16 sep. 2014

Shitstains

Hade tänkt skriva ett briljant inlägg om hur man ska lösa det faktum att 13% av Sveriges befolkning röstade på ett främlingsfientligt parti.

Men jag orkar fan inte.

Jag orkar inte ett enda jävla skit just nu. Det känns som om jag går runt inlindad i en bajsbrun alldeles för stor morgonrock i spöregn & jag är så jävla trött på precis allting.

Är det såhär det ska vara? Spydigheter, mordhot, raljerande, hat, egocentri, navelskåderi, sjukdomar, xenofobi, mobbing & slitningar. Ett stort jävla långfinger i så fall.

Jag orkar fan inte.

2 kommentarer:

bela sa...

Fan, jag känner precis likadant. Vilket jävla antiklimax!
Jag ville skåla för en ny regering men det håller ju inte. Det här känns inte bra. Och har vi riktigt otur blir det omval. För omval hade jag önskat om jag visste att valdeltagandet blev ungefär densamma eller bättre men den skulle troligtvis bli mycket sämre och desto mer plats för missnöje. Jag vet inte hur avig en kan bli. Känner mig verkligen helt utochinvänd. Ont i magen.
Men de värsta kapitalistsvinen försvann och det är förvisso en glädje i sig men mitt tvivel till en ljus, varm, röd framtid.. Den är gigantisk at the moment.
Ännu en irritation sitter till obstinata och inkonsekventa politiker på den blåa bänken. What the hell! Ta handen och eliminera brunskjortorna! Man får ju sålla i kris! NÖDEN HAR INGEN LAG.
Jag sveper ett glas vin, tre om jag hinner, och går å lägger mig. God natt!

andreadoria sa...

Bela - det är tungt nu, med allt, man känner sig som en urvriden trasa. Enda ljusningen är att miljöpartiet förhoppningsvis får en starkare roll. men i övrigt - usch, jag orkar inte.

Känns som att de 87% splittras helt dessutom, istället för att alliera sig & fokusera på vadfan som har hänt som göra att 13% tycker Jimmie är hyvens. Alltså, det måste vi lösa.