Jag är fjortis!

på tradera lyckades jag komma över en sprillans ny sony ericsson z520i, 700:- billigare än den kostar i affär, inklusive garanti. jag trodde inte jag var lagd åt det hållet, men jag är kär i en pryl! jag kan inte sluta med den, jag ändrar färger & gör fint, jag spelar det simsliknande spelet New York Nights hela nätterna & jag har separationsångest. den är så vit & fin, jag har gjort den rosa på displayerna & den är riktigt girlygirly. först nu förstår jag varför folk köper nya mobiltelefoner hela tiden - det är ju så jävla roligt med en ny!
Igår lade jag in klassisk horrormovie-musik som ringsignal, den typiska höga stråkar-ljudet, Mördaren Smyger Sig PÅ-kinda thing. & sen när pippi ringde & väckte mig mitt i natten blev det riktigt kusligt for real i mörkret :D nästa gång jag träffar anna ska jag smyga upp med musiken bakom henne, gärna i en busskur eller ngt annat bra scenario, så som vi diskuterade i london. åh, teknikens under! HURRA!

im the homeless dog

jag tycker det är ganska intressant när man förvånas över sig själv. som de senaste 48:a timmarna exempelvis, då jag & pippi helt plötsligt får reda på att vi inte kommer ha ngnstans att bo om ungefär en månad = akut hemlöshet. det finns två sätt att reagera en sådan situation, vanligen:

#1 man blir skitstressad, får ångest, grinar, svårt att sova på nätterna & blir fruktansvärt bitter på alltings jävlighet.
#2 man tackar & tar emot, håller krigsråd, slänger ut tonvis med krokar för att försöka få napp en ngt nytt boende & säger omgående upp internet/fast telefon samt planerar direkt utflytt av ens prylar.

jag trodde jag var #1. jag var i viss mån #1 (bli skitförbannad & storgrina i ngn halvtimma efter beskedet) men på det stora hela visar det sig att jag helt klart är en #2. under press funkar jag tydligen. det känns ganska bra & veta. sedan att man upptäcker hur jävla underbara vänner man har som direkt engagerar sig & erbjuder hjälp, samt en grym familj som inte är långsammare med stöd & råd, gör ju inte saken sämre. man kan på det hela säga att jag & pippi rockar fett & vi kom ur det starkare snarare än försvagade. det trodde jag inte. jag trodde jag var ganska lättstjälpt, ältig & ågrenig. I AM NOT. :D up yours!

följande bot mot akut ågren ordineras:
• en pappa som gör spanska drinkar åt en som plåster på såren
• en dålig wallander film
• klacksparkar
• streets-skiva + best of guns n roses
• snacka av sig med bästa vännerna
• tänka jävligt rationellt
• inte älta utan ordna
• ha ett jävlar anamma

jag vill aldrig bli för gammal..

.. för festival. återigen ett strålande år på arvikafestivalen, & fler väntar under sommaren. det kändes bra att sitta å prata med ella & komma fram till att man får älska festival fortfarande & att det helt enkelt är olika personlighetsdrag som avgör, inte omognad.

jag har många goda minnen men ska man läsa en sammanställning av Best Of Roligheter får man läsa min dagbok på helgon.net, "a" är nicket. istället bifogar jag favoritbilderna från arvika:

jag uppskattar söta rakade pojkar som pussas <3

ambra & jag trillade i kissdiket. ngn hann fota. :D

såhär vill jag minnas petter från festivalen :D


jag var så upprörd över folks bristfälliga tandhygien att jag
tvångsborstade 3 personer & snart fick smeknamnet "fluortanten" :D


det får räcka! vill man ser mer filth får man titta på min bilddagbok. tack alla som medverkade till en könsrockande, garvfylld & skitbra festival! :*

:/

efter att jag mailat & frågat hur i helvete det egentligen står till med honom, eftersom alla DAG-gig i Stockholm/Sverige ställts in, fick jag det här ngt sinnesförvirrade svaret, flera veckor senare:

From: spark
Date: Jul 9, 2006 9:14 AM
Subject: RE: RE:
Body: hay where was you, didnt cu there.. gig went well,, still in the graveyard someone nicked me sleeping bag which pissed me of .miss ya sexy xxx

gah, han är definitivt a lot far off mentally än jag vågat tro, när han inte en klykat att sthlm-giget inte blivit av. thats just sad. :/

sneaky

det vore kul om de smygisar som läser den här blogen kunde lämna ett livstecken som kommentar till detta inlägg. give us a HEY, give us a HO-HO!

"thats hot!"

jag vet inte om det är jag som är onormal, eller bara helt absurt svensk, men den här värmen tar nästan kål på mig. det är som om min kropp går in i ngn form av viloläge direkt när jag äte ute & rör på mig & det är såhär varmt. släpar mig fram i slowmotion, minsta steg är extremt tungt & jag slokar som en ovattnad prästkrage. jag blir på riktigt dåligt humör & vill bara släppa allt jag har i händerna, & kasta mig i närmaste vattendrag. värme kills! nu sitter jag här på jobbet & överväger att skita i att åka hem, för att det är en 5 minuters promenad mellan t-bana & hemmet. JAG VET INTE OM JAG KLARAR DET!!!!!!!!!!!!!!11

imorgon ska vi iaf hänga intill badställe, iförd badkläder, kall folle & jag vet inte om jag går med på att göra ngt annat än just det tills det blivit sval kväll. går folk inte med på det får de helt enkelt räkna med att jag förvandlas till ett frustande monster vid minsta överhettning. det är inte mitt ansvar, helt enkelt. :D

Hottenhotts!

Tant 70+ (tittar på en kvinna utan skor): Jag skulle aldrig kunna gå barfota!
Kvinna 45+: Nej...
Tant 70+: Jag skulle få alldeles ont i fötterna! Och tänk imorse såg jag en tjej springa barfota på asfalten, i full fart! Jag kan inte förstå hur hon kunde!
Gubbe 70+: Hon kanske var från Afrika?
Tant 70+: Neej, det var hon inte...hon såg inte ut som någon hottentott i alla fall!
Kvinna 45+: Men mamma!! (Mumlar något ohörbart och ger tanten menande blickar).
Tant 70+: Vaddå?! Varför får jag inte säga hottentott?!
Kvinna 45+: Schhh!!
(Paus).
Tant 70+ (skriker): HOTTENTOTT!

Tjuvlyssnat i Sthlm ÄR en jävligt bra sajt. :D

Guilt by association

att man som tjej alltid är på ständig spänn när man går ensam ute sena kvällar, är väl inte direkt ngn nyhet. man har 112 predialed på mobilen i ena handen & nycklarna i ett järngrepp i andra. man analyserar varenda ensam man eller grupp med killar som man möter, har ständig koll på eventuella ecape-routs & målar upp möjliga scenarier samt hur man ska kunna ta sig ur dem. men häromdagen när Pippi kom hem sent en natt & plötsligt ringde mig bara några minuter hemifrån utna att egentligen vilja säga ngt speciellt så fick jag en ny dimension till det hela. på vägen hem hade Pippi hamnat bakom en ensam tjej & direkt så märkte han hur hon blev nervös, gick fortare & såg sig om. Pippi började direkt fundera på hur han skulle kunna visa att han inte var ngn ondskefull gärningsman & till slut så tar han mobilen, ringer mig & säger högt "hej älskling, jag är jättesnart hemma, saknar dig, puss puss!" för att försöka framstå som Snäll Pojkvän snarare än Potentiell Våldtäktsman.

det var när han berättade det här som jag insåg hur jävligt det måste vara att alltid upplevas som ett ständigt hot, i sådana situationer. & hur jävla hopplöst det måste kännas att försöka signalera "jag är inte farlig" men inte kunna göra det. att ständigt uppleva hur tjejer skyndar på stegen & rädda vänder sig om om man råkar hamnar bakom dem på ensam på vägen hem. there's always two sides to the story, & det är förjävligt hur det alltid är dom oskyldiga som drabbas av det svinen gjort - tjejer går hem livrädda & de snälla killarna för försöka gå omvägar eller högljutt ringa sina flickvänner i mobilen, bara för att asen till våldtäktsmän har rätt att dominera allmänna platser nattetid. det är riktigt jävla ruttet.

Pjucks & smicker makes the world spin!

success! jag har för första gången i mitt liv lyckas genomlida en hel kväll i högklackat - utan att egentligen lida allt för mkt. :D jag blev plötsligt modig & tog med mina ögonstenar till Ove Med Skägget: autentiska 40-tals pjucks, svarta, handgjorda & helt sjukt fina. & I made it through the night! jag dansade tom! :D receptet på en lyckad kväll i högklackat är
> alkohol
> tillgång till sittplats
> conversedojer i väskan, så man kan byta om till & från utestället
kvällen var mer än lyckad - jag hade dödsfina pjucks, fin lockad lugg som elin hjälpt mig med samt alldeles lagom med alkohol. kvällen blev ju inte direkt sämre av att jag fick världens finaste komplimanger från en tjej på stället. hela kvällen hade folk misstagit henne för mig (hon hade svart/röda dreads & liknande fripp) & så kom hon fram till mig & sa att jag var ngn form av inspirationskälla, att hon tyckte jag var världens snyggaste & att hon tom hade använt en bild av mig som underlag för en typ framtida alter ego-bild hon ritat av sig själv (& sin kille) :D bildtexten var "alter egon: hihi... en dag kanske....":

man blir ju inte så lite smickrad. & sen ett litet tag senare, får jag en utskällning av en helt okänd kille för att jag "var mycket sötare förr i tiden, när du hade dreads". att jag fortfarande har dreads, fast kortare & uppsatt just vid det tillfället, gick inte direkt fram. :D haw-haw!