Gåtan med sojamjölk - SOLVED

Alla som slutat med mjölk i kaffet & istället kör sojamjölk har stött på problemet - fullständigt randomt skiktar sig sojamjölken i ditt nybryggda kaffe & morgonen är förstörd. Långa diskussionstrådar om hur man löser detta återfinns på veganforum över hela internet. Värm mjölken innan! Häll långsamt över varm tesked! Gå tre varv i motsols runt kaffet första torsdagen i månaden. Men alla trick har ojämna resultat.

Detta har varit ett avancerat huvudbry för mig, eftersom jag vill dricka mitt kaffe med havre eller sojamjölk på jobbet. Mjölk ger inte bara en kass andedräkt - jag tycker inte ens det är särskilt gott längre & mjölkindustrin är ingen fairytale direkt (även om vi har ekologisk mjölk på jobbet, marginellt bättre).

Anywhoooo - jag har nu löst problemet med sojamjölken! Aldrig mer besvikelse, aldrig skiktat kaffe! Behold:

1. Köp en liter valfri sojamjölk. 
2. Drick upp cirka ett glas av mjölken, & häll sedan i hela sojagrädden i mjölkpaketet. 
3. Skaka om ordentligt. 

VOILA! En lite fetare kaffemjölk skapad, som tamigfan ALDRIG skiktat sig! PERFEKTION!

Jag har inte provat med havremjölk+havregrädde än. Men det funkar säkert skitbra det med. Ska testa nästa gång. 
EDIT: Nu har jag det! Havremjölk + Oatley grädde funkar precis lika bra. Dock tycker jag soja är godare med kaffe, men smaken är som baken! :)

Bland förrymda taxar, gravfält, motorcyklar & skog

Livet har stått på någon slags pausknapp. Det jag orkat mest är att vara ute, utomhus. Knata runt i skogen, åka motorcykel, gå vandringsled & sova natten ute under bar himmel. I give you bilder & videoklipp:

GÅ VANDRINSGLED:

Gravfält  från vendeltid, dvs yngre järnålder.

Vi hade knappt påbörjat vandringen när en lordig, supersocial tax täckt i löv & kvistar
kom springande & genast tiggde klapp! Ringde numret på halsbandet, & mycket
riktigt hade lilla Yla rymt hemifrån - cirka 5 minuter därifrån :D:D

Tur att vi hade ett litet extra rep med oss, som jag kunde använda som koppel <3

Utsikt därifrån vi beslöt att slå läger för natten <3

Middag = rödvin, 6 sorters ost, oliver, sojakorv & fullkornsbröd.

I bilen på väg hem möter oss detta: stans coolaste
bikerhund som ägde upp HELA JÄVLA hornsgatan! :D

ÅKA MOTORCYKEL:

I det fantastiskt vackra Skokloster!

Litet sammanfattade videoklipp från vår mc-färd! :D

ÄNTLIGEN LUKTA PÅ HÄGG: 

Känner att livet börjar återkomma, i samverkan med blommande hägg. 2014 har hittills varit på det hela ett riktigt jävla skitår, inte bara för mig utan även för nära vänner. jag hade en bra känsla kring det här året, som tydligen visade sig vara helt fel. Men men. Så länge solen skiner & jag kan smita till skogs då & då, är det nästan uthärdligt. & Maj kommer bli en bra månad, det tror jag faktiskt. 

Its is important to stand fast, never abandon your beliefs & to love animals. Never forgive, never forget.

A tree for my father

Jag berättade för min goda vän Jonny i Skottland, att min magiske far gått bort. Jag berättade att han hade älskat Skottland & ofta berättade om sina resor dit som yngre. 

Idag överraskade Jonny mig med att berätta att han planterat två stycken unga träd - ett för min pappa & ett för mig - nära den skotska västkusten, mittemellan Ayr & Glasgow, i East Ayrshire. Nära där Jonny bor. Ett område fullt med gamla järnålderscirklar, gamla slott & vidder, där vikingar har härjat genom åren. Kunde inte vara mer perfekt. Tack Jonny ♥

Det enda som känns sorgligt är att jag inte kan berätta det här för pappa. Han hade älskat det. 

This is my hour, I'm never going to bed. The sky is still black, but begs to be red. I just put my book down, but it begs to be read. I'm not nod, I'm not napper, never rest my head. Some days I feel I'm getting smaller and smaller, but some nights, I seem to grow taller and taller. And we keep shrinkin and shrinkin but this will not finish.

"And we'll never see the likes of you again"

Det är påtagligt likt en amputation. En vital del av en själv ska plötsligt accepteras som inte längre där. På ett handikappande sätt lurar hjärnan en att tro att allt är precis som vanligt, att ingenting har hänt. Det ökar på chocken ännu mer varje gång man upptäcker att det inte är sant, att man visst berövats en del av sig själv. Att man aldrig kommer få uppleva den igen. Att den delen i ditt liv är för alltid borta & att man måste lära sig att leva utan den.

Fantomkänsla är en sensation som inte är förknippad med smärta. Patienten upplever att den förlorade kroppsdelen sitter kvar även om det inte känns som en exakt kopia av den. Patienten kan känna sensationer som klåda, värme och kyla.Fantomkänsla är något som nästan alla patienter med amputerade ben får uppleva.

Jag är inte ledsen för hans skull - han gick bort precis som han själv hade önskat. Men för vår skull är jag det. Uppriven, arg, förtvivlad - med ett gapande svart hål inuti. Ett liv utan honom är litet mindre ljust, med litet mindre skratt, litet mindre värme, lite mindre av allt. Det tog han med sig. 

Det är fint att uppriktigt & helhjärtat kunna beundra en människa så mycket som jag beundrade honom. Så jävla intelligent, så jävla allmänbildad - törstade kunskap som intresserade honom, han slukade böcker, filmer, teater. Så jävla rolig - man skrattade alltid i hans sällskap, njöt av hans anekdoter & livserfarenheter. Så jävla grym kock - han var fantastisk i köket, han älskade stora bullriga middagar med billiga dukar att spilla på & gott vin i mängder. Så jävla välklädd - alltid i färgglad Hollington-kostym, en nystruken skjorta, men aldrig någonsin i slips. Eller hemma i sina samurajbyxor för att glädja oss, eller med förkläde i köket. Ett socialt geni - man kunde placera honom i vilket sammanhang som helst, & han fann alltid nya bekanta, hamnade alltid i intressanta samtal, & fick alltid sin omgivning att skratta å känna sig väl till mods. Han hade nära vänner över hela jordklotet, vänskaper som varade hela livet ut.  

Det är uppriktigt svårt att acceptera att man aldrig kommer få träffa honom igen. Det känns verkligen som om ingen kan fylla hålet han lämnar efter sig. Ingen. Jag har inte bara förlorat en pappa. Jag har förlorat en vän, ett bollplank, en filosof & en fullkomligt magisk människa jag kommer sakna för resten av mitt liv. Det är det som gör så fruktansvärt jävla ont.

   If there was ever a man
   Who was generous, gracious and good
   That was my dad
   The man
   A human being so true
   He could live like a king
   'Cause he knew
   The real pleasure in life

   To be devoted to
   And always stand by me
   So I’d be unafraid and free

(Tack bror Robin som uppdagade ovan text för mig. Den är så träffande. Skrivet av Horace Silver Quintet)

noir

Har varit längst ner i det famösa Svarta Hålet veckan som gått, där interwebs som kanske märkts har varit exceptionellt underprioriterat. Sorg är en bedövande kraft. Men tillsammans ska vi kravla ur hålet, tids nog. Jag är fullkomligt välsignad med en verkligt fantastisk familj - vi känns som en stor pulserande hjärtemuskel tillsammans. I varenda en av dem, ser jag honom.

