Så... det har varit en väldigt händelserik helg. Min fantastiska vän Jonny kom över från Skottland. Hans första visit någonsin i Sverige, & jag tror han blev nöjd. Han fick en vikingahjälm i plast & jag fick en skotsk mössa med inbyggt rött krull. Jag fick oxå whiskey samt Robert Burns samlade verk, Skottlands nationalpoet.
Jag hade samma kväll som Jonny anlände samlat folkmusiker & dansare på AIFUR, där vi käkade middag med Peter & Alex, drack oheliga mängder öl & det spelades folkmusik med vänner hela natten lång. Jag släpade med Jonny på vikingatida kremering som forskare anordnade i Gamla Uppsala vid kungahögarna. Jag tog med honom på stort folkmusikevent på Skeppsholmen, där han både lärde sig dansa polska (i kilt!) & grunderna i hur man spelar polska, samt lärde ut skotska reels på fiol till intresserade svennar. Stunderna vi hade över promenixade vi i Stockholm, hade fantastiska samtal på små pubar & skrattade nästintill oavbrutet. Jag retade honom för hans roliga dialekt & han i sin tur påpekade underligheter vi svenska har för oss. En perfekt duo :D
Jag hade samma kväll som Jonny anlände samlat folkmusiker & dansare på AIFUR, där vi käkade middag med Peter & Alex, drack oheliga mängder öl & det spelades folkmusik med vänner hela natten lång. Jag släpade med Jonny på vikingatida kremering som forskare anordnade i Gamla Uppsala vid kungahögarna. Jag tog med honom på stort folkmusikevent på Skeppsholmen, där han både lärde sig dansa polska (i kilt!) & grunderna i hur man spelar polska, samt lärde ut skotska reels på fiol till intresserade svennar. Stunderna vi hade över promenixade vi i Stockholm, hade fantastiska samtal på små pubar & skrattade nästintill oavbrutet. Jag retade honom för hans roliga dialekt & han i sin tur påpekade underligheter vi svenska har för oss. En perfekt duo :D
Jag hade lätt kunnat vara mycket bittrare över livets orättvisa än vad jag är. Två av mina absoluta favoritmänniskor bor ju så långt borta. Jag träffar dem inte så mycket, & tillåter jag mig skulle jag lätt bli väldigt deppig över all tid som jag inte kan spendera med dem, alla samtal som riskerar att aldrig bli av, alla missade skratt, alla roliga upplevelser man skulle velat dela, alla saker jag inte kan visa dem.
Men det är omöjligt för mig att enbart tänka så. Istället ser jag mig som en första klassens guldgrävare, som genom resor & år lyckas sila fram två så jävla grymma individer från allt mänskligt grus & skräp som finns i världen. Det spelar mindre roll att de inte bor i samma land som jag, även om det suger. Jag är så sjukt lyckligt lottad som ens har fått träffa dem (tänk om jag gått igenom hela livet utan dem?! Otänkbart!). För varenda gång man får sitta där med en öl i min näve & min gamla vän mittemot - det är helt jävla priceless.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar