Dokumentär tips: fängelsehundar, svulstigt 1600-tals snusk & creepy miljonärsgubbe i New York

Jag har legat hemma med vattkoppor (ja ni läste rätt) i en vecka. Det har inte funnits särskilt mkt att göra förutom att kolla på dokumentärer & pyssla. Så här kommer tre nya dokumentärstips, på min ära! Enjoy!

Prison Dogs

Fantastiskt gråtfin dokumentär om ett amerikanskt projekt som hjälper tre av samhällets mest marginaliserade grupper: fångar, krigsveteraner och hemlösa hundar ingen vill ha. Fångarna får med hjälp av en hjälporganisation utbilda herrelösa hundar från djurskyddorganisationer att bli hjälphundar för veteraner som lider av posttraumatiska psykiska problem. Det här är en dokumentär som verkligen får hjärtat att båda blöda och läka ihop på samma gång.

Plocka fram näsdukarna och bara kör. Finns på UR play här!

Rubens: An extra large story

Min favorit konstkritiker Waldemar Januszczak (som jag redan tipsat om här och här) ger sig i kast med den svulstiga 1600-talskonstnären Paul Rubens. Smaskigt, lite snuskigt och gav mig en helt ny syn på Rubens.

Eftersom BBC är så himla krångliga så kan den här vara svår att hitta. Jag hittade den iaf här!

The Jinx

Alla som gillar The Staircase eller Making A Murderer kommer ÄLSKA den här extremt besynnerliga dokumentären om en fastighetsmiljonär från New York som gång på gång lyckas hamna mitt i virrvarret av olika märkliga mordfall. Det är bara å kolla.

Finns på HBO här!

Det fula & det fina hos människor

Häromdagen skickade min fina vän Fia det här klippet till mig. Vi brukar skicka fina djurrelaterade klipp till varandra. 
Klippet handlar om den 80-årige japanske gubben Hiroyuki Arakawa som jobbat hela livet som dykare. Och nästan varje dag under senaste 30-åren har han hälsat på fisken Yoriko, på samma ställe, ute i havet. När Yoriko blev skadad & hade svårt att äta, fångade Arawaka varje dag mat åt henne ända till hon blev frisk:

Jag grinar alltid av sådant här, vilket jag erkände för Fia: 

Nuff said. Dont be ugly, folks. Älska djur.

What nice eating looks like

Jag vet inte riktigt om det finns goda anledningar att inte sluta äta kött idag. Själv blev jag vegetarian redan vid 12 års ålder av rent etiska anledningar. Jag kommer ihåg att utbudet på den tiden var minst sagt skral. Sojabitar man blötlade som smakade papp. Bleka gråvita sojakorv på konserv som smakade absolut ingenting - ungefär raka motsatsen mot vad man har att välja på idag. Tur för mig att bae är vegetarian också, så vi kan frossa i mat tillsammans.

Senaste 1-2 månadernas highlights, Its good to vegetarian these days, veganutbudet börjar dessutom blomma rejält:

Halloumiburgare på Greenwich pub

Hemmalagat: quornfile, kvarg, starka asiatisk sås, pumpakärnor, tomat, gurka.

Hemmalagat: fullkornscouscous, vegansk salami, avokado, rökiga mandlar.

Stockholms godaste veganska dumpling från Fang Yuan Shi Wu

Vegansk handburgare från Vegan Soul Train

Vegansk tysk körv från Lyktans Krog i Köpenhamn

Kaosmycket kinesiskt från Restaurant China på söder

Hemmalagat vegetariskt av min bästis Lea

Hemmalagat - grönkål, quorn, lök, soja, kvarg & parmesan

Vegan raw noodles med tofu, från asiatiskt ställe i City

Vit quinoa, broccoli, sojaprotein mm från Paradiset

I made an ouchie! Senaste gaddarna

Har helt glömt uppdatera med mina senaste tre gaddar! Uselt, jag vet. Men nu jävlar kör vi! Alltså - nytt för den här gången:

En kompistatuering med min bestie W - varsin bindgalen 1500-tals fågel:

Ett fantastiskt fint kråmande 1400-tals kärlekspar:

Samt ännu ett bindgalet djur - denna gång en räv:

Har alltså sakta men säkert börjat bygga på den andra armen också. Känns kul men lite ovant med en tatuering i färg. Men jag är så glad i min räv, & det känns kul med lite färg. Får se om det håller i sig :D Finns just så mkt motiv jag vill göra... det är så fan att man har så smala armar, dvs lite yta, att utnyttja för fina motiv. I nuläget vill jag bara ha på armarna. Dang!

