Dokumentär tips: Snusk med Hulk Hogan, He-Man-frossa, vinlurenrejeri & mörk svart historia

NOBODY SPEAK

"Nobody speak - trials of free speech" inleds med rättegång driven av Hulk Hogan efter att han enligt egen utsago smygfilmats under samlag & klippet har spridits på internet. Men hela dokumentären får snart en bredare blick om hur pengar inte bara styr media utan även rättvisan i det underliga landet vi kallar AMERIKAT. Rekommenderas!

Finns på Netflix här!

POWER OF GRAYSKULL

"Power of Grayskull: The Definitive History of He-Man and the Masters of the Universe" är en jävligt nördtastic dokumentär på initiativ  av ett Kickstarter-projekt att skapa den ULTIMATA HE MAN-DOKUMENTÄREN!!!1 Och det har de sannerligen lyckats med :D Unna dig!

Finns på Netflix här!

SOUR GRAPES

Åh, "Sour Grapes" är en smaskig dokumentär om den amerikanska vin-marknaden för snorrika miljonärer som vill spendera alla sin dollares på dyra och gamla europeiska viner. Och vad som kan hända när en marknad uppstår med köpare som har mer eller mindre dålig koll på vad de egentligen köper. Fantastisk underhållande historia om lurendrejeri, vinauktioner & sura fransmän.

Finns på Netflix här!

I AM NOT YOU NEGRO

"I am not you negro" är en finstämd, känsloladdad och skoningslös dokumentär där författaren James Baldwin med manus till en av hans outgivna böcker berättar tillsammans med dokumentärfilmaren historien om ras i moderna Amerika. Jäääävligt bra.

Jag såg den på Svtplay där den tyvärr inte finns kvar längre. Men borde gå att hitta nånstans för den smarte.

Stomp the pain away - oldschool ’80S industrial megamix

Alla som älskar gammal 80-tals industri/EBM får inte för sitt liv missa den här helt jävla awesome nästan 50 minuter långa remixen med typ alla gamla slagdändor från 80-talet i en lång fantastiskt smaskig blandning:

Skatten funnen här.

Madonnas spetsiga boobs, Harlem, 90-talsfrossa & dragqueens. SISSY THAT WALK!

Nu jävlar kommer det hagla dokumentärtips mer än det haglar under aprilmånad i Sverige. Håll i hatten cats & gents!

Jag är ju ett stort fan av Svtplay, & sprang häromdagen på dokumentären "Strike a pose - Madonnas dansare", som handlar om vad som hände med Madonnas dansare efter den kända Blond Ambition Tour 1991. Ana den stora glädjen! Jag har alltid älskat Madonna just under 90-talet. Tveklöst den bästa perioden under hennes karriär - hon såg ut som Marilyn Monroe & började med sina famösa spetsiga tuttar samtidigt som hon ständigt gjorde sexualpolitiska uttalanden som gjorde folk nervösa, på rätt sätt. 

Jag minns att jag i gymnasiet skrev en genusanalys av Madonna under just 90-talet & kom fram till den spektakulära slutsatsen: Madonna var ALDRIG ett objekt på scen eller bild. Utan alltid ett subjekt. (Jämför med exempelvis med Britney Spears i slutet på 1990-talet - som alltid porträtterade sig som ett ständigt fnittrande, infantilt, självfördummande & inbjudande våp). All sexualisering av Madonna skedde alltid på hennes egna villkor, Madonna var aldrig tillgänglig för det manliga ögat utan alltid den som var in charge, den som bestämde över situationen. Hon var stenhård, skitsnygg, sexuell för sin egen skull, en ledarfigur & extremt oåtkomlig. Hon retade gallfeber på konservativa, katoliker & gav påven obekväma svettningar. Hon omgav sig av homosexuella dansare, lekte med typiskt manliga attribut & tog aldrig någon skit. 

Av just dessa anledningar blev jag fullkomligt galen i Madonna som liten när jag fick se dokumentären "In bed with Madonna", från hennes världsturné 1991. Dokumentären på svtplay om hennes dansare kan jag varmt rekommendera. Den är ett fint & lite sorgligt porträtt av dessa unga, fantastiska dansares liv & den märkliga situation de hamnade i 1991 - att över en natt gå från att dansa på gatorna i New York till att vara en världskänt entourage till Madonna. 

Personligen hade jag ingen aning om att Vogue var en specifik dansstil som uppkom i gaykretsar i Harlem på 1980-talet, där man på "Ballroom"-klubbar utmanade varandra på dance offs i en speciell stil som kallades Vogue eller Voguing. Det var via dessa kretsar som Madonna fick höra talas om kända unga dansare i New Yorks gayscen som hon aktiv sökte upp för att lura med på sin turne, & låten Vogue är givetvis en tribut till inte bara dansfenomenet utan hela den färgstarka gayscenen i New York.

I dokumentären om Madonnas dansare talas det om den ikoniska dokumentären "Paris is burning", som jag även hört refereras till i Ru Pauls Drag Race (VÄRLDENS BÄSTA PROGRAM!). Den handlar om hur hela homo, bi, trans Ballroomscenen uppkom under 80-talet i New York, dominerad av afroamerikaner & latinos. Det är en färgstark, sorglig & extremt fascinerande skildring av en subkultur de flesta av oss knappt känner till, & man får lära sig allt om begreppen "shade", "read" & "sissy that walk". Jag hittade dokumentären på youtube:


Men det slutar inte här! Om du är minst lika vetgirig som jag kan jag även varmt rekommendera dokumentären KIKI som jag också hittade på svtplay, om ballroomscenen i New York idag! 

Såhär står det om KIKI:

Sara Jordenös uppmärksammade film om Kiki-scenen i New York. I gaykvarteren runt Christopher Street Pier samlas HBTQ-personer för att utöva Ballroom, en performancebaserad konstform som på 1990-talet blev känd för den breda allmänheten via Madonnas musikvideo "Vogue", och som 1990 gestaltades i den ikoniska dokumentären "Paris is Burning". I dag, tjugofem år senare, har den nya HBTQ-aktivismen skapat en helt egen konstnärlig subkultur. Den kallas Kiki-scenen. Filmen tar oss bakom kulisserna till de storslagna och extravaganta balerna. Här betyder dansen, attityden och det egna uttrycket allt och att förlora är inget alternativ.

Still not satisfied!? Det finns ÄNNU en dokumentär i ämnet, som handlar om hela ballroom-scenens framväxt under 70- OCH 80-talet! Den heter "How do I look", och jag har inte sett den själv än, men här kan ni smygkika på en trailer!

80-talet levererar. Igen.

You're welcome!

DIY, bitches!

Hemmakvällen slutade som så ofta annars - jag plockar fram min coola lilla syväska, öppnar upp mitt smörgåsbord av patchar å pins & kör lite diverse syprojekt.

När jag var i Prag för några månader sedan med vargen hittade jag äntligen två stycken små buffaloskallar i metall. Why this matter you ask? NERDSTUFF I ANSWER. Jag uppdaterade detta på Instagram nyss:

Many years ago I watched NEAR DARK, a classic 80s vampire american south movie. I loved the first part of it - hated the last. The first time you meet top dog vamp Severen in the movie I noted he had 2 buffalo skulls on the collar of his awesome biker jacket. Since then I've wanted the same thing (obviously!) & have searched for lil buffalo skulls. When I was in Prague some months ago I finally prevailed. ET VOILA! Severen collar in place!

Det är en special kind of gratification att få göra verklighet av något man suktat efter länge. Typ en promille av världens befolkning förstår min lilla tribut men vad spelar det för roll. Så länge jag vet, å njuter. :D *NERDGASM*

No pins - no life

Jag har fått frågan om jag samlar på något. Jag antar att jag faktiskt gör det - jag har ju tex hysteriskt mycket pins och patchar. 

Att samla på pins är ungefär som att samla på frimärken, fast utan värdeökningen & chansen att bli miljonär :D Men det är ändå en samling som man byggt upp under många år. Många pins har ett otroligt sentimentalt värde för mig. Man har kanske fått den av någon, eller letat väldigt länge efter en specifik, eller kanske gjort den själv. Eller att den är vintage & väldigt ovanlig. Det är därför jag oftast syr fast mina pins - bara för att slippa hjärtekrosset när man upptäcker att man tappat en pin man älskar.

Igår fick jag äntligen mitt paket med främst pins men också patchar från USA. Så hysteriskt glad:

Mina nya favoriter är tveklöst "You dont gnome me", "Trick or treat" & "Female Power"-pinsen. Men jag älskar alla. Pins are magic! No pins no life!

Just nu funderar jag på att fortsätta med "Pin Of The Day" som jag körde igång med på Instagram. Har så vansinnigt mkt fina pins som förtjänar lite tid i rampljuset.

Troll, barbarer & trasigt - fashion statement aloha!

Det slog mig häromdagen att mina största inspirationskällor till vad jag tycker är fina paltor & en trivsam look, verkligen inte återfinns i modetidningar, vanliga affärer eller kändisar, utan tvärtom. Så när jag började fundera på det insåg jag att det snarare blev Bauer-troll, trasig punk, suspekta urinvånare, postapo & seriefigurer 80-tals fantasy! Hahaha! :D 

Typ såhär, med andra ord:

Dont kill the animals

Idag överraskar mitt jobb med att införa en vegetarisk dag i månaden. Okej, ingen fantastiskt insats kanske, men babysteps I reckon..

