8 maj 2013

If finals leave you barking mad, maybe therapy dog can help


Det finns två saker jag skarpt ogillar: små hundar som skäller konstant samt små barn som skriker konstant.

I fallet med små hundar finns det bara en, i min mening, rimlig förklaring: lata ägare som inte inser att deras bärbara jyckar fortfarande är jyckar. Som aldrig bryr sig om att uppfostra dem, eftersom de istället bara lyfter bort hunden när den börjar inleda konflikt med annan hund. Vilket i sin tur innebär att de går runt med hundar som närmast kan liknas vid extremt bråkiga tonårskillar som muckar med alla omkring dem. Eller möjligen Master Blaster i Mad Max 3:




Vad händer den dagen en större hund blir provocerad av Master Blasterns trakasserier å faktiskt nappar på bråkinvitationen? Naturligtvis blir det den lilla hunden som får stryk & den stora hunden som sedan får skulden. ÅH VAD JAG HATAR DET HÄR. Jag ser det jämt ute på stan: liten ettrig ouppfostrad hund som hänger skällandes i koppel muckar med större väluppfostrad hund som förvånad småsneglar åt lillhundens håll. Uppstår bråk, ja då är det den större hundens fel.

Madness!

I fallet med skrikande barn har jag inga förklaringsmodeller. Igår såg jag en blek mamma gå med en 4-5 åring i barnvagn (!). Ungen satt bara där som en självutnämnd boss & skrek rakt ut. Like a mad person. Skrek å skrek å skrek hela vägen till tunnelbanan. Tacka gudarna för att jag inte skulle med samma tåg. 
Vad är grejen? Jag kan inte minnas att jag skrek som en demonbesatt när jag var liten? Att bäbisar gråter fattar man ju, men 5-åringar? Får man sätta munkavel på demonbarn om man råkar få ett själv? Kan man möjligen kompensera för detta när ungen kommer upp i åldrarna: "Kiddo, du tog flera av mina bästa år & min värdighet genom att konstant skrika på allmän plats. Du ansvarar för all disk samt smutstvätt tills du fyllt 18. No discussion."

8 kommentarer:

Sandra sa...

Hahahahaaaa!!! Håller fullständigt med! Kunde varit jag som skrivit det!

andreadoria sa...

Sandra - :D:D Då är det inte bara jag som blir frustrerad över det här. Sweet! :)

Anonym sa...

Jag ligger efter i läsningen :/
Men det hör var sjukt bra skrivet! Överlag känns det som att lättja blivit vardagsmat & engagemang för konsekvent uppfostran avlägset. Man kan nästan omöjligt uppfostra ett barn som när vi växte upp. Den här makabra individualiserande, hen (även om jag köper idén) så finns där fan inte tid att uppfostra unghönsen till rediga medborgare med skinn på näsan. Nu föds de till moderater, är egoistiska och gapar för minsta lilla. De får lära sig för mycket bajs på dagis.
Nej, som en bitter gubbe säger jag att det var bättre förr :D

/Bela

Marky sa...

hear! hear!

andreadoria sa...

Bela - bittra är vi allihopa! Jag täbnkte att allt kanske löser sig om man isolerar ungen från all omvärld, å tvingar in sunda värderingar. men jag inser att det blir lite väl Fritzl över det kanske... :/ det är fan svårt. Jag får börjar med hunduppfostran å ta lärdom av det ;)

andreadoria sa...

Marky - haha tack å bock! :D

Anonym sa...

Kära Bela!
Errr...får lära sig bajs på dagis? Ursäkta???? Själv är jag så fruktansvärt orolig över alla barn vi möter på förskolan som fått 0,0 % uppfostran hemifrån och bär sig åt som totala monster-egon som aldrig nånsion fått dela med sig av något. Och när vi försöker lära dem att funka tillsammans med andra får vi skäll från deras föräldrar för att inte just deras gullunge specialbehandlas... Jösses. Bela, lämna aldrig in några kids om du har några till oss! Vi förstör ju barn och även om du tror att vi matar dem med bajs är det faktiskt vi som får äta skit från många föräldrar....Vi behöver ju inte din skit dessutom, tack! Uff...

andreadoria sa...

Anonym - Personligen lägger jag helhjärtat stora ansvaret på föräldrarna för att deras kids växer upp till odrägliga monster. Det tror jag att Bela också anser. Man kan inte beskylla dagisverksamheten för ett bråkigt barn, DÄREMOT finns det många märkliga strukturer på en del dagis som föräldrar ibland drabbas av. Dock tror jag att detta är i förändring, & att de allra flesta som arbetar inom barnomsorg gör allt vad de kan för ungarna. Självklart kan inte dagis städa upp där föräldrarna har misslyckats!

Jag tror i själva verket att du & Bela tycker ganska liknande i den här frågan faktiskt :)