My personal hateparade

Åh, irritationen över vissa beteenden! Jag kan liksom leva med min egen irritation (som tur är), men jag kan inte riktigt leva med att andra inte ens reflekterar över hur irriterande dessa beteenden faktiskt är. Än mindre kan jag fatta varför människor ÖVERHUVUDTAGET utsätter sin omgivning för det. Whats bloody wrong with them?! Jag har utkristalliserat tre beteendetyper, som för all framtid kommer vara mina nemesis:

1) Nackflåsaren

Ok. Vad är grejen med människor, alltså totala främlingar, som helt sonika ställer sig OTROLIGT nära en när de ska fråga om något? Låt mig presentera Nackflåsaren. Ibland springer jag på Nackflåsaren på mitt jobb i form av en kund: jag ska besvara en fråga & kunden står plötsligt 10 cm från min ansikte, jag riktigt känner den varma andedräkten pusta emot mig & jag tvingas fysiskt backa undan. Inte sällan följer då Nackflåsaren helt sonika efter - det är då jag vidareutvecklat polistricket att placera en fot emellan, som s.a.s blockar Nackflåsaren från att tränga sig närmare inpå. Inte sällan talar dessutom Nackflåsaren med en ganska låg, nästan förtrolig röst, vilket gör att man kan luras att luta sig närmare för att höra bättre varpå man plötsligt har en främmande människa nästintill hud mot hud. Varför inte testa att ge människor omkring, låt säga, någon kvadratmeters livsrum, & istället höja rösten en aning? Hows that for a thought?!

2) Sorteringssabotören

I mitt hus har vi en jättefin sopsorteringsstation, förlagt i ett låst hus ute på gården. Jag blev överlycklig när jag flyttade hit - nära & bra! Men min glädje förbyts till både förvåning & ilska när jag upptäcker att Sorteringssabotören varit där & härjat. Soteringssabotören lägger, av någon outgrundlig anledning, helt enkelt fel saker i fel uppsamlingskärl. Plastförpackningar slängs bland papp, alluminiumburkar slängs bland tidningar. Detta trots att rätt kärl inte sällan står PRECIS INTILL stället där Sorteringssabotören slänger sitt junk. Sorteringssabotören anser också att sopsorteringen är till för allt han har lust att slänga. Han dumpar en påse med gamla jeans, en hallmatta, en mögglig tékopp, you name it. Ibland hittar jag tom soppåsar inslängda där med rutten gammal mat. Sorteringssabotören plockar alltså hellre fram sin nyckel & låser upp en dörr för att lägga sina sopor FEL, än att placera soporna i sopnedkastet som finns 5 meter bort, ute på gården. VARFÖR I HELA HELVETET DÅ?! Om man är helt ointresserad av att sopsortera, varför inte utilisera sopnedkastet? VARFÖR hellre förstöra ett helt sopsorteringssystem, för andra människor i sin omgivning som uppenbarligen vill försöka göra lite rätt för sig? Är det någon slags konstig njutning? Sadism?! För det kan inte vara lättja - i så fall hade fortfarande sopnedkastet varit enklare. Jag kan inte förstå detta!

3) Gubbflabbaren

Jag tror de flesta yrken stöter på Gubbflabbaren. Gubbflabbaren tillhör ofta (men inte alltid) den övre ålderskategorien av manligt slag. Han utmärker sig genom sitt trängande behov av att göra sig lustig över andra. Ofta handlar det om fåniga kommentarer vid jobbiga arbetssituationer, "lustiga" skämt eller helt enkelt relativt opassande påpekanden som listigt maskeras som ett "skämt". Jag vet att brevbärare vid riktigt uselt väder får den Gubbflabbiga kommentaren "Nu är det inte kul att vara brevbärare va?!" såpass ofta att kommentaren finns inramad på väggen på Skarpnäck postkontor. I mitt fall inriktar sig Gubbflabbaren nästan oavkortat på min hårfärg (Långsökta Pippi Långstrump-skämt, fördomar om rödhåriga, osmakliga frågor etc).
Det jag inte kan fatta är Gubbflabbarens totala oförmåga att inse att dessa skämt/kommentarer inte uppfattas som roliga av mottagaren. Jag kan heller inte förstå hur Gubbflabbaren på allvar kan anse sig ha rätt att gång på gång göra sig lustig över andra människors utseende - i de allra flesta fall just unga tjejers utseende. Jag förstår inte varför jag, bara för att jag jobbar i butik, anses vara någon slags allmän egendom att kommentera, driva med, skratta åt, skämta över? Jag har, utöver dessa återkommande hårfärgsrelaterade pikar, även fått underliga kommentarer gällande min sminkning, blommor jag haft i håret, att jag är blek, mina armband, val av läppstift, frisyrer etc. Men sen när blev jag anställd för att sitta som ett bollplank för folks ytliga reflektioner/påpekanden/skojiga kommentarer?! Jag fattar det iallafall inte.

Ja, vad säger man? Nackflåsaren, Sorteringssabotören & Gubbflabbaren kommer iallafall få en rejäl avhyvling när jag blir diktator. Nuff said.