Seriemördarna tar över mitt liv!

Är det faktum att jag i stort sett ENDAST spenderar vaken tid med seriemördarpoddar, blodiga mordfallsdokumentärer scrollandes på wikipedia om diverse seriemördares privatliv ett tecken på kraftfull verklighetsflykt? I dont know. Men jag spenderar så mycket tid med kannibaler, styckmördare & psykopater just nu att jag börjar bli oroad för mitt eget sinnestillstånd.

Varför är man ens så EXCEPTIONELLT intresserad av dessa sjuka jävlar vider till människoliv? Jag har vänner som ABSOLUT INTE vill prata seriemördare med mig, & egentligen förstår jag ju varför (bcuz vidrigt) men så samma gång kan jag inte förstå varför inte alla delar det här bizarra intresset.

Ända sedan man började fatta böckerna mamma läste för en när man liten, var jag hysteriskt fascinerad av de onda karaktärerna. Ju ondare fiktiva karaktärer desto bättre. Häxor, onda trollkarlar, spöken, vampyrer, bad asses i fantasyböcker, DJÄVULEN. Allt sådant stod ju högst på en fascinationslistan. Jag kan verkligen inte förklara varför - förutom möjligen det enkla konstaterandet att ONDSKA ÄR TUFFT. Iallafall i den fiktiva världen.

Ett varningstecken för att jag vurmade för ondska på allvar var när jag började hysa kärlekskänslor för ondingar i spröd ålder. Jag tyckte tex att Odjuret var MYCKET SNYGGARE som just odjur, istället för när han omvandlas till töntig blondin i slutet av Disneyfilmen "Skönheten & Odjuret". Jag hyste kärlekskänslor i smyg för Darkness i fantasyrullen "The legend". Jag blev HYSTERISKT förälskad i Gary Oldman som Dracula i rullen "Bram Stokers Dracula", känslor som ännu inte svalnat det minsta.

Vurmen för ondska är väl med andra ord ett faktum sedan tidig ålder, för min del.

Men fiktiva gestalter som personifierar ondska i utseende, fashion statement och symbolik är ju en sak. Man insåg ju under sin uppväxt tids nog att dessa entiteter inte faktiskt existerar på riktigt utan snarare springer ur mänskligt behov av att gestalta ondska som tydliga motpoler till godhet. Skurkar som symboliserar ondska i sin mest rena, enkla form. En visuellt tydlig fiende, som signalerar lagtillhörighet rent fysiskt i kläder, utseende och bakgrund. Drömfienden skulle man kanske kunna hävda till och med.

Det blir ju betydligt läskigare när man inser att människor som egentligen fötts goda, eller iaf fötts som någorlunda oskrivna blad, utvecklas till att bli onda PÅ RIKTIGT. I verkliga livet, mitt ibland oss. Det är ju här som seriemördaren kommer in. Seriemördaren är the bad guy cleverly disguised as a human, som görs obeskrivligt vidriga och onda saker.

Jag misstänker att det här är den röda tråden till mitt hysteriska intresse för seriemördare. De är ju verklighetens ondska, och är i min värld miljoner gånger mer skrämmande än in your face-ondingar som Darkness eller Dracula, som istället har en poetisk och ofta sorgsen charm kring dem. Seriemördare är ju per definition djupt ocharmiga varelser. Jag när något slags gnagande, och många gånger irriterande, behov av att FÖRSÖKA FÖRSTÅ. Läsa detaljer om morden, deras Modus Operandi, om mördarens barndom, vad som fick "bägaren att rinna över" i deras allt som oftast patetiska liv.

Det är helt klart ett problem för mig, som personligen är en hysteriskt godhetsvurmande person med osunt stor portion empati, att ständigt läsa om dessa jävligt elaka personer. Avsaknad av empati är en av de läskigaste saker jag vet. Det finns nog ingenting jag tycker är läskigare. Kanske är detta ytterligare en anledning till min besatthet - jag vill FATTA hur i helvete man kan ta sig rätten att kidnappa, tortera och döda andra människor.

Det finns saker jag läst & sett som jag önskar att jag aldrig läst eller sett. Jag minns en gång på biblioteket vid Medis i Stockholm när jag letade efter boken "Monster". Jag hittade en annan bok med liknande titel, som visade sig vara djupintervjuer med mördare och sexualförbrytare, gjord av en kriminalpsykolog eller något liknande. Den halva sidan jag råkade slå upp & läsa i den boken ångrar jag fortfarande att jag läst. Det var så jävla vidrigt. & då ska man komma ihåg att det var nån helt okänd förbrytares historia, som inte på något sätt hamnar i närheten av De Värsta Mördarsvinens hall of fame.

Trots detta så fortsätter jag gräva ner mig i seriemördartrivia. Jag försöker undvika pedofil- och djurplågarsvineri. Men allt annat går tydligen bra. Men jag har börjat undra om den här besattheten är något som egentligen är extremt osunt jag borde sluta med. Men hur slutar man med något man varit fascinerad av hela ens liv? I DONT THINK I CANT! IM AN ADDICT!!! Jag kanske borde ta upp det här med någon av mina psykologkompisar, även om jag är rädd för vad de ska svara :D

Som en del i min terapeutiska bearbetning av mitt absurda intresse tänkte jag dela med mig av mina bästa fynd i mördardjungeln till fellow addicts därute. Jag börjar med att rekommendera mina favoritavsnitt från några mördarmysiga podcasts:

• "Styckmordet i Askersund del 1" en EMINENTA svenska "Rättegångspodden". 
• "Styckmordet i Askersund del 1" en EMINENTA svenska "Rättegångspodden". 
• "Ed Kemper - a bit of a bumblebe butt part 1" från min nuvarande favoritpod "Last podcat on the left".
• "Ed Kemper - momendorf part 2" från min nuvarande favoritpod "Last podcat on the left".
• "The greenriver killer part 1" från podden Serial killers.
• "The green river killer part 2" från podden Serial killers.

Sleep tight, dont let the cannibals bite!

Dokumentär tips: Snusk med Hulk Hogan, He-Man-frossa, vinlurenrejeri & mörk svart historia

NOBODY SPEAK

"Nobody speak - trials of free speech" inleds med rättegång driven av Hulk Hogan efter att han enligt egen utsago smygfilmats under samlag & klippet har spridits på internet. Men hela dokumentären får snart en bredare blick om hur pengar inte bara styr media utan även rättvisan i det underliga landet vi kallar AMERIKAT. Rekommenderas!

Finns på Netflix här!

POWER OF GRAYSKULL

"Power of Grayskull: The Definitive History of He-Man and the Masters of the Universe" är en jävligt nördtastic dokumentär på initiativ  av ett Kickstarter-projekt att skapa den ULTIMATA HE MAN-DOKUMENTÄREN!!!1 Och det har de sannerligen lyckats med :D Unna dig!

Finns på Netflix här!

SOUR GRAPES

Åh, "Sour Grapes" är en smaskig dokumentär om den amerikanska vin-marknaden för snorrika miljonärer som vill spendera alla sin dollares på dyra och gamla europeiska viner. Och vad som kan hända när en marknad uppstår med köpare som har mer eller mindre dålig koll på vad de egentligen köper. Fantastisk underhållande historia om lurendrejeri, vinauktioner & sura fransmän.

Finns på Netflix här!

I AM NOT YOU NEGRO

"I am not you negro" är en finstämd, känsloladdad och skoningslös dokumentär där författaren James Baldwin med manus till en av hans outgivna böcker berättar tillsammans med dokumentärfilmaren historien om ras i moderna Amerika. Jäääävligt bra.

Jag såg den på Svtplay där den tyvärr inte finns kvar längre. Men borde gå att hitta nånstans för den smarte.

Vad gör du när zombieapokalypsen slår till?

Jag vet inte hur vanligt det är, förmodligen mer vanligt än jag tror, men jag älskar att grubbla över hur jag skulle hantera en zombieapokalys. Innan jag somnar brukar jag ligga & grunna på bästa packningen, & har jag fått en öl innanför västen kan jag sitta i timmar å tjöta med folk om vart de skulle ta sig om apokalysen slår till.

Men jag inser att hur charmiga zombies än är, så är det förmodligen inte zombies som skulle trigga en krissituation. Istället är det förmodligen långt mycket läskigare saker som Trumputin, naturkatastrofer eller klimatförändringar. Oavsett är det ju rimligt att börja fundera över hur väl förberedd man själv är om kris skulle uppstå - zombies or not.

Igår vad jag och Fia på föreläsningen "Prepping, förberedelser och tankar om undergången" på ABF-huset i Stockholm, arrangerat av Civilförsvarsförbundet. Det var tre föreläsare, bla Herman Geijer som är Sveriges zombie-expert samt Jan Alsander som är utbildad i militär överlevnadsteknik. Det fem bästa tumreglerna som jag tog med mig efteråt är dessa:

TOP 5 ZOMBVIVAL TIPS

1. 7 dygnsprepp. Som privatperson ska man klara 7 dygn utan el och värme. Stat/kommun kommer kunna fortsätta ansvara för livsnödvändiga funktioner. Men resten ska du kunna klara själv. Inte många som har kolla på detta.
2. Handla dubbelt. När du mathandlar, köp lite extra av det du äter ofta med schysst hållbarhet. Då konsumerar du ändå grejerna och har samtidigt lite extra i skåpen.
3. Information. Garantera att du vid elavbrott ändå kan få tillgång till information. Säkraste kortet: vevbar radio.
4. Värmereka. Har du tätningsmöjligheter, sovsäck, varma kläder, tält (kan slås upp inomhus vid kyla), värmekällor som inte kräver el? Har du bra möjligheter att släcka eld om ngt går snett?
5. Vatten är boss. Har därför tillgängligt vattendunkar att fylla på samt vattenreningstabletter. Vi i Sverige behöver inte främst oroa oss för att vatten kommer ta slut (detta finns det tydligen bra backup för) men däremot kan man själv få ansvara för att hämta vatten.

Sedan pratade typ alla tre om att man ABSOLUT måste ha god grannsamverkan & ha workshops med dem för att ha backup. men alltså, nä. Jag är alldeles för mycket stockholmare för det. Grannar är onda som snor tvättider & borrar tidigt på morgonen. Jag planerar att hänga mef familj & vänner - hederligt folk!

Så jag å Fia planerar faktiskt att styra en typ workshop där någon från Civilförsvarsförbundet kommer å preppar en för vad man ska tänka för att klara sig utan el & vatten i 72 timmar. En apok-fest, helt enkelt. Jag längtar redan :D

Me en uppvevningsbar nödradio då, utropar den orolige! Jo vafan, det första jag gjorde idag var att köpa en för 400:-. Men alltså, kolla hur fin, liten, & fantastisk den är:

Om det är just zombieattack som är krisen vi står inför, har jag redan på ett ungefär bestämt vad jag ska ha för utrustning. Jag äger ju nämligen ett helt MC-ställ i skinn, med boots, handskar & hjälm! Med allt detta ordentligt påpälsat, hjälmen säkrad under hakan & mitt baseballträ i högst hugg känner jag att man är sätt sejf mot naffsande odöda? Right? 

Sedan inser jag att jag givetvis förmodligen är körd om zombien attackerar... Men vafan, drömma går väl? :D NEVER GIVE UP DA DREAM!

5 saker jag hatar med de patriarkala strukturerna

1. Kvinnor förpassas till andra klassens medborgare & behandlas därefter.
2. Gör nän emotionellt handikappade.
3. Begränsar individualiteten då könsrollerna annekterar vissa personlighetsdrag.
4. Pojkar växer upp utan sann närhet & flickor växer upp utan sann självkänsla.
5. Alienering av alla som inte passar in i de snäva könsrollerna kvinna/man. 
6. Skev syn på sexuella övergrepp som gör att kvinnors utveckling & relation till sin sexualitet blir förstörd.

Det var bara det. Hejdå.

Pladder om män som hatar kvinnor, kvinnor som hatar män, individförtryck & männen ingen vill se

Lyssnade på SR's "Duktiga pojkar och misslyckade män" (rekommenderas). Tankarna började spinna.  LET THE RANT BEGIN! :D

❧

Jag pluggade genusvetenskap när jag var i 20-års åldern. Det var kanske det bästa jag gjort för att förstå hur allt hängde ihop, allt det där som skavde, som gav mig magont, som jag inte förstod. Redan då, på Universitetet, hävdade jag ofta i klassdiskussioner att patriarkala strukturer inte är något som alla män alltid tjänar på. Jag minns att det ofta blev hetsiga diskussioner kring den frågan. Det var många som inte höll med mig.

Men alltså. Patriarkatet drabbar ju både kvinnor och män. Att vi inte får fortsätta vara de individer vi föds till. En tuff högljudd flicka tystas ner - en känslosam, tystlåten pojke ignoreras eller hånas. Du ska passa rollen som det du har mellan benen dikterar för dig.

