Filmrecension: Dark Prince: the true story of Dracula

Jag när en förkärlek för gamla goda skräckfilmer om vampyrer, diverse missförstådda monster & gotiska mördare. Dessutom vurmar jag för europeisk 1400- & 1500-tals historia. När man då springer på en rulle som handlar om Vlad Tepes, 1400-talets pålspetsande rumänska föregångare till Bram Stokers Dracula, måste man givetvis ge den en chans. Särskilt när man som  jag bara suttit hemma & sytt hela helgen är filmer ett trevligt sällskap :D Min kompis Jocke efterlyste en recension. Håll i er:

Dark prince: The true story of Dracula

Dark prince från 2000 inleder starkt med en hunkig svartmuskig Vlad som spelas av tysken Rudolf Martin. Vi får mörkmystiska miljöer & en flashback till Vlads hårda men rättvisa barndom innan storyn drar igång. Vlad blir kidnappad av turkarna & tvingas leva med dem under skam & förnedring tills han är vuxen då han blir fri. Väl hemma i gamla Rumänien återerövrar sin rättmätiga plats på tronen & blommar ut i full sadism när han hänger sig åt hämndaktioner & diverse skrämseltaktiker. Han hamnar snart i bråk med både ortodoxa kyrkan & Ottomanska riket - perfekt upplägg för en massa svärdsfajt & pålspetsning! 

Men vad är en mörktgotisk rulle utan romantik? Dracula blir givetvis blixtförälskad i en plutig prinsessa med pipröst & överbett! Efter att han visat upp sin danceskills faller hon också för honom & giftermål är ett faktum. Snart inser hon dock vilken läskig typ Vlad egentligen är & tappar sugen. Kärlekshistorien tar en tilltänkt dramatisk vändning.

Scenmässigt är det som vanligt horribla hittepå-kostymer i en ohelig blandning av krossat sammer, plysch & skinnvästar, men det var ju knappast oväntat. Fejkade rumänska dialekter & vitt puder kryddar även skapelsen!

Vi får dock njuta av mycket fagra miljöer – det är en blandning av massor av pittoreska medeltida städer & gotromantiska salar. Jag gillar framförallt den extremt pittoreska lilla trädgården framför ett litet 1400-tals slott där Dracula råraggar på sin tilltänkta första gången. Flera av miljöerna påminner dessutom oerhört mycket om Rumänien med sina höga berg & stora skogar. (Jag var faktiskt där på Dracula-resa när jag var 16. Men det är en heeelt annan historia.)

Draculas skådespelarinsats lämnar mycket att önska men han har iaf en air av je ne sais quoi – jag tycker han ser ut som en blandning mellan Kevin smith (som spelar krigarguden Ares i Xena-serien), Khal Drogo & Peter Steele (sångaren i Type 0 negative för den oinvigde). INTE fy skam :D
Vad gäller "The true story of Dracula" håller den sig väl tidvis till fakta. Hur Vlad blev kidnappad av turkarna, hur han låg i ständiga krig för att avstyra turkisk invasion, hur han älskade att spetsa sina fiender samt att hans första fru dog genom fall från hög höjd. Tidvis framställs Vlad i filmen som en räddare av det rumänska folket – en syn på Dracula som många i forna Valakiet fortfarande håller fats vid. Min lillasyster berättade om en liten rumänsk tant hon känner som har en tavla av Vlad Tepes på sin vägg - enligt henne en av Rumäniens stora folkhjältar! :D

Men tyvärr överträffar sällan fiktion verkligheten. Trots Rudolf Martins hunkiga uppenbarelse & de vackra medeltida miljöerna får den här rullen bara 2 Shane Macgowans av 5 möjliga:

  Vill man se en riktigt bra Dracula-rulle som faktiskt också är någorlunda trve to the original Vlad Tepes tycker jag man ska se Bram Stokers Dracula istället. Om någon nu missat den. Kanske världens bästa film. (= kär i Gary Oldman för evigt!)