Hade en väldigt intressant diskussion med min mamma kring tatueringar för ett tag sedan. Det är fantastiskt att generationer har så totala motsatsförhållande till tatueringar. Min mamma kan inte skaka av sig känslan av att man är kriminell/misslyckad/besatt av uppmärksamhet om man har mycket tatueringar. Jag vet att tatueringar idag inte betyder något av de sakerna. Det är verkligen svart möte vitt.

Jag är så extremt van vid tatueringar att jag inte ens reflekterar över om folk har det. Det är tom såpass vanebildande att jag kan tycka det "ser konstigt ut" när någon har inga tatueringar alls eller väldigt få. Som att det borde vara mer där, ngt där. Det kan jag å andra sidan också kanske tycka är lite underligt, men vad gör man. Jag tillhör den gaddade generationen! :D

Men det är alltid intressant att argumentera för tatueringar med någon som har en så totalt motsatt uppfattning. Misstänker att jag inte är den enda som hamnat i den här diskussionen med den äldre generationen? Hur svarar man?

Survivalist action plan: hösten nalkas

Nyss hemkommen från en jävla fin Medeltidsvecka & hälften in i augusti sköljer den drabbande insikten om att sommaren väldigt, väldigt snart är slut över mig som en våt filt. En del av mig deppar - en annan del av mig är ganska lättad, för nu ska jag vila levern & magsäcken ett tag från onyttigheter.

Här sitter man på jobbet, sneglar ut mot gråa hotande höstlika himlar & funderar på hur fan man ska överleva ännu ett gråmulet halvår? Jag har därmed utvecklat en Survivalist Autumn Plan: 

Spela tevespel

Jag är en sucker för tevespel. Såpass att jag tvingats begränsa min egen tillgång till dem. Det är kanske världens bästa verklighetsflykt & jag är övertygad om att jag ALDRIG, jag upprepar, ALDRIG kommer sluta spela. Men det finns gränser. Sedan ungefär 5-6 år tillbaka har jag ingått ett tevespelsförbund med mig själv - inga tevespel mellan perioden maj till september, ungefär. Detta har den fantastiska konsekvensen att jag INTE fastnar inomhus i timmar under sommaren letandes efter rustningsdelar eller flygandes episka rymdfarkoster. Det innebär också att jag hela sommaren i smyg längtar lite till hösten, då tevespelets magiska portar öppnas för mig igen!

Just nu sitter jag här i sommarens slutskede & LÄNGTAR efter tex WITCHER III. Eller THE LAST OF US. Åååh. Jag nästan pirrar inuti när jag tänker på att få spela dem... 

Umgås med djur 

Jag har just nu inga egna djur. Jag har inte haft egna djur på väldigt väldigt länge - det härleds egentligen främst till att jag bor väldigt litet, mitt i Stockholm. Det känns liksom inte schysst att tränga in ett djur till i min rävlya. Dock avgudar jag våra pälsiga medvarelser något så djävulskt - ja på gränsen till religiöst. Jag spenderar varje dag långa stunder med att följa diverse tokfina djurvarelser på Instagram eller se fina djurklipp vänner skickar till mig. Utan dessa animal outlets hade jag nog kreverat.

För att överleva höstmörkret är det givetvis NÖDVÄNDIGT för en djuroholic som jag att levla till att faktiskt umgås med djur. Lösning för en icke djurägare as myself? Ställ upp som hund/kattvakt så ofta det går för vänner & familj. Vara creepy & gå förbi rastgårdar i närliggande parker. Gå till barer/restauranger där djur är tillåtna. Boka djurvagnplats på tåg. Allt för att hålla höstdeppen borta tack varje pälsigt sällskap. 

