17 dec. 2013

Barnens skräck på julafton del IV

Det här med att istället för att paradera en rödkindad gullegubbe i vitt skägg & coca cola-kostym, skrämma skiten ur barn & vuxna runt juletider - det tycks vara en tradition som större delen av Europa faktiskt pysslat med genom århundradena. Låt mig utveckla...

Jag gillar konceptet - vinterhalvåret är förknippat med mörker, osäkerhet, märkliga krafter i omlopp, hårda tider. Folk var livrädda för att häxor & annat otyg härjade runt, & skräcken för dem utvecklade makabra processioner för att hantera den här rädslan på något sätt. Traditioner med att man klär ut sig till håriga behornade skräckfigurer som ränner runt på gatorn är utspridda i hela Europa. Gemensamt för dem alla är att de infaller under december månad. Eftersom de här traditionerna är uppenbart förkristna, har kyrkan haft en minst sagt ambivalent inställning till dem. Jag tänkte gå igenom de karaktärer jag sprungit på genom åren:


Krampus
I de alpina områdena har den skitläskiga demoniska Krampus kommit att bli jultomtens motsats. Krampus sägs vara sonen till den fornnordiska dödsgunninan Hel, & Krampus känns igen på sina enorma horn, bockben & päls. Kyrkan var inte särskilt nöjda med den här hedniske figuren & försökte helt utrota traditionen, men någon gång på 1700-talet insåg man att folket inte ville ge upp sin favoritonding & Krampus fick bli helgonet Sankt Nikolaus sidekick istället.
Sankt Nikolas & Krampus samarbetar med det tunga jobbet att hantera kids på julafton. Sankt Nikolas belönar de barn som varit snälla, medan Krampus är den som varnar & straffar de barn som varit mindre skötsamma.


En sur Krampus lyser upp i tillvaron


Perchta
Krampus har en motsvarighet i områden kring & i Slovenien. Perchta, är liksom Krampus täckt med generande hårväxt, ojämna vassa tandrader & horn. Figuren associeras med midvinter, ödet & alla de dödas själar. Jävligt evil. Figuren har i traditionen växt fram som, i likhet med Krampus, en motsatsfigur till det goda. I det här fallet representeras det goda inte av en kristen karaktär, utan av den hedniska gudinnan Frau Perchta, som enligt vissa kan härledas till den nordiaka gudinnan Freja. Även här blev katolska kyrkan tjuriga över högtiderna kring Perchta, & försökte aktivt ta kål på festligheterna på 1700-talet, med enda resultatet att Perchta blev ännu populärare. In your face!

Perchten: "Teh fuck is this? Teh fuck was that?!"



Sos Boes
Ända nere i södraste södern, dvs Sardinien, kan vi återfinna årliga partyn med hedniska förinslag: här har vi stora årliga parader med läskiga Sos Boes (behornade pälsklädda typer med stora bjällror fästa runt halsen) som hålls i schack av Sos Merdules, de mänskliga bönderna. Tarditionsenligt så spårar paraden alltid ur litegrann, & de läskiga behornade Boes revolterar & slåss med de goda Merdules.  Kivet representerar kampen mellan de djuriska instinkterna & det mänskliga förnuftet, & tråkigt nog förlorar alltid Sos Boes :'( 


De bråkiga Sos Boes

Juhl-bock
Men vi i sverige då, utropar förskräckta läsare! Har inte vi någon cool behornad figur runt jultid? Klart vi har, & vi vet alla vem - julbocken! <3

Bocken som symbol i Skandinavien kan härledas dels till vår gamle favorit Tor åskguden, som bekant åkte runt i en vagn som drogs av getabockarna Tanngnjóstr & Tanngrisnir, dels till firande av den s.k skördebocken. Skördebocken återfinns i svensk folktro som en symbol för fruktbarhet. Den tillverkades av sista kärvet halm för årets, för att försöka lura till sig god skörd året därpå. Vi har i Skandinavien också haft som tradition att slakta just en get som inledning på julfirandet.
På medeltiden började unga män spela allan genom att klä ut sig till bockar, ränna mellan gårdarna & tigga godsaker & kanske en slant från grannarna. De sjöng speciella julbockssånger & spelade upp små skådespel. Under 1700-talet surnar myndigheterna på dessa s.k julupptåg, & i förordning från 1721 står det: 
”Den som understår sig att hädanefter löpa omkring Gator och Gränder med den så kallade Juhl-bocken, Stjärnan och andra fåfängligheter, den skal genast fasttagas och med behörig näpst blifva ansedd." (Källa)


Varför i helsefyr alla tröttnade på dessa behornade karaktärer just under 1700-talet är en intressant gåta... Nåväl! 
När det under 1900-talet blev modernt med julklappsutdelning under julaftonen, fick julbocken fylla ett nytt syfte - han fick gå från snusksymbol till barnens skräckblandande antihjälte. Julbocken fick dela ut julklappar. Till en början tillsammans med jultomten eller ensam, men tids nog tog Coca cola-helgonet tyvärr över & vår gamle bock blev utlokaliserad till Gävle för att brännas ner under förnedrande former en gång om året. 

& trist är väl det, för alla andra länder har ju tydligen fortsatt ju att lajva behornad demon runt jul varje år. Utom vi. Tänk på det nästa gång ni får syn på en illröd Amerika-tomte.

2 kommentarer:

Miss Anthropia sa...

Trevligt inlägg :D Jag gick faktiskt runt & tiggde godis utklädd som julbock flera gånger som barn :)

andreadoria sa...

Miss Anthropia - är det sant?! Har vår käre Bock överlevt i vissa delar av norden? Var växte du upp? Åh jag vill att bocken ska göra comeback! Han är så cool! :'(