Inger Edelfeldts böcker lämnar mig alltid med speciell känsla, en slags litterär upprymdhet :D Det är ungefär som de där gångerna när man med en god vän dricker kall öl & har långa fantastiska samtal hela kvällen - den där glada befriande känslan som infinner när man är på väg hem & hjärnan har fått sig både serotoninchock & intellektuell massage... det är precis så jag brukar känna mig när jag läst något av Edelfeldt. Vissa av böckerna lämnar mig upprymd & glad efteråt. Andra mer fundersam & nöjd, några illa berörd men ändå tillfreds. Inger Edelfeldt har inget egentligt gemensamt tema i sina alla böcker, utom möjligen en skvätt psykologi & mänsklighet i olika former. Ungefär som långa samtal med goda vänner, med andra ord :D
Samtal Med Djävulen är hennes senaste bok. Det är en relativt ostrukturerad bok som består av samtal, brev och tankelinjer. Den utgår från mötet mellan två kusiner Asger och Paul, vars bakgrund & erfarenheter tagit dem till helt olika platser i livet.
Jag trodde att boken skulle vara en mer teologisk diskussion om Djävulen, men resultatet lämnade mig inte besviken. Den är istället ett överraskande & hårt petande på mänsklig djävulskap, utanförskap, ilska, ondska.
I vanlig ordning är Ingers porträtt av huvudrollsinnehavarna så fruktansvärt levande & genuint. Jag fattar inte hur Edelfeldt alltid lyckas dyka så djupt & trovärdigt i människors psyken - oavsett om det är osäkra tonåringar, mentalsjuka eremiter, storögda barn eller extremreligiösa som är i centrum. Samma sak med Samtal Med Djävulen. Det blir 4 Shane MacGowans:
Samtal Med Djävulen är hennes senaste bok. Det är en relativt ostrukturerad bok som består av samtal, brev och tankelinjer. Den utgår från mötet mellan två kusiner Asger och Paul, vars bakgrund & erfarenheter tagit dem till helt olika platser i livet.
Jag trodde att boken skulle vara en mer teologisk diskussion om Djävulen, men resultatet lämnade mig inte besviken. Den är istället ett överraskande & hårt petande på mänsklig djävulskap, utanförskap, ilska, ondska.
I vanlig ordning är Ingers porträtt av huvudrollsinnehavarna så fruktansvärt levande & genuint. Jag fattar inte hur Edelfeldt alltid lyckas dyka så djupt & trovärdigt i människors psyken - oavsett om det är osäkra tonåringar, mentalsjuka eremiter, storögda barn eller extremreligiösa som är i centrum. Samma sak med Samtal Med Djävulen. Det blir 4 Shane MacGowans: