Nerdgasm: the story of Eowyn.

Ok, det här kan vara något utav det bästa & finaste jag läst på länge. Alla sanna Tolkienfans därute - ni kommer uppskatta den dedikering, kärlek & charmiga fanatism som artikelförfattaren ger uttryck för. Dessutom har hon helt jävla rätt.

“All your words are but to say: you are a woman, and your part is in the house. But when the men have died in battle and honour, you have leave to be burned in the house, for the men will need it no more. But I am of the House of Eorl and not a serving-woman. I can ride and wield blade, and I do not fear either pain or death.”

Jag lider av KM/HSB-syndrom & jag är förtryckt!

Sömn. Denna eviga källa till debatt. Vissa tycker den är viktig - andra inte.

Själv har jag nästan hela mitt liv gått runt i en slags förvånad ilska över att ingen verkar respektera den morgontrötte. Jag minns fortfarande att exakt hela min barndom var de tidiga morgnarna en regelrätt jävla pina. Hur jag varje morgon satt sorgfällt illamående med huvudvärk framför en frukost jag inte hade någon aptit att äta. Hur jag stack ut huvudet genom fönstret varje morgon för att desperat försöka vakna, eller gav mig själv örfilar för att kvickna till. Morgnar var oavkortat enbart vidrigt & jag längtade efter helgerna så jag kunde gå upp när jag själv vaknade. Det har inte direkt gått över.

Jag valde tidigt att ge mig själv det enkla epitetet Dåligt Morgonhumör. Det har fått räcka så. Förklarar man att man har dåligt morgonhumör slipper man en massa klämkäcka kommentarer över att man känner sig som en överkörd grävling varje tidig morgon. Omgivningen godtar det som ett uselt personlighetsdrag.

Men alltså - varför kallas det ens "dåligt" morgonhumör? Det handlar ju faktiskt om att man mår dåligt för att man tvingas gå upp när kroppen är inställd på sömn. Jag har aldrig, & jag upprepar ALDRIG, vaknat pigg en tidig morgon. Jag mår alltid överjävligt tidiga mornar. Därav mitt "dåliga" morgonhumör. Låt mig förklara: när jag går upp tidig morgon & sovit för lite upplever jag kroppsligt något som närmast kan liknas vid kraftig åksjuka: jag mår illa, har ont i huvudet + rygg & jag fryser fruktansvärt. Ovanpå det saknar jag fullkomligt aptit & får ofta magknip. Jag blir även i värsta fall gråtmild. Det är när dessa mornar infaller som jag alltså drabbas av Det Dåliga Humöret - för att jag helt enkelt mår som ett roadkill.  Det avhjälps inte med en kaffe, en klapp på huvudet eller uppmaning om att ha "rätt inställning". Det finns bara en sak som kan bryta detta fruktansvärda fysiska tillstånd: sömn. Med den direkta konsekvensen att jag därmed går HELA DAGEN med en enda sak i sikte: skaffa mer sömn. Jag ställer gladeligen in allt jag planerat på kvällen för att bara få komma hem & sova.

Jag har nu funderat på det här lite närmare & konstaterat vad allt det här egentligen beror på. Hur kommer det sig att vissa inte alls känner igen sig i min beskrivning, medan andra gör det fullkomligt? Hur kommer det sig att vissa förvandlas till överkörda grävlingar när de jobbar tidig morgon efter för lite sömn, medan andra knappt påverkas? Jo, det beror helt på vilken kategori man tillhör, var man står i korrelationen Människotyp kontra Sömnbehov. Låt mig presentera min helt personliga teori kring tidiga morgnars påverkan på människor:

Det finns två olika typer av människor som i sin tur har olika typer av sömnbehov. Jag har valt att kalla människotyperna för MM (Morgonmänniska) versus KM (Kvällsmänniska), samt behovet av sömn LSB (Lågt Sömnbehov) versus HSB (Högt Sömnbehov):

Med hjälp av färgkoder illustrerar jag hur dessa olika kombinationer hanterar tidiga mornar samt förminskad nattsömn:

» MM/LSB (Morgonmänniska med Lågt Sömnbehov) är det grupp som är klart mest fördelaktigt att tillhöra i dagens moderna samhälle. Man är som piggast å gladast morgon/förmiddag & om man påverkas inte nämnbart av att förlora ett par timmars sömn. Att arbeta tidiga mornar är i stort sett aldrig ett problem. 

» MM/HSM (Morgonmänniska med Högt Sömnbehov) är också en fördelaktig grupp i dagens samhälle. Man är som piggast på morgonen, & eftersom man då blir trött på kvällen är det inget problem att man har ett större sömnbehov än MM/LSB - man går helt enkelt å lägger sig glad i hågen relativt tidigt & tillgodoser därmed vanligen sitt större sömnbehov. 

» KM/LSB (Kvällsmänniska med Lågt Sömnbehov) klarar sig oftast också förhållandevis galant, även om kvälls/nattskift skulle passa denna människotyp allra bäst. KM/LSB är som allra piggast på eftermiddag/kväll & kan därför vara trött på morgonen. Men eftersom sömnbehovet inte är högt kan KM/LSB om man så önskar vara uppe extra sent när man är som piggast & förlorar KM/LSB några timmars sömn påverkar inte det livskvaliteten nämnvärt. 

» Slutligen har vi olycksfågeln KM/HSB (Kvällsmänniska med högt Sömnbehov). Här har vi personer som är otroligt pigga på kvällen, extremt morgontrötta & dessutom påverkas negativt av för lite sömn. Att jobba med ett arbete som har tidiga mornar & tillhöra denna kategori är ett jävla livspussel. Eftersom man verkligen behöver sova 6-8h per natt är det essentiellt att man lyckas komma i säng tidigt. Men eftersom man är som piggast & mest alert på kvällen är det nästintill omöjligt att komma i säng tidigt. Moment 22, hello!

Som ni kanske redan räknat ut tillhör jag den sorgsna rödmarkerade kategorin KM/HSB. Det är vi som ständigt få utstå skämt om "blev det hårt i helgen höhö" om man ser ut precis som man känner sig en tidig morgon. Det är vi som får en skeptisk blick när vi säger att vi mycket hellre tar sovmorgon än att slutar tidigt en arbetsdag. Det är vi som upplevs BY SOCIETY som oseriösa, slarviga, dröniga typer som "borde växa upp" - av den simpla anledningen att vi är som piggast när vårt samhälles dygnsrytm tycker att vi ska gå & lägga oss. Det är fanimig jävligt orättvist.

Så tänk på att det är ett OFRIVILLIGT lidande nästa gång du stöter på en förstörd suicidal KM/HSB en snortidig morgon på väg till jobbet. Ge oss inte en kvick kommentar eller skoja bort det. Ge oss istället en kram, en förstående blick & viska i vårt öra "en vacker dag får ni också er revansch, härda ut!". 

KM/HSB, unite! Vi är inte sämre! Vi är bara lite tröttare, & lite bättre än alla andra kvällstid! ♥

“Exit pursued by a bear", som gamle Shakespeare har sagt.

Det kanske bästa beslutet vi tagit på mitt jobb på hela året är att följa livestreamingen från björnen IDUNs vinteride. Vi har smackat upp det på en stor datorskärm som alla kan se. För några veckor sedan fick Idun dessutom kids. Man har inte sett mkt av björnungarna men igår hände det! Som en exhibitionistisk vänskapsgest till sina fans fläkte Idun upp hela stora mjuka magen perfekt för kameran & vi fick se de tre små skräpen klättra runt :D

ALLTSÅ KOLLA PÅ DE SMÅ UNDERVERKEN! Känns nästan lite heligt att få se den här hända. Tänk om några veckor - vilken mayhem det kommer vara därinne, kidsen klättrar ju redan runt, visserligen som blindstyren efter en shotsbricka, men ändå! :D

Fan vad djur är bäst. 

Med hjälp av en tjock katt är allting möjligt

Nu är ju för fan ett helt nytt år här (som ska bli världens bästa dessutom!), så jag tänkte passa på att flagga för en smart grej som jag fixade på mitt jobb. Jag är ju sopsortingsnörd av rang & blev ledsen å ängslig över att vi inte sopsorterade alls hos oss. Jag analyserade vad som egentligen slängdes i papperskorgarna, & det slutade med att två sorteringskärl uppbådades: Pappförpackningar, samt plastförpackningar. Jag jobbar på IT Drift & vi har en hel del förpackningar för datorprylar, dvs plast och papp i samma förpackningar, som numera sorteras. Utöver det är det papperskoppar, plastskedar & snusdosor i strykande åtgång :D

För att hjälpa alla er intressenter därute att uppbåda samma typ av sortering på ert jobb tänkte jag låta er helt gratis & utan krav på gentjänst få utilisera mina egenhändigt komponerade skyltar, där världens gulligaste katt Maru fick vara posterboy:

Skriv ut, plasta in, sätt på uppsamlingskärl, KÖR! :D Nu kanske ni inte har samma typ av grejer som folk slänger som jag har, men i kontorsmiljö kan jag tänka mig att det är ungefär som jag angivit.

Sopsorting RULEZ! :D

En satanisk herrklubb

Ni vet känslan av total upprymdhet när man står inför någonting som man är helt säker på kommer bli alldeles fantastiskt? Precis så kände jag när jag äntligen lyckades få tag på en bibliotekskopia av boken Dumasklubben, skriven av spanjacken Arturo Pérez-Reverte. Det här är alltså boken som är förlagan för filmen The Ninth Gate, som jag ÄLSKAR. Filmen är som bekant ett frosseri i gamla böcker, kopparstick, satanism, mystik, mord & bakgator i Paris. Det här är öppet mål, tänkte jag när jag väl hade boken i min hand. Den här boken kommer tillfredställa min suspekta boksmak till max. 

Nu har jag äntligen läst ut den. Dags för recension!

Dumasklubben är skriven av en person som fullkomligt älskar litteratur, skriven för en läsare som känner precis likadant. Boken är en kärleksförklaring till de stora författarna & flirt med den väl bevandrade i litteraturens heliga land. Pérez-Reverte har ett underhållande språk med en ständig glimt i ögat, man får följa med in på muggiga pubar, dricka fin gin, uppleva Paris & mysa loss i dammiga bibliotek med gamla djäulsdyrkarhandböcker från förr - allt i sällskap av bokjägaren Lucas Corso. So far so good.

Men så händer det där jävliga... jag upptäcker plattityderna: "Vargliknande grin". "Blodröda naglar". Och jag blir genast trött & lite kränkt. Jag vet inte vad det är - förmodligen upplever jag författare som jävligt lata, om de på allvar inte kan ge målande beskrivningar utan att använda sig av standardfraser och klichéer. Och jag blir förbannad för att jag som läsare förväntas godta dessa standardfraser och klichéer. För det gör jag inte!

Dessutom ger Pérez-Reverte mig ytterligare en unken eftersmak: han lyckas med konststycket att vara gubbsnuskig precis på gränsen till det uthärdliga. Boken skrevs 1998, så farbror Pérez-Reverte kan inte skylla på generationsklyftor. De två kvinnor vi träffar mer än i förbifarten penetreras med gubbsnuskögonen - utdragna beskrivningar av diverse kroppsdelar, svällande urringningar & plutiga läppar. Det blir JÄVLIGT Benny Hill av alltihopa. Ständigt dessutom. Det är det här som suger med sexism - vi är som läsare så jävla vana vid att kvinnliga karaktärer alltid presenteras på ett nerdreglat, inbjudande fat att vi inte ens reflekterar över det - medan manlig nakenhet, sensualism eller sexighet fullkomligt uteblir. Det är liksom inte skrivet för ett kvinnligt öga.

