7 nov. 2018

Seriemördarfrossa: podtips!


Det är dags att tipsa om en minipodcast: Happy Face Podcast. Det är en 6 delar lång podcast som består av intervjuer främst med seriemördaren Keith Hunter Jespersons dotter.  

Dels är det en djupgående podcast om vem mördaren Jesperson var, vilken bakgrund han kom ifrån, och vad han gjorde. Men framförallt är det ett fantastiskt vittnesmål om hur det är att vara anhörig till en person som begår det mest otänkbara av brott. Detta är något som true crime-journalistik ofta lyckas negligera (givetvis inte alltid medvetet), hur brottet påverkar anhöriga. Dåde anhöriga till offer och anhöriga till gärningsmannen. Den här podden är broskapande på det sättet. 

Rekommenderar den varmt, och du hittar den på Spotify! Yay! 


8 okt. 2018

Rädda labbarna!

Det enda sättet att spöa skiten ur kund Bore som står för dörren, och vinna kriget mot söndertorra vinterhänder är URTEKRAMs handkrämer. Alltså, dom är så jävla bra. Svider aldrig, är precis lagom feta, göra händer svinmjuka å nöjda, är ekologiska, veganska och billiga.

Min nya favoritvariant är kokoshandkrämen från URTEKRAM. Satan vad go den är! Man måste älska den:



17 sep. 2018

Seriemördarna tar över mitt liv!

Är det faktum att jag i stort sett ENDAST spenderar vaken tid med seriemördarpoddar, blodiga mordfallsdokumentärer scrollandes på wikipedia om diverse seriemördares privatliv ett tecken på kraftfull verklighetsflykt? I dont know. Men jag spenderar så mycket tid med kannibaler, styckmördare & psykopater just nu att jag börjar bli oroad för mitt eget sinnestillstånd.

Varför är man ens så EXCEPTIONELLT intresserad av dessa sjuka jävlar vider till människoliv? Jag har vänner som ABSOLUT INTE vill prata seriemördare med mig, & egentligen förstår jag ju varför (bcuz vidrigt) men så samma gång kan jag inte förstå varför inte alla delar det här bizarra intresset.

Ända sedan man började fatta böckerna mamma läste för en när man liten, var jag hysteriskt fascinerad av de onda karaktärerna. Ju ondare fiktiva karaktärer desto bättre. Häxor, onda trollkarlar, spöken, vampyrer, bad asses i fantasyböcker, DJÄVULEN. Allt sådant stod ju högst på en fascinationslistan. Jag kan verkligen inte förklara varför - förutom möjligen det enkla konstaterandet att ONDSKA ÄR TUFFT. Iallafall i den fiktiva världen.

Ett varningstecken för att jag vurmade för ondska på allvar var när jag började hysa kärlekskänslor för ondingar i spröd ålder. Jag tyckte tex att Odjuret var MYCKET SNYGGARE som just odjur, istället för när han omvandlas till töntig blondin i slutet av Disneyfilmen "Skönheten & Odjuret". Jag hyste kärlekskänslor i smyg för Darkness i fantasyrullen "The legend". Jag blev HYSTERISKT förälskad i Gary Oldman som Dracula i rullen "Bram Stokers Dracula", känslor som ännu inte svalnat det minsta.


Vurmen för ondska är väl med andra ord ett faktum sedan tidig ålder, för min del.

Men fiktiva gestalter som personifierar ondska i utseende, fashion statement och symbolik är ju en sak. Man insåg ju under sin uppväxt tids nog att dessa entiteter inte faktiskt existerar på riktigt utan snarare springer ur mänskligt behov av att gestalta ondska som tydliga motpoler till godhet. Skurkar som symboliserar ondska i sin mest rena, enkla form. En visuellt tydlig fiende, som signalerar lagtillhörighet rent fysiskt i kläder, utseende och bakgrund. Drömfienden skulle man kanske kunna hävda till och med.

Det blir ju betydligt läskigare när man inser att människor som egentligen fötts goda, eller iaf fötts som någorlunda oskrivna blad, utvecklas till att bli onda PÅ RIKTIGT. I verkliga livet, mitt ibland oss. Det är ju här som seriemördaren kommer in. Seriemördaren är the bad guy cleverly disguised as a human, som görs obeskrivligt vidriga och onda saker.