"Bröder skola slåss och bliva varandras bane, barn utav systrar brytamot seden, det är hårt i världen, hordom mycken yxtid, knivtid, kluvnasköldar stormtid, vargtid förrn världen störtar ingen man skall denandre skona"

Jag har jättemycket vänner i Malmö. Halva mina bekantskapskrets bor nästan där, & jag har av någon besynnerlig anledning 4 ex boende i Malmö :D Man kan med andra ord lugnt säga att Malmö ligger mig nära hjärtat.

Det är med bestörtning man får höra om knivattacken av nynazister på Internationella Kvinnodagen. Jag har många vänner som deltog i manifestationerna på dagtid, gick hem glada & lyckliga, vaknar sedan morgonen efter med den vidriga nyheten att människor ligger på intensiven. Vänner i Malmö är jävligt bestörta. Extremt förbannade, förbannade så det gnisslar. Jag tror många är rädda, fast rädda på det samtidigt arga sättet. Malmö har en stolt historia av att slippa många år utan nazister på sina gator, Möllan har liksom alltid varit fredat. & så händer det här - mitt på Möllevångstorget. 

Jag tänkte imorse över frukosten med P1 på radion att nynazismens fula tryne idag inte ens handlar främst om invandrarhat eller judekonspirationer. Det är inte utlandsfödda eller moskéer som är nynazisternas främsta måltavlor längre. Utan du & jag. Helt vanliga svennar. Svennar & deras grundläggande demokratiska idéer...

Som att kvinnor borde ha samma rättigheter som män.
Eller att man ska få älska precis vem man vill.

Att alla människor har ett grundläggande värde.
Att ingen skall tystas, skambeläggas eller motas bort pga hudfärg, religion, kön eller läggning.

Det här är SÅ JÄVLA BASIC! Det är väl varenda sund människas inställning till sin näste? Hur fan kan då medier på fullaste allvar framställa det som hände den 8 mars i Malmö som ett "bråk"?!

Det var inget jävla bråk. Det var en spottloska i ansiktet på alla rättigheter vi i det här samhället kämpat fram senaste hundra åren. Sluta linda in extremhögern med bomull. Bomull skyddar inte mot knivar.

VIII / III

Det handlar bara om en sak. Att få leva & utvecklas utan kulturella förväntningar på vad som ska ingå i din personlighet. Könsroller dödar individualism. Den har förtryckt människor i århundraden, avrättat människor som inte passat in i stereotypen & gjort hälften av befolkningen mindre fri än den andra. 

Det är det som är skit! Könsroller är ungefär lika up to date som feodalsamhället. Vi har väl för fan kommit längre än så? Låt människor vara människor, låt personligheterna blomma utan förväntningar från omvärlden, låt människor få älska vem fan dom vill & låt dagisbarn leka med vad fan dom vill. Låt kläder vara kläder & inte teaterkostymer för könsroller. Låt småpojkar vara ledsna & mjuka om det är deras personlighet, & låt flickor vara högljudda & dominanta om det är deras. Vi har ingen rätt att placera någon i ett förutbestämt fack. 

Alla mina fantastiska tjejer i mitt liv: låt ingen jävel säga åt dig vem du är, vad du ska gilla, jobba med, hur du är som person eller vad som "inte passar sig". Låt inte dammiga förlegade föreställningar diktera ett skit. Du väljer själv. Du är den du är. ❤️

Ha en fantasisk dag, lovelies! Solen skiner på oss!

Tokrea! Cruelty free! Passa på, folks!

Ni vet ju att jag skrivit en massa om märket NYX som inte testar på djur & jag är skitnöjd med? Här kommer världens bästa tips: Till och med 9 mars är det TOKREA på CHERRYCULTURE.COM! & där säljs MASSOR med NYX, typ hela deras sortiment! 

Go fetch!

I truly love you, Ricky Gervais.

Metalhead - en enkel filmrecension!

Glömde ju helt att jag ju var på den flådiga galapremiären av den isländska rullen METALHEAD med Done, Linde & Fredrik i förra veckan! :D Det bjöds på snittar, rödvin, sjuka mängder långhåriga gäster samt en goodiebag. Fredrik vann desutom en tischa. Efter filmen var huvudrollsinnehaverskan Thora Bjorg Helga på plats & svarade på frågor om inspelningen.