Är min rage slut här? ÅNÄ! Tillåt mig avrunda med en sista, stor irritation med den här boken. Det är nämligen så att den är illustrerad med diverse kopparstick. Iden är fullkomligt fantastisk - man kan som läsare följa med & se de mystiska bilderna som tillsammans utgör nyckeln till gåtan. Det är bara det att kopparsticken ser så in i helvete moderna ut att jag inte köper det. Låt gå för att jag är pervers konsument av 1400- & 1500-tals kopparstick & ett lekmannaöga kanske inte alls ser bokens kopparstick som särskilt uppenbart moderna. Men JAG gör det, & jag kunde inte skaka av mig det.

Så i sann pedagodisk anda kommer nu en jämförande studie! :D Nedan följer en blandning av äkta kopparstick från 1400- & 1500-tal samt de "falska" sticken från boken. Nog ser man om man studerar det lite närmare att Dumasklubbens kopparstick verkligen inte alls är tidsenliga:

Ja, ni ser ju! Håller ni med mig, iallafall lite? :D

Hursomhaver. Jag tänkte avsluta med något jag aldrig trodde jag skulle skriva, men i det här fallet måste det ske: filmen är nog fanimig bättre än boken. Faktum är att jag är sugen på att se filmen på nytt, nu när boken ÄNTLIGEN är färdigläst. (Det tog månader... burr...). Dessutom är jag extremt osugen på att någonsin läsa något av signore P-R igen.

Nä... det blir inget imponerande antal Shane MacGowans den här gången:

Bloody x marks the spot

Det här bilderna kräver en liten bakgrundshistoria. Såhär va: mitt ex tillika bästis Pippi var på en tuff & svettig hardcorespelning i Malmö. Iklädd beer-armour hängav sig Pippi sorglöst åt moshpiten. Men olycka var framme & en av Malmös typ längsta hardcorekids råkade smacka in världshistoriens hårdaste armbåge rätt i Pippis fejs! Blod & hjärnskakning infann sig! 

Givetvis la Pippi upp en fräsig battle-bild på fejjan, tagen på sjukan. 

Jaha tänker ni, vem fan bryr sig? WELL HOLD ON, historien fortsätter! Vår gemensamma kamrat Victor, en av Malmös bästaste människor & tatuerare, blev så inspirerad av Pippis blodbild att han ritade en fin bild av kalaset. Jag såg den på förfest hos Victor & fotade genast exhalterat. Sen la jag upp bilden på fejjan med texten: "Så jävla snyggt ritat, Victor <3 jag vill ha den på t-shirt!".

Är det slut där, undrar den halvt ointresserade läsaren? ICKE! Hör å häpna, för några veckor sedan visar det sig att det eminenta Malmöitiska hardcore-bandet URBAN SAVAGE tillsammans med Victor gjort bandtröja - med Pippis busted fejs på såklart! :D:D GIVETVIS köpte jag en:

Så, vad lär vi oss av den här sedelärande historien? Som jag ser det, två saker:

1. Sluta aldrig önska konstiga saker på t-shirt.
2. Hardcorespelningar är lite roligare än alla andra spelningar.

PUSS!

LÖFTETS ÅR 2015, I give thee.

Jag har egentligen aldrig pysslat med nyårslöften, men eftersom jag tycker 2014 var ett sådant magnifikt jävla skit-år, tänker jag att detta fräscha 2015 kanske förtjänar lite löften, som en liten kickstart, ett varmt välkomnande? Det handlar väl mest om saker som mest bara vill ha gjort det här året, å typ inte klassiska tråkiga löften.  2015 ska ju vara ett bra jävla år. COME ON! YEAH! BAM!

SOULHEAL, BABY-löften:

□ Umgås mer med djur i min bekantskapskrets.

□ Vårskrik? Ut å hajka, gå vandringsleder. Blev alldeles för lite av det 2014, antingen var det kallt eller 40 grader typ!

□ Äta ännu mer veganskt, kom igen, så svårt är det inte.

□ Träffa Luc som bor långtbortistan å som jag saknar varje dag hela tiden. Jag har inte träffat honom sedan sommaren 2011, & it breaks my heart :(

Nerdalert-löften:

□ Dansa folkdans (japp det har jag gjort senaste 8-9 åren :D) betydligt oftare.

