Vill du verkligen döda oskulder? (Eller kattungar?)

Den här veckan har vi dragit igång tema på mitt jobb - miljövänliga veckan. Det hela cirkulerar egentligen kring Internationella Vegetariska Dagen som infaller imorgon tisdag 1 oktober!

Med anledning av detta, i kombination med att jag är en hängiven miljönörd, skapade vi en helt egen liten miljöinsats bland mina kollegor, medelst ett stycke övergiven kartong som ursprungligen innehållit något slags datortillbehör - Kartong För Kartong, skulle man kunna kalla det :D

På mitt jobb dricker nämligen de allra flesta kaffe i pappmuggar. Och efter varje kaffe, slänger folk muggen i papperskorgen. Mina tappra försök att få kollegorna att använda en porslinsmugg, eller att använda samma pappmugg till flera koppar kaffe, möts av idel rynkade näsor. Så det näst sämsta alternativet är såklart att aktivt börja återvinna alla pappmuggar. Så så fick det bli. Kartongen är nu alla dessa förbannade pappmuggars nya hem. Som sedan töms i insamlingen för pappförpackningar i källaren. Så har vi tänkt. Hoppas det blir en stor succe!

Det här med att återvinna pappförpackningar, är det så jävla viktigt, märker jag att folk tänker? Papp är ju både nedbrytbart i naturen & går ju så bra å bränna! Papperfibrer går visserligen att återanvända, det vet ju det flesta eller hur? Men att en pappersfiber går att använda så många gånger som SJU GÅNGER innan den är uttjänt, det vet inte så många. Och här kommer twisten: alla pappförpackningar som används för matvaror eller är i direkt kontakt med mat är ALLTID s.k virginfibers, dvs första gångsfibrer - fresh from the forrest! Fibrer som utan problem kan återanvändas hela sju omgångar!
Vad betyder då det här? Jo, det betyder att varje gång du slänger en pappförpackning istället för att återvinna den, går det alltså direkt från TRÄD till PAPPERSKORG! Utan att återanvändas en endast gång, trots att förpackningen har 7 liv precis som en katt! (Jämförs med fördel att i kallt blod mörda en kattunge!) Det är ju ändå ett jävla slöseri, eller hur? :(

Så vad säger ni? Ska vi inte ge alla dessa oskuldsfibrer ett par chanser till? Bara diska ut dem lite & återlämna dem till miljöstationen för att få chansen att rocka ett par gånger till? För handen på hjärtat... vem vill dö oskuld?

All hallow's eve

SNART ÄR DET HALLOWEEN! Jag vet inte hur många procent av befolkningen som gläds lika mycket över detta som jag, men visst finns ni därute? :D

I min lilla kompiskrets är Halloween heligt. Min kompis Ambra har alltid en episk Halloweenfest där alla gäster lägger ner massor med tid & knåp för att ha så schyssta kostymer som möjligt. Jag är en av dessa hängivna gäster – jag har kört Freddy Kreuger, Åskguden Tor, Red Sonja, Leatherface, WWI-hauptmann, Predator. (Vad det blir i år är en hemlis!) 

När folk som inte riktigt vurmar för maskerader ser bilder från denna fest brukar frågorna hagla: Hur lyckas alla med så fina kläder? Hur mycket tid tar det inte att fixa? Hur får man idéer till vad man ska klä ut sig till? Så nu tänkte jag göra ett litet inspirerande inlägg, lagom tid innan maskeradinbjudningarna trillar in! Vad bör man, enligt mig, absolut tänka på då man ger sig i kast med denna alla själars natt? I give you:

DREJJAS SIMPLE GUIDE TO HALLOWEEN!

Vad ska du vara utklädd till?

Vad i helsefyr ska man klä ut sig till?! Den här punkten är ju inte helt överraskande viktigast. Ledord för mig är: dyrkan. Jag brukar alltid försöka klä ut mig till karaktärer som jag personligen älskar. Eller figurer som jag tycker är extremt läskiga eller imponerande, eller bara idoler. Tänk såhär: Allt som är elakt, dött eller mäktigt funkar sjukt bra.

För att inspirera lite, ställ dig den här typen av frågor för att komma på någon riktigt cool karaktär:

• Vilken är din favoritskräckis eller film, finns någon karaktär i den som du vill vara? (Exempelvis Freddy Kreuger,  Wicked Witch of the West,  Leatherface)
• Vilken är din favorit-onding i historien? (Exempelvis Rasputin, Elisabeth Bathory, valfri seriemördare)
• Eller kanske någon som dog på ett spektakulärt sett? (Exempelvis Marie Antoinette, Ceasar eller Lady Diana)
• Någon tuff/elak/läskig seriefigur? (Exempelvis Cruella de Ville, Pingvinen eller Green Goblin)
• Kanske en mytologisk figur? (Exempelvis Kali, Hades eller Medusa)
• Symboliska figurer för död/sjukdom/mörker/okända? (Exempelvis Flicka med räfsa, skogsrå  eller Pestdoktor)
• Känd karaktär från bok eller teater? (Exempelvis Faust, Riddar Kato, Richard III eller Dr Jekyll Mr Hyde)

Vad ska man absolut undvika?

Det finns flera saker man aktivt ska undvika, imho, när man planerar sin outfit:

Standardiserade outfits - häxa, spöke, Dracula, djävul. Sådant som man GARANTERAT ser på varenda Halloween-fest världen över. Extremt mycket gäsp, såtillvida du inte gör en helt unik & egen version av det hela.

Köpta paketlösningar - Färdiga halloweenoutfits från Buttericks är horribelt. Lika fula som oinspirerande & dyra.

Sexifierade skräckfigurer -  sexiga versioner av standardiserade outfits (i.e sexig djävul, naughty spöke, porrig häxa). Så jävla boring, ni kan bättre tjejer!

Överdriven blodanvändning - att det ser ut som att något hällt en hink med blod över dig är inte läskigt, så tillvida man inte har blodskräck eller är utklädd till Carrie. Använd blod mycket sparsamt. 

Oengagerad zombieoutfit - det har gått inflation i zombies. En zombieoutfit gjord riktigt bra kan kamma hem skyhöga poäng i coolhet, men en slapp oengagerad zombieoutfit med en hink blod hälld över dina vanliga kläder, vita linser & ett påklistrat sår i pannan vinner inga poäng i världen.

Hur gör man själva outfiten?

Okej, du har bestämt dig! Hur går man nu tillväga? Jag föreslår att du börjar med att bildgoogla skiten ur ditt objekt! Bestäm dig hur du vill att din slutgiltiga outfit ska se ut & överväg hur noga du ska vara med detaljerna. Allt måste inte stämma t punkt å pricka - det viktiga är att du har en bra helhet. De viktigaste & mest typiska attiraljer för din karaktär ska du försöka få med, men precis allt är inte nödvändigt.

Sen är det dags för de mer praktiska frågorna. Överväg budget - hur mycket är du beredd att lägga ut för att skapa din drömhalloween-outfit? Vilka props kan du bygga själv respektive vad kan du köpa - googla tradera & maskeradbutiker på nätet, samt DIY-videos. Har du kanske delar i din outfit du kan låna ihop av kompisar eller familj?

Det kan också vara en tanke att ha en backup-karaktär man kan tänka sig att köra istället, om man inser att budget/tid inte räcker till.

Är du stressad & pank?

Ibland har man varken tid eller pengar att krångla till en spexig outfit. Men då kan man kirra en budgetvariant: kom på en karaktär som inte är alltför olik dig själv i kroppsbyggnad, eller frisyr/hårfärg - då slipper du köpa peruk eller bygga ut kroppen. Fundera på vad du redan har tillgång till? Har du någon gammal maskeraddräkt som kan omvandlas till mäktigt? Om man bara har lite fantasi går dessutom det allra mesta att byggas av gamla kläder, tejp, lim, nål&tråd, fantasi, tjockskallighet... egentligen bara din egna fantasti som sätter gränserna, som de gamla grekerna sa ;D

Just let IT happen, folks!

THERE WE GO! Där är min bästa tips! Om folk är intresserade av lite mer handgripliga praktiska tips, så skulle jag kunna köra ett inlägg om mina gamla outfits? Hur jag byggt, pillat eller sytt? Lite tips & trix? Finns intresse så kör jag! Pip bara till! :)

Happy Samhain!

En hårresande historia...

Känner mig jävligt ytlig men så får det vara. Jag fortsätter ner exakt samma bana som föregående inlägg: 

The terrifying road of hair...

Tack vare min kompis Ola som är fräsig frisör, blev jag kallad till casting för att fixas & gå för Schwarzkopf på deras stora visning på Salon Stockholm 2013. Där skulle den famösa stajlisten Tyler Johnston & färggurun Lesley Jennison klippa färga & stajla ett gäng tjejer som sedan fick catwalka resultatet. Jag & Linde blev utplockade för att ingå i gruppen Punkettes - ruffsiga lite Blondie-inspirerade frisyrer, mycket blont, & rött. Så såg det iallafall ut på inspirationsboardsen. Skitkul, tänkte jag! :D Jag var noga med att poängtera två saker: 1. Ni kan färga hur galet å tokigt ni vill, vad gäller röda & orangea färger. Detta möttes av hurrarop & glädje. 2. Klipp helst inte av så mycket dock, utan stajla hellre. Mitt hår växer långsamt & jag vill inte ha någon tråkig page. Detta möttes av förståelse & löften om att inte klippa av allt.

So far so good. Låt oss hoppa händelserna lite i förväg å spana lite hur det såg ut backstage under visningsdagen? ÅLRAJT!

Men hur blev hårresultatet då, undrar ni kanske?! Haha FRUKTANSVÄRT! Har inte känt mig så obekväm i burret på år & dar.  Det första som hände var att de GIVETVIS klippte av 10 cm+, & lämnade mig med en rakklippt page i ganska tråkig röd färg:

Till detta pålades sedan LILA SLINGOR (!!!), ser ut som svart på bilden ovan. Jag intalade mig i detta stadie att även detta kunde jag leva med (stoiskt, eftersom lila är min personliga skräckfärg), då stajlingen säkerligen skulle rädda situationen & göra att jag såg ASTUFF och SKITPUNK ut... 

...Så blev det inte:

FÄRDIG!!!! (?)

HAHAHAHAHA! Förlåt, men vid det här laget hade jag tappat hopp om allt & satsade enbart på att tycka att catwalken skulle bli kul. Vilket den blev. Vi fick gå till tuff 70-tals punk inför tusentals människor & vi var ett kul gäng som ingick med Punkettes:

Punkettes-brudarna!

För att HELT byta ämne ett tag kan jag ju berätta att tjejen längst till höger ovan, är hon som spelade PINKs naughty sex-dublett i ascoola musikvideon Sober!!! (Min kompis Petter (med stor svart mohikan är med i videon fö!). Hon fick alltså GROVHÅNGLA med PINK. Ganska mäktigt: 




IALLAFALL! Vad konkluderar vi av denna delvis roliga, men samtidigt skräckfyllda upplevelse? Att ungefär INGENTING av det som jag hade satt som premisser (se punkt 1 samt 2 ovan) efterlevdes. De klippte tio centimeter i en lång ful page, jag fick bruntrött hår & LILA slingor. Själva "stajlingen" förstod jag inte alls, men det ska väl uppfattas som "punk", vad vet jag. Som gammal punkare var jag mest förvirrad. 

Mest ledsen blir jag över att det alltid är såhär i kontakt med frisörer. ALLTID! Det går liksom inte att göra sig förstådd. Man säger: "Jag vill inte ha rakt klippt fin platt frisyr" - men det är just det man får. Man bönar & ber: "Snälla klipp inte för mycket, jag försöker få det att växa" - de kapar minst 10 cm. Är det någon slags sadistisk ådra som frisörer har - att medvetet INTE lyssna på sina kunder?

Den enda frisören i världen som jag varit nöjd med & som förstått vad jag menar är min kompis Sofie som jobbar i Malmö. Jag misstänker att anledningen till att hon fattar 100% är för att hon själv år hårdrocksbrud, & klykar det här med att man INTE vill ha tidy perfect hairdo's utan ruffsigt & långt!

Suck. Ser nu framemot ett par veckor av uppsatt hår under luva. Jag som PRECIS började känna att min längd började kännas acceptabel. Nu är 1.5 år av sparande åt hillvete. ARGH FUDGE CRAP SHIT! Ja ja. :( Som tur är Ola världens bästa kille å lovade direkt att återställa mitt horribla huvudman, så fin färg kan jag nig få igen. Längden blir svårare... :'(

"Dip the apple in the brew. Let the Sleeping Death seep through"

Minns ni att jag pratade om att prova en ny hårfärg? Well, I did. & nu har jag fått efterfrågningar på hur det blev: 

Jag sjukt nervös innan & tvekade å tvekade. Jag ska förbereda er på att jag är JÄVLIGT känslig för nyanser i hårfärger som jag inte gillar. Jag googlade folks tidigare resultat & tvekade, men tillslut tänkte jag att VAFAN, jag har ju så ljust & orange grundfärg att det säkert inte blir skitmörkt rött i fel nyans. Det såg ju så lovande ut på omslaget till färgen:

<- Liksom mörkt kopparrött. Perfekt, tänkte jag! Ser inte lila ut, ser inte brunt ut & ser inte tomterött ut. Vad kan gå fel? jag gav L'oreal Casting Creme Gloss Love Apple en chans.

WEEEELL helt nöjd blev jag inte. Jag tycker det blev MYCKET mörkare än jag ens kunnat drömma var möjligt, & jag tycker det är alldeles för mkt blåaktiga toner i färgen. Jag är, som sagt, EXTREMT petig vad gäller röda färger. Det går en mycket tunn linje mellan helt perfekt & helt fel, i min skruvade värld. Antar att jag varit rödhårig alldeles för länge :D (13-14 år vid det här laget). Iallafall. Såhär blev resultatet:

Nu tycker ni säkert att det inte alls är så stor skillnad mot vad jag brukar ha, bara lite rödare & mörkare, & det är säkert helt sant. FÖR ETT OTRÄNAT ÖGA ;D Jag vet inte varför, men jag tycker det känns lilatomterött haha! :D Det är ganska fint i solsken (blir fina kopparreflexer) men i ett mörkt rum tycker jag det ser... tråkmörkrött ut. & jag är rädd att det kommer fastna en massa skitmörka brunA/LILA toner i håret, som jag måste bleka bort sen. Onödig slitage på håret liksom. Eller som jag surt skrev på Instagram: "I still wonder which goblin always puts purple/blue shades in red haricolors?! ILL FIND YOU ONE DAY & PUNISH YOU!"

Men men. Kan meddela att jag tvättar håret varje dag för att få ur det mörka. So far no good :D Som tur är får jag kanske kanske kanske vara hårmodell i helgen, å då är det nog just orangerött det kan gälla. Vi får väl see. Fingers crossed.

I övrigt - vill man ha lite mörkare äppelrött rekommenderar jag ändå Love Apple. Det är en fin färg, fast inte det jag var ute efter. 

Shallow Nation

Tre bra prylar har entrat mitt hem. Eller tre bra falanger av prylar kanske man kan säga. Ledordet är NATURE RULES. Håll i er:

Ekologisk bomull!

H&M gjorde mig glad idag. Deras Conscious-utbud har ökat massor! Förr i tiden var det bara vita tråkiga t-shirts eller ett par skitfula kalsonger som var gjorda av ekologisk bomull. Men det verkar finnas hopp. Idag hittade jag fler fina tröjor farfarströja-stil som jag är jävligt förtjust i. Dessutom i fin skogsgrön & fin barkbrun (syns inte så bra på bilden). Heja H&M! Men ännu bättre kan ni!

Blutsaft!

Sen ungefär ett år brukar jag kvällstid ibland få liksom myror i benen, som en Restless Legs-syndrome light. Jag har tänkt att det beror på att jag sitter still mycket mer i mitt nya jobb, men den teorin trodde inte min karlslok Linus på. Det är väldigt ofta väldigt behändigt att ha en pojkvän som är läkare: han informerade mig nämligen om att pirr i benen ofta beror på järnbrist, & efter att jag skaffade kopparspiral har jag mkt blodigare lingonveckor än innan. & den satte jag i, surprise surprise, för cirka ett år sedan! :D 

På Linus uppmaning har jag nu införskaffat min första flaska Blutsaft (någon som provat?). Ett ypperligt järntillskott som är lätt för kroppen å ta upp & perfa för unga damer, eller folk med järnbrist, eller krigare som får mycket svärdshugg :D Nu återstår bara att se om det hjälper mot pirret i benen!

John Bauers natur!

Jag, mamma & Linus bevistade det exceptionellt värdelösa John Bauer-museet i somras. Utställningen var så dålig att mamma stormade ut i vredesmod & jag å Linus stod bara å fnittrade åt den inspelade pipiga teaterrösten som dravlade om "att finna sin inre mörka skog" & "lyssna efter dropparna som faller från himlen". 

Som tur avr hade de en jävla finfin museeshop! :D Där jag köpte både fint kort på John bauer & hans fru, samt en älg-tavla. Nu ÄNTLIGEN inramade. & snart på min vägg! Jihooo!

Sen har jag även köpt en hårtoning i mörkare rött (!!!!!). Jag är livsrädd, men ikväll ska jag testa. Återkommer om jag inte får katastrofala resultat & kommer gå mer mössa närmaste månaden :D :(

Fightin' for freedom!

Alla som följt den här bloggen litegrann eller känner mig som person vet att jag tycker det är himla roligt med maskerader. Jag kanske tom tycker det är lite väl roligt, så roligt att jag tar det mycket stort allvar att få en bra outfit. Jag när dessutom en stor förkärlek till att klä ut mig till elaka gubbar med ölmage & ansiktsbehåring :D Det eller krigiska aliens.

IALLAFALL! Förra helgen var jag & en massa av mina bästa människor bjudna på stor Hillbilly-fest ut på landet. Direkt när jag tänkte på temat så beslöt jag att jag ville klä ut mig till en sekelskiftesredneck-gubbe med stortskägg, gevär & hatt, som skjuter efter indianer på sin porch. :D Så så fick det. Så här lik blev jag min inspirationsgubbe jag hittade på nätet:

GET OFF MY PORCH! (Jag till vänster, alltså)

Grandpa Jeremy Scruggs är född! Givetvis har grandpa en jävla massa barn & barnbarn! Tre av dem fick följa med på festen. Mycket stolt är Grandpa Jeremy över sina två söner Joe & Jimbo Scruggs:

Som egentligen är Linus & Markelius :D

Hela familjen Scruggs består alltså av grandpa Jeremy, Jimbo Scruggs, Joe Scruggs & naturligtvis Jeremy Junior, minstingen i familjen med långa blonda flätor & en smart uppsyn:

Markelius, jag, Linus & Jakob :D

Snart var festen igång! Det bjöds på hemmabryggd öl & suspekt moonshine, samt en massa grillat, cornbread & banjomusik. 

Och ingen gick heller obeväpnad. 
All though this one couldn’t hit the broad side of a barn! ;D

Kvällen eskalerade i en extremt välplanerad.... MUDFIGHT! :D Frivilliga fick anmäla sig & det blev en hel del tävlande. Upplägget var enkelt: borra fast en träpåle mellan en bil & ett träd. Kladda in pålen i väldigt splipprig lera. Låt förfriskade deltagare försöka klättra upp på pålen med varsin kudde med den amerikanska flagga för att försöka schvinga ner varandra. Preparera med massor av putfärsk lerig gyttja under deltagarna, så att det skvätter ordentligt när förloraren trillar av. Detta samtidigt som alla i publiken skanderar "USA! USA! USA!" :D:D:D

"Ill smack you so hard your kids will come our behavin!"

*KASCHMACK*

Något leriga deltagare :D 

Till grandpa Jeremys stora glädje vann hans förstfödde son Joe Scruggs (dvs min kille Linus! :D) hela mudfighten! Grandpa kunde nöjt fortsätta kalasa, väl försäkrad om att hans familjs heder var intakt...

Fina vovven som vi döpte om till mer passande namnet Charlene! :D

 Ja vad säger man? Helvete vilken rolig fest! I was happier than a possum in the corncrib with the dog tied up! :D

Fire, blood & fury

Det är alltid samma visa - när sommaren kommer vill jag ha knallorangerött hår, intensivt lite ljusare kopparrött. Och sen, när hösten slår till, blir jag mer sugen på mörkare färger.

Det finns bara ett problem: det är skitsvårt att hitta precis den där nyansen jag vill ha! Antingen är det för mycket brunt (=tråkigt), eller så är det för tomterött (=inte det jag är ute efter) eller så är det en massa lila/blåa toner i färgerna (=absolut inte det jag är ute efter). Jag vill ha det som en mörkare kopparröd, med orangea & röda toner - lite mer som rost, eller vällagrade spanska viner, eller tegel.  Ungefär som de här rödhåriga bruttorna!

Så jävla fint! Men så jävla svårt att hitta! :/ Det jag är mest rädd för är att det ska gömma sig lila-aktiga toner i en mörkare röd hårfärg eller att det bara ska bli brunrött... någon har erfarenheter av ett märke som får till den mörkare röda färg som bilderna har ovan, let me know! (Henna funkar inte alls på mitt hår tyvärr, & Directionsfärgerna get visserligen ganska fina men syntetiska resultat & färgar av sig ÖVERALLT, så det orkar jag inte med mer...)

Fire walk with me? :(