Men vad tyckte jag om filmen? För det första är den otroligt fint filmad - som en liten smällkaramell för alla som älskar kalla vackra naturbilder i ett kargt smärtsamt fagert Island. Filmen är inte bara en kärleksförklaring till Island, det är en kärleksförklaring till tiden med kassettbandspelare, VHS, hårdrocksaffischer & den extrema passionen man upplever som tonåring då man verkligen börjar hänge sig åt en genre. 70% av filmen var som ett varmt bad av nostalgi, tonårsminnen & fantastiska scener. En stor eloge för humorn i filmen, i kombination med att faktiskt respektera huvudrollskaraktären Hera. Det hade varit oändligt enkelt att förlöjliga henne, att göra henne till dråplig tonåring & mer mal place än vad man i slutändan gör. Hera är klurig, oförutsägbar men verklig.

Jag älskar storebrorsan, jag älskar Heras för stora skinnpaj hon aldrig går ut utan, jag älskar skådisarna som spelar hennes föräldrar, jag älskar att hon aldrig klär sig varmt fast det är skitkallt ute, jag älskar att djur & natur spelar en stor del i filmen. & musiken såklart. Massor & åter massor med musik. 

Jag tyckte inte om slutet. Utan att säga för mkt tyckte jag att den dalade rejält. Jag inledde med att vara så jävla glad åt att det var en tuff, verklighetstrogen, osminkad, hängiven hårdrocksbrud som inte försöker vara sexig i huvudrollen - Thora Bjorg Helga spelar henne riktigt jävla bra. På många sätt hade karaktären lika gärna kunnat vara en kille. På många sätt, men det når ändå inte fram. Det finns vissa saker som regissörer bara inte kan hålla sig ifrån när det har en kvinna i huvudrollen. Låt mig ge några exempel:

1. Tjej som grinar i duschen - sminket rinner, hon är naken & sitter hopkrupen medan vattnet strilar. HUR många gånger har vi sett den här scenen i film? Skulle vi NÅGONSIN se en tonårskille naken sitta grinandes i en dusch med corpse painten rinnandes? Troligen inte.
2. Tonårstjej hånglar upp gubbe. Jag bara satt & HOPPADES att jag skulle slippa denna klyscha. Det måste vara en gubbsnuskfantasi som drabbar regissörer som ALLTID ska lägga med en sådan här scen. Är det troligt att en tonårig hårdrockskille skulle försöka hångla upp en 40-årig tant i en film? Troligen inte.

<- Jag skulle hellre ha kölhalats i Antarktis än att hångla med någon över 25 när jag var cool ondskefull tonåring. Jag fattar inte var den här bilden av tonårstjejer kommer ifrån? Den luktar gubbsnusk så långt näsan räcker.

Dessutom failar filmen ganska avsevärt om man kollar på the trusty Bechdel-testet: 

• Ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer: CHECK. Ok, vi har Hera & vi har Heras mamma Droplaug. Thats it.
• … som pratar med varandra: CHECK: Mamma & dotter pratar med varandra ensamma en gång i filmen...
• … om något annat än män: FAIL. Mamma & dotter pratar om brorsan. Ingenting annat.

Suck. Nåväl. Jag tror väldigt många kommer gilla den här filmen iallafall, & jag gör det också, på flera plan. Det är bara synd att den kunde med enkla medel blivit så JÄVLA mycket bättre. Ändra det smöriga slutet, & låt oss för en jävla gångs skull ha en tonåringstjej i huvudrollen som INTE grinar i duschar eller hånglar med gubbar. Det började ju så bra. :(

Den skamfulla läsningen

Guilty pleasures. Att säga att man inte har några är en lögn. Igår slank jag dit på en av mina - bulimiskt frossande av sensationell ickefiktiv psykopatlitteratur. Jag blir fullkomligt trollbunden & kan läsa ut en bok på 1 dag, bara den har ett tillräckligt vidrigt & någorlunda djupgående beskrivning av någon riktig jävla galning. Det direkta konsekvensen av detta bulimiska frosseri är att jag alltid ångrar mig efteråt. För jag får reda på detaljer jag vet kommer hemsöka mig för alltid. Sjuka hjärnors sjuka tankar som jag inte kan skaka av mig. Jag sätter min egen hjärna i ett skruvstäd.

