Det är väl meningen att rädsla ska vara en inprogrammerad upplevelse vi får för att skydda oss mot något som är potentiellt farligt? Instinkter som att ormar är farliga, eller att det skulle kunna vara ett rovdjur i en prasslande buske. Sedan har ju människan (o)fördelen att ha förmågan att både ponera, se framåt i flera steg & måla upp möjliga scenarior över saker & ting, vilken gör att våra rädslor inte sällan är lite mer än bara instinktiva.
Jag funderade på vad man är rädd för som liten. Det måste ju vara någon slags basic fear liksom. Min lillasyrra var tex paniskt rädd för Hulken när hon var liten. Hon visste ingenting värre, hon skrek om han råkade komma på teve & hon drömde väldigt ofta mardrömmar om honom - värst var när vår pappa förvandlades till hulken & jagade oss. Huga!
Jag minns att jag hade ett par saker jag var livrädd för när jag var liten. Jag hade en konstig tvångstanke om att det fanns en liten elak tomtegubbe som kom fram på natten. Jag fick för mig att han gick runt runt, fram å tillbaka längs sängkanten i mammas rum (jag var alltså såpass liten att jag fortfarande sov i mammas säng), han var så kort att han inte syntes över sängkanten men han var elak & farlig! Därför försökte jag alltid sova så mycket i mitten av sängen som möjligt, så han inte skulle nå mig.
En annan sak var att jag varje gång jag kom hem efter skolan & mamma inte var i lägenheten, fick jag för mig att jag skulle hitta henne styckad i vår tvättkorg (?!), jag var så rädd att detta skulle hända att jag ibland blev helt panikslagen om mamma inte var hemma när jag kom hem. DÅ FANNS JU RISKEN ATT HON VAR I TVÄTTKORGEN!!1Men jag undrar om inte mardrömmar speglar ens rädslor allra bäst egentligen. Jag har återkommande mardrömmar om följande:
1) Pedofiler, eller att det ska visa sig att någon jag älskar blivit utsatt för övergrepp som liten. Ofta jagar jag också pedofiler, som någon slags polis.
2) Att människor jag älskar sviker mig oerhört djupt. Ofta handlar det om familj, närmaste vänner eller pojkvännen. Dessa drömmar vaknar jag inte sällan av att jag gråter högt i sömnen.
3) Att jag får löss - återkommande intensiv mardröm jag haft sedan jag var i 10-års åldern.
4) Att jag råkar behandla djur dåligt - att jag upptäcker att jag glömt mata mina djur eller rensa buren, eller att jag helt enkelt glömt bort att jag ens har ett husdjur & hittar det helt negligerat & halvdöd. :(
Men sen finns det såklart saker som man är rädd för, utan att drömma mardrömmar om. Jag är tex livrädd för är att människor jag känner hamnar i ngt slags stadium där de är onåbara & konstiga. Till exempel folk som går i sömnen. Jag får kalla kårar av tanken att jag ska vakna på natten, vända mig om i sängen & så ska pojkvännen/mamma/kompis ligga där & stirra med död blick på mig. ÅH DET ÄR SÅ HIMLA LÄSKIGT! (Det konstiga är att zombies inte alls är läskigt för mig, dom älskar jag! a <3 z)
Samma sak med människor som står & glor in genom fönster - att det tex ska stå en konstig person & stirra när man drar bort gardinerna ger värsta kalla kårarna på mig haha. Halp!I samma liga finns människor som är besatta! Det är ju samma uplägg - någon man känner bli konstig, onåbar, talar i tungor & har läskig blick. Besatta freaks me out! Förmodligen därför filmer som Exorcisten, The Exorcism of Emily Rose och The Fourth Kind gör mig skitskraj. Den sistnämnad gjorde f.ö så jag inte kunde somna på 3-4 timmar efter jag sett den, TROTS att jag sov med Kim, vi hade massa kompisar i lägenheten & en tjock spinnande katt i famnen.
En annan grej som är sjukt läskigt är hängda människor, som liksom gungar lite långsamt, allra helst när man kommer in i ett mörkt rum & bara ser fötterna!
Och barnspöken!
Eller skräckclowner!
Storvuxna lite tjocka snubbar i lädermask!
Eller läskiga ljud & skrap mot tältduken när man tältar ute mitt i natten!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar