HÄRLIGA VÅR!

 Gamla vänner + mousserande + vitan + kärlek = sant

If finals leave you barking mad, maybe therapy dog can help

Det finns två saker jag skarpt ogillar: små hundar som skäller konstant samt små barn som skriker konstant.

I fallet med små hundar finns det bara en, i min mening, rimlig förklaring: lata ägare som inte inser att deras bärbara jyckar fortfarande är jyckar. Som aldrig bryr sig om att uppfostra dem, eftersom de istället bara lyfter bort hunden när den börjar inleda konflikt med annan hund. Vilket i sin tur innebär att de går runt med hundar som närmast kan liknas vid extremt bråkiga tonårskillar som muckar med alla omkring dem. Eller möjligen Master Blaster i Mad Max 3:

Vad händer den dagen en större hund blir provocerad av Master Blasterns trakasserier å faktiskt nappar på bråkinvitationen? Naturligtvis blir det den lilla hunden som får stryk & den stora hunden som sedan får skulden. ÅH VAD JAG HATAR DET HÄR. Jag ser det jämt ute på stan: liten ettrig ouppfostrad hund som hänger skällandes i koppel muckar med större väluppfostrad hund som förvånad småsneglar åt lillhundens håll. Uppstår bråk, ja då är det den större hundens fel.

Madness!

I fallet med skrikande barn har jag inga förklaringsmodeller. Igår såg jag en blek mamma gå med en 4-5 åring i barnvagn (!). Ungen satt bara där som en självutnämnd boss & skrek rakt ut. Like a mad person. Skrek å skrek å skrek hela vägen till tunnelbanan. Tacka gudarna för att jag inte skulle med samma tåg. 
Vad är grejen? Jag kan inte minnas att jag skrek som en demonbesatt när jag var liten? Att bäbisar gråter fattar man ju, men 5-åringar? Får man sätta munkavel på demonbarn om man råkar få ett själv? Kan man möjligen kompensera för detta när ungen kommer upp i åldrarna: "Kiddo, du tog flera av mina bästa år & min värdighet genom att konstant skrika på allmän plats. Du ansvarar för all disk samt smutstvätt tills du fyllt 18. No discussion."

Den skenheliga heligheten.

För tre år sedan så skrev jag ett bloginlägg om den katolska kyrkan efter att jag sett dokumentären Deliver Us From Evil, en dokumentär som handlar främst om den irländske prästen Oliver O'Grady som erkänt våldtäkt på mer än 25 barn under 1970-talet & framåt (& som sedan 2012 tydligen sitter i fängelse för innehav av barnpornografi, surprise!).

Då, 2010, slog det mig att den katolska kyrkan nog inte är en institution som drabbas av olyckliga fall av pedofila präster. Jag menade istället att kyrkan snarare är en organisation som producerar pedofiler.

Idag såg jag hyllade & prisbelönta dokumentären Mea Maxima Culpa: Silence in the house of God (som just nu kan ses på svtplay här) från 2012 & intressant nog bekräftades mina gamla misstankar.

Den validerar min övertygelse om att den katolska kyrkan är en självförsvarande organism som aldrig under sin existens erkänt sexuella övergrepp inom sitt prästerskap. Tvärtom ser vi en förmildrande inställning till övergreppen som något slags "nödvändigt ont". Vatikanen, & framförallt vår senaste påve, var väl medveten om övergreppen inom sin kyrka & gjorde allt som stod i hans makt att skydda prästerna, tysta vittnen & begrava sanningen. Mellan åren 1950-2000 la Vatikanen 80 miljoner dollar (DOLLAR!) på att flytta runt, "rehabilitera" & omplacera mer än 2000 katolska präster som gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp. Det fanns planer på att köpa en egen karibisk ö att isolera & pensionera pedofilpräster på. 1947 grundades inom katolska kyrkan Servants of the Paraclete, en kongregation för att omhänderta präster med "personliga problem". Men inga präster anmäls av katolska kyrkan till myndigheter. Allt detta är återkommande exempel på tafatta försök att maskera & lindra ett skriande äkut problem den katolska kyrkan alltid lidit av.

 
Som Richard Sipe, en benediktinermunk under 25 år av sitt liv, säger i dokumentären & som jag tycker ringar in allt:

The system of the catholic clergy - for which i have great respect and have given many years of my life - selects, cultivates, protects, defends and produces sexual abusers.