Det finns flera böcker jag ibland ångrar att jag läst: Sanningen är en ovanlig gäst tex. Eller I huvudet på en seriemördare. Nån vidrig bok jag förträngt namnet på om en pedofilfarsa som fick barn med sina egna döttrar som han sedan också våldtog. Varför läser man sådant här egentligen? Självtortyr!

Men i tisdags föll jag dit igen. Spontanköpte självbiografin 3096 Dagar av Natascha Kampusch - ni vet den lilla flickan i Österrike som blev kidnappad när hon var tio år gammal & hölls inlåst i 8 års tid i en källare? Just hon ja. Jag köpte den & sträckläste den på 1,5 dygn. Litterär bulimi i sin sanna form.
Men jag är faktiskt i det här fallet glad att jag läst den. Det första som slår mig är att Kampusch trots sin minst sagt traumatiska barndom, tycks idag vara en extremt analytisk, skärpt & fokuserad människa. Hon har inte förträngt sina upplevelser, utan dissikerat dem. Istället för att blunda, har hon valt att stirra gärningsmannen i ögonen. Hon är idag ingenting av den människa man skulle förutse att hon skulle vara. 
Jag gillar framförallt hennes analyser. Lek med tanken: Är människor som Priklopil kanske helt nödvändiga för att ett samhälle som vårt ska kunna behålla sin idealiserade självbild? Hon skriver:

Det här samhället använder gärningsmän som Wolfgang Priklopil till att ge sin egen inneboende ondska ett ansikte. Man behöver bilder från källarhålor, för att kunna blunda för alla lägenheter och trädgårdar där våldet antar en prydlig småborgerlig skepnad. Man utnyttjar offer för spektakulära fall, som jag själv, till att avsäga sig ansvaret för otaliga namnlösa offer för vardagliga förbrytelser, som man vägrar hjälpa - även när de bönar om hjälp.
Brott av det slag som jag själv blev utsatt för bildar själva den svartvita stommen till begreppet ont och gott, som samhället stöttar sig på. Gärningsmannen måste vara ett vilddjur, för att man själv ska kunna bli kvar på den goda sidan. Man måste brodera ut hans brott med sadomasochistiska fantasier och vildsinta orgier, tills de har blivit så artfrämmande att de inte längre har något gemensamt med det liv man själv lever. 

Offret måste i sin tur bli knäckt, annars går det inte att hålla ondskan stången. Det offer som vägrar ta på sig den rollen visar hur motsägelsefullt vårt samhälle är. Det vill vi helst blunda för, annars skulle vår självbild råka i gungning. (s.174)

Vad säger Kampusch egentligen här? Är det såpass överjävligt att psykiskt sjuka, paranoida människors makabert vidriga övergrepp på sina offer i själva verket LEGITIMERAR de mer finputsade vardagliga övergreppen som ingår i samhällets vardag? Är människor som Priklopil fullkomligt nödvändiga för att vi ska slippa självrannsakan, för att vi ska komma undan med beteenden som egentligen inte alls passar in i den föreställning vi har om vad som är gott och vad som är ont? 

Det här perspektivet ar jag inte tänkt på innan, särskilt inte när den presenteras från en av de unga kvinnor som överlevt en av de största mardrömmarna man kan föreställa sig.  Att hon faktiskt inte ser på Priklopil som en barking mad maniac - utan en paranoid och sadistisk men ändock ganska vanlig person. Att det värsta med allt det som hon varit med om kanske i första hand inte är gärningsmannens handlingar, utan samhället som legitimerar ett synsätt som gärningsmannen egentligen bara låtit blomma ut i sin mest extrema form.
Kanske är brott av denna art inte alls något makabert eller extraordinärt, utan i själva verket bara en något extremare yttring av samma gamla jävla misogyni som genomsyrat vårt samhälle sedan dag ett. Så jävligt kan det faktiskt vara.

