Jag verkar tex inte vara den enda som drabbats av bloggtorka. Hela bloggvärlden har sedan rätt lång tid gått ner i en Törnrosadvala. Jag tycker det är jävligt synd & misstänker att hänger ihop med denna återkommande multitasking. Man känner att man "inte hinner". De flesta verkar ha kortare å kortare attentionspan. Det är korta, snabba ryck som gäller. Instagram med ögonblicksbilder. Facebook med 5 rader långa uppdateringar. Videoklipp på max 2-3 minuters längd. Man orkar tex inte kommentera bloggar längre. Knappt ens klicka på ett like. Bloggägaren får intrycket av att ingen läser - trots att statistiken säger tvärtom. Allt som tar en sekund för lång tid hoppar man över.
Det är lite läskigt. Jag märker själv att jag uppslukas av denna blixtsnabba konsumtion. Det får mig samtidigt att tänka på när jag läste att de som har flera bollar i luften kan uppleva sig själv som smarta & kvicka, men att det i själva verkar gör oss dummare och sänker vår IQ. in other words - man blir korkad av att ha för mycket igång i hjärnan på en & samma gång. Jag tänker som en dator med tusen program tuggandes i bakgrunden samtidigt... Då kan man ju fråga sig hur fan det påverkar vår hjärna med den blixtsnabba ständiga konsumtion av Facebook/nyheter/instagram/snapchat/twitter vi alla bollar med samtidigt som vi jobbar, lagar mat, tittar på film, är på restaurang, umgås med familjen, spelar tevespel?
Alltså egentligen, vafan.
Jag har kompisar som börjat med mobilfria kompisträffar. Fatta grejen. Jag själv tänkte direkt "fan vad drygt" men insåg snabbt att det vore ju befriande. Jag tillhör själv gruppen som egentligen blir extremt irriterad av om man sitter ett gäng på pub eller restaurang & ngn plockar på mobilen konstant. Det känns som ett dåligt betyg av sällskapet - ni roar mig inte tillräckligt. Samtidigt som jag vet att det inte är en medveten handling, utan snarare precis samma sak som över allt. Snabb, enkel konsumtion.
Jag har tex suttit & skrivit på en sådan där inlägg om Förväntan På Ditt Nya År-frågestund. Det är kul, & läskigt. Lyckades inte göra klart den riktigt. Fast jag vill. Men sedan slog det mig. "Ingen kommer orkar läsa det här ändå. Det är ju längre än 10 rader". Depressionen. Jag är ju själv likadan! Är ett blogginlägg alldeles för långt läser jag det sällan. Även om ämnet intresserar mig. Jag sparar oftast länken & läser det eventuellt innan jag ska sova eller på bussen hem. Om jag inte är upptagen med alla annan multitasking jag inte hunnit med under jobbet & därmed måste avhandla efteråt.
Dessutom gick jag utbildning på jobbet häromdagen om beteenden på webben. Som läsare orkar man ungefär läsa 30 % av en sida på webben. Alltså knappt en tredjedel. Man läser inledande 30%, sedan skummar man snabbt igenom resten för att inte alls läsa slutet. Med andra ord är det förmodligen ingen som läser den här delen av mitt inlägg :D Så det är väl bäst jag rundar av denna randoma tankespya om vår hjärnas överbelamring av snabba (inte sällan helt oviktig) information.
Men bilder tror jag de flesta kanske ändå kollar på. Så vi kör lite blandat kompott från 2017 so far som gör mig glad:
