24 juni 2013

Very dark lands

Jag ser hur en av mina män segnar ihop på marken, skrikande. Han är helt täckt av en blå slickande låga. Runt omkring mig i det skumma rummet ligger fler kroppar. Det pustar ut varm ånga ur det mörkare delarna av maskinrummet. Jag förstår ingenting. Allt ser precis ut som vanligt, men det är det inte. Alldeles nyss skrattade en av mina män åt att elden hade tagit fyr i hans arbetskamera, helt försäkrad om att hans eldsäkra arbetskläder skulle skydda honom & att vi skulle släcka elden åt honom, som vanligt. Men det kunde vi inte. Jag skriker åt alla att röra sig bort från maskinerna. Jag vrålar åt mina män att de inte får röra elden. Nu skrattar ingen längre, istället uppstår en tryckande panik, alla backar undan från sin positioner.

Vårt landbrytningsskepp ligger förankrad vid för oss okänd mark, men vi är aldrig på bekant mark när vi jobbar så där är allt som vanligt. Det är nämligen vi som förbereder för huvudskeppet. Med eld & stora maskiner tuggar vi upp marken för att preparera en dockningsplats. Vi gräver ner gastunnlar för att nyttja energin & vi rensar bort vegetation. Eld ingår i vår vardag. Men inte sådan här eld.

Mitt crew står tryckta intill väggarna, allt maskineri är avstängt eller står & puttrar tyst. Jag tittar ut genom bakre delen där vi står, ut mot ett omfattande gräddvitt isvatten kantat av svart taggig skog. Huvudskeppet skymtar jag redan – som en enorm bred spade i metalliskt gråvitt plöjer den genom issörjan, rakt mot oss. Det ringer i telefonen kopplad till samma skepp jag just står & tittar på. Jag vet att det är kapten. En sprakig märkbart irriterad röst talar till mig när jag svarar:
- Era koordinater är helt rätt, men jag ser ingen aktivitet. Vad pågår?! 
- Jag fick avbryta arbetet, vi kan inte jobba vidare. Eldar uppstår och...
- Vad pratar du om?! Brinner gör det väl för fan hela tiden, ni jobbar ju med gasläckor! 
- Jamen Kapten, den här elden går inte att släcka!

Det sprakar i telefonen, sen är det tyst. Jag hör att kapten mumlar med någon vid sidan om telefonen, jag fortsätter:
- Det är eld som inte går att släcka, den är blå & brinner bara mer av vatten eller när man kväver den. Flera av mina män är döda, vi kan inte gå nära maskinerna. Jag tror att elden kommer från land, men jag vet inte hur... 
- Stanna där ni är. Vi placerar oss intill.


Huvudskeppet är nu betydligt närmare men ändrar sin kurs från rakt emot oss, till att svänga av åt höger. Den massiva fören lyfter en överkäke av järn som tuggar sig igenom strandkanten, biter sig fast & är sedan förankrad. Dånet från det monstruösa skeppet är öronbedövande, men de flesta av oss har ändå hörselskydd. Vi fäller ner en landningsbrygga vänd åt huvudskeppets håll. Först kommer den mänskliga besättningen, jag tänker att det kommer gå bra så länge människorna kommit ombord. Det är hundratals som myllrar ut ur huvudskeppet mot oss, men jag ser ännu inte vår kapten. 
Sen kommer De Andra. Den andra delen av besättningen, den delen som inte arbetar ombord. Jag känner genast att jag borde förbjuda dem att komma ombord mitt skepp, men det kan endast kaptenen beordra. Ett gytter av stapplande, 4 meter höga varelser i fullt stridsskydd rör sig nu i ojämna rader mot mitt skepp. De är tre gånger så många som oss & de utgör den största delen av armén som vi hade tänkt landsätta här. Jag vet att Kapten kan hantera dem, men kommer kaoset väl ombord att sprida elden härinne? Min besättning mumlar och glor oroat mot massan på väg emot oss. Men ingen av oss vill ju heller gå iland. För iland, där finns ju elden som inte går att döda. Jag letar febrigt efter Kapten med blicken, men han syns ingenstans. Vad fan ska vi göra?

Sen vaknar jag. :(


Det bästa med semester är att man har sovmorgon & då när man snoozar kan man drömma precis vad som helst. Jag kommer nästan alltid ihåg mina drömmar, & jag måste säga att de är en av de bästa grejerna med sömn. Jag tycker så synd om folk som aldrig kan minnas sina drömmar, man är ju med om så jävla skumma/coola/episka grejer! :D Sådana jävla äventyr! Som tex underkapten i värsta skumma darkfuturedrömmen! Sjukt bra grej! :D Synd att jag missade slutet bara...


7 kommentarer:

Anja Wettergren (Wren E. Gade) sa...

Na nu far du skriva klart drommen, det later ju hur coolt som helst!

Maja sa...

Herregud vad grym du är på att skriva!!!

andreadoria sa...

Anja - haha fattar du hur irriterande det var å vakna precis där å inte lyckas somna om?! Gaaaargh! Lovar att återkomma om jag drömmer sluter inatt! :)

Maja - ååååh tack! Skrev ner allt direkt när jag vaknade, drömmen var så himla verklig å, ja, rätt konstig :D kommer du ihåg dina drömmar?

Septikemi sa...

Vilken intressant dröm! Och lång! Mina är oftast korta små stories fyllda med symbolik :)

andreadoria sa...

Septikemi - ja visst var den märklig? Men väldigt rolig att uppleva. Jag kan faktiskt vakna å ändå fortsätta drömma samma dröm om jag anstränger mig, sjukt bra grej. Kan du aldrig göra det?

Baby Strange sa...

Förutom allmänt promenixande hann vi med White Trash, Wild at heart, Trinktufel, "den pråliga indiska restautrangen," Il Casolare, naturhistoriska, Holocaust memorial och säkert annat som jag glömt bort! Vi flängde som fasen!

andreadoria sa...

Babystrange - hurra! Ni hann ju med massor av mina tips, Gud vad bra! :) erkänn att Berlin är fantastiskt!