20 dec. 2017

Dox tips: isländskt mord, bigfootmystik, historiska hemlisar & pinsam men fin heavy metal

Out of thin air


En annorlunda & fager kriminaldokumentär om ett mord på Island på 70-talet som folk fortfarande pratar om. Perfekt om man diggar Island, och är intresserad av kriminalhistoria.


Finns här på Netflix!


Bigfoot files


Ok ok innan jag DÖMS UT SOM STOLLIG FOLIEHATT pga dokumentär om Bigfoot måste jag PÅPEKA att det här är en dokumentär som ställer sig kritisk till denna mystiska varelses existens. En brittiskt veterinär och explorer Mark Evans vill undersöka var myten kommer ifrån med hjälp forskare, jägare, historiker och DNA-analytiker. Man samlar in DNA-bevis för Bigfoots existens från hela världen och undersöker dem, samtidigt som man letar efter potentiella förklaringar till hur berättelserna om Bigfoots uppstått. Skitspännande dokumentärserie i 3 delar! 

Finns här på Netflix!

Historiska hemligheter


Skitsmaskiga entimmesdokumentärer om diverse kända historiska myter eller händelser. Med hjälp av historiker och arkeologer djupdyker man i fakta och fynd för att se om det finns någon sanning i dem. Just nu finns dokumentärerna om Petra, Stonehenge, huvudlösa gladiatorer i York samt Egyptens tio plågor. Framöver kommer smask som mosslik, Edens lustgård och krympta skallar. Ja, ni hör du. 

Dokumentärserien är trots det lökiga namnet "Treasures Decoded" & loggan kanadensisk-brittisk & går därmed att se. De ligger på Svtplay i nuläget & alla finns tyvärr inte kvar längre men det kommer nya avsnitt upp framöver. 

Finns här på svtplay!


I am Thor!


Ni kanske redan har sett den här dokumentären men om inte kan jag bara varmt rekommendera den. Du måste inte gillar Heavy Metal, du måste inte gilla långt hår med lugg. Du behöver bara vilja se en dokumentär om sann dedikation. En dokumentär som är både sorglig och väldigt fin, på samma gång. NJUT!

Finns här på netflix!

18 dec. 2017

Till dig

Jag dedikerar den här till min pappa. Jag dedikerar den till mina fantastiska 2 storebröder. Jag dedikerar den till varenda en av mina killkompisar som istället för att gardera sig med "inte alla män!" faktiskt lyssnar och reflekterar över sin egen roll i mäns våld mot kvinnor, barn och andra män. Jag dedikerar den till alla er män som istället för att rygga tillbaka av ord som "sexism" eller "feminism" försöker förstå vad det handlar om. Jag dedikerar till er manliga journalister som tagit till er och skrivit om era insikter kring #metoo. Jag dedikerar den till er män som arrangerar, spelar, producerar, agerar och använder er plattform för att prata om det här. Jag dedikerar den till varenda karlslok som backar sina tjejkompisar lika självklart som sina killkompisar, som behandlar sin flickvän/pojkvän precis lika väl som de behandlar sina vänner, som anstränger sig för ta sitt ansvar i sin relation med män och kvinnor. Videon nedan är till er, för ni har fattat och utan er går det inte:


Jackson Katz är en före detta amerikanske fotbollspelare som idag jobbar med genus och manlighetsfrågor inom bland annat USA:s militär. 

The devil what a potion he would brew. He'd follow me around build me up tear me down


































15 dec. 2017

5 saker jag hatar med de patriarkala strukturerna


  1. Kvinnor förpassas till andra klassens medborgare & behandlas därefter.
  2. Gör nän emotionellt handikappade.
  3. Begränsar individualiteten då könsrollerna annekterar vissa personlighetsdrag.
  4. Pojkar växer upp utan sann närhet & flickor växer upp utan sann självkänsla.
  5. Alienering av alla som inte passar in i de snäva könsrollerna kvinna/man. 
  6. Skev syn på sexuella övergrepp som gör att kvinnors utveckling & relation till sin sexualitet blir förstörd.

Det var bara det. Hejdå.