Firar med världens bästa Nina Hagen och Lene Lovitch:

Because it makes my whiskers twitch

Mina kollegor skojar ofta med mig för att de tycker jag är så barnslig.

Med barnslig menar de oftast att jag har intressen som kanske inte är helt kosher för en vuxen att ha, alternativt att jag är intresserad av något till den grad att det blir, ja, omoget.

Jag har aldrig riktigt förstått varför inte alla är lika "barnsliga" som jag? Jag har eller aldrig förstått mig på den delen av befolkningen som når en viss ålder eller tidpunkt i livet, då majoriteten av det som intresserad dem som unga, plötsligt blir non grata. Jag vet att dom finns därute. Vuxenzombisarna. Normlings, som min vän Martin kallade dem.  Jag har själv den fantastiska turen att omge mig att människor som är minst lika omogna som jag själv privat. :D Men ärligt. Ska inte hela livet vara ett enda långt sökande efter sådant som intresserar en? Stuff that makes your whiskers twitch? Oavsett om det är tevespel eller om det är knypplingstekniker under 1800-talet? Vad händer i livet när man beslutar att, nä, det där intresserar mig inte längre. SLUTAR det verkligen att göra det eller är det bara ett bortrationaliserande pga jobb/kids/tidsbrist?

Eller är det helt enkelt så att man egentligen aldrig haft några särskilda intressen? Så det finns inte så mkt att "ge upp"?

Oavsett blir jag lite ledsen när jag tänker på det. Jag vill aldrig sluta att vara barnslig i såfall... I need my gems!

Halloween DIY: "Hail Ming! Ruler of the Universe!"

I år hände det igen - trots att jag helt saknade peppen eller sugen i år. Festen var lördagen 31 oktober - onsdagen samma vecka började jag shoppa grejer för min outfit. Jag trodde ALDRIG jag skulle hinna, men det gjorde jag! Min outfit som MING THE MERCILESS, Flash Gordons svurna fiende, blev komplett!

Ming uppträdde första gången som Flash Gordons fiende 1934. Jag skapade en varm & långvarig relation med karaktären kejsar Ming när jag som liten såg 1980 års film FLASH GORDON, där ingen mindre än Sveriges stolthet Max Von Sydow spelade Emperor Ming. Den filmen har jag sedan dess sett säkert EN MILJON gånger, & jag får fortfarande gåshud av den mäktiga musiken när kejsar Ming första gången entrar scenen i filmen.

Att jag ville klä ut mig till kejsar Ming är något jag tänkt i flera år, men allt jobb med dräkten samt jobbig flintskallighet har stoppat mig. Men nu fick jag alltså ett ryck 3 dagar innan festen & BA GJORDE DET! Observera att jag inte heller hade någon symaskin, så allt som har sytts har gjort det för hand. Haha! Längre ner kommer en liten snabb How To-guide, för den om undrar lite hur man syr en egen Ming-dräkt :D

Iallafall! Såhär blev det:

Mings polare DEADPOOL kom förbi hem till mig på förfest. Ming & Deadpool käkade pizza & drack bubbel, såklart! 

När det var dags att ta sig till festen blev Ming mäkta oimponerad av Jordens transportsystem - "bussen" vägrade ju att dyka upp! Deadpool hade inga bra svar:  

Kvällen var HUR kul som helst på partyt! Ambra har som alltid grymmaste Halloweenfesterna EVERZ! & extra jävla kul var att jag vann BÅDE "Nördigast Outfit" OCH "Bästa Outfit" - första gången historiskt någonsin nån vinner båda! :D:D:D Min fabulösa kompis Betty vann "Roligast Outfit" med sin mäktiga Crazy catlady outfit :D:D:D

Jag trivdes oväntat bra som flinto & i kejsar Mings lediga bekväma Yttre Rymden-stajl. Det var en grymt bra kväll! HAIL MING! 

Ming... MINGLAR! Hahahahaha! (förlåt)

Jag brukar få frågor om hur jag gör min Halloween-dräkt varje år & oftast brukar jag inte orkar knåpa ihop någon How To, eftersom jag är så himla lat! :D Men den här gången var faktiskt dräkten himla enkel att göra, så en liten extremt enkel guide följer!

MENTALA FÖRBEREDELSER! 

Jag brukar ALLTID inleda med att kolla på filmen som min karaktär är med i. Flera gånger helst, för att få maximalt med inspiration & fundera över vilka detaljer som är "viktigast" i dräkten. Man behöver nämligen sällan har med varenda lilla grej, utan det är helhetsintrycket som är viktigast. Jag ritar alltid hur jag tänkt mig det ska bli innan!

