Igår slog det mig två hemska, läskiga saker: det första var att det finns människor i världen som aldrig sett havet & förmodligen aldrig kommer göra det.
det andra var att det tydligen inte är helt omöjligt att moderaterna vinner valet i år.
insikt nummer 1 var mest sorglig, insikt nummer 2 fullkomligt dödsskrämmande.
det handlar inte om att ogilla moderaterna eller högerblocket av princip, för att man "är" vänster. jag funderade för ett tag sedan på hur det kommer sig att jag egentligen anser mig ligga åt vänster. folk kan säkert argumentera att min föräldrar är röda & därför har jag också blivit det.
fast det stämmer inte.
Vad avgör vilken politisk färg en samhällsfråga får?
för ska sanningen fram så är det så att de sakerna jag verkligen brinner för inte har något typiskt politisk färg egentligen. som tex djurhållning. eller att man ska ha lika möjligheter & lön oavsett vad man har eller inte har dinglande mellan benen. & miljöfrågor tycker jag är viktigt, som hur fan vi ska göra med östersjön som självdör this very minute. av ngn anledning är det här frågor som högersidan konsekvent inte tar i ens med tång. vi har ju tex farbror Reinfeldt som så sent som i somras i Visby förnekade att det var några problem med Östersjön (samtidigt som havsbrynet bakom honom var tjockt med slemmiga, gröna alger).
sedan finns det andra saker jag tycker är viktiga, som av någon anledning blivit vänsterfrågor, men i min värld förstår jag inte varför inte alla tycker att det är lika självklart som jag:
tex att alla ska ha tillgång till en bostad som inte ruinerar dem, & kunna gå i bra skola som inte kostar tusentals kronor per termin. eller ha gratis/billig sjukvård, framförallt akutvård .
det handlar helt enkelt inte om att välja en politisk sida & sedan konsekvent svälja allt den sidan proklamerar. det handlar tvärtom om hjärtefrågor!
av någon anledning så är det alltid vänstern som har rätt & högern som har fel, utifrån de frågor jag personligen tycker är viktiga. varför det är så vet jag inte.
på något sätt så har jag ändå kommit fram till att högern förespråkar en politik som handlar om självvinning. jag förstår att människor kan tycka att det är inbjudande - att slippa betala en massa skatt om man har ett högbetalt jobb. att få egna villan billigare. att med pengar placera sin unge på bästa privatskolan så man säkrat ungens framtid. att kunna åka till en flådig privatklinik som kostar skjortan & slippa köer med en massa fattiglappar. att ha skitmycket poliser på gatan & med nolltolerans sopa fullisar, tiggare & utslagna under mattan.
självvinst. alltid denna förbannade självvinst! jag fattar inte hur man alltid kan tänka utifrån vad man själv anser vara bäst för sig själv.
Gåslever proletär? :D
jag har själv växt upp under omständigheter som kanske egentligen borde gjort mig till höger. jag har gått i privatskola. jag har växt upp i en stor femma mitt i sthlm. jag har en pappa som tjänade väldigt bra i sitt chefsjobb på SVT. hade jag varit smart ur egenvinningsperspektiv skulle jag förmodligen röstat höger.
men det går emot allting jag står för. för på samma gång har jag haft en mamma som är låginkomstagande frilansare. mina syskon har gått i kommunala skolor. min pappa betalade mer än 60% i skatt & klagade aldrig, utan tyckte det snarare var bra, för då var han säker på att om hans ungar blev sjuka fick de bra akutvård, & gick i bra skattestödda skolor.
jag har en mamma som alltid källsorterat, redan innan det blev moderiktigt även på östermalm. vi har alltid haft politiska diskussioner vid matsalsbordet & när jag vid tolv års ålder inte ville äta kött mer, efter att ha sett slakttransporterna på TV, respekterade mamma det & pappa grymtade missnöjt i många år, men godtog det likväl.
ärligt talat - den dagen jag ser en källsorterande östermalmstant slänga sin minkpäls, eller en bratunge fråga efter rättvisemärkt på NK, eller moderata partimedlemmar ordna gratis gatukök för uteliggare kalla vinternätter, eller företagsdirektören välja bort utrotningshotad fisk som torsk eller lax på fina restaurangen - då jävlar kan jag börja plöja högerns partiprogram & inte längre kunna kalla mig vänster.
men fram tills dess tänker jag ihärdigt gå & be till övre makter att högerblocket inte vinner valet. för i så fall flyttar jag utomlands i fyra år.
