Inger Edelfeldts böcker lämnar mig alltid med speciell känsla, en slags litterär upprymdhet :D Det är ungefär som de där gångerna när man med en god vän dricker kall öl & har långa fantastiska samtal hela kvällen - den där glada befriande känslan som infinner när man är på väg hem & hjärnan har fått sig både serotoninchock & intellektuell massage... det är precis så jag brukar känna mig när jag läst något av Edelfeldt. Vissa av böckerna lämnar mig upprymd & glad efteråt. Andra mer fundersam & nöjd, några illa berörd men ändå tillfreds. Inger Edelfeldt har inget egentligt gemensamt tema i sina alla böcker, utom möjligen en skvätt psykologi & mänsklighet i olika former. Ungefär som långa samtal med goda vänner, med andra ord :D
Samtal Med Djävulen är hennes senaste bok. Det är en relativt ostrukturerad bok som består av samtal, brev och tankelinjer. Den utgår från mötet mellan två kusiner Asger och Paul, vars bakgrund & erfarenheter tagit dem till helt olika platser i livet.
Jag trodde att boken skulle vara en mer teologisk diskussion om Djävulen, men resultatet lämnade mig inte besviken. Den är istället ett överraskande & hårt petande på mänsklig djävulskap, utanförskap, ilska, ondska.
I vanlig ordning är Ingers porträtt av huvudrollsinnehavarna så fruktansvärt levande & genuint. Jag fattar inte hur Edelfeldt alltid lyckas dyka så djupt & trovärdigt i människors psyken - oavsett om det är osäkra tonåringar, mentalsjuka eremiter, storögda barn eller extremreligiösa som är i centrum. Samma sak med Samtal Med Djävulen. Det blir 4 Shane MacGowans:
Samtal Med Djävulen är hennes senaste bok. Det är en relativt ostrukturerad bok som består av samtal, brev och tankelinjer. Den utgår från mötet mellan två kusiner Asger och Paul, vars bakgrund & erfarenheter tagit dem till helt olika platser i livet.
Jag trodde att boken skulle vara en mer teologisk diskussion om Djävulen, men resultatet lämnade mig inte besviken. Den är istället ett överraskande & hårt petande på mänsklig djävulskap, utanförskap, ilska, ondska.
I vanlig ordning är Ingers porträtt av huvudrollsinnehavarna så fruktansvärt levande & genuint. Jag fattar inte hur Edelfeldt alltid lyckas dyka så djupt & trovärdigt i människors psyken - oavsett om det är osäkra tonåringar, mentalsjuka eremiter, storögda barn eller extremreligiösa som är i centrum. Samma sak med Samtal Med Djävulen. Det blir 4 Shane MacGowans:
4 kommentarer:
Jag tycker också mycket om Inger Edelfeldt. Det bästa med den här boken tycker jag är hur hon med sådan lätthet rör sig mellan de två kusinernas olika synsätt både på livet och religion, och hur det ändå aldrig blir för svårframkomligt (som det ju lätt blir med romaner med religösa förtecken.)
BabyStrange - Ja, Inger är fantastisk! Vilka av hennes böcker är dina favs?
Jag håller helt med dig. Boken leder en åt överraskande håll, den skriver en aldrig på näsan & jag nästan tycker om att den är så kort. Den säger väldigt mkt på väldigt kort tid, utan att som du säger, på ngt sätt bli svårframkomlig. Inger for president! ;D
Allra bäst tycker jag om hennes seriealbum "Den kvinnliga mystiken" och "Den manliga mystiken," (fast Liv Strömqvist är ju strået vassare...) Av romanerna tycker nog bäst om "Samtal med djävulen" fast det kan ju vara för att jag har den färskast i minne... "Riktig kärlek" var hemst bra också. Vilka är dina favoriter?
Babystrange - Hennes serier är skitbra, men mina favoriter är "Julianne och jag" (min absoluta favoritbok EVER som ung tonåring), "I Fiskens Mage" & ABSOLUT "Betraktandet av hundar". Spana in dom tre om du missat dem, även om "Julianne och jag" kanske är en ungdomsbok. "Samtal med djävulen" kvalar in som favorit också :)
Skicka en kommentar