Jag bestämde mig för att försöka undvika att hela dräkten kändes alldeles för "schlager". I originalfilmen har Ming väldigt ljusrött glansigt tyg, samt EXTREMT glittrigt nyguld på alltihop. Generellt sett tycker jag att Halloweendräkter blir snyggare om man göra dem en nyans mörkare än originalet - det ger ett mycket mindre "plastigt" intryck. Så jag valde mörkare nyans på det röda, samt en mörkare mer varm guldton på detaljerna, än vad original-Ming har.

Ett varmt tips är också att googla dräkter andra har gjort av din utvalda karaktär. Har du tur hittar du inspiration! Men för det mesta hittar man klockrena exempel på hur man INTE vill att resultatet ska bli å kan därmed lära av andras misstag för att undvika dem. Här har vi två exempel på hur jag INTE ville att mitt resultat skulle bli:

Fniss/barf :D :( Chipsmannens chipskrage är obekrivlig & jönset till höger orkar jag inte ens kommentera

VERKTYG?

• Tyglim
• Tejp
• Nål & tråd
• Häftapparat
• Bladkniv
• Mannekängdocka från 50-talet

MATERIAL?

• 5 meter mörkrött glansigt tyg från Olssons tyger (39:- /m)
• 4 meter guldigt band från Olssons tyger (49:- /m)
• 2 meter guldigt kantband från Olssons tyger (39:-/m)
• En massa papp/kartong från sopsorteringen!
• En mörkrödglittrig tröja från Myrorna (40:-)
• En guldglittrig topp från Myrorna (30:-)
• Metallic röda tajts + handskar från partykungen.se (149:- + 49:-)
• En guldring med stor röd sten på (20:-)
• Lösskägg från partykungen.se (49:-)
• Baldcap från Smink & Perukmakarn (89:-)
• 2 par blingiga metall-örhängen på Myrorna (20:- + 20:-)

Samlat kompott av skrot!

SEN DÅ?

Är man stressad med en dräkt är tumregeln nummer ett: lägg endast tid på det som syns. ALLA övriga detaljer, sömmar etc, kan med glädje fuskas ihop med tejp/häftapparat/lim/fantasi. Så gjorde jag denna gången, för att hinna. Det lämnade dock ändå ungefär 6-7 meter handsydda sömmar. OHWELL.

Först slängde jag ihop en hysteriskT enkel undersärk. Vi snackar typ en ärmlös avlång kvadrat  med två sömmar i sidan som lämnar ärmhål. Klippte upp slits längst fram, som fållades med Ming:igt guldigt kantband. Sydde även fast de två stora runda örhängena som de två cirkeldetaljerna Ming har på sin dräkt.

Ett fräckt & tufft bälte gjordes av lite utklippt kartong, som med hjälp av lim & häftapparat täcktes av rödglittrigt tyg! Intrikat utomjordiskt mönster skapades med hjälp av lim & några sömmar. Voila:

Överkaftanen syddes ihop på enklaste möjliga vis som en morgonrock med enorma ärmar! Jag stödhäftade med häftstift för att få ner kanter FORT SOM FAN & sedan handsydde jag alla synliga sömmar. Fördelen med att fulsy med lite häftstift är att jag sedan kan handsy framsidan med fagert guldigt kantband, som täckte fint & bra! Avslutade även med några guldknappar (slaktade örhängen part 2) som flådiga knappar på ärmarna.

Kragen då, ropar den vetgirige! Ja, den var nog jobbigast av allt. Först lyckas skära ut en bra form, vilket gick efter lite olika tester. Sedan slaktades både topparna från myrorna - den röda fick bli triangeln på kragen - den guldiga fick bli själv kragen framifrån. Allt fuskades till max så långt det gick - tejp, häftstift, tyglim!

En extra krage, producerad av guldkantbandet samt en Barilla spagetti-förpackning, tejpades på som slutkläm innan hela baksidan täcktes med det röda glanstyget som resten av dräkten är gjord av.

Sedan handsydde jag ihop alla kanter längs med hela kragen - detta var jävligt pilligt, men just därför blev det ganska bra resultat. En symaskin hade ALDRIG lyckats med så rekorderligt resultat :D ALL HAIL HANDSYTT!

Ja ungefär så! :D 

Avslut för en komplett intergalaktisk diktator var såklart läckra metallicröda tajts, handskar i samma material, lösskägg, min goda vän MUA-Lina som hjälpte mig applicera bald capen & sminka/limma in den, samt elaka Ming ögonbryn, ögonskuggningar & en massa skuggningar i fejset. SEN SÅ! SEN ÄR MING FÖDD!  ✌

 ALL HAIL MING!