att man som tjej alltid är på ständig spänn när man går ensam ute sena kvällar, är väl inte direkt ngn nyhet. man har 112 predialed på mobilen i ena handen & nycklarna i ett järngrepp i andra. man analyserar varenda ensam man eller grupp med killar som man möter, har ständig koll på eventuella ecape-routs & målar upp möjliga scenarier samt hur man ska kunna ta sig ur dem. men häromdagen när Pippi kom hem sent en natt & plötsligt ringde mig bara några minuter hemifrån utna att egentligen vilja säga ngt speciellt så fick jag en ny dimension till det hela. på vägen hem hade Pippi hamnat bakom en ensam tjej & direkt så märkte han hur hon blev nervös, gick fortare & såg sig om. Pippi började direkt fundera på hur han skulle kunna visa att han inte var ngn ondskefull gärningsman & till slut så tar han mobilen, ringer mig & säger högt "hej älskling, jag är jättesnart hemma, saknar dig, puss puss!" för att försöka framstå som Snäll Pojkvän snarare än Potentiell Våldtäktsman.det var när han berättade det här som jag insåg hur jävligt det måste vara att alltid upplevas som ett ständigt hot, i sådana situationer. & hur jävla hopplöst det måste kännas att försöka signalera "jag är inte farlig" men inte kunna göra det. att ständigt uppleva hur tjejer skyndar på stegen & rädda vänder sig om om man råkar hamnar bakom dem på ensam på vägen hem. there's always two sides to the story, & det är förjävligt hur det alltid är dom oskyldiga som drabbas av det svinen gjort - tjejer går hem livrädda & de snälla killarna för försöka gå omvägar eller högljutt ringa sina flickvänner i mobilen, bara för att asen till våldtäktsmän har rätt att dominera allmänna platser nattetid. det är riktigt jävla ruttet.
1 kommentar:
Jag är aldrig rädd när jag går hem sent på kvällen. Det känns liksom lite ohållbart att vara rädd när man går där varenda kväll/natt. Men jag var iofs inte rädd innan jag var van vid det heller. Jag tror inte vådtäktsmännen tänder särskilt mkt på connexuniformen heller :D
Skicka en kommentar