Dokumentärtips: Den onda cirkeln

Ligger hemma dödsförkyld - tänkte tipsa om en väl värd dokumentär att se som just nu ligger på svtplay. Dokument Utifrån handlar om den franska organisationen CDPSIs arbete mot rekryteringen av minderåriga till IS samt intervjuar rekryterade tonåringar & deras närstående. 

Den gav mig många nya insikter & jag tror att det är här kan vara nyckeln mot en lösning. Återigen är världen varken svart eller vit utan evigt grå. 

Ligger upp på svtplay i 26 dagar till. Klicka här för att komma till den.

Fill in gaps

If it's bleak, or if the week is leaking down the street 

Or if any days wasted, I want to face facts. 

My time on this earth is my only penny, 

Wise is the gent counting every moment spent. 

I don't want to explain things, don't wanna fill in the gaps, 

I want to look at my friends and in that minute be at.

Ett grönt jävla långfinger

Jag har en elak granne som slänger allt. Hela tiden. Sopsorteringsrummet (som inte skall användas för grovsopor) överfylls varje månad av SÄCKAR med knappt använda prylar. Vi snackar inte bara knappt använda kläder, skor & väskor - utan även tavlor, speglar, kuddar, täcken, elektriska prylar. ALLTSÅ VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄNNISKOR? Jag förstår, ärligt talat, inte hur man tänker när man har något som nästan är helt nytt, som man själva tröttnat på, som man sedan slänger. Jag har rage:at över det här förut, i min analys "Är DU en prylmördare?". 

Iallafall. Jag fattar det inte. Jag har vid några få tillfällen orkat släpa min onda grannes säckar med prylar till Second hand. Men det är SÅ MYCKET. Mår hen inte dåligt av att köpa prylar som hen nästan direkt slänger? Känner man inte att man, om man nu skiter fullständigt i miljö eller de faktumet att andra människor kanske vill köpa sakerna billigt som man tänker kasta, faktiskt SLÖSAR BORT sina pengar?

Jag kommer ALDRIG förstå det här. (Blir så arg att jag frustar framför tangentbordet just nu haha) :D

För några veckor sedan, i den värsta bitande kylan, återfann jag en ensam, fagert illgrön Aloe Vera känslokallt övergiven i en påse i återvinningsrummet. Jag kände mig som Wall-E. Jag kunde inte överge den, jag riktigt såg hur den vara ville leva vidare. Den fick flytta in hos mig.

Inte nog med att den gröna Aloe Veran ville leva - den var dessutom högpregnant! Så jag gjorde ngt otroligt - jag kavlade upp ärmarna, köpte blomjord & OMPLANTERADE bebbarna! :D Jag har döpt dem till Ollie & Vera. Så sjukt nöjd med min husliga insats. Mitt hem såg visserligen ut som en granatsprängning efteråt, men det var det värt.

Nu ska avkomlingarna bortadopteras till goda vänner :D Slutet gott - allting gott! (& lämna era grejer till Second Hand ffs!!!!)

Sweet grapefruits & blooming neroli

Den uppmärksamme minns kanske att jag svor en högtidlig ed mot högre makter rätt nyligen i ett inlägg. Allt härrörs till ett balsam  av John Masters som jag är så besatt av att jag bestämde mig att försöka hitta en parfym som var snarlik den. 

Men låt oss gå ett par steg tillbaks i historien. Alla parfymnördar därute kanske minns med inlägg om parfymångest jag skrev för några år sedan. Jag är sjukt petig med parfymer & jag klarar inte av minsta störande komponent. Detta gör att jag ofta sitter & tvångssyndrom-surfar fragrantica.com. Jag är & förblir en svuren slav under peppriga, mörka vaniljdofter. Men just nu har jag kärat ner mig i nerolin. I det här fallet något med inslag av neroli, grapefrukt, gräs & sötbitterhet. Jag kan egentligen inte förklara det närmare än att jag vet exakt hur det INTE ska lukta :D 

Iaf - mitt OCD-surfande av fragrantica gav tillslut (citrus)frukt. Yves Rocher (vars Vanille Noir är en gammal vapendragare till mig) har ju en jävla neroliparfym! Wtf! Jag blindbeställde, för recensionerna på Fragrantica lät mkt snarlikt det jag vill ha. & igår dök parfymen upp :D RECENSIONSDAGS!

