Den yttersta domen: ROXETTE v.s WATAIN

I variationens tecken tog jag helgen vid hornen. Jag tror att jag på ett övertydligt sett kan visa på min, i andras ögon, schizofrena musiksmak :D I min värld är det inte alls konstigt att se 90-tals poppiga Roxette på globen, för att dagen efter dra till Munchenbryggeriet för att se ultra-sataniska Watain:






Helgen inleds starkt med Roxette, min absoluta favoritband i hela världen - när jag var nio köpte jag mina allra första egna kasettband: Look Sharp & Joyride, sedan dess har jag varit hooked. Jag har faktiskt aldrig trott att jag skulle få se Roxette live sen Marie blev allvarligt sjuk i hjärncancer, men det är redigt med krut i den gumman & jag har nu fått se dem två ggr detta året! Win!


Stillsam & intagande förfest hos mig med giraff, arkan & tjohan med Roxette-hits klingande i bakgrunden.

Giraff är redo med biljetter & pepp!

FABULÖSA megdiga Roxette tog scenen med storm i vanlig ordning.
Vad fan säger man - ROXETTE RULES! :)



Sen var det dags för ondskefull Black Metal! Trivsamma Watain i ruttna skinnpaltor, sataniska tecken & djurkranier lirade äntligen i Stockholm, så jag samlade Stockholms finest hos mig för ondskefullt samkväm inför spelningen :)

Brokig skara av Septekhmedlemmar, Ida, Done, Markelius, lite löst trivsamt
folk samlades hos mig för att lyssna på elak musik & dricka pilsner

Skäggavund i lösskäggsform & black metal är en sund kombination!

MOT MUNCHEN! All hail tokiga Watain med eld, blod & grejer! Trefvligt!

På tjejtoa hamnade jag & Ida på bild med främmande brunett :D

& på uteserveringen uppstod skägg-kamp av storslagen kaliber! Sen drog alla till Rocks, i vanlig ordning :D

En sund blandning av musik, måste jag tillstå! Mer Roxette å Watain till folket!