När en gubbe på sent 1800-tal tillfrågades vilken bok som var den mest lästa bland vanligt folk svarade han ”Bibeln. Och Lasse-Majas äventyr förstås!”. Boken som trycktes i ett 50-tal upplagor är 1800-talets mest lästa folkbok. Lasse-Maja var något av sin tids anti-hjälte, och är fortfarande en kändis, framförallt i Bohuslän.
Eftersom jag är uppvuxen med somrar i Bohuslän är Lasse-Maja mig lika välbekant som Christer Pettersson eller Svartenbrandt. Lasse-Maja satt nämligen i 17 år i fängelse på Marstrands Fästning som man ser från den lilla ön som är mitt landställe, och jag visste allt om honom redan som liten. Lasse-Maja var en av 1800-talets mest kända tjuvar, med en imponerande kriminell bana. Hans trademark var något utav en sensation – och jävligt queer – majoriteten av hans räder & scams utfördes nämligen utklädd till kvinna! Och jävlar vad grym han var på att transa, gott folk! Så grym att han under sitt liv fick 3 frierier & ett antal kavaljerer efter sig :D Han var en sån prima skådis att han lyckades lura i sin omvärld att han var alltifrån piga från Örebro, till Mamsell från Arboga. Han satt med vid middagar, utklädd till kvinna, tillsammans med nämndemän & konstaplar som själva gripit honom – utan att någon avslöjade honom!
Men allt har ett slut, & tillslut fångades även den famösa Lasse-Maja under dramatiska former, och han hamnade på den fruktade Carlstens fästning på Marstrand. Där upptäcktes snart hans grymma matlagning så Lasse-Maja fick avancera till kock. Det sägs att det var hans eminenta matlagning som tillslut fick honom benådad av självaste kungen. Den franske Bernadotte var så urbota trött på svensk tråkmat att när Lasse-Maja på en fängelsevisit bjöd honom på franskinspirerat krubb, blev kungen så överlycklig att han gengäldade kocken Lasse-Maja på bästa sätt!
Lasse-Maja var en entreprenör i ordets sanna bemärkelse och utnyttjade alltid sitt ofrivilliga kändisskap på bästa sätt. Boken
”Lasse-Majasbesynnerliga öden” gavs ut av Lasse-Maja själv 1833, i samarbete med en bokhandlare i Uddevalla. I boken får vi följa hela hans liv från hans födelse i Bergslagen 1785, hans äventyr på den kriminella banan, till hans sista dagar. Fokus ligger på hans häpnadsväckande tjyvräder, även om man får ta alla förunderligheter med en nypa salt ibland. Språket är gammeldags & enligt moderna mått mätt är boken inget litterärt mästerverk direkt. Men jag tyckte det var helt fantastiskt att få en direkt inblick i 1800-talets bakgator och bondeliv – man får följa med på lyxuösa middagar hos herrefolk, det stressiga gatulivet i Stockholm, man reser runt hela Sverige på gamla landsvägar & man följer med på rymningar i vinsterslask, iskalla sjöar eller gömd i buskar. Framförallt uppskattar jag Lasse-Majas finstämda humor & tidvis ironiska påpekanden. Lasse-Maja känns som en riktigt reko karlslok som man verkligen inte hade bangat ett par pilsner med. Allra helst i kjol & hätta. För vem gillar inte en 1800-tals transa med flinka fingrar, sociala skills och teatrala färdigheter som lurar rika snåljåpar på pengar?!
4 av 5 Shane Macgowans till Lasse-Majas Besynnerliga Öden!
.jpg)
Fördelen med att vara en modern människa är ibland överväldigande - att kunna sitta mitt i havet på en pytteliten ö med nyfunnet afrikanskt KRAV-märkt rooibos te med & mandelmjölk i en kopp & samtidigt via megateknik jag inte kan förstå läsa underbara Johanna Koljonens senaste krönika. Allt samtidigt som karln hugger ved utanför är liksom en overkligt bra kombination. Jag uppmanar alla att testa! 
jag ska kalla det en form av flygplats-irritation - en olustig intensivt irriterad känsla jag upplever varje gång jag ska flyga. Det är kombinationen av att vara konstant stressad samtidigt som man står still i köer (oförutsägbara köer utan like på Stansted dessutom), krångel i säkerhetskontrollen när man måste ta av sig ALLT, fåniga millimeterregler för handbagaget, stress hets osäkerhet. I SIMPLY HATE AIRPORTS! >:( Allt nådde sitt cresendo för några år sedan på Stansted Airport där jag på allvar inte fick flyga hem med ett nyinköpt pistolhalsband, ca 5 cm stort. Att det var helt ihåligt & dessutom var överbelamrat med blingbling hjälpte inte heller - jag fick vackert skicka hem halsbandet till mig själv i ett kuvert >:(
Nu ska jag svalka min brända panna & ge mig i kast med en ny bok som jag hoppas ska förtrolla mig fullkomligt. Den är skriven i hemlighet av den ryska författaren Nick Perumov under sovjettiden som fanfiction & är en helt fristående fortsättning på Sagan om Ringen-triologin. Den känns lovande trots det töntiga namnet: Alvklingan. Cheezus... Känns mer som arbetsnamnet på ett bofferlajv i highfantasy-tappning under 90-talet :D Men ok!
