Barnens skräck på julafton del V: slaviska pälsdemoner med horn!

Ända sedan 2010 har jag runt varje jul skrivit inlägg om olika likartade hedniska högtider där diverse behornade bockliknande varelser varit i centrum för firandet & alla har någon form av anknytning till midvinter.

Vi i Sverige har givetvis vår älskade Julbock som förr i tiden var den som delade ut julklappar & skrämde skiten ur kidsen.
I andra delar av Europa firade man just midvintern med liknande monstruösa hornmonster. I Alperna ränner läbbige Krampus runt som jultomtens sidekick å straffar olydiga barn. I Slovenien firas istället Perchta, en hårig ondskefull typ som är motsatsen till godheten å härstammar från gamla hednisk gudakult. Perchta är ganska snarlik Krampus och min personliga favorit förutom julbocken! I Italien, närmare bestämt Sardinien, har vi Sos Boes - behornade pälsiga typer som slåss årligen mot de goda & kring denna kamp festar man kraftfullt.

Jag trodde faktiskt att jag hade täckt de flesta av alla behornade förkristna gestalter genom åren men lagom till årets yule-tid råkade jag tack vare min en kompis springa på en helt ny gestalt med generande hårväxt & horn på huvudet. Låt mig presentera den slaviska högtiden Koleda:

Festivaler i förkristna slaviska områden springer ur firandet av solen - man tände stora bål och firade solens återkomst efter en lång skitvinter. Festivalerna kan också kopplas till dödsriket Vales, där den underjordiske guden skickar ut andar till jorden som skapar kaos och mörker, och gränsen mellan de döda & de levande är svagare än någonsin. Detta uråldriga firande av Velja Noc (The Great Night) fortgår fortfarande och kan inträffa lite närsomhelst mellan julafton till februari. 

Viktigt vid dessa slaviska högtider i samband med vintersolståndet är just att klä ut sig till, you guessed it, behornade monstrum! Unga män täckta i päls, stora horn och bjällror brukar ränna runt från by till by, väsnas och dricka vin. Poängen med detta är att skrämma bort onda andar och välsigna byarna med välstånd och fruktbarhet. Dessa djuriska utklädnader symboliserade andarna av ens förfäder som hälsade på och med detta begynnelsen av en ny livscykel.

Jag tycker det är riktigt intressant att man ser sådana likheter, förutom de rent uppenbart ytliga, med både våra egna äldre julbockfiranden, Perchta-högtiderna och de italienska Sos Boes. Det här med behornade bestar verkar ha varit ett extremt populärt inslag över hela Europa innan kristendomen kom & förstörde allt kul! Som vanligt :(

Sugen på att läsa mer om de andra traditionerna med stora horn och svettig päls? Hela följetongen finns här:

❧ http://andreadolores.blogspot.se/2010/12/juleafton.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2011/12/nasta-ar-vill-jag-harr-gruss-von.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2012/12/barnens-skrack-pa-julafton-del-iii.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2013/12/barnens-skrack-pa-julafton-del-iv.html

God behornad jul på er, little heathens...