21 nov. 2017

Jordskott - när naturen slår tillbaks


Måste faktiskt tipsa som säsong 2 av SVT's produktion JORDSKOTT. När jag såg säsong 1 älskade de första avsnitten, men blev sedan arg och besviken av resten - man tappade något av magin.

Men säsong 2 har nästan med allt jag saknade i säsong 1. Den är mörkare, mer gritty, konstigare och mer ond bråd död. Det är mindre skog och mer Stockholms stadsmiljö vilket ger en klar Ajvide/"Låt den rätte komma in"-vibe. Inte ofta man säger detta men - säsong 2 är bättre! Jag älskar Göran Ragnarstam (som alltid) men min nya favoritskådis är tveklöst Anna Bjelkerund som spelar Evas mentalsjuka mamma. Hon är ju så SJUKT JÄVLA GRYM. Varför har jag aldrig sett henne tidigare?!

Hela säsong 1 finns på svtplay, samt de senaste avsnitten i säsong 2. Nya avsnitt släpps varje torsdag.

10 nov. 2017

Pladder om män som hatar kvinnor, kvinnor som hatar män, individförtryck & männen ingen vill se

Lyssnade på SR's "Duktiga pojkar och misslyckade män" (rekommenderas). Tankarna började spinna.  LET THE RANT BEGIN! :D

Jag pluggade genusvetenskap när jag var i 20-års åldern. Det var kanske det bästa jag gjort för att förstå hur allt hängde ihop, allt det där som skavde, som gav mig magont, som jag inte förstod. Redan då, på Universitetet, hävdade jag ofta i klassdiskussioner att patriarkala strukturer inte är något som alla män alltid tjänar på. Jag minns att det ofta blev hetsiga diskussioner kring den frågan. Det var många som inte höll med mig.

Men alltså. Patriarkatet drabbar ju både kvinnor och män. Att vi inte får fortsätta vara de individer vi föds till. En tuff högljudd flicka tystas ner - en känslosam, tystlåten pojke ignoreras eller hånas. Du ska passa rollen som det du har mellan benen dikterar för dig.

Såhär:

Patriarkatet har skapat två teaterroller som en viss procent av befolkningen kan spela utan någon som helst problem då rollen överensstämmer med deras egna personlighet. Men alla som inte passar perfekt för den förväntade teaterrollen har desto svårare att maka sig in i kostymen. Vissa desto svårare än andra. Majoriteten av oss tror jag har skalat av delar av vår egen personlighet för att bättre passa in på den där teaterscenen. En teaterscen där vi också lär oss exakt vad vår teaterroll ska vara attraherad av. Vi lär oss att kvinnorollen ska vara vacker, mjuk, tillgänglig, omhändertagande & undergiven. Vi lär oss att mansrollen ska vara stark, självständig, skyddande, presterande & dominant. Men var hamnar alla dessa människor som har vissa delar av BÅDA teaterrollerna? Som är mjuka OCH självständiga, eller starka OCH undergivna? Oavsett kön?

Män som kvinnor har tillsammans byggt patriarkatet. När vi kvinnor alltid förväntar oss en viss manstyp (stark, aggressiv, högljudd, dominant), cementerar vi patriarkala strukturer. Precis samma sak omvänt.
"Alla accepterar kvinnlig svaghet men ingen accepterar manlig svaghet"
Själv får jag väl erkänna att jag generellt sett tycker om samma människotyp hos män som hos kvinnor. Jag gillar en mix av de två teaterrollerna, kvinnligt och manligt, oavsett kön. Jag tycker om människor som överraskar, som har många färger i paletten. Människor som är självständiga, orädda att synas eller höras, men samtidigt är väldigt snälla & empatiska. Jag tycker om lugna, finstämda människor med extremt starka åsikter eller skinn på näsan när det behövs.

Själv ogillar jag plattityder i människor. Endimensionella människor är sällan särskilt intressanta. Självständiga orädda högljudda människor som saknar empati är faktiskt bara motbjudande. Snälla empatiska människor som är tysta, rädda och osynliga är fint, men också ganska uttråkande. Jag vill bli överraskad! Teaterrollerna Man/Kvinna tar bort allt detta! Gör oss platta & färglösa.