Jag misstänker att det här är den röda tråden till mitt hysteriska intresse för seriemördare. De är ju verklighetens ondska, och är i min värld miljoner gånger mer skrämmande än in your face-ondingar som Darkness eller Dracula, som istället har en poetisk och ofta sorgsen charm kring dem. Seriemördare är ju per definition djupt ocharmiga varelser. Jag när något slags gnagande, och många gånger irriterande, behov av att FÖRSÖKA FÖRSTÅ. Läsa detaljer om morden, deras Modus Operandi, om mördarens barndom, vad som fick "bägaren att rinna över" i deras allt som oftast patetiska liv.


Det är helt klart ett problem för mig, som personligen är en hysteriskt godhetsvurmande person med osunt stor portion empati, att ständigt läsa om dessa jävligt elaka personer. Avsaknad av empati är en av de läskigaste saker jag vet. Det finns nog ingenting jag tycker är läskigare. Kanske är detta ytterligare en anledning till min besatthet - jag vill FATTA hur i helvete man kan ta sig rätten att kidnappa, tortera och döda andra människor.

Det finns saker jag läst & sett som jag önskar att jag aldrig läst eller sett. Jag minns en gång på biblioteket vid Medis i Stockholm när jag letade efter boken "Monster". Jag hittade en annan bok med liknande titel, som visade sig vara djupintervjuer med mördare och sexualförbrytare, gjord av en kriminalpsykolog eller något liknande. Den halva sidan jag råkade slå upp & läsa i den boken ångrar jag fortfarande att jag läst. Det var så jävla vidrigt. & då ska man komma ihåg att det var nån helt okänd förbrytares historia, som inte på något sätt hamnar i närheten av De Värsta Mördarsvinens hall of fame.

Trots detta så fortsätter jag gräva ner mig i seriemördartrivia. Jag försöker undvika pedofil- och djurplågarsvineri. Men allt annat går tydligen bra. Men jag har börjat undra om den här besattheten är något som egentligen är extremt osunt jag borde sluta med. Men hur slutar man med något man varit fascinerad av hela ens liv? I DONT THINK I CANT! IM AN ADDICT!!! Jag kanske borde ta upp det här med någon av mina psykologkompisar, även om jag är rädd för vad de ska svara :D

Som en del i min terapeutiska bearbetning av mitt absurda intresse tänkte jag dela med mig av mina bästa fynd i mördardjungeln till fellow addicts därute. Jag börjar med att rekommendera mina favoritavsnitt från några mördarmysiga podcasts:

Sleep tight, dont let the cannibals bite!

12 sep. 2018

Dokumentär tips: Snusk med Hulk Hogan, He-Man-frossa, vinlurenrejeri & mörk svart historia

NOBODY SPEAK


"Nobody speak - trials of free speech" inleds med rättegång driven av Hulk Hogan efter att han enligt egen utsago smygfilmats under samlag & klippet har spridits på internet. Men hela dokumentären får snart en bredare blick om hur pengar inte bara styr media utan även rättvisan i det underliga landet vi kallar AMERIKAT. Rekommenderas!

Finns på Netflix här!
POWER OF GRAYSKULL



"Power of Grayskull: The Definitive History of He-Man and the Masters of the Universe" är en jävligt nördtastic dokumentär på initiativ  av ett Kickstarter-projekt att skapa den ULTIMATA HE MAN-DOKUMENTÄREN!!!1 Och det har de sannerligen lyckats med :D Unna dig!

Finns på Netflix här!

SOUR GRAPES


Åh, "Sour Grapes" är en smaskig dokumentär om den amerikanska vin-marknaden för snorrika miljonärer som vill spendera alla sin dollares på dyra och gamla europeiska viner. Och vad som kan hända när en marknad uppstår med köpare som har mer eller mindre dålig koll på vad de egentligen köper. Fantastisk underhållande historia om lurendrejeri, vinauktioner & sura fransmän.

Finns på Netflix här!

I AM NOT YOU NEGRO


"I am not you negro" är en finstämd, känsloladdad och skoningslös dokumentär där författaren James Baldwin med manus till en av hans outgivna böcker berättar tillsammans med dokumentärfilmaren historien om ras i moderna Amerika. Jäääävligt bra.

Jag såg den på Svtplay där den tyvärr inte finns kvar längre. Men borde gå att hitta nånstans för den smarte.

21 juni 2018

Stomp the pain away - oldschool ’80S industrial megamix


Alla som älskar gammal 80-tals industri/EBM får inte för sitt liv missa den här helt jävla awesome nästan 50 minuter långa remixen med typ alla gamla slagdändor från 80-talet i en lång fantastiskt smaskig blandning:



Skatten funnen här.

15 juni 2018

Dokumentär tips: fängelsehundar, svulstigt 1600-tals snusk & creepy miljonärsgubbe i New York

Jag har legat hemma med vattkoppor (ja ni läste rätt) i en vecka. Det har inte funnits särskilt mkt att göra förutom att kolla på dokumentärer & pyssla. Så här kommer tre nya dokumentärstips, på min ära! Enjoy!

Prison Dogs


Fantastiskt gråtfin dokumentär om ett amerikanskt projekt som hjälper tre av samhällets mest marginaliserade grupper: fångar, krigsveteraner och hemlösa hundar ingen vill ha. Fångarna får med hjälp av en hjälporganisation utbilda herrelösa hundar från djurskyddorganisationer att bli hjälphundar för veteraner som lider av posttraumatiska psykiska problem. Det här är en dokumentär som verkligen får hjärtat att båda blöda och läka ihop på samma gång.

Plocka fram näsdukarna och bara kör. Finns på UR play här!


Rubens: An extra large story


Min favorit konstkritiker Waldemar Januszczak (som jag redan tipsat om här och här) ger sig i kast med den svulstiga 1600-talskonstnären Paul Rubens. Smaskigt, lite snuskigt och gav mig en helt ny syn på Rubens.

Eftersom BBC är så himla krångliga så kan den här vara svår att hitta. Jag hittade den iaf här!


The Jinx


Alla som gillar The Staircase eller Making A Murderer kommer ÄLSKA den här extremt besynnerliga dokumentären om en fastighetsmiljonär från New York som gång på gång lyckas hamna mitt i virrvarret av olika märkliga mordfall. Det är bara å kolla.

Finns på HBO här!

9 maj 2018

I pity the non dreamer...

Vaknade imorse & kände mig extremt förvirrad efter nattens dröm:

Stor grupp av människor jagar efter en stor vacker räv för att försöka ta bilder med mobiler på den. Jag minns att jag också stod å tittade men blev mer å mer brydd över att folkmassan jagade räven över stora ytor, hur rädd räven vad när den hoppade över stängsel och försökte komma undan under bilar. Tillslut tog den sats, sprang mellan benen på människor och tog ett enormt skutt över ett högt stängsel med taggtråd en ganska lång bit bort. Jag minns hur jag blev lättad över att räven kommit undan och gick mot stängslet för att titta att den klarat sig. 
På andra sidan stängslet ser jag nu hur räven ligger tryckt mot marken intill en enorm hög av sälhudar. Räven ser undergiven och nöjd ut, tjattrande tryckt mot marken vänd mot en enorm björn som sover intill högen av hudar. Räven sneglar triumferande mot mig och slickar lite nöjt på sin tass. Jag tittar ner mot vattnet som ligger nedanför en backe till höger och ser något röra sig mot mig, något jag tror är människor först. De kommer ut ur byggnaden nere vid vattnet genom en dörr. Men när jag tittar efter mer noga ser jag att de är för stora för att vara människor – fler och fler stora bruna varelser som rör sig mot platsen där jag står. Jag inser att det är björnar, ett trettiotal enorma björnar draperade i diverse kläderplagg gjorda av både djur- och människohudar, och de har stora vapen i sina ramar. Det är då jag fattar. De är på väg rakt mot oss av en uppenbar anledning. 
Jag vänder mig och springer skrikande mot människomassan bakom mig. ”Spring! De kommer! Ni måste springa!”. Total panik utbryter på den smala gatan jag är och jag har plötsligt människor exakt överallt omkring mig och jag hör hur björnarna vrålar och morrar bakom mig. Precis då hör jag ett plingande bekant ljud precis bredvid mig, och ser en automatisk hissliknande dörr öppna upp sig. Ut strömmar trötta affärsmän och fint folk från ett lyxigt hotell. Jag inser min chans och PRESSAR in mig genom dörren, som snart stängs bakom mig igen. Väl inne på hotellet lyckas jag snabbt övertyga ett gäng hantverkare att vi måste fly upp på vinden via en stege, de visar mig vägen och vi reglar dörrarna ordentligt bakom oss.
Vi är i en vindslokal för anställda på hotellet, med ett badrum, toalett, soffor och en massa krokar för ytterkläder. Jag försöker förklara för hantverkarna vad som händer utanför och att vi kommer behöva stanna uppe på vinden ett bra tag. När vi tittar ut genom fönstret ser jag fullständigt uppsprättade och skinnflådda människor liggandes i blodspölar överallt och björnkrigarna lunkades runt på gatan nedanför oss. Inte en enda människa verkar ha överlevt. Jag vänder mig till en av hantverkarna som stirrar på mig och meddelar att det farligaste han gjort i sitt liv varit att jaga bort en tiggare från hotellet, hur fan ska han palla det här? Jag kommer ihåg att jag skrattar åt honom och säger att allt kommer gå bra, vi har ju vatten iaf via kranen. Sedan vaknar jag.