BESKRIVNING: "The new fragrance Neroli was created as homage to beautiful orange blossom, depicting its scent, the scent of bitter skin of fruit, scent of leaves (petit grain), while uniting the ingredients in a harmonious composition which accentuates bitterness and power. Top notes of Neroli edition provide luminous drops of bitter orange, announcing a bouquet of white neroli and orange blossom absolute. Irresistible luminosity fluttering in the air is softened with musk, offering a sensual signature. Natural agreement between abundance and innocence makes a seductive twist with shades achieved by composing this fragrant ode"

MIN DOM: Jag testade att spraya några gånger på handled, hals samt i hårtopparna. Min initiala reaktion var "ÅHNEJ det luktar ju bara grönt te med citronsmak! *LEDSEN MIN"

Men sen kom det. Del två i den här parfymen är nästan min favorit. Det är som en hångelfest av gräs, söta limefrukter, grapefrukt med lite socker på & nyblommade apelsinblommor. Luktar hysteriskt gott! Sen lugnar det ner sig. Bitter grapefrukt. Söt citron. Ibland lite gurka. Bergmott & våt mossa. Gröna limefrukter, något som påminner om hägg & jag känner VERKLIGEN den bittersöta nerolin som plötsligt hoppar fram. Mmmm! Parfymen är otroligt bittersöt utan att bli särskilt irriterande söt. Jag är så glad att de inte slängde in någon äcklig vanillin i botten eller huvudvärksframkallande jasmin. Så jävla nöjd med det.  

På huden blir den i sitt slutskede lite sötaktigare, typ grapefrukt/neroli med mjuk mysk. Sprayat i håret luktar den extra gott - där blir nerolin otroligt tydlig. NOOOOOM!  Kan meddela att den här babyn har riktigt fet longevity - cirka 6h. & den luktar varken för stark eller för dominerande. Jag får inte ont i huvudet eller känner parfymen i munnen. Kan säkert bero på att den är gjord med essentiella oljor & inte enbart en massa kemisk skit.

SLUTSATS: Jag har hittat min nya vardagsparre! :D Kommer aldrig överge min stora kärlek Serge Lutens Bois de Vanille men den har jag ändå mest på helger. Nu kör vi neroli all the way! 

En satanisk herrklubb forts: En sjujävla senmedeltida bildanalys

För några veckor skrev jag en mindre smickrande recension av boken Dumasklubben. En av de faktorer med boken som drev mig till vansinne var de rysligt illa gjorda träsnitten i boken. De stack oerhört i mina nördskadade ögon som EXTREMT moderna & uselt utförda. Men jag fick snart av min vän Anna Nio befogad kritik över att en mer ingående förklaring på VARFÖR träsnitten var så himla usla liksom uteblev... Så nu ska jag dra mitt strå till stacken & tydliggöra min kritik :D

Jag har valt att analysera de fyra randomt utvalda träsnittet från Dumasklubben jag la upp i min recension. För enkelhetens skull har döpt dem till ”Knatande narr”, ”Riddare & snart halshuggen dam”, ”Knug spelar schack” samt ”Naken Tjej På Odjur” & kommer använda dessa benämningar framöver. Jag har utifrån de kläder & rustningar som Dumasklubbens träsnitt försetts med valt att dra slutsatsen att författaren vill att träsnitten ska föreställa 1400-tal, eventuellt även tidigt 1500-tal. Därför är mina jämförande äkta träsnitt från just denna period.

”Knatande narr”, ”Riddare & snart halshuggen dam”, ”Knug spelar schack” samt ”Naken Tjej På Odjur”

Innan jag sätter igång med denna massiva insats vill jag be läsaren att försöka tänka på följande saker när man studerar de jämförande bilderna: hur ser detaljrikedomen ut? Kan vi se någon skillnad i hur man avbildar perspektiv? Känns frisyrer/utseende/kläder överensstämmande? Upplevs rit-tekniken annorlunda?

”Knatande narr”

Ett förhållandevis populärt motiv under senmedeltid är den s.k "Ship of Fools" - precis som det låter är det ett skepp fyllt med förvirrade idioter iklädda narrdräkter. Det är en allegori som ursprungligen kommer från Platon: "The allegory depicts a vessel populated by human inhabitants who are deranged, frivolous, or oblivious passengers aboard a ship without a pilot, and seemingly ignorant of their own direction".  Narren/idioten är ett återkommande motiv under senmedeltid för att symbolisera den korkade, den lurade eller den ignorante. Det innebär att vi ser narren/idioten som figur relativt ofta i medeltida allegori & konst.

Nedan har jag valt att sätta samman ”Knatande narr” (t.v) med en klassiskt träsnitt av "Ship of fools" från 1494 (t.h). Den senmedeltida narren/idioten avbildas nästan alltid som debil med konstiga rörelser, skelande blick & grimaser precis som vi ser i bilden till höger. Narren vi ser i "Knatande narr"-avbildningen stämmer inte överens med den medeltida debilen, varken i kroppspråk eller pose. Det är bara en snubbe i narrdräkt.

Vi ser visserligen en nästan identisk narr-huvudbonad i båda sticken men den trekantskurna linningen med fästa bjällror som vi ser på "Knatande narr"s axlar ser iallafall i mina ögon mer ut som en joker i en kortlek - alltså en lååångt senare avbildning, & dessutom baserat på en romantiserad, teatral syn på medeltiden.

T.h: "Das Narren Schyff", 1494. Master of Haintz 

Jag saknar helt i "Knatande narr" den kantiga, klassiska senmedeltida snittet & stilen, samt fylliga detaljer, som vi ser i "Ship of fools". Behöver jag ens kommentera de EXTREMT fula jävla tärningarna slarvigt ritade i "Knatande narr"? Nä, det behöver jag inte.

”Riddare & snart halshuggen dam”

I Dumasklubbens avbildning "Riddare & snart halshuggen dam" tycker jag det är uppenbart att man inspirerats av de oändligt populära motiven av martyrers sista stunder. Själv tänkte jag direkt på alla de avbildningar jag sett på halshuggningen av helgonet Saint Catherine. 

Nedan har jag valt att sätta samman ”Riddare & snart halshuggen dam” (t.v) med träsnittet "The decapitation of St. Paul" från 1493 (t.h). Jag valde denna som exempel för att jag tycker den så klockrent visar hur markant Dumasklubbens snitt till vänster har misslyckats med att imitera 1400-talets stil. Den fyrkantiga, "hårda" stilen i hela snittet, de typiska stela vecken på tyget i den huvudlöses dräkt, hur man avbildar ansikten med tydliga rynkor/skuggningar, bödeln med ryggen mot tittaren & stel "omodern" kroppshållning. Återigen ser vi en detaljerad miljö i snittet t.h, medan "Riddare & snart halshuggen dam" verkar flyta runt i luften, alternativt står de i en skidbacke.

Dessutom saknar både bödel & donnan i "Riddare & snart halshuggen dam" huvudbonad. Extremt otidsenligt, så tillvida man inte avbildar en jungfru, en ogift eller någon exotisk utlänning. Sure, kanske ska bilden föreställa just detta. Men jag är knappast övertygad ;)

T.h: The decapitation of St. Paul 1493. Michael Wolgemut.

Jag slänger nedan in ett exempel på en avbildning av St Catherine, gjord 1400-talets master of the masters Albrecht Dürer (1497), för att ge tittaren en känsla av hur ett riktigt flådigt jävla träsnitt från den här perioden ser ut. Återigen - otrolig detaljrikedom & symbolik, den fyrkantiga stela stilen, bödeln med ryggen mot tittaren & ett väldigt speciellt "tillplattande" perspektiv. Alla på avbildningen har huvudbonad. 

The Martyrdom of St Catherine 1497. Albrecht Durer

Slutligen tänkte jag vi kastar en sista blick på snubben i "Riddare & snart halshuggen dam" - okej, jag är ingen rustningsexpert men min instinkt meddelar mig att rustningen han har på sig ser ut som skit. 1400-talets rustningar definierades av en gotisk taggig/kantig stil, precis som vi ser på den hårfagre mannen nedan t-h i "The Knight and the Lady", från 1460-1465:

T.h: The Knight and the Lady, 1460-1465. Master E.S.

Åter till snubben i "Riddare & snart halshuggen dam" t.v. Alltså, kolla på honom - jag blir direkt provocerad av hans moderna boybandfejs & den kortklippta hobfrillan. 1400-talets herrar hade halvlånga hår, gärna klippta i en märklig lång pottfrilla. Nick Carter i hobfrilla - det känns inte 1400-tal.