Båda dokumentärerna rekommenderas varmt! & om ämnet intresserar, läs mitt gamla inlägg i ämnet.

Blueberry blues

Alltså. STOP THE PRESS! Jag måste bara lite snabbt tipsa som fabulös & makalös fresh facemask som jag la vantarna på igår när jag storhandlade på LUSH. (LUSH har nämligen sjukt bra grejen att om man lämnar tillbaks 5 st rengjorda lush-burkar så får man en gratis ansiktsmask. Magnifikt!)

Tillåt mig presentera: Catastrophe Cosmetic! En liten drömblandning av karagen-algpulver, mandelolja, dödliga mängder färska blåbär fulla av vitaminer och mineraler. Släng i lite ros absolut och eterisk kamomillolja samt galmeja & du har en dundermask!

Kändes som att smörja in sig med gräddlik yoghurt & den luktar drömlikt av de stora mosade blåbären som den är fylld med. Jag lät gucket sitta i ungefär 10 minuter & det kändes ungefär som att bli klappad av en katt (med klorna indragna då) - det varken sved eller stramade utan bara trivsamt. Maximalt återfuktande mask det här! Kan verkligen rekommenderas för folk med känslig, torr hud, där vanliga ansiktsmasker inte alls kommer överens med plytet.
Personligen har jag en del röda partier i fejjan, som just Catastrophe Cosmetic ska vara bra mot - & hör å häpna, men mina röda partier var påtagligt mindre röda efter masken. Fan vad fint. Den här ska jag fortsätta med! 

Once again, my dear LUSH...

Skymningsinferno - isländskt & fiberrikt!

Det har nog aldrig tagit mig så lång tid att läsa klart en förhållandevis kort bok som Skymningsinferno. Inte heller gått så långa perioder mellan att jag lagt ner den & åter plockat up den.
Det skulle kunna uppfattas som att boken är tråkig eller seg. Men tvärtom. Det är en bok som kräver något tillbaka från läsaren. Du måste vara koncentrerad. Du kan inte vara trött. Du måste ha möjlighet att reflektera under din läsning. Du måste vara flexibel i ditt läsande & ditt tänkande.

Skymningsinferno presenterar inte en lättslukad läsupplevelse, det är ingen snabbmat i bokform. Den hoppar hejvilt mellan tempus. Språket ändras i samband med tempus - ibland är det nutid, ibland är det bara ett flöde av tankar, ibland är det dåtid. Vi får följa med på magstarka spökjakter, genom svältvintrar isolerade på en ö, genom barnadöd & brutala mord på spanska fiskare. Vi får genom barndomens minnen uppleva när protestantismen kom till Island & folket begravde sina Maria-statyer i gamla heliga hednahögar för att fortsätta kunna offra till henne. Vi simmar på havsbottnar & vi deltar i exorcism. Vi får följa med till självaste köpenhamn & bo samman med en 1500-talets mest kända forskare Ole Worm & uppleva hans enorma kuriosa-kabinett, dåtidens största i världen:

Om handlingen har jag saxat ur svds recension:

"”Skymningsinferno” är baserad på Jón Gudmundsson den lärdes livsöde. Denna mångsidige man föddes 1574 på nordvästra Island och dog troligtvis 1658 efter ett händelserikt och rörligt liv, bland annat dömdes han 1631 som fredlös och bodde periodvis på en isolerad liten ö på östkusten. Han besökte också Köpenhamn där han mötte den berömde Ole Worm som fått höra om Jóns stora kunskap om de gamla runorna. Hans efterlämnade verk omfattar texter om släkthistoria, läkekonst, exorcism och inte minst om naturen på Island, dess djur och växter."

Jag gillar ju generellt sett Sjóns böcker. Jag känner mig som läsare inbjuden i något så ovanligt som en litterärt uppmålad värld som är mig helt ny. Man känner sig nästan som en trettonåring igen - det är nytt & förtrollande. Jag brukar tjata om att Sjón har ett oförutsägbart språk. I den här boken fann jag EN del av en mening som jag skulle etikettera som "förutsägbart ordval". Vanligen när jag läser böcker stöter jag på det oavbrutet, & blir genast uttråkad. Friheten med ord är ju att man som författare själv kan bestämma hur man ska sätta ihop dem till en mening. De flesta författare är lata, & sätter ihop orden i meningar som är läsaren redan bekanta. Det blir floskler. Jag spyr på floskler! Jag kan överge en bok bara för att den väljer att beskriva månsjus som "silverklart" eller att hår som "korpsvart" eller hy "vit som snö". Det känns ju som att man läser samma bok om & om igen. Med Sjón slipper man denna känsla. Alla beskrivande floskler lämnas utanför bokpärmarna. Så tack söta bästa Sjón för att du ger mig en bok som kräver något av mig som läsare, & som dessutom tar mig med till hjärtat av 1500-talets Island. Its magic!

