Mer senmedeltida bildanalys: Jesus föredrar bruttor med olja

Jag spenderar ungefär halva min vakna tid just nu med att larva mig med mina jobbkompisar. Resterande tiden spenderar jag med att skriva, läsa & källforska kring kvinnligt 1500-tals mode, första halvan, Nordeuropa. Inga konstigheter.

När man plöjer konsthistoria & samtida källor från senmedeltid av just kvinnor stöter man mycket lätt på ett motiv som jag hittills inte riktigt reflekterat över. Det är avbildningar av en ung kvinna som håller något som ser ut som en kopp i handen. Bilderna är döpta till antingen "The wise virgin" eller "the foolish virgin".

Jag har stött på dessa bönor hur många gånger som helst senaste 10 åren. Först NU har jag äntligen hittat vad fan bilderna på dessa "jungfruar" egentligen är för något! Plötsligt sprang jag på det hela på wikipedia & alla bitar föll på plats!

Jag känner mig alltid lite som Robert Langdon när jag lyckas knäcka sådana här symboler i historiska bilder, its so looovely. Tänkte ge er några bildexempel från sent 1400-tal/tidigt 1500-tal, vi börjar med vi kan benämna som de "dumdristiga jungfrur", vilka oftast håller en kopp uppånervänd, gärna i kombination med ett snopet uttryck:

Båda gjorda av Martin Schongauer, den t.v från 1488, den t.h från 1483

Båda gjorda av Niklaus Manuel-Deutsch, t.v 1514, den t.h 1518

Den inte fullt lika populära "kloka jungfrun" ser oftast betydligt självgodare ut (såtillvida hon inte headbangar fångad av en stormvind, som ni ser i bild nummer 3). Dessa donnor håller istället sin kopp uppvänd, ibland ser vi även en eldslåga i koppen:

Båda av Niklaus Manuel-Deutsch 1518 (observera att detta alltså är bibliska allegorier, därav de extremt suspekta kläderna på damerna. Dessa paltor är INTE någon som vanligt folk gick klädda i, det är en exotiserad avbildning.)

Båda gjorda av min favorit Urs Graf, 1516 respektive 1513

Ok ok, halvtokiga bruttor med koppar vända hit eller dit? Vad är grejen? Jo nu ska ni få höra minsann. Dessa typer av avbildningar ingår i något som kallas "de fåvitska jungfruarna" (fåvitsk betyder oförståndig, dumsristig), & är en berättelserna man återfinner i Bibeln, vid namn "Jesu liknelser". "De fåvitska jungfruarna" var ett extremt populärt motiv under medeltid & renässans, som vi ser både i tavlor, allegorier & i kyrkokonst. I bibeln berättar Jesus berättar en story som ungefääär går såhär:

10 bruttor väntar mitt i natten gå att på bröllopsfest & det är brudgummen de väntar på. Eftersom det här är förr i världen har bruttorna med sig oljelampor. Men hör å häpna - 5 av bruttorna har klantat sig & glömt att ta med extra lampolja & eftersom brudgummen tydligen är tidsoptimist, slocknar lamporna medan de väntar. De 5 klantiga bruttorna försöker tigga tills sig olja från de andra 5, vilka nekar dem med det sumpiga argumentet att "oljan inte räcker åt alla". Nesligt får de 5 oljelösa tjejerna smita iväg för att hitta mer olja. GIVETVIS dyker den sjukt sega brudgummen upp just då & konsekvensen blir att de 5 oljelösa tjejerna missar hela partyt då festen börjar utan dem. Ridå. (Matt. 25:1-13)

Slutklämmen i hela berättelsen är att man bör "Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme Vår Herre kommer". 

Känns det fortfarande oklart? Jo, det hela är en allegori för att vara religiöst förberedd. Brudgummen symboliserar Jesus, & oljan symboliserar tro, fromhet & dedikering. Jungfrurna med extra lampolja kan inte dela med sig av sin olja till de oförberedda, lika lite som man kan dela med sig av sin religiösa övertygelse till den som inte tror. Den som dyker upp vid Jesu dörr utan olja, dvs religiöst oförberedd, kommer varken kännas igen eller släppas in.
Kort sagt: No party 4 the unfaithful & non pious! 

"Parable of the ten virgins", av Hieronymus Francken the Younger (1616)

Det fina nu är att man plötsligt förstår vad bilderna på dessa random donnor med mystiska koppar symboliserar - mänsklig dumhet, enligt den medeltida traditionen. Möt inte din skapare själsligt oförberedd. Det är också en jävla bra grej att inse att dessa bilder är bibliska exotiserade allegorier, som därför inte riskfritt kan användas som förlaga för historiskt dräktåterskapande. Man kan som modern människa ofta inte förstå ett motiv förrän man vet när den är gjord, vad titeln är samt vad den faktiskt föreställer. 

Dessutom har jag fått lära mig att det tydligen är en gammal judisk bröllopstradition att brudens tärnor inväntar brudgummen, för att sedan med tända lampor kunna leda brudgummen till brudens hus. Alltså, jag älskar sådant här! Det är som att det öppnas upp en helt ny, hemlig värld. So awesome.

Jag avslutar detta skogstokiga inlägg med två modernare varianter på temat "Parable of ten virgins", som jag verkligen tyckte om:

"The Parable of the Wise and Foolish Virgins", av William Blake (1822)

"The Wise and Foolish Virgins", av Edward Burne-Jones (1859)