14 okt. 2015

Bland Torshammare, begravda hundvalpar & märkliga monument

Istället för att åka hem direkt efter jobbet & förbanna hela mänskligheten som jag gjort varje kväll efter jobbet denna veckan, var min kompis Ems en ängel & bjöd med mig på en arkeologisk föreläsning på Historiska Museet ikväll. Det handlade om det senaste från utgrävningarna kring det Gamla Uppsala. SÅ JÄVLA SMASK!


Gamla Uppsala var under vikingatid en centralpunkt för makt & religion. Här finner vi de tre famösa kungshögarna från årtiondena runt år 600 e. Kr., stora mängder gravplatser & offerlundar. Det var en plats för det kända Distinget och hade viktiga funktioner inom religion, rättskipning, handel och hantverk. Men det senaste arkeologiska fynden visar på att Gamla Uppsala inte bara består av ett mycket större antal gravfält än man trott - det tycks också varit ett stort religiöst maktcentra en längre tid är man antagit - storslagna fynd kan dateras till tidig järnålder (!). 

Beviset för detta, & det allra mest makabra senaste fyndet, är ett ENORMT jävla stolpmonument som man hittat avgränsande Gamla Uppsala. Den ena raden, på en kilometer!, består av 144 stolphål och har legat dold under Vattnaholmsvägen. Den andra snarlika raden av stolphål är 500 meter lång:



Den 1 km långa stolraden
Det coolaste är att man misstänker att varje stolpe (man har funnit trärester från tall & ek i ett tjugotal av groparna) var så höga som 8-10 meter. MÄÄÄKTIGT! Anledningen till att man misstänker detta är diametern på hålen (150 cm) samt hur extremt ordentligt stolparna har fixerats i marken - med hjälp av nästan ett ton sten, per stolphål! Vilket skrytbygge!

Teckning: Göte Göransson

I 165 st av dessa gropar har man funnit benrester som tolkas som offer - häst, ko, svin & tom en hundvalp. Arkeologen Ola Magnell säger att "det intressanta är att innehållet skiljer sig åt mellan de båda raderna. I den södra hittades nästan uteslutande hästben, framför allt huvuddelar och tänder. I stolphålen under Vattholmavägen däremot hittades främst ben från nöt, på andra plats kom hästben, och sedan ben från svin och får." Från hästarna och svinen har i huvudsak bara kranierna påträffats. Det är ett fenomen man känner till från andra platser – till exempel från Frösö kyrka. Under altaret och koret har en vikingatida offerplats påträffats, där man hittat mängder av främst underkäkar från olika djur.
Man har även funnit ett litet antal pryttlar i hålen - dräktspänne, kam & en nyckel. 

Eftersom träet från stolparna dateras till 400-500-tal medan djurbenen dateras till 600-650, får man anta att stolpmonumentet aktivt användes under iaf 100-150 års tid. 

This stuff makes me go BOOM! Fantastiska små fynd har gjorts under denna utgrävning, det går att läsa om dem & mer därtill på hemsidan för Arkeologi i Gamla Uppsala. Enjoy!



5 kommentarer:

Ellet sa...

SÅ jävla nice! Man önskar att arkeologin kunde få mycket mer resurser. Bor ju bredvid Sveriges näst största skeppsättning, och det enda som har gjorts är typ två georadarundersökningar, pga vi bor off jämfört med de häftiga områdena i Sverige. Ack!

andreadoria sa...

Ellet - Eller hur! Jag tycker de tär så spännande att jag nästan kissar på mig haha!

Håller helt med - det är verkligen besynnerligt hur ointresserade svenskar verkar vara av vår historia med tanke på hur lite vi faktiskt gräver ut. Är det inte extremt stor skillnad mot tex UK?
Var bor du någonstans? Vilken skeppssättning menar du?

Ellet sa...

Askeberga. Det udda skeppet utan stävstenar! Är det ett skepp eller ett långhus, ingen vet! Lite så. Men det är ingen som bryr sig heller, förutom den entusiastiska föreningen som gjort undersökningar, för vi bor ju så långt ifrån de stora städerna. Vem bryr sig om Odenstrakter mitt ute på den västgötska slätten? ;)

andreadoria sa...

Ellet - Askeberga alltså, aldrig ens hört talas om. Tragik! Ska genast spana in. Odenstrakter - heter området så runtikring? Mäktigt isf :D

Ellet sa...

Nej Oden gömmer sig bara i flera mindre namn ;) Vi har Odensåker, Ranstena, Kung Ranes hög, Götlunda, sjön Östen, allting inom ett par två-tre kilometer, alla bär Odens namn och ett litet gäng med runstenar varav några som har flyttats för länge sen. :) Så det är lite kul ändå!