Så fem Shane Macgowans av fem möjliga:

And Samson said: With the jawbone of an ass, heaps upon heaps, with the jaw of an ass have I slain a thousand men.

Jag kommer på mig med att kasta Onda Ögat få småtjejer på stan med långt flaxande hår ner till röven. Hur fan har dom hunnit odla dessa massiva kaluffs med sin ringa ålder? Varför har inte jag med min dubbla ålder DUBBELT längd på hårkaluffs?

MER RUFFS TILL FOLKET FFS!

Ja okej då. Jag vet att jag har mig själv å skylla med självhårhatande projekt av makabra eldröda frisyrer genom åren. Sammelsurium av toktuperat, sprayat, färgat, blekt, klippt med rakhyvel, mer tuperat, dreads & stora mängder löshår gör ju sitt. MEN JAG ÄR ÄNDÅ BITTER! :D

Eftersom det finns en sak jag har gemensamt med mina hårfagra hårdrockskillkompisar så är det intresse för hårväxt. Min gode kamrat Giraffen intygade entusiastiskt att produkten Silicea Original gjort både hår & skägget längre, & han menade att han har flera långhåriga mansvänner som intygat samma sak. Done & done, idag är det jag som slår till på en burk!

Har någon andra tips å tricks, eller själva provat Silicea, hör gärna av er. Jag är öppen för drastiska metoder å makabra tips i denna fråga! :D

I övrigt vankas en helg med nerdnight, valborg samt traditionell första maj med hela familjen nästa vecka. Allt detta medan min karl leker krig i skogen. Jag avundas honom icke. :D

VÅRKÄNSLORNA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Å gud, kolla. Kan det bli mer vårigt? Jordgubbe i vinglas, grillning, bleka plyten & helt brun mark så långt ögat kan nå?

När man sen slänger in lite mc-åkande, solnedgångar på djurgården &  Lek Med Pojkvännens Föräldrars Nytillkomna Hundvalp så når liksom njutet oanade höjder: 

HURRAAAAAAAAAAAAAAA! Välkommen, fröken Vår! <3

If you got it - flaunt it!

Inspo kom härifrån! :D Jag är skitbra på att:

1. Klippa å klistra ihop roliga skämtbilder på vänner/kollegor
2. Skriva i runskrift
3. Sopsortera
4. Dansa folkdans
5. Prata i timmar om Martin Luther eller tidigmodern historia.
6. Skriva uppsatser (A+B+C)
7. Prata i timmar om djur
8. Steppa
9. Härma dialekter
10. Läsa blixtsnabbt


Vad är du skitbra på? :D

& missa för gott skull inte kvällens Kobra på SVT1, som handlar om folktrons Troll! Magi! Ni kan kolla här också, tack svtplay & vår grymma public service! :)

Nämen?! Vad är nu det här för ett bra initiativ?!

Snart regnar det väl grisar! Kolla, H&M verkar sätta en jävligt bra ide i verket:

Läs mer här!

Tänk om det faktiskt kan bli så, som jag alltid propagerat för, att företag inser värdet i de råvaror de själva distribuerar? & anstränger sig för att återfå materialet, när kunden väl upplever det förbrukat? Borde kunna appliceras på tyg, såväl som metaller, plast eller pappersmassa. Fan vad det skulle minska nyproduktion, å minska sophögar samt minska miljöpåverkan. ÅH NU DRÖMMER JAG MIG BORT! 

Återstår väl å se om om H&M's initiativ bara är en ytlig greenwashing eller faktiskt något som sätt i bruk fo realz. Den som lever får se.

KVELERTAK!

Jag har i tre dagar gått IT-intensivkurs (ITIL) för jobbet, & herreminskapare vad de tre dagarna gjorde mig hjärndöd. Så igår efter att tenta för certifikat gjorts (DÖDENS DÖD OM JAG INTE KLARADE DET!) gjorde jag det enda man kan göra i min sits: intog alkohol.