Såhär:

Patriarkatet har skapat två teaterroller som en viss procent av befolkningen kan spela utan någon som helst problem då rollen överensstämmer med deras egna personlighet. Men alla som inte passar perfekt för den förväntade teaterrollen har desto svårare att maka sig in i kostymen. Vissa desto svårare än andra. Majoriteten av oss tror jag har skalat av delar av vår egen personlighet för att bättre passa in på den där teaterscenen. En teaterscen där vi också lär oss exakt vad vår teaterroll ska vara attraherad av. Vi lär oss att kvinnorollen ska vara vacker, mjuk, tillgänglig, omhändertagande & undergiven. Vi lär oss att mansrollen ska vara stark, självständig, skyddande, presterande & dominant. Men var hamnar alla dessa människor som har vissa delar av BÅDA teaterrollerna? Som är mjuka OCH självständiga, eller starka OCH undergivna? Oavsett kön?

Män som kvinnor har tillsammans byggt patriarkatet. När vi kvinnor alltid förväntar oss en viss manstyp (stark, aggressiv, högljudd, dominant), cementerar vi patriarkala strukturer. Precis samma sak omvänt.

"Alla accepterar kvinnlig svaghet men ingen accepterar manlig svaghet"

Själv får jag väl erkänna att jag generellt sett tycker om samma människotyp hos män som hos kvinnor. Jag gillar en mix av de två teaterrollerna, kvinnligt och manligt, oavsett kön. Jag tycker om människor som överraskar, som har många färger i paletten. Människor som är självständiga, orädda att synas eller höras, men samtidigt är väldigt snälla & empatiska. Jag tycker om lugna, finstämda människor med extremt starka åsikter eller skinn på näsan när det behövs.

Själv ogillar jag plattityder i människor. Endimensionella människor är sällan särskilt intressanta. Självständiga orädda högljudda människor som saknar empati är faktiskt bara motbjudande. Snälla empatiska människor som är tysta, rädda och osynliga är fint, men också ganska uttråkande. Jag vill bli överraskad! Teaterrollerna Man/Kvinna tar bort allt detta! Gör oss platta & färglösa.

End of rant.

Stånga sig blodig mot känslomässiga argument

Jag har ju förut pratat om den frustrerande insikten att alla sitter i varsin glasbubbla där det är omöjligt att nå in & att detta skapar en nästintill omöjligt shitty politisk situation.

Jag & Fia pratar ofta om hur skrattretande & samtidigt skrämmande det är att fakta eller djuplodande resonemang inte längre är valida argument i en diskussion. Istället grundar man sina åsikter på sin djupt subjektiv upplevelse istället. Hur det KÄNNS för mig är viktigare än hur det ÄR. 

Exempel: 

Person X: "Det är TAMIGFAN för jävligt att Gudrun Schyman vill förbjuda skägg! NU HAR DET GÅTT FÖR LÅNGT!" 

Person Y: Men den där nyheten kommer ju från en satirsajt. Gudrun Schyman har aldrig sagt det där, Det är fejk. 

Person X: Det spelar ingen roll om det är fejk. DET ÄR FÖR JÄVLIGT ÄNDÅ! 

<- Ja. Vad gör man i detta läge? Sanningshalten är inte intressant i en argumentation längre. Hur man reagerar känslomässigt på att Schyman vill förbjuda skägg är alltså mer relevant & mer sant än att nyheten i själva verket är falsk. Det här är en vurpa min hjärna inte riktigt klarar av. Hur gör man? Är alla argument därmed dödfödda? Varför i helvete blir det såhär?

Idag lade min kompis Niklas upp en länk till det här på fejjan & skrev att den läsningen förmodligen kommer vara det bästa någon av oss kommer läsa på mycket länge.

Det besvarade en hel del av frågor kring beteendet ovan. Jag kan iaf säga att det var jävligt insiktsfullt. Fabulöst illustrerat med söttjocka små varelser. Plz read dis.

Who the hell are you?

De flesta verkar gilla att göra diverse personlighetstest på tex facebook, där man efter ett kort frågetest får en rolig liten analys av sin person. Men oftast är dessa test både oseriösa, slarviga och inte sällan i själva verket skapade med kommersiella intressen bakom. Blä!

Därför tänkte jag tipsa om ett långt mer seriöst personlighetstest jag sprang på på nätet. Det tar ganska lång tid att besvara alla frågor, och det är extremt viktigt att man är ärlig i sina svar. Det är nämligen värt det, för sedan får man en tio sidor lång personlighetsanalys - helt gratis! Det finns 16 olika personlighetstyper som testet grundar sig på, och du får reda på vilken du tillhör samt hur stor procent av befolkningen som tillhör denna personlighetstyp. Du får oxå reda på din personlighetstyps styrkor/svagheter, hur du fungerar i relationer, i familj och på arbetsplatsen.  

And OH BOY stämde mitt resultat obehagligt bra in på mig. Jag tillhör ENFP, som utgör ungefär 7% av befolkningen generellt. Här är den korta sammanfattningen för ENFP:

ENFP PERSONALITY (“THE CAMPAIGNER”) 

It doesn’t interest me what you do for a living. I want to know what you ache for – and if you dare to dream of meeting your heart’s longing. It doesn’t interest me how old you are. I want to know if you will risk looking like a fool – for love – for your dreams – for the adventure of being alive. - Oriah Mountain Dreamer

The ENFP personality is a true free spirit. They are often the life of the party, but unlike Explorers, they are less interested in the sheer excitement and pleasure of the moment than they are in enjoying the social and emotional connections they make with others. Charming, independent, energetic and compassionate, the 7% of the population that they comprise can certainly be felt in any crowd. 

 You Can Change the World With Just an Idea  

More than just sociable people-pleasers though, ENFPs, like all their Diplomat cousins, are shaped by their Intuitive (N) quality, allowing them to read between the lines with curiosity and energy. They tend to see life as a big, complex puzzle where everything is connected – but unlike Analysts, who tend to see that puzzle as a series of systemic machinations, ENFPs see it through a prism of emotion, compassion and mysticism, and are always looking for a deeper meaning.

ENFPs are fiercely independent, and much more than stability and security, they crave creativity and freedom.

Many other types are likely to find these qualities irresistible, and if they’ve found a cause that sparks their imagination, ENFPs will bring an energy that oftentimes thrusts them into the spotlight, held up by their peers as a leader and a guru – but this isn’t always where independence-loving ENFPs want to be. Worse still if they find themselves beset by the administrative tasks and routine maintenance that can accompany a leadership position. ENFPs’ self-esteem is dependent on their ability to come up with original solutions, and they need to know that they have the freedom to be innovative – they can quickly lose patience or become dejected if they get trapped in a boring role.  

