När jag fick nys om att Disney (ondskans hantlangare) faktiskt lanserat en rulle som satt antagonisten, i detta fall den Onda Féen i Törnrosa, som huvudrollen - ja, då blir jag givetvis jävligt sugen. Förväntade mig en överanimerad platt film där Angelina Jolie flaxar runt ondskefullt plutande & överbemannas av prinsar, inramat av animerade fallande löv & bergådal-bane-scener för att locka folk att betala snuskiga överpriser för 3D-version.
Jag hade jävligt fel. Om vi börjar med det visuella - överanimerat är det, helt klart. Men det fungerar. Jag kom på mig själv med att flera gånger faktiskt dras med i känslan av en riktig sagovärld. Som en extrem konsument av 80-tals fantasy saknar jag ofta den där faktiska närvaron som filmer inspelade utan dataanimeringar kan ge tittaren. MALEFICENT når inte riktigt dit - men det är ändå ganska nära. Sagostämningen och den overkliga, drömska känslan finns där.
Men det var inte den visuella stämningen som fångade mig. Utan berättelsen. Plötsligt får sagan om Törnrosa en helt ny twist, där karaktären Onda Fén inte längre är en plattityd utan en karaktär med nyanser. Vi överraskas gång på gång, med en antihjälte man diggar, som agerar utifrån givna premisser. Angelina Jolie ger oss en horribelt fager, sårbar, förbannad & stenhård Maleficent. Jag gillar henne VERKLIGEN.
Som en recensent sagt: "This film is a TRUE fairy tale. It's dark. It's raw. And it's written from the dark, raw experience of women". Exakt så. Inga uttjatade fjösiga prinsessor som väntar på att prinsar ska rädda dem, utan stenhårda bitches i en mörk småläskig sagovärld full av svek & hat. I love it!
♥♥♥
P.S Jag sätter 5 trötta spänn på att en massa brudar kommer vara utklädd till en sexig version av Maleficent på halloween i år. D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar