Misery loves company

Den här dagen har enbart varit misär - man skulle kunna säga att det finns 3 förklaringsmodeller på det hela:
1) Man kan ju kalla det vanligt måndagsmissnöje. Måndagar är ju som de flesta vet inte särskilt bra dagar.
2) Man kan också skylla på en ovanligt lång bakfylla - jag vaknade upp imorse & led fortfarande svåra kval av vätskebrist & tungt huvud.
3) Man kan också vara ett smartass & förklara att när man haft en bra, glad utekväll med generösa mängder alkohol, produceras stora mängder serotonin i kroppen - det är en av alkoholens ess upp i skjortärmen. Men all denna serotonin-produktion leder till ett underskott dagen efter. Detta förklarar varför vissa alltid har ångest/är småledsna dagen efter, utan att egentligen ha gjort något dumt, eller har ngt att ängslas över. Det är serotonin-underskottet, babes & bitches! Inget att oroa sig för.

Det hjälper visserligen mindre bra att hänvisa till kemiska nivåer i kroppen när det känns som att huden sitter utåin, man drar ner mössan till nästippen & vill knappt lämna lägenheten. När tok-ilska varvas med hulk-ledsnad, & minsta motgång känns värre än vad Dagen D kändes för Hitler. Då är det fan svårt att tillskriva sketna serotoniner ngt ansvar.

Men om man ändå ska ta förklaringsmodell 3 i beaktande så kan ju faktiskt lite bildbevis visa att man haft en jävla bra lördag:

Ida & Daniel var mina warriors, i lördags på fryshuset!


BFF Nick spelade med sitt tokiga band! Hurra!
(Fotograf Johanna Lindholm)


Blev insmugglad backstage av Nick & fick både riktig ölis & kexchoklad! WIN!


Sudd-mini, glad-andrea & pose-nick.


Den episka kvällen avslutades på Medusa där vi fullkomligen badade i Fishermansfriendshots :D:D

Så... vid närmare eftertanke kanske inte allt är så eländigt. Jag ska sova på saken...