag en hemsk insikt - jag låg & drog mig som fan imorse, för att jag drömde så roligt. jag & pippi vi utomlands, på en stor festival, med en massa roliga människor. så jag vaknade vid 10, mitt i drömmen, & valde helt sonika att hellre drömma vidare, än att gå upp, för drömmen var 100 ggr roligare än vad vad jag hade att gå upp till. jag har börjat inse att jag tror jag i drömmarna kompenserar för allt det jag vill göra i mitt liv, men inte gör. i drömmarna bor jag utomlands, jag läser fotoutbildningar i London, jag träffar gamla vänner & nya, jag gör saker som är värdefullt, jag är spontan & jag bakar kringlor. hur hemskt är det inte när ens drömmar är mer intressanta än ens vardag? ohdear.

man kan väl säga att jag befinner mig i en mildare livskris. :D

om man skulle räkna sitt livsengagemang & intensitet man lever, & hur mkt man strävar efter att komma dit man vill, uppnå drömmar, göra saker som man älskar & är stolt över, genomföra allt man längtar efter, i procent - då skulle jag ligga ungefär på 20 % just nu. jag kan inte leva med 20%! mitt absoluta minimum är 50 %, min drömprocent är kanske 75-80 %. sedan jag börjat tänka på "living life" i procent, har jag börjat få mkt mer förståelse för saker och ting. jag kan placera vänner i olika procentskalor - de som lever sitt liv 5-10 %, de flest hamnar i 40-60 % & sedan de få som faktiskt ligger när 100 % - vanligen mellan 80-100 %. egentligen kan man fråga sig varför inte alla ligger eller iaf aktivt strävar efter 100 % livsintensitet? vad är det som håller oss tillbaka? & vadfan håller mig tillbaka? HILFE.

3 kommentarer:

Anonym sa...

DU LEVER!!! PÅ INTERNET!!! :D

Att inte leva sitt liv som man önskar till 100% tror jag de flesta gör, och anledningen att det inte är hundra är för att livet självt kommer i vägen - praktiska saker som inkomst, bostad, mat, familj och så vidare - gör att man har svårt att vara helt självisk i sitt liv och sina val. Men sen finns det säkert tusen andra anledningar också, utöver dessa grundläggande saker.

Dallerberg sa...

haha det där med drömmarna st'mmer, jag har haft en hysterisk höst med körkortstagandet och allt och det enda jag drömmer om är vardagsgrejer typ att jag går och köper mjölk eller tittar på tv :D

Däremot när mittliv är "trist" drömmer jag galna grejer :D

andrea sa...

who are you, anonymous? what is this "blonker"? anna? :D iaf, svar:
jo men alltså - om en drömmar i livet är att skaffa familj & kanske ha ett jobb man trivs med, & man uppnår detta så lever man ju en hög livsprocent. men det som stör mig är att väldigt lite av det som jag just nu känner att jag vill uppleva, eftersträva eller göra dagligen ligger hemskt långt borta. jag lever men till väldigt låg livsprocent av vad jag vill. its drives me nuts! & jag kommer aldrig förstå tankegången med att nöja sig med det man har. jag kan & vill inte sätta bekvämlighet före att göra det jag vill med livet. det är därför pengar är så jävla oviktigt för min del - bara jag har så jag klarar mig.

marre - ja fan, visst är det så? :D men så länge man känner att drömmarna inte totalt överskuggar ens vardag är det väl okej. men inte tvärtom. iaf inte för mig.