Och med de orden tänkte jag avsluta med att faktiskt rekommendera den här boken. Tack vare vem som skrev den. & hur hon skrev den.

(Dessutom är Kampusch idag tydligen representant för PETA, där hon för talan för att återge friheten till inspärrade djur på zoo: "The animals would, if they could, flee as I did, because a life in captivity is a life full of deprivation. It is up to you whether social, intelligent and wonderful creatures are to be freed from their chains and cages where ruthless people keep them." This I love.)

Cruely free: NYX dolleye mascara

Värsta NYX-febern här just nu på den här fronten :D Men det är ju så kul med ett nytt märke, som inte alls testar på djur. Den här gången är det mascaran Doll Eye Volume som jag valde att prova på. Jag har tidigare använt en annan mascara i flera år, men jag lyckas inte blir på det klara med om de verkligen är cruelty free eller inte. Så jag är beredd att testa nytt, & snällt!
Vad säger vi om Nyx Doll Eye Volume? För det första gillar jag verkligen borsten - den får med varenda strå. Färgen är riktigt kolsvart, tummen upp för det. 
Är det här en mascara man kan stressa på när bussen går om 5 minuter? Nä, det är det inte. Den här mascaran kräver lite tålamod & kärlek - man får nämligen arbeta fram schyssta fransar. Texturen är skitbra för detta - det blir inte klumpigt, utan man kan själva bearbeta fram hur tunt/tjockt man vill ha det. Orkar man knåpa lite blir det, i mitt tycke, jävligt bra resultat. 

Nedan synes bildexempel: Översta ingen mascara alls, understa BANG PÅ'T BA!  

Man kan få den här mascaran i tre olika varianter - Volume som jag valde (föredrar lite tjockare tätare look, än långa spindelben), Long Lash eller Waterproof :D 

Jag gillar NYX Doll Eye Volume verkligen - & framförallt för att innehållsförteckningen inte känns sådär extremt kemisk som de brukar göra. Här bjuds vi på lite naturliga oljor, vitamin D samt nylonfibrer för att bygga upp fransarna! Hurra! & såklart - INTE TESTAT PÅ DJUR! YAAAAAY! 

Som synes - ETT FANTASTISKT RESULTAT:

TACK NYX! :*

Metalhead - TACK MAMMA!

Ibland är det jävla bra att typ hela ens familj är journalister, & därmed har multum med journalistkompisar. För jag ska få gå på galapremiären för isländska rullen Metalhead. Med mig drar jag givetvis min brother in arms - Done!

Återstår att se om filmen är något att ha - men den har fått fina recensioner hittills, & jag älskar alltsomoftast isländsk film. Jag återkommer med en recension! :D

Cruelty Free - recension av ansiktsmask Ayesha

Inte nog med att jag lurade ytterligare en kollega att prova LUSHs ansiktskräm Cosmetic Lad - jag passade själv på att testa en helt ny fejsmask. (LUSH har ju världens bästa system med att om man lämnar in 5 tomma rengjorda burkar får man en färsk ansiktsmask gratis! This RULEZ). Jag valde att testa en ansiktsmask jag aldrig provat tidigare - Ayesha. Den säljs in som en bra vinterväckarklocka för fejset, på LUSHs hemsida:

Vi har sparris i denna mask eftersom dess snälla enzymer bryter ner döda hudceller och gör det lättare att få bort dem – vilket ger din hy mer lyster och följsamhet. Välgörande lera och trollhassel absorberar olja och smuts medan det tightar till huden. Vi har också valt fläder vinäger och olja från fläderblomman för att jämna ut hudtonen och honung för att hålla huden återfuktad. Detta är en perfekt ansiktsmask att använda innan ett stort event; den lämnar din hud tightare, uppiggat och med vacker lyster.