Ät vegansk mat

Att hitta grymt bra vegansk mat är jävligt gratifying på flera sätt: 1) det är inte det enklaste, framförallt utomlands. 2) det är det bästa matvalet man kan göra ut djuretisk synpunkt. Mat som inte utnyttjat djur i något led. 3) det är bästa möjliga mat för din lekamen, särskilt efter tjockis-semester. 4) det är det schysstaste matvalet du kan göra för vår miljö.

Gamify din kropp & vår miljös välmående & börja hitta grymma veganmatställen! I challenge you all! Det är iaf vad jag tänkte göra i höst - inledningsvis med att bocka av alla schyssta vegoställen vi har i Stockholm.

Pussas & kramas

Det är vetenskapligt bevisat att fysisk närhet är en nyckelfaktor i att må psykiskt bra: "Behovet av fysisk närhet är nästan lika stort som vårt behov av syre, vatten och mat. Personer som under lång tid lider av vad man på engelska kallar ”skin hunger” drabbas ofta av oro och mörka tankar. Direkt översatt betyder det hudhunger och innebär brist på fysisk närhet. Man kan känna sig värdelös, rädd att inte duga och har en tydlig känsla av att något fattas i livet." 

Detta beror på något som heter oxytocin, som också brukar kallas för kroppens eget må-bra-hormon som lindrar smärta, skyndar på läkningen av sår och skador, sänker blodtrycket och halterna av stresshormoner. Oxytocin frisätts när du kommer fysiskt nära en annan människa genom kramar, klappar, smekningar eller massage. Jag är rätt övertygad om att fysiskt närhet till ett gulligt husdjur frigör oxytocin på exakt samma sätt! Det måste inte vara en pojkvän/flickvän - krama dina kompisar, din familj, andras husdjur eller skaffa ett keligt KK/sovkompis. Its good for you!

Umgås spontant med familjen

Jag har många vänner som tycks ha en ångestfylld relation till sin familj. Jag förstår att det förmodligen bottnar sig i outredda erfarenheter tillsammans, eller groll från barndomen, eller bara att man går tillbaks i tonårsspår & börjar gräla om meningslösa saker när man ses. Mitt bästa tips är: sluta se på dina föräldrar eller syskon som exklusivt familj - se på dem för de fantastiska människor de är. Passa på redan i höst!

Min familj är inte bara min familj, utan även mina nära vänner. Jag älskar dem för personerna de är - inte för att vi är släkt. Och det bästa man kan göra är att försöka träffa dem spontant - är du sugen på en bärs, ring din syster eller din pappa istället för kompisen. Umgås casual. Lär känna varann på riktigt. Just sayin. Jag ska garanterat försöka fortsätta ha spontan lunch med min gulliga lilla mamma eller dricka fulöl med mina syskon på sjaviga hak på söder, som på bilden ovan. Det är guld värt.

Läs skönlitterärt

Alltid mobilen framför ögonen innan sovdags? Samma här :/ Det är inte bara kass för ögonen, utan gör dessutom det svårare att sova. Jag har ett mål i höst: läs åtminstone två stycken SKÖNLITTERÄRA böcker. Jag har i stort sett endast läst historiska fakta böcker senaste åren. I fucken loves them & komemr fortsätta, men behöver faktiskt den där riktigt underbara skönlitterära boken att försvinna i - det gör man inte på samma sätt med en faktabok.

Tips mottages. Jag gillar konstig läsning, kan förvarnas om.

Storstäda

Sommaren är den grisiga tiden på året - iaf in my book. Eftersom jag alltid delar upp min semester & flänger runt hit & hit, består min lägenhet oftast av tio olika projekt & minst 3 ouppackade väskor (I HATE UNPACKING!) på sommaren. Disken negligeras. Tvätthögen snuddar vår himmelska fader i ändalykten. Dammråttorna bildar råttkungar. 

Hösten är därmed att avslut på grisigheten. Skit i att storstäda på våren - storstäda på hösten istället! De tär rätt terapeutiskt gynnsamt att inleda "tråkig" höst med ett hem man trivs i. (Ironin att den illustrerande bilden ovan visar ett ganska fläckigt köksbord hemma hos mig. Dock är den tagen i somras. Point made :D)

Laga kläder

IF ITS BROKEN, THEN FIX IT! Jag har senaste året lagt ner långt mycket mer tid än innan på att faktiskt laga saker hemma. Inte slänga dem & börjar grubbla över hur jag ska ersätta det hela, utan faktiskt laga. Alltså, den känslan av välbefinnande som infinner sig när man SJÄLV lyckats laga de där trasiga kängorna/håliga jeansen/neccessären utan dragkedjan är fanimig top notch!

