jag har inte skrivit här på mer än tre månader. jag skulle kunna skylla på att det enbart har med min cpskadade internet-tillgång att göra, men det håller nog inte hela vägen. jag tror helt enkelt att jag right on tycker jag har ett för händelselöst liv, för att ha ngt att skriva här.
idag fick jag en hemsk insikt - jag låg & drog mig som fan imorse, för att jag drömde så roligt. jag & pippi vi utomlands, på en stor festival, med en massa roliga människor. så jag vaknade vid 10, mitt i drömmen, & valde helt sonika att hellre drömma vidare, än att gå upp, för drömmen var 100 ggr roligare än vad vad jag hade att gå upp till. jag har börjat inse att jag tror jag i drömmarna kompenserar för allt det jag vill göra i mitt liv, men inte gör. i drömmarna bor jag utomlands, jag läser fotoutbildningar i London, jag träffar gamla vänner & nya, jag gör saker som är värdefullt, jag är spontan & jag bakar kringlor. hur hemskt är det inte när ens drömmar är mer intressanta än ens vardag? ohdear.

man kan väl säga att jag befinner mig i en mildare livskris. :D

om man skulle räkna sitt livsengagemang & intensitet man lever, & hur mkt man strävar efter att komma dit man vill, uppnå drömmar, göra saker som man älskar & är stolt över, genomföra allt man längtar efter, i procent - då skulle jag ligga ungefär på 20 % just nu. jag kan inte leva med 20%! mitt absoluta minimum är 50 %, min drömprocent är kanske 75-80 %. sedan jag börjat tänka på "living life" i procent, har jag börjat få mkt mer förståelse för saker och ting. jag kan placera vänner i olika procentskalor - de som lever sitt liv 5-10 %, de flest hamnar i 40-60 % & sedan de få som faktiskt ligger när 100 % - vanligen mellan 80-100 %. egentligen kan man fråga sig varför inte alla ligger eller iaf aktivt strävar efter 100 % livsintensitet? vad är det som håller oss tillbaka? & vadfan håller mig tillbaka? HILFE.