22 feb. 2018

Njut: Top 6 bästa eurodiscodängor














ALLTSÅ, HELT FANTASTISKT! :D Dr. Feelgood kommer alltid vara min number one fav. Den låten är perfektion i sin 90-talskoncentration. Videon gör den inte sämre, tvärtom. :D

Avslutar med att slänga in nedan som bonus, mest för att det är sådant utsökt koncentrat av 90-talet. Fördelaktigt om man har någon form av skofetisch också haha:



DIY: kokoskaffescrub & fina apoteketburkar

Med snygga bruna glasburkar i gammal apoteketstil kommer man långt. 


Bodylotion!

Jag älskar somethinspecial, som kanske får har missat. Där kan man även köpa ekologiska veganska bodylotions som är parfymerade med valfri parfym. Jag blev eld & lågor när jag upptäckte det & har nu beställt 2 krämer med mina två favoritparfymer "Vanille Noir" & "Vanilla & sugar". Körde refill för enklast möjlig hantering, & bara tryckte ner i två av mina snygga apoteketburkar. Ekologiskt, icke testat på djur & awesome.



Kokoskaffeskrub!


Sedan har jag börjat kirra en egen skrub som jag ha i min snygga glasburk. Sjukt enkel att göra. Du behöver:

  • Ekologisk kokosolja
  • Kaffesump
  • Brunt strösocker

Smält kokosoljan så den är flytande i tex micron. Blanda ihop kaffesumpen och kokosljan (typ 40% kokosilja och 60% kaffesump). Låt blandningen stelna så att det blir krämigt liksom. Då blandar du i någon tesked brunt strösocker. FÄRDIGT.

Den här skruben är AWESOME. Luktar vidrigt ogtt och huden blir så sjukt len & nöjd. Youll thank me later.

20 feb. 2018

DIY: Latemanslemonad för den fattige & nyttige

Såhärva: det är nyttigt å dricka mycket citronvatten. Det är bra å dra ner på sockret. Lemonad är gott. Man är pank.

Hur kombinerar man allt detta om man är lat & vill ha enkla lösningar? Jo! Testa min Latemanslemonad!



Du behöver: 
  • En snygg vattenflarra 
  • Ekologisk pressad citron (då slipper du en massa konserveringsmedel) 
  • Stevia drops valfri smak (jag kör vanilj eller vanilj+jordgubb) 
Blanda 1 liter vatten, typ 2-3 teskedar citronkoncentrat (minska eller öka efter egen smak) & 5-6 droppar stevia (dosera även här efter egen smak).

Skaka om & ställ i kylen. FÄRDIGT!

Jag har fan inte druckit såhär mycket vatten EVER sen jag hitttadepå latemanslemonaden. Den är alltid god att dricka - när man är bakis, på kvällen efter middag, på morgonen till frukost & även när man kommer hem efter en lång utekväll och VIPS har man druckit en liter innan sängdags. PERFEKT!ttigt, billigt, går snabbt! BAM!

17 feb. 2018

Vargavinter

Lite dålig action här. Det erkänner jag. 2017 slutade på ett abrupt sätt & jag var rätt skraj för vad 2018 skulle medföra för elände. Fast jag inte rädd längre. 2018 hittills har strukit mig medhårs ändå.