Kan du inte laga det själv? Involvera någon som kan. Skomakare, läderskräddare, vanliga skräddare, händig kompis. THEY ARE HERE FOR US! Inte är det dyrt heller. Dessutom jävla schysst grej att göra mot vår miljö. Var inte en prylmördare...

Res mycket inrikes

Det är billigt. Det tar inte särskilt mycket tid i anspråk. Det är betydligt mer miljövänligt än att flyga utomlands. Man kan hälsa på vänner man inte kan träffa så ofta annars. Man inser att Sverige är betydligt mer än bara ens hemmaort. Man träffar nya vänner & kära gamla. Man får se spelningar & åka på roliga festivaler. Resa inrikes RULEZ!

Mina favoritstäder att flänga iväg till är tveklöst Malmö & Göteborg. Mkt vegomat, grymt bra musikutbud & framförallt har jag fantastiskt fina vänner.

Färga håret

Jag har inte direkt några vetenskapliga bevis för detta men alltså - ett nyfärgat hårburr MÅSTE vara terapeutiskt försvarbart. Det är så jävla glädjande. I vanliga fall brukar jag alltid hamna med tokrött hår på sommaren & en betydligt mer rödbrun ton under höst & vinter. Tänkte köra tvärtom i år. Varför fega? 

Om man är modigare än mig, kan man lika gärna byta hårfärg under vinterhalvåret tycker jag. Live a little.

Frossa i tevesamkväm

INGEN kan klaga på tevetittande under hösten! HAHA! Jag tar detta i högsta anspråk & tänkte skamlöst gräva ner mig i serier & gamla filmer denna hösten. Skräckfilmer är dessutom bästa möjliga under mörk årstid (hett tips: The Visit! Läs inget om den - bara se den!). Nyttja det.

Sen kan jag även tipsa om att beta av 70- & 80-talets största klassiker - det har iaf jag & en person jag tycker väldigt mycket om, gjort. The Labyrinth, The Thing, The Warriors, Conan the Barbarian, Wir Kinder vom Bahnhof Zoo. Och nya serien Stranger Things förstås. Den är så himla underbar att jag kuttrar inombords när jag tänker på den...

Plocka svamp

Jag är själv asdålig på att hitta svamp. Men jag uppskattar att vara Robin åt Batman & agera dammsugare åt den som har kantarellglasögon. Ännu mer uppskattar jag att äta svampen.

Det här handlar inte så mycket om att komma ut i skogen (det är en självklart bonus) utan snarare om att uppskatta de små perks som varje årstid innebär. Svampen är temporär. Passa på! Dessutom passar svamp bra ihop med kryddiga rödvin, vilket omedelbart leder mig till nästa punkt:

Drick vin med vännerna

Jag hävdar bestämt att smaklökarna i stort sett ändrar karaktär under hösten & vintern. Det kanske finns belägg för detta påstående, men kanske inte. Jag har extremt svårt för att dricka annat än vitt vin, öl eller cider på sommaren & kan därför gå & längta efter kyla å mörker så att jag äntligen kan börja uppskatta rött vi igen. 

Det är en av mina allra bästa grejer med hösten - äntligen börjar jag gilla, & längta, efter röda viner igen! Mina favoriter är kryddiga mustiga viner, gärna extremt vällagrade Rioja. Det är som sagt dessutom ypperligt tillsammans med ovan nämnda svampar jag förhoppningsvis kommer komma över. Men såklart bör vin i alla former drickas med sällskap - den smakar alltid bättre då. Its a win-win.

Undvik alkohol

För att fullkomligt motsäga mig själv genom ovanstående punkt, tänker jag hävda: hösten är ett jävla bra tillfälle att låta levern vila. Särskilt tidig höst - släng in en vit månad eller två! Jag tycker iofs inte att jag är inkonsekvent just nu. Det handlar om att kombinera hösten & vintern, unna sig rediga rödvinskvällar med regnet sipprande, varvat med vita perioder. 

Alkohol kan ju uppleva som den ultimata depressionskrossaren när helgen närmare sig. Men kom ihåg att alkohol är en riktig serotonindödare in the long run. Den hjälper dig att frisätta serotonin när du väl dricker ditt glas rött - men gör du det ofta & i stora mängder sabbar du serotonintillgången i kroppen & drabbas inte sällan av direkt brist på detta underbara glädjeämne. Med konsekvensen att man får depressioner light flera dagar efter man druckit, hemska deppiga bakfyllor & bara en allmän känsla av att känns sig usel. Känns detta igen? Unna dig en alkoholfri period. Varför inte hela hösten? Go temporary straight edge. x

Tatuera dig

Att tatuera sig gör skitont, är jävligt dyrt & det finns risk att man ångrar sig. Men det är också jävligt snyggt, de tär ett individuellt val ingen jävel har rätt att lägga sig, smärtan går över & dessutom utsöndras oändligt mycket endorfiner i kroppen när man gör det. Dessutom är det gött att lägga sina surt förvärvade slantar på något bestående istället för en mass apissig öl som ändå bara gör dig bakis. 

Vad stoppar dig? Tuta & köra. Hösten är som gjord för tatueringar. På tal om det... måste boka ny tid hos Kim. :O

Omge dig med folkmusik

När jag är deprimerad eller låg finns det bara en genre jag klarar av att lyssna på - & det är folkmusik. Skotsk, irländsk samt svensk sådan. Kanske kan tyckas besynnerligt men för mig att musik av den här falangen en näst intill läkande effekt. Kanske för att folkmusik kombinerar tre stycken ganska viktiga komponenter: Riktigt talangfulla musiker, själ samt fantastiska nästintill biologiska rytmer.

Mörker & folkmusik går dessutom alldeles extra bra ihop tycker jag. A kombo made in heaven. Testa!

Gå på maskerad

Hösten innebär en viktig högtid: Halloween! Jag är redan nervös-svettig inför hur jag ska hinna. Men det jävligt viktigt med projekt att totalt gå ner sig i. Jag ska försöka att inte skjuta på allt till två dagar innan som jag brukar göra. Ska faktiskt försöka sätta igång redan i veckan. Har du dåligt med inspiration? Kolla min gamla inlägg med maskerad-tema & halloween här!

Det bästa är att det mesta går, men lite vilja & kreativitet, att bygga hemma. Som tex den här fantastiska dykhjälmen något geni byggt at skumgummi. O M G! 

Vårda dina vänskapsrelationer

Jag är verkligen själv inte perfekt. jag har tendenser att glida ifrån människor i perioder, men som tur är brukar vi alltid hitta tillbaks. Jag är själv asocial i perdioer & måste för att ladda mina mentala batterier knappt träffa någon alls efter arbetstid. Det är kanske inte det allra bästa, men jag försöker iallafall att återställa obalansen om jag gjort mig skyldig till den.

Skicka det där fina smset till din vän du inte talat länge med. Ta den där ölen med din kompis trots att du känner dig trött. ta dig tiden att ta hand om den som inte mår på topp. Det är fanimig värrt allt i slutändan. Vänner är våran självvalda familj. Kan det, egentligen, bli bättre?

❧

Jag tror faktiskt den här hösten kommer bli rätt så himla bra, särskilt om jag bockar av ovan survivalist-aktiviteter. Tilläggas bör väl även vara vikten av att röra på sig, att äta lite extra nyttigt samt att bygga snögubbar som chans ges. Men det känns överflödigt att understyrka.

Fin höst på er! :*

Dont kill the animals

Idag överraskar mitt jobb med att införa en vegetarisk dag i månaden. Okej, ingen fantastiskt insats kanske, men babysteps I reckon..

Firar med världens bästa Nina Hagen och Lene Lovitch:

Barnens skräck på julafton del V: slaviska pälsdemoner med horn!

Ända sedan 2010 har jag runt varje jul skrivit inlägg om olika likartade hedniska högtider där diverse behornade bockliknande varelser varit i centrum för firandet & alla har någon form av anknytning till midvinter.