Eller ja, jag mötte upp med kompisarna på bästa indiska haket vid mig (Gandhi!) vid mig, drack en massa öl & vi drog sedan i samlat pott till Debaser för att avnjuta Norges små yrväder tillika Stavangers stolthet KVELERTAK! Ahhh! Joy!

Nya fina tischan! <3

Under alkomoholens influens kom vi efter spelningen i en hetsig diskussion om något jag väljer att kalla "Tjockis Viloposen". Staffan satt lätt å ledig med en handen liksom invikt, lite ärtig placerad på ena höften. En vilopose som i min värld endast brukas av ganska överviktiga äldre män. Jag kan inte FÖR MITT LIV förstå hur denna placering av handen kan vara bekvämt. Staffan motstred detta å det grövsta & intog demostrativ DUBBEL-TJOCKIS-VILOPOSE i väntan på tåget:

Förstår någon?! Jag gör det inte, å då har jag ändå själv FÖRSÖKT  genom trail&error att finna placeringen av invikt hand på höft trivsamt, men det GÅR INTE! Kan inte skylla på ålder, för Staffan är exakt lika gammal som mig. Är det en gubbgrej? Vem vet!

Nåväl. Tänkte avsluta med ett citat av min gamla favorit-renässansare Martin Luther, som får avrunda det här lilla inlägget: 

“Who loves not wine, women and song, 

Remains a fool his whole life long”

Tänk på det, folks! :D 

Silence of teh lambs.

Här har det varit tyst, förutom lite nödvändiga djurklipp. Jag skyller helt på att jag gjort ganska roliga saker, å dessutom varit bortrest. Jag har varit på Scottish Tattoo Convention med grabbarna grus från studion Porky Royale & min skotska BFF Johnny! Jag har pillat å donat hemma i min lilla rävlya! Jag har skjutit mina kollegor i magen med energibollar & jag har varit på grisfest hos Linus med alla kompisarna! Ungefär såhär ser det ut:

Mina ohängda roomies Alex & Peter

 

Alex & Peter plågade folk på Scottish Tattoo Covention. Jag drack öl å hejade på!

Alex vann Best Of Day, den spjuvern! Ljungöl & haggis-chips på det!

Sen joinade min skotska BFF Johnny (näst längst t.v) upp, som jag känt i snart 8 år! Han pratar nästan obegripligt med skotsk dialekt, är världens roligaste & spelar fiol som en djävul! Hoorays!

Det blev magiska efterfester i vår lilla lya med  Johnnys absurt grymt fiddlande & mer ljungöl

Presang från Johnny! Hans egenkomponerade skotska folkvisor för fiol, där varje låt är dedikerad till en specifik person i Johnnys liv. Jag har fått en reel som är dedikerad å döpt efter mig! Weeee-wham!!!

Förutom att bevista Edinburgh med kamrater har jag också pillat & grejat hemma, & äntligen fått upp alla mina märkliga tavlor, skumma lampor, suspekta prylar & underliga böcker på väggen!

Tadaaaa!

& nu senast i helgen blev det makaber grisfest hos Linus - han lagade mäktig vildsvinsmiddag till köttisarna, fantastiska kryddfyllda quornbullar till mig & smackade på med MAGISK efterätt. Sen blev alla goda gamla vänner berusade & vårglada. En fin jävla kväll:

Staffan känns av någon anledning jävligt Game of Thrones på denna bilden

Martin öppnar öl med svärd - det ena värdiga sättet att öppna öl på

Jag & taikon <3

Pickelhuvan på Martin! Vrooom!

Sjukt glad Linus fick ett smakfullt Mussolini-förkläde av Martin! <3

KOLLA EFTERRÄFTEN!!!!1 Min karl är GRYM!

Sen blev allt konturslöst...

Ungefär såhär har jag haft det. Ungefär exakt raka motsatsen till min tillvaro just nu, då jag är mitt uppe i en FRUKTANSVÄRD it-utbildning (ITIL) på 3 dagar, via jobbet. Den konsumerar all livslust & min enda ljusning är att jag imorgon direkt efter tentan varmt kommer tas emot av grisfestkompisarna ovan & Done på Debaser... För vi ska se KVELERTAK lira! Wee-hooo! :D:D:D

Sådär... tillbaks till studierna. :( Wish me luck imorgon på tentan! Jag avslutar med en bild på när jag skjuter min kollega Martin i magen med en energiboll. Force Push! Kamehameha!

In yer faces, puny hoominz.