Avslutningsvis ser i återigen stor skillnad i stil mellan dessa bilder. 1400-tals trätsnittet t.h har samma fyrkantiga, stela & detaljrika stil som vi sett innan. Bilden till vänster? Not so much.

"Knug spelar schack"

Alltså, det är SÅ mkt som irriterar mig på den här bilden nedan till vänster från Dumasklubben. Varför ser rikemannen i skägg ut som HJÄRTER KUNG?! Varför har han hjärtan längs fållen på sin Buttericks-mantel?! Varför spelar han schack med en av tjänarna i Monty Python and the Holy Grail? Grrrr!

T.h: Caxton's "Game and Playe of Chesse", 1470.

Kolla på de två jämförande sticken till höger, från 1470. Som vi ser var perspektiv inte skitviktigt i senmedeltida avbildningar. Det var lite wonky, det var inte superviktigt att det var geometriskt eller avståndsmässigt rätt. Samma sak som i tidigare bilderna - jämför hur ansikten är gjorda, hur figurerna är positionerade? NI SER VÄL HUR STOR SKILLNAD DET ÄR?

”Naken Tjej På Odjur”

Sist men inte minst ut är Dumasklubbens träsnitt med en naken tjej som rider på ett monstrum, med en bok i handen. Är man intresserad av träsnitt & senmedeltida konst känner man genast igen vilket motiv den skall föreställa - "The Whore of Babylon", den babylonska skökan. Hon är en allegorisk symbol för ondska ur Bibeln & återfinns i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel.  Hon avbildas precis som hon beskriva i bibeln - klädd i purpur & guld, ridandes ett 7-hövdat monster med en stor guldkalk i sin hand. 

Jag har valt att nedan jämföra Dumasklubbens "Naken tjej på odjur" (t.v) med en ganska klassisk avbildning av babyloniska skökan (t.h), från 1523. Alltså, i mina ögon är skillnaden här mer tydlig än någonsin. Börja med att titta på himlen - vilket slarvbygge på bilden till vänster. Hela bilden är öde & naken, i jämförelse med ett senmedeltida stick. På tal om naken - OM detta ska föreställa en variant på den babyloniska skökan, varför är bruttan i "Naken tjej på odjur" inte påklädd? Det strider ju direkt mot beskrivningen i bibeln? 

Jämför även deras ansikten - det är så uppenbart att bilden till vänster följer modernt skönhetsideal, till skillnad från träsnittet till höger. 

T.h: Whore of Babylon 1523, Georg Lemberger.

Slutligen - kan någon förklara varför monstrets huvuden ser typ ut som draken i The Neverending Story, i bilden till vänster? Alltså vafan. Hahahaha! 

Jag tycker att den här sista bildjämförelsen känns kanske mest tydligt. "Naken tjej på odjur"  från Dumasklubben går inte ens att jämföra med dessa fantastiska träsnitt från 1400-1500-talet som bara kan kallas små mästerverk. Kolla bara på några flera exempel på OTROLIGT häftiga, detaljrika, fantasifulla & myllrande träsnitt föreställandes Babyloniska skökan:

Whore of Babylon 1497, Albrecht Durer.

The Whore of Babylon 1523, Hans Burgkmair the Elder 

German Woodcut, 1400-1500tal

SER NI LJUSET?! :D Förstår ni vad jag försöker visa? Jag vet inte om jag kan lägga fram det tydligare än såhär. Dumasklubbens bilder ser ut som dåligt kalkerade fotografier av fantasilösa motiv, i jämförelse med dessa magiska senmedeltida träsnitt, som inte bara presenterar förgången tid & rum, utan även är exempel på sin tids estetik. Det finns INGENTING som skulle kunna lura mig att Dumasklubbens snitt vore äkta senmedeltida vara. De är helt enkelt för shabby gjorda, & totalt genomsyrade av en modern hand. Charmlösa. Not period.

Som avslutande del tänkte jag bara fräsa loss på ett stort gäng träsnitt i klassiskt 1400-tals etapp som en sista liten avsmakning:

Säg mig, efter att ni njutit av dessa dessa - känns verkligen bilderna som vi ser i Dumasklubben särskilt samtida? NÄ, eller hur? 

Over & out.

Krigsgaldr

Det här var nog det mest intressanta musikprojekt jag snubblat över på länge, tack vare min kamrat Emelie. Oväntat.

Avnjutes i halvmörkt rum med klart grann-ovänlig volym på ljudanläggning en & generöst med bas. Alkohol skadar inte.

I heart etsy continuum

Det är för mig en alldeles speciell känsla när man handlar via ETSY. Det här att man får direkt kontakt med alla fantastiska hantverkare världen över, som aldrig hade haft råd eller möjlighet att sälja över disk i en butik. Det är liksom bara jag & dom. Det är fint. Ett stort UP YOURS till alla multikedjor därute.

Tack vare ETSY har jag fått köpa skitfina saker från hantverkare i Norge, Nord-England & Ungern. & mina senaste kap kommer från Grekland & Amerikat! :D Ett skitfint pyttelitet silverarmband med tre keltiska knutar på, från en fantastiskt gullig & tillmötesgående silversmed i Grekland. Hon gjorde tom ett armband efter mina mått utan extra kostnad, eftersom hennes egentliga armband var för stort. Så himla BÄST! 

Sen slog jag äntligen till på en tischa & en rygga från en hantverkare i Amerikat, som jag suktat efter aplänge. Blev snordyrt eftersom tullen caught me & frakten var dyr redan från början. MEN JAG BRYR MIG INTE! Jag älskart! Häxmästarn får sporta grejorna - han är mycket mer fotogenisk än vad jag är:

Monstruös hjälmkross ej från ETSY obs!

Alla ni som inte upptäckt ETSY än - go nuts! Det är fan en guldgruva. Bokstavligen. 

Over snow by winter sown

"Roads go ever ever on, over rock and under tree, by caves where never sun has shone, by streams that never find the sea. Over snow by winter sown, and through the merry flowers of June, over grass and over stone, and under mountains in the moon. Roads go ever ever on under cloud and under star, yet feet that wandering have gone. Turn at last to home afar, eyes that fire and sword have seen and horror in the halls of stone. Look at last on meadows green and trees and hills they long have known." - JRR Tolkien.

Argh. Inser att jag måste läsa Sagan om Ringen på originalspråk. Det är egentligen för illa att man bara läst den svenska, dessutom kritiserade, svenska översättningen. Nåväl, tyckte den passade fint med bilderna jag tog igår precis där jag bor: 

Cruelty Free: NYX! Läppenna ist krieg!

Det var tokrea på NYX via Cherryculture.com i höstas & eftersom jag sambeställde med en kompis så gick jag BANANAS på bla läppennor. Det blev faktiskt nästan bara läppennor, samt NYX fantastiskt grymma Dolleye Mascara som jag redan tjatat om här. 

NYX Slim Lip Pencils går på ungefär $3.50 UTAN rea, så ni fattar ju köpfrossan.

Iallafall! Jag gillar, förutom klassiskt rokröda femme fatale-plut, läppennor & läppstift som typ förstärker eller förhöjer kolörten man redan har. Lite mer AU NATUREL som fransoserna skulle säga. Så jag slog till på 4 olika nyanser, i förhoppningen att jag skulle hitta min drömläpp-penna för vardaglig användning: 

Börjar underifrån: 1. NYX 810 Natural. 2. NYX 828 EVER.
3. NYX 803 Burgundy. 4. NYX 801 Auburn. 

Ok. Jag körde ett jämförande test. Insåg rätt snabbt att eftersom jag bara kört nyanser av TYP samma färger blev det inte skitstort skillnad. Men kanske nån mer därute är på jakt efter ungefär samma sak som jag, så får ni här en plutig & ganska ospännande jämförelse. Ber om ursäkt redan innan för det fjuniga näshåren :D

NYX 810 Natural

NYX 828 EVER

NYX 803 Burgundy

NYX 801 Auburn

Kontentan: Natural är JÄVLIGT natural, på gränsen till trist. EVER var nästan magiskt kompatibel med min egna läppfärg, bara förstärkte dem bara lite litegrann, PRECIS som jag vill ha! EVER=faboriten.

De två sista (Auburn & Burgundy) är verkligen väldigt lika varandra. Mer lilarött i Auburn, lite för mkt för min smak, men det syns tyvärr inte så värst på bilderna. Man ser lite mer nyansskillnad när jag lägger alla bilderna intill varann:

Kan avslutningsvis meddela att NYX läppennor är JÄVLIGT bra! Jag tror aldrig jag kommer köra någon annan läppis efter detta. Billigt, bra & min faborit nyans. GO NYX GO!