Stuff that doesn't suck

Jobbar hemifrån, förkyld. Det är skönt att kunna jobba från soffan, höra fågelkvittret utanför och dessutom gå klädd exakt hur man vill. Jag sportar ett par grå tajts, extremt tjocka yllestrumpor och en av pappas stora svarta munktröjor med korta ärmar som jag ärvde från honom. Pappa sydde nämligen alltid upp sina ärmar på hemmatröjor till trekvart - av den enkla anledningen att han ville kunna diska och skrota runt i köket helt irritationsfritt utan ärmar som hela tiden måste vikas upp för att inte bli blöta. En smart pappa, helt enkelt.

Folk frågar mig ofta "hur livet är". Ibland vill jag inte sätta ord på det, särskilt inte när allt känns fantastiskt bra. Ibland känns det som att man jinxar allt bara för att man skriver ner det. Jag tror det är därför jag knappt skriver dagbok längre. Jag är rädd för att det jag skrivit ner sedan ska håna mig genom sidorna i efterhand när allt blivit tvärtom.

Man får vara glad i tysthet helt enkelt.

För glad är jag. Jag mår bra. Väldigt bra nästan hela tiden. Jag är inte rädd. Jag känner mig fri & glad på ett sätt jag inte känt på länge. Jag tar en dag i taget och det känns fantastiskt. Jag vägrar låta något skruva upp tillvaron eller tvinga in mig i ngt jag inte vill. Kanske är jag lite mesig just nu, men det måste jag nog vara. Man kan inte vara modig jämt.

Just nu består mitt liv mest av arg musik, att titta på Penny Dreadful och Game Of Thrones, att umgås med fina och vackra människor, och att göra roliga saker. Dessutom blir saker bättre å bättre på mitt jobb. 
Jag har dock satt massor av mina nördiga extraintressen på paus. Jag vet att det är temporärt men just nu orkar jag inte använda min hjärna till mer komplicerade saker än att sköta mitt jobb, att vara glad, att planera in saker som gör mig glad & glo på gotiska eller fantasyserier. Jag vet att min nördiga hobbies kommer jaga ikapp mig snart nog. Inatt drömde jag tex att jag handlade i antikaffärer, att jag började handsy på en grön 1400-tals klänning, och att Maria Neijman lärde mig en ny oh so HK syteknik. Nog ligger det där och bubblar alltid.

Jag plockade idag även fram boken "Dressing Up - cultural identity in Renaissance Europe" och la i min säng, en bok jag inte ens sneglat åt på flera månader. Det finns iaf hopp. Jag hoppas även jag får upp livsgnistan i min historiska blogg såsmåningom igen & att jag faktiskt börjar läsa lite igen. Men ingen ide att stressa på det. Allt har sin tid. Även tv-serier, arg musik & att sitta i parker har sin tid, och det är tydligen nu.

Varför ens grubbla, när livet faktiskt är ganska jävla fantastiskt? Not everything sucks.