29 nov. 2011

Matvanor & pöbelns förvirring kring dessa

Läser ett fint inlägg om matvanor & bara nickar instämmande. När jag som 12-åring meddelade mamma att jag aldrig mer ville äta kött efter jag sett slakttransporterna inom EU på tv så var jag förberedd på att det skulle bli en stor omställning. Att det skulle vara svårare för mina päron att laga mat åt mig, att julafton skulle se lite annorlunda ut & att utbudet på restauranger skulle bli smalare för min del. Men jag räknade inte med att ständigt behöva sitta å motivera matvanor med folk, i tid & otid.

Att folk inte riktigt hängde med i svängarna på 90-talet kan jag förstå & att vegetarianism då upplevdes av kreti å pleti som udda, skumt & provocerande. Men att vi nu närmar oss 2012 & folk fortfarande inte klykar hur det funkar, känns ganska absurt. Vad är det som är så förbannat svårt att fatta? Vad man väljer att stoppa i munnen beror på olika typer av faktorer, & ens matval innebär inte per automatik att man skriver under ett visst avtal som alla omkring har rätt att kontrollera att man följer.

För att förenkla för oupplysta köttskallar därute (& låta lunchrasterna därute handla om annat än mina matvanor) presenterar jag här de vanligaste irriterande missuppfattningarna som man stöter på:


Alla vegetarianer hatar alla som äter kött!
 Av någon outgrundlig anledning inbjuder inte sällan min ensamma quorngryta till en hetsig diskussion med en småsur köttätare. Helt utan att jag på något sätt inbjudit till den. Jag har ingenting emot att man undrar varför, & sedan byter samtalsämne när jag förklarat, men att plötsligt hamna inför Spanska Inkvisitionen för att jag valt bort köttbiten känns rätt orimligt. Jag misstänker att en del köttätare därute tror att veggies per automatik ger dem dömande blickar i matsalen & för att skydda sig mot angrepp/det egna dåliga samvetet initierar köttätaren hetsig debatt så rigoröst att man sätter sin mat i halsen. Det stämmer nämligen inte att alla vegetarianer när ett dolt hat mot alla som väljer att äta kött. Man kanske inte tycker att det är ett särskilt försvarbart eller smart val, men dina matvanor är inget som ständigt ockuperar vegetarianers tankeverksamhet. Dessutom är har ju vi mammor, pappor, syskon, kompisar, sambos & husdjur som äter kött i vår närhet dagligen, som vi hatar väldigt lite.


Alla vegetarianer tycker kött är äckligt!

Är man vegetarian för att man tycker att köttindustrin är rutten, kan man säkerligen tycka att kött som koncept är ganska motbjudande, men det är inte för att man ogillar kött som man slutat äta det. Det här är en sak som många verkar ha svårt att svälja, vilket gör att man ofta får argumentera för varför man köper fejkkött, tex sojakorv eller vegetarisk körrfärs. "Men hallå, om man är vegetarian så fattar inte jag varför man äter sånt som liknar kött?!". MEN VAKNA, jag slutade med kött, inte för att jag tycker kött smakar illa, utan för att jag tycker att industrin smakar illa. Det innebär däremot inte att jag helt vill ändra mina preferenser i köket - jag gillar fortfarande Chili con carne, Tacos, schnitzel med ugnsbakad potatis, köttbullar med brunsås, Carbonara, köttfärssås med spagetti, korvstroganoff, wok med kycklingbitar, hamburgare & korv på julafton. Allt det här äter jag, fast jag byter ut köttet mot en snarlik hittepå variant. Enkelt, smart, nyttigt & jävligt schysst mot djur å natur. Hur svårt kan det vara att fatta?!


Alla vegetarianer är skogstokiga djurälskare!
Nej, det finns massor med vegetarianer som är det av helt olika anledningar. Jag vet tom vegetarianer som inte alls tycker om djur. Så blödighet & ulliga gulliga djur är inte förklaring för alla: utan man kanske tycker att kött är äckligt som koncept (blodiga muskler som steks), eller så tycker man att det är oförsvarbart ur miljösynpunkt (köttindustrin står för 35% av Sveriges växthusgaser & 1/5 av övergödningen i Östersjön) eller så gör man ur hälsosynpunkt. Det här innebär att man kan vara vegetarian utan att vara crazy catlady, bli ursinning för att just du jagar älg eller har på dig ett skinnbälte.

 





Alla vegetarianer älskar aubergine! Genom mina många år som vegetarian återkommer ett ständigt tema på tallriken: Auberginen. Jag har stött på denna smaklösa, sladdriga grönsak i alla dess former - stekt, kokt, grillad, hakad, mosad. Otroligt ofta presenteras denna grönsak som vegetariska alternativ & jag kan inte för mitt liv förstå varför. 

Hur uppstod myten att vegetarianer är besatta av att få aubergine på matbordet? Gillar någon aubergine? VAD ÄR GREJEN?!

Alla vegetarianer är fundamentalister!
Det finns vegetarianer som går all in & utesluter alla animaliska produkter ur sitt liv (äter man ingenting ur djurriket kallas detta vegan). Sen finns det massor med vegetarianer som, precis som vanliga människor, ibland äter lite olika. Man kan ha perioder då man nästan kör helt vegansk med sojamjölk & inga mejeriprodukter. Sen finns det vegetarianer som kanske bara äter ekologiska mjölkprodukter, eller som kanske tom äter fisk eller kött någon gång om året. Att styra över vad man själv stoppar i magen innebär inte per automatik att man skriver under ett kontrakt att bli renlevnadsmunk som i perfektion lever som man lär. De flesta gör val som de tycker stämmer överens med sin livsstil & moral, vilket innebär att de i de flesta fall inte alls är intresserade av din åsikt om deras val. 
Tänk er själva om varje gång ni satt till bords tvingades svara på varför ni inte käkar tjurtestiklar eller sniglar, eller varför ni kan tänka er att äta gris men inte katt? Om ni som köttätare inte är intresserade av att motivera varenda val ni gör i köket, utsätt inte andra för det heller, så till vida de inte tycks vara intresserade av att diskutera det med er. Vilket de i de flesta fall inte är - man vill bara äta sin skitgoda quorngryta innan den kallnat.

27 nov. 2011

Att klä ut sig till sig själv som 15-åring

Maskeraden förra helgen blev mycket lyckad! Det briljanta temat var att klä ut sig till sig själv, som man såg ut när man var 15 år gammal. Bara att klampa in på festen var verkligen som att slungas tillbaks till sent nittiotal. HELT FANTASTISKT! 

Sen gillar jag att flera av mina kompisar såg precis lika dyster å dunkelheit som jag när de var 15-åringar. Vi tog många stämningsfulla bilder med ljus & vita liljor, för att få rätt tonårsangst på bilderna :D

Elli, Ambra, Linde & Jag sprider 15-årigt mörker



Har alltså på mig ÄKTA kläderna jag hade jämt på den tiden, hittade dom på mammas vind! :D Nätkjolen jag köpte i blackrose i Camden, & tröjan där jad hade skrivit Morgue i blodröd gothic font på ärmen <3

Eller som våra coola nick var på den tiden: Mistress of Tragedy, Morgue & Nightsky.

Morgue in da house
 För de som inte har en aning om hur jag såg ut på riktigt på den tiden så lägger jag upp en referensbild. Jag tycker jag klarade att återskapa mig ganska bra! :D

Morgue 1996 eller 1997 :D

23 nov. 2011

Att ha en idoltröja med en kompis

Ooooh, jag glömde skryta med att jag har glädjen att få gå runt med Dracula-tröja som i själva verket är min egna gamla kamrat Martin på! Martin har nämligen blivit utnämnd som officiella Vlad Tepes i amerikanska The Masqurade som är en vampyrbal med tusentals tokiga jänkare en gång om året. Där får Martin agera boothbabe som självaste Draculea, skriva autografer (som dessutom har intatuerats av true fans) & väsa elakt. Det var när jag såg promotionbild på honom som Dracula som jag vid ett tillfälle utbrast: "ÅH, JAG VILL HA DIG PÅ TRÖJA!". Vilket jag nu fått - tydligen såldes tröjor med Martin på senaste Masqurade-eventet i USA :D HURRA!!!1

Mäktiga tischan!
Fan att det syns så dåligt men här är iaf lite tydligare :)

Ok, för att göra allt lite tydligare så slänger jag med originalbilden också så ni fattar episkheten:

GO VLAD GO!
Tja, vad säger man? Jo: TACK GREVE MARTIN! :D:D:D:D

22 nov. 2011

Mysig höstläsning: hatpastorer & elak facklitteratur

Eftersom all form av ljus tydligen helt lämnat Svea Rike är det lika bra att ta till de enda greppen som faktiskt är hållbart i längden: rödvin & god litteratur. Eftersom jag i nuläget bara har tillgång till det sistnämnda tänkte jag delge er mina små litterära kantareller:

Mörkrets Apostlar: satanism i äldre tid


Jag var egentligen på jakt efter den isländska författaren Gyrðir Elíassons nya alster "Bland Träden" - en småvrickad novellsamling som tydligen blandar vardagslivets banaliteter med Isländsk folkmytologi. Men efter att jag & rutinerad bibliotekarie letat i 30 min + gav jag upp, & sökte istället vanan trogen i biblioteksdatorn efter "satanism". Bingo! Jag fick upp detta nypublicerade guldkorn: "Mörkrets Apostlar: satanism i äldre tid." En trivsam religionsvetenskaplig studie som behandlar mysiga ämnen som "medeltida kätteri, svarta mässor vid det franska hovet på 1600-talet, om Baudelaire och andra litterära Lucifers lovtalare." WIN! Jag har precis betat av kapitel som "Sataniska heresier" & "Pakt, magi och häxeri" för att nu kuttrande ge mig i kast med "Svarta mässor". Låt vinterkaoset komma! Jag är förberedd! :D

Hatpastorns Likpredikan


Det är med sorg jag dag för dag tappar mitt redan lövtunna intresse för internets alster. Facebook är tradigt, roliga bloggare uppdaterar för sällan & det var helt enkelt roligare förr. Det är när sådana mörka tankar tar över som det är en livlina att bloggar som Hatpastorns Likpredikan finns därute i www-djungeln. En elak men ändå tidvis kärleksfull liten oas som ger sig i kast med att analysera, misshandla & håna diverse alster inom metall-scenen. Vi ges fantastiska kategorier som "Suspekta Ögonblick" & "Hatpastorn botaniserar" & det är inte sällan jag sitter å skrattar högt av hatpastorn & hans kumpaners fantastiska analytiska förmåga av metallpinsamheter & underliga fenomen. Eller som de bitterljuva formuleringarna kan låta på bloggen: "Surmulna tjecker med fantasifulla frisyrer och silverfärgade nitarmband är något jag alltid fruktat. Här upplever jag den totala antitesen till livsglädje". ♥

P.S Att titta på sånt här kan oxå hjälpa i höstrusket. (Tack Sofia) D.S

15 nov. 2011

Me har all den mjød me treng, full av all dis galskap


Om ni undrar har jag just bevistat årets kanske bästa spelning. & då ger ändå Roxette HÅRD competition...


Men om vi säger såhär - man kombinerar en hardcore-deg med en jävla massa black metall-krydda, rock'n'roll-rost & norska texter om mjöd & vikingar, så återstår bara en enda sak: Kvelertak! ♥ Ett litet kärleksbarn i värsta tonårsanda man inte kan annat än älska. I give you:






Glad i hågen inför spelning!




En skvätt Rosita på toa med Done & kvällen är i säkerhet :D








Springa på alla möjliga gamla godingar från jordens alla hörn, inte minst Malmös stolthet Papput! (Kanske mer känd i folkmun som Taket). Ett kärt återseende.




Äntligen dags för Kveletertak!


Om bilderna inte gör bandet rättvisa föreslår jag ett trivsamt videoklipp för att illustrera underverket:


8 nov. 2011

Den yttersta domen: ROXETTE v.s WATAIN

I variationens tecken tog jag helgen vid hornen. Jag tror att jag på ett övertydligt sett kan visa på min, i andras ögon, schizofrena musiksmak :D I min värld är det inte alls konstigt att se 90-tals poppiga Roxette på globen, för att dagen efter dra till Munchenbryggeriet för att se ultra-sataniska Watain:






Helgen inleds starkt med Roxette, min absoluta favoritband i hela världen - när jag var nio köpte jag mina allra första egna kasettband: Look Sharp & Joyride, sedan dess har jag varit hooked. Jag har faktiskt aldrig trott att jag skulle få se Roxette live sen Marie blev allvarligt sjuk i hjärncancer, men det är redigt med krut i den gumman & jag har nu fått se dem två ggr detta året! Win!


Stillsam & intagande förfest hos mig med giraff, arkan & tjohan med Roxette-hits klingande i bakgrunden.

Giraff är redo med biljetter & pepp!

FABULÖSA megdiga Roxette tog scenen med storm i vanlig ordning.
Vad fan säger man - ROXETTE RULES! :)



Sen var det dags för ondskefull Black Metal! Trivsamma Watain i ruttna skinnpaltor, sataniska tecken & djurkranier lirade äntligen i Stockholm, så jag samlade Stockholms finest hos mig för ondskefullt samkväm inför spelningen :)


Brokig skara av Septekhmedlemmar, Ida, Done, Markelius, lite löst trivsamt
folk samlades hos mig för att lyssna på elak musik & dricka pilsner

Skäggavund i lösskäggsform & black metal är en sund kombination!

MOT MUNCHEN! All hail tokiga Watain med eld, blod & grejer! Trefvligt!

På tjejtoa hamnade jag & Ida på bild med främmande brunett :D

& på uteserveringen uppstod skägg-kamp av storslagen kaliber! Sen drog alla till Rocks, i vanlig ordning :D


En sund blandning av musik, måste jag tillstå! Mer Roxette å Watain till folket!

2 nov. 2011

Halloween! (& brudkritik)

Jag var på Rockbitchbåten med en jävla massa hårdrockare & metalheads på Halloween. Vi hakade på båten för att göra ngt kul på Halloween, åka till Riga & se våra kompisar Septekh lira! Eftersom Staffan, som spelar trummor, gillar Tor så mycket fick den gamle asaguden göra en rerun med större skägg, större ölmage, nytt coolt runbälte & en mäktig hjälm! :D Jag tog en illustrativ före- & efterbild inför omklädnaden:

Before...

...& after! :D Tadaaa!

Tors polare å hyttcomrades: Kapten Rövskägg, Pirate Shame & Skeletor! :D

& farbröderna i Septekh såklart!


Förutom att färjor alltid lockar fram det sämsta i folk & att de flesta ombord inte ens var utklädda (HALLÅ?!) så hade vi jäääävligt roligt! :D Tors äventyr nådde oanade höjder!

I övrigt var det glädjande att komma hem efter en Halloweenkryssning där man irriterat sig på folks fantasilösa utklädningar & få läsa det här träffande inlägget. För att illustrera min & mina vänners samordnande irritation över tjejer i "sexiga halloween-outfits" kan jag återge vårt hemmasnickrade Halloween-ölspel:
1 klunk öl: Buttericks-häxa, lakan-spöke, klädd som vanligt fast med sår/blodskvätt/vampyrbett, dålig zombie, sexig djävul/ängel/sjuksköterska/vampyr/sagofigur/gulligt djur.
5 klunkar öl: mördare från skräckfilm, känd skräckfigur (i.e Dracula, Frankensteins monster)
10 klunkar öl: fullfjädrat monster, ngn med längre skägg än Tor, karaktär ur Sagan Om Ringen.
Hela flaskan öl: Heman (Skeletors nemesis), annan asagud, ninja (piraters nemesis).

Jag kan inte för mitt liv förstå varför det finns tjejer som alltid "är sexiga" på Halloween. Det irriterar mig något fruktansvärt att man inte kan släppa loss lite å faktiskt klä ut sig till ngt motbjudande/fult/mäktigt, istället för att dra på sig en kortkort kombinerat med något skräckattribut (gärna i diademform). Sure om man klär ut sig till en cool OCH het person, i.e Mallory Knox eller Baby, men det absolut värsta är tveklöst en sexifierad skäckfigur, som "sexig djävul" eller "sexigt Frankensteins monster". Varför inte bara klä ut sig till det mäktiga originalet?! Är det verkligen så jävla viktigt att vara söt å sexig året runt, INKLUSIVE när man ska på fest där alla är utklädda? Jag kan inte fatta det!

Själv trivs jag som bäst som bullrig asagud med ölmage, elak alien med jaktinstinkt, Leatherface eller Lobo. Önskar mer självdistans från folk, & därmed jävligt mkt roligare & coola maskeradoutfits...


Thor does not approve...