□ Arrangera spelmansstämma (i liten skala haha).

□ Läsa å samla mer 1500-tals litteratur & kartlägga kvinnors socialhistoria i olika samhällsklasser under tidig modern tid:

Den här plöjer jag just nu, so far really good!

□ Starta min hemliga förening.

□ Sy mitt hemliga klädprojekt.

Bam thats fun-löften:

□ Tatuera mig mer.
□ Åka mer utomlands. Längtar efter Berlin, London, Glasgow & Island.
□ Bli hysteriskt långhårig OCH rödhårig (=fortsätt visa håret grudnläggande respekt men färga lite ändå):

Ge det något halvår till så är vi i hamn!!!!1 ;D

 
□ Åka på på fler punk/hardcore-festivaler & spelningar. Gärna i kombo med punkt två denna kategori.
□ Sy in alla mina JÄVLA bandtröjor jag har liggande i diverse trista killstorlekar. Skojar inte, jag tror det kanske är tio st vid det här laget. (Obs, jag saknar symaskin = syr in för hand = tråkigt = skjuter upp det hela tiden :D :() 

Uff.... too much...

Sådärja! :D Inte skitsvårt egentligen. Ska försöka ticka av efter att tiden går. ALLT är ju roligt & inget tråkigt, så det är väl ba å gört? Okej? Okej!

Cruelty free: John Masters frenzy + Aluminium, alzheimer & stank: del III

Let me present - thru the hand of Witchking of Angmar himself - mitt senaste gröna paket. Jag har ju redan skrivit om de första två Masters-produkterna jag testade, läs här. 

Balsamet "Citrus & Neroli Detangler" är HELT fantastiskt! Jag använder det som leave in, & det luktar så gott att jag nu svurit vid högre makter att försöka hitta en parfym som påminner om den :D Så det balsamet köpte jag givetvis igen, men valde att prova två nya John Masters grejer, dels ett mer återfuktande schampoo för torrt burr, samt ett färgande rött balsam. Slängde även med en aluminiumfri deo, vill hitta en budgetvariant på min favoritdeo Bulldog:

1. Evening Primrose Schampoo för torrt hår! "Evening primrose oil combined with 7 proteins & amino acids, 10 certified-organic extracts, and 11 certified-organic plant oils work to hydrate and soften dry hair. Does not contain sodium lauryl sulfate. Safe for color-treated hair" (220:-)


 2. Color enhancing conditioner for red hair. "Enrich & revitalize your hair color in between salon appointments with this color enhancing conditioner for red hair. Six certified-organic oils and a patented ingredient derived from moringa seeds combine to nourish and protect hair while renewing rich, vibrant color. Hair is left with a deep, lustrous shine" (285:-)


3. Citrus & Neroli Detangler. "Whether rinsed out or used as a leave-in conditioner, this lightweight formula detangles and conditions with a highly-effective combination of 17 certified-organic ingredients. Natural soy proteins and borage oil replenish lipid content. Wheat amino acids & soy proteins restore strength and shine, while essential oils of grapefruit, lemon and neroli provide an uplifting aroma. Safe for color-treated hair." (235:-)

4. Urtekram Deo Crystal Eucalyptus. "Urtekram Eucalyptus Deo Crystal Roll-On med en mjuk doft av eukalyptus och naturligt mineralsalt som säger farväl till bakterier och lukt. Ett extra plus är att huden samtidigt vårdas med glycerin." (39:-)

BAM! :D Jag köpte allting på jordklok.se. Enda nackdelen med John Masters är att det är dyrt som guld. MEN väldigt drygt enligt min utsago - schampoot å balsamet höll i mer än 3 månader, är inte det rätt länge? Eller? :D Och inget testat på djur såklart! HOORAYS! 

"In a hundred billion galaxies, you will not find another"

Idag vaknade jag grinig. Regn-slushen till väder utanför fönstret föll i perfekt samklang med mitt humör. Jag är irritabel å lättstött, märker att det går ut över mina kollegor å vänner. Men jag kan inte hjälpa det. Inuti pågår någon slags episk kamp mellan total jävla vrede & vilja att bara kasta sig på golvet å lipa.

Jag vet inte varför jag blivit så jävla illa berörd av det som hänt i Paris. Terrorattentat ser vi ju nästan varje dag i media. Eller ja, jag förstår ju naturligtvis varför jag påverkas av just detta. Jag älskar ju Paris, & har många vänner därifrån eller som bor där nu. Det är nära & det är verkligt, & det har hänt på riktigt. Mitt i Europa. Det som hände var rent jävla barbariskt.

Inom mig sitter två st miniversioner av mig & bråkar. Jag vet inte vilken av dem som kommer vinna & jag vet inte om jag vill att någon av dem vinner. Båda har ju rätt:

AndreARG: Alla jävla extremister som på allvar anser att deras jävla helighet är grund nog för att skjuta ihjäl människor KAN DRA KÄPPRÄTT ÅT HELVETE! Ni har INGEN jävla rättighet att slakta för era jävla ideer & ni har en så VIDRIG JÄVLA människosyn att den får mig ATT SPY RAKT UT! Ni banar vägen för all jävla högerextrem sörja som vi vadar runt i, SÅ SKYLL ER FUCKING SJÄLVA FÖR ATT NYNAZISM & MUSLIMHAT SPRIDER SIG SOM PISS I MEDVIND!
& alla högerextrema fega jävla hemmahatare, högerarmsviftare & järnrörsvider som plockar smågodis från den här typen av tragedier, DET ÄR ERT JÄVLA FEL ATT REKRYTERINGEN TILL ORGANISATIONER SOM IS BLOMSTRAR, FÖR DET ÄR NI SOM ALIENERAR & HATAR SÖNDER UNGA MÄNNISKOR FÖDDA I EUROPA MED ERA JÄVLA FÖRDOMAR, VÅLD & HOT. ER PATETISKA SJÄLVFÖRHÄRLIGANDE JÄVLA XENOFOBI SOPAR VÄGEN FRAMFÖR SÅDANA HÄR JÄVLA ATTENTAT!
NI ÄR ALLIHOPA HELT JÄVLA DUMMA I HUVUDET & NI FÖRTJÄNAR ATT SLAKTA VARANDRA I NÅGON SLAGS JÄVLA KORSELD AV XENOFOBI & RELIGION. GOOD FUCKING RIDDANCE.

AndrEMPATI: Ok. Folk föds inte onda, hur bekvämt det än är att intala sig det. Världen är inte en miniversion av Tolkien där De Onda avlar orcher i en grotta för De Goda att sedan bekvämt slakta utan skrupler. Det finns inga enkla svar, & det finns framförallt inga enkla lösningar. Alla som tror att ni sitter på ETT svar, EN lösning, har fel. Ingen föds tills Hitler, ingen föds till Bin Laden. Tusentals olika hemska faktorer spelar in för att skapa onda handlingar & det spelar ingen roll hur skönt det är att intala sig att man sitter på en enkel lösning. För det gör ingen. Ska inte det här eskalera måste vi tänka om - för tro mig, det KOMMER att eskalera.  Jag vet inte vad vi kan göra eller hur, men uppenbarligen har vi inte gjort rätt iaf. Ingen av oss har gjort rätt. We've fucked this up å vi måste fixa det. Det är vi dom snälla mot de dumma som vill fånga in de rädda. Kom ihåg att de allra flesta är rädda. Världen dallrar av rädsla överallt.

:(

Jag blir så ledsen över det här att jag ibland känner att jag inte kan andas. Som ett litet svart pirrande hål i magen. Det känns som det som hänt i Paris lika gärna hade kunnat hända här, eller som om det nästan har hänt nära inpå mig.
Det är som att något pajat inuti. Det kanske är min naiva syn på människor inneboende godhet. Eller så är det orosklumpen över att här bara är början...

Min vän John citerade Carl Sagan. Det får avrunda det här. jag har inget vettigt att säga ändå:

If a human disagrees with you, let him live. In a hundred billion galaxies, you will not find another.

Banksy