Politiskt tjöt!

Jag hade en mer eller mindre hetsig diskussion med en vän idag över den vidrigt dysfunktionella chatfunktionen facebook dessvärre tillhandahar. Det intressanta är nog ändå att det spelar ingen roll hur nära man tror sig ligga någon i en politisk övertygelse, det finns alltid språngbrädor som gör att man flyger år olika håll, eller nyanser av frågeställningar som helt separerar.

Så – hur ställer man sig till ett parlamentsval till EU om man i grund & botten är kritisk om EU som instans?

Its a tough one. Våra åsikter gled helt isär. Han menade att det viktigaste är att få in personer i parlamentet som är kritiska till EU. Som ifrågasätter den. Att infiltrera från insidan, att tvinga hotshotsen i kostym högst upp att lyssna till en kritikerröst. Att placera in eu-kritiker i parlamentet för att ge dem en klåda i arslet, s.a.s.

Jag kan inte hålla med. Även om man inte tycker om EU som sådan, finns det ändå en rationell insikt man måste komma till – vi är med i EU för att majoriteten av den svenska befolkningen vill ha det så. Det kan man inte ändra på så länge opinionen ser ut som den gör. Därför bör man istället fråga sig – på vilka sätt, inom vilka områden, kan EU fakiskt göra en enorm nytta?

Jag har bara ett svar på den frågan – miljöarbete. Miljöfrågor. Miljölagar. Här kan EU vara ett verktyg starkare än något annat.

Problemet med miljöfrågor är ju att de knappast är regionala. Det spelar ingen roll hur mycket vi sopar framför egen dörr här hemma, hur många elbilar vi tutar runt i, eller hur fin djurhållning vi trollar fram. Så länge våra grannländer har kolkraftverk, så länge våra djurtransporter lämnar svenska gränsen eller vi äter utländskt kött, så länge utvecklingsländer går efter våra gamla industrialiseringsmodeller, spelar inte vårt egna arbete här hemma någon roll. Miljöfrågor är mer globala än någonting annat. Därför ska vi inte se på dem som något privat eller regionalt, för då missar vi hela poängen.

Det var här våra åsikter gled isär. Jag har ingenting emot ideologiska drömmar. Jag gläds åt politiskt engagemang oavsett vilken färg den har. Men man måste se nyktert på detta. Om vi gör våran hemvist obeboelig för oss & framtida generationer så spelar inga finansiella kriser, kommunistiska manifest, aktier, modebloggar eller ideologier någon roll längre. Har vi ingen fungerande spis finns det ingen anledning att planera spännande recept eller diskutera en storslagen middag. Allt politiskt engagemang är utspilld mjölk om vi inte löser miljöfrågan först å främst. Det är därför miljöfrågan aldrig kan, eller får, stämplas som vänster eller höger, som röd eller blå. Miljöfrågan är den enda politiska aktualitet som måste betraktas som neutral.

För som man säger – skit inte i det blå skåpet. Its just gonna bite you in yer own ass in the end.