Don’t Lose That ’Little Spark of Madness’  

Luckily, ENFPs know how to relax, and they are perfectly capable of switching from a passionate, driven idealist in the workplace to that imaginative and enthusiastic free spirit on the dance floor, often with a suddenness that can surprise even their closest friends. Being in the mix also gives them a chance to connect emotionally with others, giving them cherished insight into what motivates their friends and colleagues. They believe that everyone should take the time to recognize and express their feelings, and their empathy and sociability make that a natural conversation topic.
The ENFP personality type needs to be careful, however – if they rely too much on their intuition, assume or anticipate too much about a friend’s motivations, they can misread the signals and frustrate plans that a more straightforward approach would have made simple. This kind of social stress is the bugbear that keeps harmony-focused Diplomats awake at night. ENFPs are very emotional and sensitive, and when they step on someone’s toes, they both feel it.
ENFPs will spend a lot of time exploring social relationships, feelings and ideas before they find something that really rings true. But when they finally do find their place in the world, their imagination, empathy and courage are likely to produce incredible results.

Vill du göra ditt eget personlighetstest? Klicka här för att komma dit! Så jävla värt det. Tusen gånger roligare och mer insiktsfullt än alla slarvtest på Facebook, believe me. Även om det känns läskigt att vara brutalt ärlig, så är det värt det. Testa. Don't be a chicken! :*

Pills saved my life

Inlägget nedan publicerade jag häromdagen på IG. Det är mitt åtekrommande evangelium att få ner antalet damer som tvingas till akuten & en veckas antibiotika pga urinvägsinfektion. Jag var en av er ända sedan jag var liten - men tack vare detta lilla magiska pillret & några gyllene regler är jag sedan drygt 8 år inte längre en belastning av sjukvården & miljön :D Kolla: 

  

These pills are my lifesavers! 👌 This shout out goes out to you ladies (& unlucky few gents) suffering from Cystitis regularly. Ive had them ever since I was a kid, & been to the emergency more times than I can count. BUT NO MORE! 💪 Trust me, if you follow my 4 golden rules you wont have to end up with antibiotics (read about multiresistant bacterias to realize why) - I havent for almost 8 years now! 

OK, these are the 4 pillars when feeling the damn pains coming: 

1. Eat cranberry concentrate pills & take 1-2 every second hour! (Add anti inflammatory painkiller if wanted)
2. Cut out ALL sugar in your diet and drinks when having the pains.
3. Only pee when bladder is full (very important!). Keep filling that cranky bladder with 1 litre of water/hour - add squeezed lemon, it kills the pee pain!
4. Keep warm during this process at all cost - involve blankets, long johns, partners or pets to keep the temperature! 

For me, this usually stops the cystitis within 24 hours. Its helped many friends of mine having the same problem. Try it yourself or help a friend with this info. (If the pains persists from more than a few days, consult a doctor)
#kissont #UVI #blåskatarr #lifehack

DIY: upplevs DU som en potentiell våldtäktsman?

Tillhör du den mindre självmedvetna delen av den manliga befolkningen som resonerar som så att det inte är ditt problem om ensam tjej på väg hem en natt upplever dig som hotfull, eftersom du vet att du "inte är farlig"? Well, då är det här inlägget förmodligen inget för dig. 

Om du istället tycker det är väldigt jobbigt varje gång du märker att en tjej går snabbare för att du råkar befinna dig bakom henne en mörk kväll, eller känner att du vill på något sätt signalera att du är en av "the good guys" men vet inte hur? Då ska du absolut fortsätta läsa!

För att skapa större förståelse för dig som kille hur det hela kan upplevas som Ensam Tjej Sen Kväll: Föreställ dig att du befinner dig ensam mitt i natten i en stadsdel där du vet att det bara bor muskulösa 2 meter långa homosexuella män - vissa av dem flirtar lite med dig eller visslar efter dig när du går förbi. Du är ensam & måste gå igenom rätt mörka delar för att ta dig hem. Du vet också att det just här har förekommit brutala våldtäkter på ensamma män som du själv. Du kan omöjligen avgöra vem av de muskulösa långa männen du möter som bara är på väg hem eller vilka som eventuellt skulle tända på idén att attackera dig & mot din vilja använda din kropp som masturbationsobjekt. Hur skulle du känna dig? Hur skulle du vilja bli bemött i denna situation för att minimera din oro?

Problemet är att det inte finns en färdig formula för vem som är en potentiell våldtäktsman & hur en potentiell våldtäktsman ser ut. Våldtäktsmän är långa, korta, smala, tjocka, vita, svarta, unga, gamla, sociala, osociala, skalliga, håriga, fula eller snygga. Det innebär tyvärr att en ensam utsatt tjej på väg hem sent en natt omöjligen kan veta vilket fack just du råkar tillhöra, om hon råkar möta dig en sen kväll. Men det finns några saker man kan göra som kille, för att minska att uppfattas som en läskig potentiell överfallsrapist!

Efter ett helt liv av denna tröttsamma skräck varje ensam promenad i mörker eller sen natt på kollektivtrafik, har man som tjej samlat på sig en del insikter. Så jag tänkte dela med mig av lite DO'S and DON'TS som man som karlslok kan tänka på - för att försöka signalera att man inte är potentiellt hot, eller helt enkelt för att minimera oron hos motsatta könet. Varsegod, en DIY! ALLA SOM INTE FÖLJER DEN ÄR POTENTIELLA VÅLDTÄKTSMÄN! ;D

I kollektivtrafik/allmän plats:

• Ser du en ensam obekväm tjej på t-bana/buss omringad av massa framfusiga killar/inträngd av obehaglig kille? Ta ögonkontakt med tjejen för att visa att du är medveten om hennes situation & ställ dig närmare. Visa att hon inte är ensam om något skulle hända.
• Säg ifrån när killar är grisiga mot ensamma tjejer. Visa att oddsen av "bra killar" gentemot "grisiga killar" är lite jämnare än vad man som ensam tjej vågar tro. 

På väg hem sen kväll:

• Gå med killkompis å prata högt om vadsomhelst för att signalera att ensamma tjejer inte är fokus för er attention. 
• Gå med en tjejkompis/flickvän eller en gullig hund.
• Håll avståndet om du hamnar bakom ensam tjej en kväll på väg hem.
• Börjar tjejen gå snabbare efter att hon upptäcker att du är bakom? Stanna upp & låt henne få lite avstånd.
• Byt själv sida på gatan, så slipper tjejen göra det (Standard att man som tjej gör vid läskig situation)
• Prata högt i mobiltelefon om hur trevligt du haft det ikväll & dra roliga anekdoter eller ring din flickvän/pojkvän å prata högt. (Detta har jag många killkompisar som gör, tom fejkade samtal)

I kollektivtrafik/allmän plats:

• Initiera inte samtal med en tjej som lyssnar på musik eller på annat sätt uppenbart signalerar att hon inte vill ha kontakt med random snubbe på tuben/bussen. It's creepy.
• Bli inte irriterad eller arg på en tjej som du kanske tycker är snygg, men som inte vill ha din kontakt. Att bli uppraggad när man är ensam mitt i natten är inte särskilt uppskattat av en majoritet av den kvinnliga befolkningen, snarare tvärtom. Ragga kan man göra på lokal/fest/trygg plats.
• Sök inte överdriven ögonkontakt med ensam tjej på tex tunnelbana eller buss eller sätt dig bredvid henne om tusen andra platser är lediga. It's creepy too.
• Om du erbjudit dig att gå med en halvt obekant tjej för att hon ska slippa gå själv hem, börja inte flirta med henne efter halva promenaden. Intresserad? Ta flirtandet över en kaffe på lokal istället, INTE i en mörk gränd.