Vi i Sverige har givetvis vår älskade Julbock som förr i tiden var den som delade ut julklappar & skrämde skiten ur kidsen.
I andra delar av Europa firade man just midvintern med liknande monstruösa hornmonster. I Alperna ränner läbbige Krampus runt som jultomtens sidekick å straffar olydiga barn. I Slovenien firas istället Perchta, en hårig ondskefull typ som är motsatsen till godheten å härstammar från gamla hednisk gudakult. Perchta är ganska snarlik Krampus och min personliga favorit förutom julbocken! I Italien, närmare bestämt Sardinien, har vi Sos Boes - behornade pälsiga typer som slåss årligen mot de goda & kring denna kamp festar man kraftfullt.

Jag trodde faktiskt att jag hade täckt de flesta av alla behornade förkristna gestalter genom åren men lagom till årets yule-tid råkade jag tack vare min en kompis springa på en helt ny gestalt med generande hårväxt & horn på huvudet. Låt mig presentera den slaviska högtiden Koleda:

Festivaler i förkristna slaviska områden springer ur firandet av solen - man tände stora bål och firade solens återkomst efter en lång skitvinter. Festivalerna kan också kopplas till dödsriket Vales, där den underjordiske guden skickar ut andar till jorden som skapar kaos och mörker, och gränsen mellan de döda & de levande är svagare än någonsin. Detta uråldriga firande av Velja Noc (The Great Night) fortgår fortfarande och kan inträffa lite närsomhelst mellan julafton till februari. 

Viktigt vid dessa slaviska högtider i samband med vintersolståndet är just att klä ut sig till, you guessed it, behornade monstrum! Unga män täckta i päls, stora horn och bjällror brukar ränna runt från by till by, väsnas och dricka vin. Poängen med detta är att skrämma bort onda andar och välsigna byarna med välstånd och fruktbarhet. Dessa djuriska utklädnader symboliserade andarna av ens förfäder som hälsade på och med detta begynnelsen av en ny livscykel.

Jag tycker det är riktigt intressant att man ser sådana likheter, förutom de rent uppenbart ytliga, med både våra egna äldre julbockfiranden, Perchta-högtiderna och de italienska Sos Boes. Det här med behornade bestar verkar ha varit ett extremt populärt inslag över hela Europa innan kristendomen kom & förstörde allt kul! Som vanligt :(

Sugen på att läsa mer om de andra traditionerna med stora horn och svettig päls? Hela följetongen finns här:

❧ http://andreadolores.blogspot.se/2010/12/juleafton.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2011/12/nasta-ar-vill-jag-harr-gruss-von.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2012/12/barnens-skrack-pa-julafton-del-iii.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2013/12/barnens-skrack-pa-julafton-del-iv.html

God behornad jul på er, little heathens...

Because it makes my whiskers twitch

Mina kollegor skojar ofta med mig för att de tycker jag är så barnslig.

Med barnslig menar de oftast att jag har intressen som kanske inte är helt kosher för en vuxen att ha, alternativt att jag är intresserad av något till den grad att det blir, ja, omoget.

Jag har aldrig riktigt förstått varför inte alla är lika "barnsliga" som jag? Jag har eller aldrig förstått mig på den delen av befolkningen som når en viss ålder eller tidpunkt i livet, då majoriteten av det som intresserad dem som unga, plötsligt blir non grata. Jag vet att dom finns därute. Vuxenzombisarna. Normlings, som min vän Martin kallade dem.  Jag har själv den fantastiska turen att omge mig att människor som är minst lika omogna som jag själv privat. :D Men ärligt. Ska inte hela livet vara ett enda långt sökande efter sådant som intresserar en? Stuff that makes your whiskers twitch? Oavsett om det är tevespel eller om det är knypplingstekniker under 1800-talet? Vad händer i livet när man beslutar att, nä, det där intresserar mig inte längre. SLUTAR det verkligen att göra det eller är det bara ett bortrationaliserande pga jobb/kids/tidsbrist?

Eller är det helt enkelt så att man egentligen aldrig haft några särskilda intressen? Så det finns inte så mkt att "ge upp"?

Oavsett blir jag lite ledsen när jag tänker på det. Jag vill aldrig sluta att vara barnslig i såfall... I need my gems!

Depression

Det är djur & skogar som får världen att snurra