Mitt nyårslöfte var att vårda mina viktigaste nära relationer mer. Bjuda familj & vänner på middag hemma (tycker det är ASLÄSKIGT att laga åt andra, har extrem prestationsångest), träffa de jag inte träffat på längre, styra upp roliga fester hemma för människor jag saknar. So far so good, måste jag säga. 

Avslutar med en liten förhoppning om lite mer aktivitet här (har lite roliga DIY för den late å dela med mig av tex) & liten mix av 2018 års Instagramflöde:
























25 jan. 2018

Vad gör du när zombieapokalypsen slår till?


Jag vet inte hur vanligt det är, förmodligen mer vanligt än jag tror, men jag älskar att grubbla över hur jag skulle hantera en zombieapokalys. Innan jag somnar brukar jag ligga & grunna på bästa packningen, & har jag fått en öl innanför västen kan jag sitta i timmar å tjöta med folk om vart de skulle ta sig om apokalysen slår till.

Men jag inser att hur charmiga zombies än är, så är det förmodligen inte zombies som skulle trigga en krissituation. Istället är det förmodligen långt mycket läskigare saker som Trumputin, naturkatastrofer eller klimatförändringar. Oavsett är det ju rimligt att börja fundera över hur väl förberedd man själv är om kris skulle uppstå - zombies or not.

Igår vad jag och Fia på föreläsningen "Prepping, förberedelser och tankar om undergången" på ABF-huset i Stockholm, arrangerat av Civilförsvarsförbundet. Det var tre föreläsare, bla Herman Geijer som är Sveriges zombie-expert samt Jan Alsander som är utbildad i militär överlevnadsteknik. Det fem bästa tumreglerna som jag tog med mig efteråt är dessa:

TOP 5 ZOMBVIVAL TIPS
  1. 7 dygnsprepp. Som privatperson ska man klara 7 dygn utan el och värme. Stat/kommun kommer kunna fortsätta ansvara för livsnödvändiga funktioner. Men resten ska du kunna klara själv. Inte många som har kolla på detta.
  2. Handla dubbelt. När du mathandlar, köp lite extra av det du äter ofta med schysst hållbarhet. Då konsumerar du ändå grejerna och har samtidigt lite extra i skåpen.
  3. Information. Garantera att du vid elavbrott ändå kan få tillgång till information. Säkraste kortet: vevbar radio.
  4. Värmereka. Har du tätningsmöjligheter, sovsäck, varma kläder, tält (kan slås upp inomhus vid kyla), värmekällor som inte kräver el? Har du bra möjligheter att släcka eld om ngt går snett?
  5. Vatten är boss. Har därför tillgängligt vattendunkar att fylla på samt vattenreningstabletter. Vi i Sverige behöver inte främst oroa oss för att vatten kommer ta slut (detta finns det tydligen bra backup för) men däremot kan man själv få ansvara för att hämta vatten.
Sedan pratade typ alla tre om att man ABSOLUT måste ha god grannsamverkan & ha workshops med dem för att ha backup. men alltså, nä. Jag är alldeles för mycket stockholmare för det. Grannar är onda som snor tvättider & borrar tidigt på morgonen. Jag planerar att hänga mef familj & vänner - hederligt folk!

Så jag å Fia planerar faktiskt att styra en typ workshop där någon från Civilförsvarsförbundet kommer å preppar en för vad man ska tänka för att klara sig utan el & vatten i 72 timmar. En apok-fest, helt enkelt. Jag längtar redan :D


Me en uppvevningsbar nödradio då, utropar den orolige! Jo vafan, det första jag gjorde idag var att köpa en för 400:-. Men alltså, kolla hur fin, liten, & fantastisk den är:

Om det är just zombieattack som är krisen vi står inför, har jag redan på ett ungefär bestämt vad jag ska ha för utrustning. Jag äger ju nämligen ett helt MC-ställ i skinn, med boots, handskar & hjälm! Med allt detta ordentligt påpälsat, hjälmen säkrad under hakan & mitt baseballträ i högst hugg känner jag att man är sätt sejf mot naffsande odöda? Right? 

Sedan inser jag att jag givetvis förmodligen är körd om zombien attackerar... Men vafan, drömma går väl? :D NEVER GIVE UP DA DREAM!