På väg hem sen kväll:

• Ropa inte efter en främmande tjej samtidigt som du springer ikapp henne (True story x 1000).
• Dra inte upp din luva/täck ditt ansikte.
• Gå inte fram till ensamma tjejer & säg "är det inte lite farligt för dig här? Tänk om jag skulle attackera dig" för att sedan berätta vilken bra kille du är & börja flirta (True story).
• Har du bråttom hem men har en ensam tjej framför dig som verkar nojjig? Öka inte takten å gå snabbt ifatt tjejen för att sedan gå om henne. Byt istället sida på gatan, gå så snabbt som du önskar, byt sedan sida igen.

❧

Jag tänker lite att om alla gör en teameffort, & inte bara alla tjejer som går omvägar/ringer kompisar/har nyckelknippan redo/sover hos kompis hellre än åka hem/halvspringer hela vägen hem/lägger pengar på överfallsalarm eller pepparspray/har 112 redo på mobilen, så kanske de nattliga miljöerna kan upplevas som lite tryggare för oss alla! :) PUSS & KRAM!

Av: Elin Lucassi (http://lucassi.se/)

DIY: cruelty free & eco rengöring för sminkborstar

Den här rengöringen är både miljösmart & enkel - jag fick den via Miss Bones blogg (grym sminkblogg med enbart Cruelty Free, som tyvärr ligger på is just nu)

Du behöver: Liten skål eller kopp, en del olivolja, en del diskmedel samt lortiga borstar som behöver TLC!

Steg I: Blanda lika del ekologisk olivolja & diskmedel i skålen eller koppen! (jag föredrar lite mer diskmedel än olivolja) 

Steg II: Vispa runt i blandningen med den lortiga sminkborsten. 

Steg III: Massera in blandningen hela ordentligt men försiktig i borsten & skölj sedan ordentligt. 

Steg IV: Låt borstarna lufttorka över natten!

Det fina med den här rengöringen är att det går fort att rengöra borstarna (med vanlig tvål får man göra det flera ggr på raken innan borstarna känns rena). När de sen torkat känns det extremt mjuka & nästan nya! Så sjukt bra.

Adjö bakfylla! Här ges Hannas serotonin-bomb!

Ni vet, man vaknar upp dagen efter en riktigt fantastisk öl eller vin-kväll med sina närmaste & käraste. Man vet att gårdagens var FAB & helt magisk - men trots det känner man sig ungefär lika glad som Marcus Birro i motvind. 

Varför? JO, det beror på enkel kemi: när man dricker en öl med folk man gillar frigörs både dopaminer & serotonin i kroppen. Det är därför man känner sig glad & nöjd. Dagen efter har man stora brister av dessa substanser i kroppen, & därför känner man sig ledsen/usel/deppig dagen efter. Att man mår dåligt fysiskt beror naturligtvis på en massa andra saker som vätskebrist & att alkohol egentligen är typ ett gift. :D MEN IAF! 

Hanna heter en tjeja som jobbar med hälsokost. Efter en ångestfylld helg kom diskussioner upp på fejjan - finns det inte inte mat som kan hjälpa en att balansera de där nivåerna man har låga dagen efter en partykväll? Visst finns det det, utbrast Hanna! 

Vi tiggde & bad om att hon skulle sammanställa den PERFEKTA bakissmoothien. Vi väntade många bakfulla helger, men nu är den ÄNTLIGEN här! HANNAS SEROTONIN & BAKIS SMOOTHIE:

SÅHÄR GÖR DU:

Dr Hanna instruerar att man ska blanda samman följande i en mixer & bälga i sig för att linda sorg & elände när man är bakis:

• Ta valfri växtmjölk - kan tänka mig att rismjölk blir godast, söt smak som kommer dölja resten av konstigheterna i denna smoothie)
• Kokosvatten - rikt på elektrolyter som är bra när man har vätskebrist och magnesium som är kramplösande > kan vara gött mot huvudvärk eller spasmerna som kommer i benen efter vätskebristen. Jag får det iaf hehu)
• Sojaprotein, antingen i form av proteinpulver eller typ silken tofu (rikt på tryptofan som bildar serotonin och melatonin)
• 1-2 msk rå kakao beroende på hur ledsen du är - används som afrodisiakum även, fniss! Men även rikt på magnesium och typ allt som är najs. Har för mig att den omvandlar ett näringsämne till "kärlekshormonet" men vågar inte säga säkert.
• 1 msk bjäst - rikt på b-vitaminer. B-vitaminer är vattenlösliga och det kan vara bra att tillsätta extra efter att man har kissat mängder av ölvatten.
• C-vitaminrik god frukt - ger förutom c-vitamin samma fördelar b-vitamin ovan, samt gör smoothien GOD. Kan rekommendera hallon för att kompletera med kakaon. Eller jordgubbar.
• Pumpakärnpasta/en näve pumpakärnor som man kan mixa om man har en bra mixer - innehåller tryptofan och magnesium.
• 1-2 msk chiafrön som krossas och läggs i blöt i växtmjölken/kokosvattet i ca 20-30 minuter - rika på omega 3 och magnesium samt är bra på att behålla vätska i kroppen pga slemämnen som bildas.
• 1-3 tsk gurkmeja - en klassisk krydda för att skydda levern pga bitterämnen och antioxidanter.
• Lite salt - öl är kaliumrikt & för att väga upp detta kan man tillsätta natriumklorid.
• Sönderkokat ris, så mycket man vågar - rikt på tryptofan och glutamin som är bra för magen.
• Kokad havre, så mycket man vågar - rikt på l-tyrosin som i sin tur bildar dopamin och noradrenalin, dessutom ger kolhydrater insulin vilket behövs för att bilda serotonin.
• 1 banan - bra för en ledsen bakismage & innehåller tyramin, tryptamin samt serotonin!

MIXA  + DRICK + VA GLAD!!!  ♥ 

Dr. Hanna har inte provat exakt allt detta i en smoothie än, så man får blanda lite på känsla! 

Kombinera detta ELIXIR med att titta på videoklipp på eller umgås med gulliga djur (frigör oxytocin), ta en rask promenad (frigör lite endorfiner) eller ligg med någon du gillar (frigör oxå oxytociner). 

Jag lider av KM/HSB-syndrom & jag är förtryckt!

Sömn. Denna eviga källa till debatt. Vissa tycker den är viktig - andra inte.

Själv har jag nästan hela mitt liv gått runt i en slags förvånad ilska över att ingen verkar respektera den morgontrötte. Jag minns fortfarande att exakt hela min barndom var de tidiga morgnarna en regelrätt jävla pina. Hur jag varje morgon satt sorgfällt illamående med huvudvärk framför en frukost jag inte hade någon aptit att äta. Hur jag stack ut huvudet genom fönstret varje morgon för att desperat försöka vakna, eller gav mig själv örfilar för att kvickna till. Morgnar var oavkortat enbart vidrigt & jag längtade efter helgerna så jag kunde gå upp när jag själv vaknade. Det har inte direkt gått över.

Jag valde tidigt att ge mig själv det enkla epitetet Dåligt Morgonhumör. Det har fått räcka så. Förklarar man att man har dåligt morgonhumör slipper man en massa klämkäcka kommentarer över att man känner sig som en överkörd grävling varje tidig morgon. Omgivningen godtar det som ett uselt personlighetsdrag.

Men alltså - varför kallas det ens "dåligt" morgonhumör? Det handlar ju faktiskt om att man mår dåligt för att man tvingas gå upp när kroppen är inställd på sömn. Jag har aldrig, & jag upprepar ALDRIG, vaknat pigg en tidig morgon. Jag mår alltid överjävligt tidiga mornar. Därav mitt "dåliga" morgonhumör. Låt mig förklara: när jag går upp tidig morgon & sovit för lite upplever jag kroppsligt något som närmast kan liknas vid kraftig åksjuka: jag mår illa, har ont i huvudet + rygg & jag fryser fruktansvärt. Ovanpå det saknar jag fullkomligt aptit & får ofta magknip. Jag blir även i värsta fall gråtmild. Det är när dessa mornar infaller som jag alltså drabbas av Det Dåliga Humöret - för att jag helt enkelt mår som ett roadkill.  Det avhjälps inte med en kaffe, en klapp på huvudet eller uppmaning om att ha "rätt inställning". Det finns bara en sak som kan bryta detta fruktansvärda fysiska tillstånd: sömn. Med den direkta konsekvensen att jag därmed går HELA DAGEN med en enda sak i sikte: skaffa mer sömn. Jag ställer gladeligen in allt jag planerat på kvällen för att bara få komma hem & sova.

Jag har nu funderat på det här lite närmare & konstaterat vad allt det här egentligen beror på. Hur kommer det sig att vissa inte alls känner igen sig i min beskrivning, medan andra gör det fullkomligt? Hur kommer det sig att vissa förvandlas till överkörda grävlingar när de jobbar tidig morgon efter för lite sömn, medan andra knappt påverkas? Jo, det beror helt på vilken kategori man tillhör, var man står i korrelationen Människotyp kontra Sömnbehov. Låt mig presentera min helt personliga teori kring tidiga morgnars påverkan på människor:

Det finns två olika typer av människor som i sin tur har olika typer av sömnbehov. Jag har valt att kalla människotyperna för MM (Morgonmänniska) versus KM (Kvällsmänniska), samt behovet av sömn LSB (Lågt Sömnbehov) versus HSB (Högt Sömnbehov):

Med hjälp av färgkoder illustrerar jag hur dessa olika kombinationer hanterar tidiga mornar samt förminskad nattsömn:

» MM/LSB (Morgonmänniska med Lågt Sömnbehov) är det grupp som är klart mest fördelaktigt att tillhöra i dagens moderna samhälle. Man är som piggast å gladast morgon/förmiddag & om man påverkas inte nämnbart av att förlora ett par timmars sömn. Att arbeta tidiga mornar är i stort sett aldrig ett problem. 

» MM/HSM (Morgonmänniska med Högt Sömnbehov) är också en fördelaktig grupp i dagens samhälle. Man är som piggast på morgonen, & eftersom man då blir trött på kvällen är det inget problem att man har ett större sömnbehov än MM/LSB - man går helt enkelt å lägger sig glad i hågen relativt tidigt & tillgodoser därmed vanligen sitt större sömnbehov. 

» KM/LSB (Kvällsmänniska med Lågt Sömnbehov) klarar sig oftast också förhållandevis galant, även om kvälls/nattskift skulle passa denna människotyp allra bäst. KM/LSB är som allra piggast på eftermiddag/kväll & kan därför vara trött på morgonen. Men eftersom sömnbehovet inte är högt kan KM/LSB om man så önskar vara uppe extra sent när man är som piggast & förlorar KM/LSB några timmars sömn påverkar inte det livskvaliteten nämnvärt. 

» Slutligen har vi olycksfågeln KM/HSB (Kvällsmänniska med högt Sömnbehov). Här har vi personer som är otroligt pigga på kvällen, extremt morgontrötta & dessutom påverkas negativt av för lite sömn. Att jobba med ett arbete som har tidiga mornar & tillhöra denna kategori är ett jävla livspussel. Eftersom man verkligen behöver sova 6-8h per natt är det essentiellt att man lyckas komma i säng tidigt. Men eftersom man är som piggast & mest alert på kvällen är det nästintill omöjligt att komma i säng tidigt. Moment 22, hello!

Som ni kanske redan räknat ut tillhör jag den sorgsna rödmarkerade kategorin KM/HSB. Det är vi som ständigt få utstå skämt om "blev det hårt i helgen höhö" om man ser ut precis som man känner sig en tidig morgon. Det är vi som får en skeptisk blick när vi säger att vi mycket hellre tar sovmorgon än att slutar tidigt en arbetsdag. Det är vi som upplevs BY SOCIETY som oseriösa, slarviga, dröniga typer som "borde växa upp" - av den simpla anledningen att vi är som piggast när vårt samhälles dygnsrytm tycker att vi ska gå & lägga oss. Det är fanimig jävligt orättvist.

Så tänk på att det är ett OFRIVILLIGT lidande nästa gång du stöter på en förstörd suicidal KM/HSB en snortidig morgon på väg till jobbet. Ge oss inte en kvick kommentar eller skoja bort det. Ge oss istället en kram, en förstående blick & viska i vårt öra "en vacker dag får ni också er revansch, härda ut!". 

KM/HSB, unite! Vi är inte sämre! Vi är bara lite tröttare, & lite bättre än alla andra kvällstid! ♥

"Dinner for wolf?"

Exceptionellt intressant hur allting hänger samman i ekologiska system, på ett sätt jag tror få av oss är medvetna om.  Jag rekommenderar varmt att avsätta de 4:30 minuter dokumentären är lång! 
(Guldstjärna till de som, utan att fuska, vet vilken film citatet i titeln i detta inlägg kommer ifrån)

De helige tre

Det här är ett supervalår på flera sätt. Det infaller inte bara två val i sverige 2014. Det är dessutom stort val i Skottland den 18 september, där skottarna för första gången i sin historia har möjlighet att bli helt fria från brittiskt styre. Det är ganska så jävla stort <3

Hur ska jag tänka i riksdagsvalet nu 2014 i Sverige? Jag vet bara att jag har tre stycken frågor som jag tycker är extremt viktiga:

1. Djurskydd
2. Miljöfrågor
3. Feminism

Jag tycker egentligen att ingen av dessa frågor borde vara politisk färgade. I min ringa åsikt, borde de vara viktiga frågor för alla med hjärtat på rätt ställe oavsett var man ligger på färgskalan.

Hur kommer det sig att mina hjärtefrågor av någon anledning är frågor som det blåa delen av vår politiska skala inte ens vill ta i med tång?

Jag vet fortfarande inte. Det enda jag vet är att dessa frågor sedan länge upplevs som oviktiga, osexiga eller bara onödiga av de blåa.

Detta gör mig ovillkorligen vänster och/eller grön. Hur skulle jag kunna välja något annat när det återkommande är just de vänsterorienterade eller gröna som brinner lika varmt för dessa frågor som jag?

Så jag vill bara göra klart för er som delar min vurm för ovanstående frågor. Ta er tid att faktiskt titta på vad de olika partierna säger om dessa frågor – vilka partier prioriterar djurskyddet på riktigt? Vilka partier har en ordentlig miljöfokus? Vilka förstår den feministiska jämlikhetstanken? Blunda inte för frågorna som ni tycker är viktiga bara för att någon viftar med en extra tusenlapp eller målar upp domedagsscenarier.

Ska jag vara helt ärlig tror jag att dessa tre frågor, i takt med att samhällets moraliska tänkande utvecklas, kommer anammas av de flesta partier, oavsett färgskala.

Men det är svårt för mig att glömma vilka partier som vänt dessa frågor ryggen år efter år efter år. Lite som frågan kring apartheid i Sydafrika. Eller kvinnorättsfrågan i historien. Eller vilka partier som ifrågasatt 8-timmars arbetsdag.

Så tänker jag. 
Läs gärna Sofias eminenta inlägg som sammanfattar det rätt bra.

Puss!

Kära öl/vin/sprit/valfritt alkoholhaltigt.

Vi har hängt rätt mycket tillsammans, du & jag. Vi har sett världen & allsköns band, vi har skrattat å gråtit tillsammans, vi har delat härliga stunder & fantastiska samtal. Vi har också ihop upplevt de lite sämre tiderna i livet - illamående, huvudvärk & långa trötta söndagar tills du valt att gå hem. Du var även med mig när jag drog underarmen ur led eller trillade i trappan den där snöstormiga kvällen, om du minns? Man kan säga att vi verkligen upplevt mycket ihop, du & jag. 

Alltså, det här handlar faktiskt inte om dig - det handlar om mig. Jag vet att det är en klyscha, men det är faktiskt sant! Jag tycker verkligen att du är fantastisk på jättemånga sätt & du förtjänar så mycket bra. Men jag inser att jag inte är densamme med dig längre. Jag blir trött & grinig om jag umgås med dig för mycket. Jag tappar sugen på allt dagen efter vi umgåtts & det går ut över mina andra intressen å vänner. Ibland tar det flera dagar för mig att komma på banan igen efter att vi har hängt en lång kväll. Denna sommaren har jag dessutom upptäckt att om jag umgås frekvent med dig mer än ett par dagar blir jag nästan alltid förkyld efteråt. Det är som om umgänget med dig dödar min motståndskraft. Det tär på mig!

Jag vill verkligen att vi ska kunna fortsätta vara vänner - du är underbar så så många sätt & våra minnen tillsammans kommer aldrig lämna mig. Men vi måste ta en paus. Jag måste ta en paus. Jag hoppas att vi kan börja umgås igen som vänner så småningom, mindre intensivt, lite mer som bekanta? Typ över en middag då & då, kanske hänga nån kväll men inte så mycket mer?

Jag måste ta det här steget - jag orkar inte vara förkyld & osocial i flera dagar efter att vi umgåtts en massa. Det är tråkigt att det skulle sluta såhär, men jag tror du förstår. & jag vet att vi kommer kunna umgås lite lätt igen, som kära gamla vänner, när allt lagt sig lite. Jag hoppas du kan möta mig på halva vägen i det här - även om det känns jobbigt just nu så kommer du förstå, tids nog, att det här är det bästa för oss båda.

Din hängivne vän,

/Andrea.

Dont be cruel, baby...

Jag har gått å funderat på det ett tag, det här med att det är krångligt att hålla koll å vilka märken det är som inte testas på djur, & kanske framförallt vilka av dessa märken som är lätt att få tag på i Sverige. Jag tillhör släktet som vill fingra, pilla å kolla på grejer innan jag köper. Framförallt vad gäller smink. Men vad finns egentligen, & var?

Nu vill jag tex ha ett nytt puder, givetvis Cruelty Free. (Har just nu NYX Stay matte but not flat puder. Ser FANTASTISKT ut nyapplicerat på mig. Men bli kakkalas efter ett par timmar. Ovärdigt.) När jag ska hitta en ny produkt blir det oftast ett jävla surfande, letande på bloggar, sen läsa recensioner på intressant märke & slutligen leta efter om märket finns i butik i Sverige. Krångel. Ensamhetskänslor. Ångest.

Nu är det slut på ensamletandet! Jag beslöt idag att samla all kunskap om CF-smink i Sverige i en grupp på fejjan! :D la till 40-talet vänner som jag vet kör CF & har en massa koll. Valde att döpa gruppen efter Ricky Gervais fina statusuppdatering för några månader sen: "Wearing cosmetics tested on animals makes you ugly on the inside" <3

Gruppen är öppen för nya medlemmar så det är bara att joina om någon är intresserad! :) Klicka här! 

Bara efter nån timme är vi nu 67 medlemmar, vi har en lång lista på Cruelty Free-märken tillgängliga i Svea Rike & tack vare min kompis Adinas tips i gruppen har jag nu inte bara ett sprillans nytt CF-puder utan också en fin ny rouge-borste! :D

 Båda av märket Apolosophy, Apoteket Hjärtats egna nylanserade märke! Ej testat på djur & inga animaliska ingredienser. Dessutom sjukt bra priser! 139:- för pudret & 99:- för borsten. Purrfect! :D (Återkommer m recension).

Aluminium, alzheimer, stank, skam & framgång.

Aluminium har kopplingar till alzheimer. Parabener återfinns i sjukt höga halter i knölarna hos kvinnor med bröstcancer. Konventionella deodoranter täpper till svettkörtlarna vilket är jävligt onaturligt.

Jag har läst om det här i flera år & har många vänner som helt slutat med vanliga deodoranter, just för att de innehåller aluminium & parabener, med koppling till både cancer & alzheimer. Det var efter jag läste det här inlägget jag beslöt att också sluta med elaka deodoranter.




Det fanns bara två problem: 

1. Jag läste överallt att det är en övergångsperiod då kroppen återställer sig efter de tilltäppande ingredienserna i vanlig deo - med kosekvensen att under 1-2 veckor kan man lukta apa! Sen plötsligt släpper det & man luktar plötsligt knappt något alls. 
2. Sen återfann jag överallt klagomål på de paraben/aluminiumfria deodoranterna, att de inte alls fungerade särskilt bra.

‹‹ ÅGREN! Men jag gav mig i kast med det nya aluminiumfria livet ändå. & påstående nr 1 stämmer - man luktar fan rätt skumt första 2 veckorna. Jag körde en extra dusch på kvällen & lyckades någorlunda genomlida dessa veckor.

Påstående nr 2 stämmer eventuellt oxå - första "snälla" deon jag testade var Yves Rochers ekologiska deo som verkligen sög. (Nästan alla YR deos är numera aluminium/parabenfria). Sen testade jag India Cotton Flower, som inte alls funkade heller. Nu är jag dock inte säker på om dessa sammanföll med mina Stinky Weeks, men jag testade en tredje deo - killvarianten Hoggar från YR oxå. Den fungerar PERFEKT! :D:D Den luktar Tonka-böna & cederträ, 0% parabener, 0% aluminiumsalter! Den är skitbra! Rekommenderas varmt!

Tänkte bara slänga in det här inlägget som en uppmuntran till alla som funderar på att lägga av med vanliga aluminium-paraben-deos. Det finns hopp! Genomlid avgiftningsperioden & våga prova lite olika snälla deos. Ni kommer tillslut hitta en som är bra, trust me. Your tits & brain might thank you later :D

Anno 2014

Jag tänkte jag skulle skriva en liten review för 2013, som jag är jävligt nöjd med. Mycket fabulöst hände under detta året. Men just nu orkar jag inte - kanske sen! :D 
En ny sak för 2014 som aldrig inträffat tidigt är att jag faktiskt avgett en massa nyårslöften. Eller det är snarare en avscanning av 2013 där de sakerna jag gillade bäst eller kände frånvaro av. 

• Våga spendera mer tid helt själv! Under året har jag faktiskt tillåtit mig själv att inse att jag är extremt beroende av ensamtid. Jag måste ha flera kvällar i veckan då jag är helt ensam, hemma. Jag är en översocial person som ofta har fullbokad almanacka - men utan de där ensamkvällarna tappar jag all lust att träffa folk. Det är som att ladda batterier. Jag får läsa böcker. Spela dataspel. Skriva. Somna i soffan. Se på dokumentärer. Ensamhet is bliss!

• Våga Mer Bläck! Kom igen nu, Drejja! Låt det inte gå 4 år innan briljanta tatueringsideer blir verklighet :D Just do it.

• Våga Mer Vegan! Jag tänkte frilansa vegan mycket mer under nya året. Käka massa helveganskt hemma. Jag dricker sen länge endast havremjölk & sojamjölk hemma, men nu har jag även bytt ut smöret mot mjölkfritt & satsar på mer veganska pålägg. Favorittips: Tahini med saltgurka! Kabaam!

• Våga nörda mer! Intressen som man verkligen brinner för, men som bara delas av en liten del av befolkningen? Got it! Jag hängav mig åt det en hel del under 2013, men jag kan bättre än så. Så här kör vi: Dansa folkdans ännu mer, helst varje vecka. Det är en av de bästa grejerna jag vet, faktiskt. Varje gång jag går därifrån mår jag som en jävla prinsessa. Påbörja mitt 1415-tals projekt inför stora reenactmentevenemang 2015. Hänge mig ännu mer åt mitt folkmusikintresse - handen på hjärtat är folkmusik i stort sett det enda jag lyssnar på i perioder. Mina vänner retar mig - men jag står på mig! I heart that fiddle! Spela mer datorspel. Läs mer smal obskyr facklitteratur.

• Var mer social! Ok, det är svårt att anklaga mig för att varit osocial under 2013. Men precis efter nyåret pratade jag med flera gamla & nya vänner. Jag har avlagt kompislöften till båda Albin & Botos om att vi ska ses mycket mer under 2014. Jag & min gamla goda vän Fredrik, som bor i Göteborg, har skakat hand på att 2014 ska bli vårat år. Jag & min skotska BFF Johnny lovade att minst 2 ggr / år ska vi försöka ses from nu. Jag har lovat mig själv att åka ner till Malmö för att träffa framförallt Pippi & Dalton, som jag träffat så lite 2013 att det värker i hjärtat :( Jag & bloggkompisen Septikemi-Åsa har också virtuellt skakat hand på att ses under året. :D (Kan med fördel kombineras med ovan nämnda Malmöplan)

• Mer politik! Det är valår, folks. Jag ska elda upp min gamla låga mycket mer! Djur! Natur! Homorättigheter! Ett hjärta är alltid rött. 

• Våga Vara I Skogen! En av de absoluta bästa grejerna jag & Linus gjorde sommaren 2013 var att skogsvandra en hel helg. Jag tänker fortfarande på det & längtar tillbaks. Vi gick längs den farligt vackra Sörmlandsleden (videoklippet filmade jag när vi tältade på ett berg. Det var så vackert att hjärtat sprängdes, typ). Det vill jag göra mer i år. Massor massor mer. & bara vare ute mer. Plocka svamp & bär, tälta, bada, vara. Skogen RULES! 

• Vägra Dödsbakis! Ok folks, jag har säkert beklagat mig redan över vilka extremt ofördelaktiga bakisgener jag innehar. Men under 2013 har mina bakfyllor nått oanade höjder. & jag har fått nog. Så nu ska jag i den mån det går undvika att ha hela dagar då jag kravlar runt i total kroppslig misär dagen efter party. Min första strategi: begränsa intag & längd på intag. Går ganska bra faktiskt, so far. :D

• Få exceptionellt långt svallande avundsvärt hår! Ok, fet chans. Men jag försöker iaf. Med alla medel möjliga. Jag vägrar ge upp. Mitt hår måste ju växa nån jävla gång. Suck. Kampen fortsätter - förtrycket ska krossas!

Nu kommer jag inte på fler klokskaper att fokusera på under 2014. Antar det där räcker ganska långt :D Avlägger folk ens nyårslöften längre?