Det är påtagligt likt en amputation. En vital del av en själv ska plötsligt accepteras som inte längre där. På ett handikappande sätt lurar hjärnan en att tro att allt är precis som vanligt, att ingenting har hänt. Det ökar på chocken ännu mer varje gång man upptäcker att det inte är sant, att man visst berövats en del av sig själv. Att man aldrig kommer få uppleva den igen. Att den delen i ditt liv är för alltid borta & att man måste lära sig att leva utan den.
Jag är inte ledsen för hans skull - han gick bort precis som han själv hade önskat. Men för vår skull är jag det. Uppriven, arg, förtvivlad - med ett gapande svart hål inuti. Ett liv utan honom är litet mindre ljust, med litet mindre skratt, litet mindre värme, lite mindre av allt. Det tog han med sig.Fantomkänsla är en sensation som inte är förknippad med smärta. Patienten upplever att den förlorade kroppsdelen sitter kvar även om det inte känns som en exakt kopia av den. Patienten kan känna sensationer som klåda, värme och kyla.Fantomkänsla är något som nästan alla patienter med amputerade ben får uppleva.
Det är fint att uppriktigt & helhjärtat kunna beundra en människa så mycket som jag beundrade honom. Så jävla intelligent, så jävla allmänbildad - törstade kunskap som intresserade honom, han slukade böcker, filmer, teater. Så jävla rolig - man skrattade alltid i hans sällskap, njöt av hans anekdoter & livserfarenheter. Så jävla grym kock - han var fantastisk i köket, han älskade stora bullriga middagar med billiga dukar att spilla på & gott vin i mängder. Så jävla välklädd - alltid i färgglad Hollington-kostym, en nystruken skjorta, men aldrig någonsin i slips. Eller hemma i sina samurajbyxor för att glädja oss, eller med förkläde i köket. Ett socialt geni - man kunde placera honom i vilket sammanhang som helst, & han fann alltid nya bekanta, hamnade alltid i intressanta samtal, & fick alltid sin omgivning att skratta å känna sig väl till mods. Han hade nära vänner över hela jordklotet, vänskaper som varade hela livet ut.
Det är uppriktigt svårt att acceptera att man aldrig kommer få träffa honom igen. Det känns verkligen som om ingen kan fylla hålet han lämnar efter sig. Ingen. Jag har inte bara förlorat en pappa. Jag har förlorat en vän, ett bollplank, en filosof & en fullkomligt magisk människa jag kommer sakna för resten av mitt liv. Det är det som gör så fruktansvärt jävla ont.
If there was ever a man
Who was generous, gracious and good
That was my dad
The man
A human being so true
He could live like a king
'Cause he knew
The real pleasure in life
To be devoted to
And always stand by me
So I’d be unafraid and free
(Tack bror Robin som uppdagade ovan text för mig. Den är så träffande. Skrivet av Horace Silver Quintet)
11 kommentarer:
jag beklagar verkligen.
Lotta - ♥
Förjävla fina ord!
Jag beklagar verkligen sorgen <3
Bela - tack hjärtat. <3 Fint sagt, det gläder mig.
:( Beklagar sorgen jättemycket
*känns dumt att svara i ett så fint inlägg :(*
sv: har faktiskt hamnat på serien någon gång! inte riktigt kommit in i handlingen. låter j bra med lite hunkigt, får väl se ;)
ja jag tycker filéerna är bra! väldigt likt kött i konsistens då. lite så att det blir läskigt, hehe. smart tips med att krydda spenaten :) inte gjort...
Många kramar återigen. Verkligen jättefint skrivet.
Septikemi - tack så mycket sotnös. :/
Skogsraah - tack så mycket hjärtat, det var fint sagt... Sorrow sucks, men vad ska man göra ♥ Kärleken & minnena har man iaf kvar.
Åh, jeg las dette innlegget etter det forrige... Kondolerer så mye til deg og dine, virkelig vondt å lese :\ <3
Villfaren - tack för dina fina ord. <3
Skicka en kommentar