29 mars 2011

Whiskeyman & beergirl

En av mina bästa vänner är Luc. Vi har känt varandra i mer än tio år. De flesta av mina vänner här i Sverige har aldrig träffat Luc. Luc är från början från Sydafrika. Han kom till Europa via en stor ungdomskärlek & hamnade i London där han sen bodde i nära tio år. Jag träffade honom första gången någon gång runt år 2002 när jag & min vän Moa bodde i London. Vi lyckades springa på honom på Cyber Dog när han jobbade där, sedan dagen efter på en skivbutik han precis börjat jobba på & när vi samma helg hamnade på samma hemmafest i Camden kom han fram till oss & frågade "Ok, I seem to run into you two everywhere... who the hell are you?!" & sen dess har vi varit närmaste vänner.

Första bilden tagen på oss, 2002

Luc är som någon slags konstig kopia av mig, fast i en människa från en helt annan kontinent, med helt andra erfarenheter & bakgrund. Han är dessutom en sådan person som är fullkomligt ofärgad av ytliga föreställningar & rädslor, han är totalt fri på ett sätt jag mycket sällan ser i människor. Han är en av de mest kreativa, kloka människor jag någonsin träffat & vi skrattar konstant när vi ses.


2008 fick jag ett mail från Luc där han kort berättade att han inte skulle få sitt pass förnyat utan skulle bli deporterad tillbaka till Sydafrika. Efter mer än tio år i London. I samma stund som jag läst mailet bokade jag en resa till London för att få vara med honom i en vecka innan han försvann från Europa. Jag har inte träffat honom sedan dess. Det är knappt att jag vill åka till London längre, för den stan är inte på något sätt detsamma utan honom. Jag är arg för att människor kan tas bort från sina sammanhang sådär lätt, bara genom ett jävla statligt beslut.

Våra alteregos. Ritad av mig som avskedsteckning.





Jag har tänkt att den dagen jag får pengarna att räcka till ska jag åka ner till Sydafrika & hälsa på honom. Det är en lång resa & förmodligen ganska dyr, men det måste hända. Det var snart 3 år sedan vi sågs sist & det är inte rätt. Som kompensation för jag ett litet inlägg här istället. I heart Luc & hoppas verkligen att vi kan ses snart igen. :(

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vill också vara din kompis.

andreadoria sa...

Haha oj, vilken fin sak att säga! Tack herr/fru anonym! Om du springer på mig i sthlm ngn gång får vi väl försöka :)