Så idag ihop med senaste avsnitten av Walking Dead gav jag fröken Ayesha en chans. I vanlig ordning är den lite klurig att applicera, men det brukar LUSHs ansikstmasker vara så jag är van. Jag gillar att den inte torkade särskilt snabbt, utan jag hade på en i 30 minuter utan att den började smula.
Efteråt kändes huden både uppfräschad, uppstramad men ändå återfuktad. Very happy about that. Tom så jag är sugen på att göra om proceduren snart igen. 

Sen att man tyvärr måste se ut som en träskmonster in heat när man har den på, det är en annan sak...

Dödssugen på tokfärska ansiktsmasker från LUSH? Kolla mina andra recensioner på tex Catastrophe Cosmetic här eller Brazened Honey här! 

Den enda ansiktsmask från LUSH som jag verkligen inte gillat är den extremt återfuktande & hudvänliga Oatfix - den luktade så kvalmigt äckelsött i kombination med mosiga halvbruna bananer att jag inte kunde använda klart den haha. Luktsinnet är märkligt - sparris & vitlök har jag ingenting emot i fejset. Mosad banan? ÖRK!

Cruelty free - en snabb NYX recension

Jag gillar mörkbruna ögonskuggor. Kruxet är att i min värld är det sjukt svårt att hitta mörkbruna bra ögonskuggor. Särskilt om man vill ha dem 1) pigmenterade som fan 2) inget jävla glitter 3) ska inte fälla 4) inte testat på djur.

Efter att både dunderbruttorna Bela & Maddis tipsat om märket NYX  började jag överväga att testa detta märke. Det är inte testat på djur & har verkligen överkomliga priser. Största glädjen var när jag till min förvåning upptäckte att de faktiskt har en butik, i Sthlm! I Gallerian mitt i city! Wha-wham! Att just paletten One Night In Marocco  som jag ville testa dessutom var på Alla Hjärtans Dags rea gjorde att jag slog till:

För 150:- fick jag en jädra massa ögonskuggor, samt ngn slags primer (denna har jag inte testat, då jag har en egen sjukt bra primer från Urban Decay) & slutligen 4 st läppglans. Whats the verdict då?

För det första så är färgerna i ögonskuggorna mkt bättre än jag trodde. De har grymt bra pigment, fäller inte tack var en svagt krämig konsistens & de är lätta att sota. Katjing, så sjukt nöjd! 

Vad gäller läppglansen är jag ingen läppglanstjej, men jag måste säga att jag gillar den längst till höger. Ger verkligen fin nyans. Mkt bra ovanpå läppstift.

Bjuder generöst på suddiga halvdåliga bilder på resultatet när jag testade skuggorna i helgen:

Ditcha elaka märken & ge er ut i djungeln av icke djurtestat! :D NYX har so far iallafall gjort mig sjukt nöjd. Om någon därute har andra favoriter från NYX, hojta gärna! Själv är jag sjukt sugen på att testa deras Doll Eye Mascara, Wonder Pencil samt Loose Face Powder. Next time... :)

Tudelade lästips.

I:
Eskapix ger under året ut en bok jag känner att jag måste läsa. Jag menar lyssna:

I höst släpper Eskapix Press "Vackra kyrkor jag besökt (och de fruktansvärda väsen jag där mött)". Med boken gör Johannes Pinter romandebut. "Vackra kyrkor..." ligger i linje med den populärvåg av romaner som kommit de senaste åren, som utspelar sig i dagens Sverige och använder sig av nordiska sagoväsen som en central och självklar berättarkomponent. Romanen är inspirerad av klassiska nordiska sagor som ”bland tomtar och troll”, men även moderna äventyrsskräckfilmer som  ”Trolljägaren”. Romanen blir inbunden och delvis illustrerad. Släpps i september 2014.

Jag har redan bokat intresseanmälan på Vackra kyrkor jag besökt (och de fruktansvärda väsen jag där mött). 


II:
Läs det här. Särskilt om du är en skitjobbig karlslok utan framgång hos det motsatta könet.

