Läslustma!

Jag spenderar tid med min gamla isländska kompis Sjón, en författare från ja, Island :D Första gången jag läste Sjón blev jag så glad för att hans språk är så oförutsägbart. And yet again, it is, med boken Skymningsinferno. 

Ungefär första 3-4 kapitlen är egentligen ett ganska kaosartat upplägg av tankar/minnen, som Sjón binder ihop enbart med [...] Det är ganska krävande som läsare, man blir nästan tagen på sängen! Ungefär som om jag skulle skriva såhär... hela tiden... utan mellanslag alls... eller radbrytningar... eller utropstecken... punkt och kommatecken är också onödigt... beskriva långa minnesscenarier men helt utan att hjälpa läsaren... som ett vattendrag av text... Svårt att läsa om man är okoncentrerad kan jag meddela...men ändå spännande...kräver att läsaren är alert & sållar direkt bort den late... Den ena beskrivningen efter den andra flyter ihop...kompakt massa av text... i 4 kapitel...  Det är upp till dig som läsare att uppfatta pauser i texten... ungefär som det förmodligen skulle kännas om man kunde läsa andras tankar... Ja, ni fattar :D

Jag älskar Sjóns språk & jag ÄLSKAR att han väljer okonventionella ämnen. Nu har Sjón alltså valt att skriva om en gammal isländsk gubbe vid namn Jón Gudmundsson som fanns på riktigt under sent 1500-tal. Farbror Gudmundsson levde ett 

"händelserikt och rörligt liv, bland annat dömdes han 1631 som fredlös och bodde periodvis på en isolerad liten ö på östkusten. Han besökte också Köpenhamn där han mötte den berömde Ole Worm som fått höra om Jóns stora kunskap om de gamla runorna. Hans efterlämnade verk omfattar texter om släkthistoria, läkekonst, exorcism och inte minst om naturen på Island, dess djur och växter." (korpat från recension i SvD)

YEAH! Sen att inledningen av boken är ett mycket märkligt kapitel om Lucifers första möte med människan, gör inte saken sämre. Nom nom Sjón nom nom!