"The houndes may go oute to play when them liketh"

Minns ni att jag skrev ett mycket uppskattande inlägg om det tuffa katolska helgonet Fransis Av Assisi? Helgonet som är djurens beskyddare & kompis med vargar? :D Jag trodde att Francis var mitt favorithelgon by far. Men nu har jag fått ett helt nytt favorithelgon. Bare with me folks…

Medeltidsdjur = haha!

Det var min kompis Sofia som skickade mig den fantastiska länken Medieval Pet Names. Sajten delger oss viktig kunskap om hur den medeltida människan såg på husdjur, samt vad för hund & kattnamn som var populära under medeltida Europa :D Vad sägs om tex namnen Sturdy, Whitefoot, Nosewise, Amiable eller Little Hammer för hundar? :D Katter var också poppis som husdjur under medeltiden, framförallt i klostren. Bland kattnamnen verkar namn som börjar på M varit extra poppis, som tex Martino eller Mite. Eller varför inte gamla irländska namn som Meone (lilla mjau), Cruibne (små tassar) eller Breone (lilla flamman) ♥ ÄLSKART!

Men det kanske allra bästa jag fått lära mig via denna fantastiska kunskapskälla var att det finns ett katolskt… HUNDHELGON! :D:D:D:D:D::D:D Hurraaaaaaaaaaaaaa! Ok, är inte det här världens kanske bästa grej? Jag tycker i alla fall det är världens bästa grej.

Tillåt mig berätta om vårt första & enda hundhelgon Sankt Guinefort! *harklar mig*

Det var en gång en hund på 1200-talet som hette Guinefort. Han bodde utanför Lyon tillsammans med en riddare & riddarns fru, & deras nyfödda bäbis. En dag lämnade riddarn & hans fru Guinefort ensam med deras bäbis, som låg & sov i en vagga. Men ve & fasa – en stor orm tar sig in i rummet & attackerar vaggan. Guinefort, snabb som en vessla, välter vaggan så att barn & orm trillar ur & efter en blodig fajt med ormen biter vår hundhjälte till slut ihjäl den. När päronen kommer hem ser dom sin bebbe blodig på golvet & Guinefort med blod i hela munnen & tror genast att det är Guinefort som attackerat bäbisen. Pappan blir svinsur & hugger ihjäl vår stackars hjälte :( Men så snart Guinefort är död så upptäcker de den döda ormen & inser sitt fatala misstag. De väljer att begrava Guinesfort & ge honom ett liten helgedom. Snart hör människor talas om hjältevovven & börjar vallfärda till hans grav – Guinefort blir spädisarnas skyddshelgon! :D

FANTASTISKT ELLER HUR? Det som gör det ännu mer fantastiskt är att man tydligen fortsatte att dyrka coola Guinefort ända in på 1930-talet TROTS att katolska kyrkan tydligen inte alls var nöjd med en hund som helgon :D Så pass missnöjda att inkvisitorn Stephen of Bourbon flippade ur totalt & basunerade ut att Guinefort-kulten i själva verket var en illa förtäckt djävulsdyrkarsekt & att alla bäbisar som togs dit för att helas i själva verket offrades till Satan. Elaka Bourbon förstörde graven & brände Guineforts ben på bål. Åååh griniga trista katolska kyrkan! Som man konkluderar på sajten Beatonna: ” To reiterate: under church law, it is impossible for a dog to be a saint; one can, however, be a heretic.”. <- SUCK!

Jag är iaf från & med nu Sankt Guineforts största fan. Go hero-dog, go! ♥