Flipping mad! Tossiga sinnessjukdomar genom åren

Mentala sjukdomar eller tillstånd som antingen är tidsbundna eller platsbundna är så jävla intressant. Tom såpass intressanta att jag börjat samla på dem. Eftersom jag nu är uppe i tre stycken fantastiskt spexiga syndrom, tänkte jag delge er dessa:

Glasvanföreställning

Den fantastiska psykiska störningen glasvanföreställning återfinns i källor i Europa under perioden senmedeltid, 1400-talet tom 1600-talet. Störningen yttrar genom att den drabbade är fullkomligt övertygad om att hen är gjord av glas, & är därför lamslagen av oro för att när som helst riskera att slås i bitar. 
Den mest kända personen som led av glasvanföreställning var den franske kungen Charles VI, mer känd som "Mad King Charles". Under sina sjukdomsperioder lät knasige Kalle ingen röra honom, med risk för att han då skulle slås i bitar, & han bar förstärka skyddskläder dygnet runt.

Sjukdomen finns bla omnämnd i boken The Anatomy Of Melancholy, skriven 1621. Vanföreställningen att man är gjord av glas ingår bland flera märkliga vanföreställningar om den egna kroppen som tydligen var i omlopp under tidigmodern tid :D

“Fear of devils, death, that they shall be so sick, of some such or such disease, ready to tremble at every object, they shall die themselves forthwith, or that some of their dear friends or near allies are certainly dead; imminent danger, loss, disgrace still torment others, & that they are all glass, and therefore will suffer no man to come near them; that they are all cork, as light as feathers; others as heavy as lead"

TYVÄRR försvann sjukdomen helt under modern tid :(

Parissyndromet

Det här spännande syndromet kan nog placeras i facket Modern Sjukdom. Det är en psykosomatisk sjukdom som kan orsaka hjärtslag, yrsel och hallucinationer vid, ja you guessed it, besök i Paris! :D:D Sjukdomen drabbar främst kvinnor, & i stort sett enbart japanska turister - dussintalet japanska turister drabbas årligen! Förklaringsmodellen kring varför det uppstår år fantastiskt roligt: Jappsarna åker till Paris med en idealiserad & romantiserad föreställning om stan, & sedan blir chocken SÅ STOR när det visar sig att fransmän är jävligt ohövliga/otrevliga, gatorna är smutsiga, det går inte att göra sig förstådd & kulturella skillnader skrämmer. (Hahaha) Parissyndromet resulterar vanligen i hallucinationer & vanföreställningar & kräver psykologisk behandling.

Syndromet anses vara en motsatsvariant av Stendhals syndrom, som istället är en psykiskt reaktion på intagande av för mycket skönhet :D  

Dansmani

Dansmani, även kallad för Dansande Pest, Chreomania, St Johns dans eller historiskt kallad St Vitus dans. Här har vi en mani helt i min smak, ett socialt fenomen som framförallt förekom i Europa mellan 1300- & 1600-talet. SOm ni förmodligen gissat handlar det om maniskt dansande -  grupper an människor började helt oväntat tokdansa, ibland tusentals människor på samma gång! Manin drabbade barn, män som kvinnor & man dansade tills man helt enkelt kollapsade eller dog.

Det första riktigt stora utbrottet var 1374 i den tyska staden Aachen. Efter det spred sig danspesten som en löpeld & 1518 smällde det allra högst i Stasbourg: en tant vid namn Troffea började dansa som en galning på en gata en sommardag i juli. Efter en vecka smittades andra av hennes diaboliska moves & 34 personer slöt upp. Inom en månad var de 400 stycken deltagare som svingade sina lurviga - folk dog av hjärtattacker, stroke eller utmattning.

Man skyllde dansepidemierna på alltifrån bibliska händelser, till sataniska danskulter. Moderna teorier handlar mer om att dessa utbrott beror på en massdepression som triggades av perioder av svält, översvämningar, extrem stress, fattigdom eller domedagsprofetior. Folk deppade helt enkelt kollektivt ihop över sina skitliv & om en person började maniskt dansa joinade människor ofrivilligt i dessa kollektiva medeltidsrejven. Stackare! :(