End of rant.

20 okt. 2017

Dokumentärtips: gängvåld i 70-talets New York, rustning till en krokig Rickard III & tysta vittnen

Rubble Kings


Gillar du filmen The Warriors (klart du gör)? Missa då för allt i världen inte "Rubble Kings". Här får vi möta 70-talets brutala gatugäng i New York, alla med individuella västar inspirerade från MC-gäng och i ständiga slagsmål med varandra. Den verklighet & händelsförlopp som inspirerade till filmen The Warriors. Det är inte bara en skildring av 70-talets våldsamma USA utan också en väldigt inspirerande berättelse om fattigdom, gemenskap och en längtan efter fred.

En av de bästa dokumentärer jag sett det här året. Missa inte. Finns på Netflix.



Rickard III - new evidence


"Could King Richard III's spinal deformity have prevented him from leading the charge at the Battle of Bosworth?

När man under en parkeringsplats i London hittade stackars Ricky 3's grav, 1400-talet mest kände antihjälte och engelska regent, visade utgrävningen att har mycket riktigt hade den karakteristiska krokiga ryggen. I den här dokumentären undersöker experter Richard IIIs rörelseförmåga i strid, med hjälp av en 27-årig brittiska kille med nästan identisk typ av ryggdeformitet som man tror att Richard III föddes med. Det är en JÄÄÄVLIGT smaskig dokumentär om man gillar historia, 1400-tal och reenactment.  Att det dessutom är en av världens bästa rustningssmeder som specialtillverkar en rustning för att passa Smees kropp som man sedan testar i strid gör saken bara ännu bättre.

Jag hittade dokumentären på youtube.

The witness


Kitty Genovese mördades brutalt i en trappuppgång 1964 och i den här dokumentären får vi ´följa hennes bror som undersöker omständighetern kring mordet och saninningen i historien att dussintals boende såg brottet ske med gjorde ingenting för att ingripa.
Finns på netflix.

19 sep. 2017

Dokumentärstips: när altruismen tar över vetenskapen


Förmodligen är det för att jag tittar på så perverst så mycket dokumentärer om psykopater, seriemördare & människor som begår övergrepp av olika slag, som jag börjat fundera extremt mycket på hur ondska/godhet egentligen fungerar.

Jag är själv så extremt driven av min empati. Jag har alltid haft ett väldigt starkt rättvisepatos ända sedan jag var liten. Jag har alltid låtit min magkänsla, min lilla "gubbe i magen" styra mina beslut. Det är också gubben i magen som alltid gör ont när jag ser djur som plågas & när människor utsätts för extrema svek.



Därför har jag fungerat så mycket på varför människor blir så olika varandra. Hur kan jag & många med mig ha så väldigt stark empati & inneboende kärlek för andra varelser som inte kan skydda sig själva eller inte förtjänar att behandlas dåligt? Är det vi som är ovanliga eller är det den ständigt egoistiske eller empatilöse som är ovanlig?

Hur uppkommer medkänsla? Är godhet ett strukturellt påhitt eller finns det en medfödd kod inom oss som alla föds med?

Jag hade tom börjat grubbla på karma när jag snubblade över dokumentären "The altruism revolution" på UR-play. :D Den heter "Godhet i generna" på svenska & handlar om hur psykologin har börjat undersöka altruism rent vetenskapligt.
Altruism, medmänsklighet, oegennytta, osjälviskhet (motsats till egoism), är att hjälpa andra utan att önska något i motprestation. Till altruism räknas generositet, självuppoffringar, att hjälpa människor med behov, och att frivilligt ge vika för någon annans vilja i strid mot ens egen.
Jag kan meddela att jag fick reda på väldigt mycket nya saker om den mänskliga naturen - både gott & ont. Jag kan bara varmt rekommendera den här dokumentären. Den satte många saker i ett nytt ljus för mig. Mer än så kan jag inte säga.

Lets avsluta med lite fina bildbevis på empati & altruistiska insatser på på lite olika ställen i världen: