Har helt glömt uppdatera med mina senaste tre gaddar! Uselt, jag vet. Men nu jävlar kör vi! Alltså - nytt för den här gången:
En kompistatuering med min bestie W - varsin bindgalen 1500-tals fågel:
Ett fantastiskt fint kråmande 1400-tals kärlekspar:
Samt ännu ett bindgalet djur - denna gång en räv:
Har alltså sakta men säkert börjat bygga på den andra armen också. Känns kul men lite ovant med en tatuering i färg. Men jag är så glad i min räv, & det känns kul med lite färg. Får se om det håller i sig :D Finns just så mkt motiv jag vill göra... det är så fan att man har så smala armar, dvs lite yta, att utnyttja för fina motiv. I nuläget vill jag bara ha på armarna. Dang!
Hade en väldigt intressant diskussion med min mamma kring tatueringar för ett tag sedan. Det är fantastiskt att generationer har så totala motsatsförhållande till tatueringar. Min mamma kan inte skaka av sig känslan av att man är kriminell/misslyckad/besatt av uppmärksamhet om man har mycket tatueringar. Jag vet att tatueringar idag inte betyder något av de sakerna. Det är verkligen svart möte vitt.
Jag är så extremt van vid tatueringar att jag inte ens reflekterar över om folk har det. Det är tom såpass vanebildande att jag kan tycka det "ser konstigt ut" när någon har inga tatueringar alls eller väldigt få. Som att det borde vara mer där, ngt där. Det kan jag å andra sidan också kanske tycka är lite underligt, men vad gör man. Jag tillhör den gaddade generationen! :D
Men det är alltid intressant att argumentera för tatueringar med någon som har en så totalt motsatt uppfattning. Misstänker att jag inte är den enda som hamnat i den här diskussionen med den äldre generationen? Hur svarar man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar