Nu jävlar kommer det hagla dokumentärtips mer än det haglar under aprilmånad i Sverige. Håll i hatten cats & gents!
Jag är ju ett stort fan av Svtplay, & sprang häromdagen på dokumentären "Strike a pose - Madonnas dansare", som handlar om vad som hände med Madonnas dansare efter den kända Blond Ambition Tour 1991. Ana den stora glädjen! Jag har alltid älskat Madonna just under 90-talet. Tveklöst den bästa perioden under hennes karriär - hon såg ut som Marilyn Monroe & började med sina famösa spetsiga tuttar samtidigt som hon ständigt gjorde sexualpolitiska uttalanden som gjorde folk nervösa, på rätt sätt.
Jag minns att jag i gymnasiet skrev en genusanalys av Madonna under just 90-talet & kom fram till den spektakulära slutsatsen: Madonna var ALDRIG ett objekt på scen eller bild. Utan alltid ett subjekt. (Jämför med exempelvis med Britney Spears i slutet på 1990-talet - som alltid porträtterade sig som ett ständigt fnittrande, infantilt, självfördummande & inbjudande våp). All sexualisering av Madonna skedde alltid på hennes egna villkor, Madonna var aldrig tillgänglig för det manliga ögat utan alltid den som var in charge, den som bestämde över situationen. Hon var stenhård, skitsnygg, sexuell för sin egen skull, en ledarfigur & extremt oåtkomlig. Hon retade gallfeber på konservativa, katoliker & gav påven obekväma svettningar. Hon omgav sig av homosexuella dansare, lekte med typiskt manliga attribut & tog aldrig någon skit.
Av just dessa anledningar blev jag fullkomligt galen i Madonna som liten när jag fick se dokumentären "In bed with Madonna", från hennes världsturné 1991. Dokumentären på svtplay om hennes dansare kan jag varmt rekommendera. Den är ett fint & lite sorgligt porträtt av dessa unga, fantastiska dansares liv & den märkliga situation de hamnade i 1991 - att över en natt gå från att dansa på gatorna i New York till att vara en världskänt entourage till Madonna.
Personligen hade jag ingen aning om att Vogue var en specifik dansstil som uppkom i gaykretsar i Harlem på 1980-talet, där man på "Ballroom"-klubbar utmanade varandra på dance offs i en speciell stil som kallades Vogue eller Voguing. Det var via dessa kretsar som Madonna fick höra talas om kända unga dansare i New Yorks gayscen som hon aktiv sökte upp för att lura med på sin turne, & låten Vogue är givetvis en tribut till inte bara dansfenomenet utan hela den färgstarka gayscenen i New York.I dokumentären om Madonnas dansare talas det om den ikoniska dokumentären "Paris is burning", som jag även hört refereras till i Ru Pauls Drag Race (VÄRLDENS BÄSTA PROGRAM!). Den handlar om hur hela homo, bi, trans Ballroomscenen uppkom under 80-talet i New York, dominerad av afroamerikaner & latinos. Det är en färgstark, sorglig & extremt fascinerande skildring av en subkultur de flesta av oss knappt känner till, & man får lära sig allt om begreppen "shade", "read" & "sissy that walk". Jag hittade dokumentären på youtube:
Men det slutar inte här! Om du är minst lika vetgirig som jag kan jag även varmt rekommendera dokumentären KIKI som jag också hittade på svtplay, om ballroomscenen i New York idag!
Såhär står det om KIKI:
Sara Jordenös uppmärksammade film om Kiki-scenen i New York. I gaykvarteren runt Christopher Street Pier samlas HBTQ-personer för att utöva Ballroom, en performancebaserad konstform som på 1990-talet blev känd för den breda allmänheten via Madonnas musikvideo "Vogue", och som 1990 gestaltades i den ikoniska dokumentären "Paris is Burning". I dag, tjugofem år senare, har den nya HBTQ-aktivismen skapat en helt egen konstnärlig subkultur. Den kallas Kiki-scenen. Filmen tar oss bakom kulisserna till de storslagna och extravaganta balerna. Här betyder dansen, attityden och det egna uttrycket allt och att förlora är inget alternativ.Still not satisfied!? Det finns ÄNNU en dokumentär i ämnet, som handlar om hela ballroom-scenens framväxt under 70- OCH 80-talet! Den heter "How do I look", och jag har inte sett den själv än, men här kan ni smygkika på en trailer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar