Sist på bollen: Star Wars The Force Awakens

Igår hamnade jag äntligen på nya Star Wars-rullen med ett stort gäng hängivna kompisar. Valde givetvis att satsa på passande frippa samt brillor. :D

Sjukt nöjd. Inte bara klarade filmen Bechdeltestet med bravur - dessutom lyckades filmen alldeles ypperligt att vara en hyllning till originalfilmerna, snarare än att snubbla runt i förnyingsröran vi såg hända med uppföljarna i episod 1-3. Men jag ska inte spoila för någon därute. Unna er lite Stjärnornas Krig i vintermörkret, är allt jag har att säga.  Unna er rostiga hyperdrives & nyputsade Stormtroopers. Unna er en yster hårfager Chewie med ballt "nytt" vapen. Unna er repiga gamla rymdskepp & ökenplaneter. Unna er Kraften, kärleksfulla flirtar med 70-talet & pew pew-ljud.

Själv ser jag redan framemot Extended Version. 

Men nördfrågan kvarstår... vad vinner? SciFi eller fantasy?

Mellandagshärj

Tänk att plötsligt få lite lite ledigt! (Jag jobbar nästan hela jul å nyårs så det var magiskt att få fyra (!) hela dagar ledigt i sträck! Passade på att äntligen sy in en massa tröjor jag längtat efter att ha i min storlek:

Fick även chansen att ja en traditionsenlig öl med vännerna å få piffa till sig lite med nyinsydd tuff å häftig panter-tischa:

Hänga med fina vännerna på Blecktornskällarn (var annars?!):

"Smile for the camera, smiiiileee". Helt naturligt.

Blev också glad att vi iaf fick lite snö på slutet: 

Julhelgen avslutades med att jag upptäckte att jag fått ett litet fantastiskt fagert brev på posten. Det här är det fina med att ha en massa reenactment kompisar - att få ett handskrivet litet 1800-talsinspirerat brev skrivet i bläck. Tack så mycket Maja! ♡

Julafton: hemmagjorda klappar, läskiga tavlor & massor med vegojulmat!

Jag gillar julafton. Not so much för att Jesus tydligen behändigt ska ha fötts då, eller för att något helgon som heter Claus kommer i coca-cola-kläder å delar ut julklappar till barn som redan har allt. Inte heller för alla obehagliga jullåtar som spelas, fullspäckade med falsk mysstämning. Burr.

Nä, jag gillar julafton för att det är en gammal högtid som egentligen firar att solen är på väg tillbaks. Jag gillar också julen för att jag tycker om att den doftar så härligt kryddigt - nejlikor, sirap, mörkt socker, stjärnanis, apelsiner. Men framförallt gillar jag julafton får då får jag vara med (nästan) alla mina syskon en hel helg. Det känns magiskt bara det! :D

❧

Vi kör som vanligt julklappstema Samvetsklapp. Det innebär att det inte ska vara något dyrt och helst inget som bidrar ytterligare till konsumtionshetsen - second hand, ekologiskt, stöd till en organisation eller något man gjort själv. Jag älskar det upplägget - det gör att julafton känns bekvämt, snällt & inte betungande alls.

I år fick min familj (förutom lite second hand böcker å ekologiska hudvårderprodukter) hemmagjord ingefärsshot av mig! Big deal, suckar den händige kanske nu. Men jag är oerhört obevandrad i köket & är STOLT över att jag pysslat ihop det på egen hand. Gjorde också fina etiketter, med victorianskt eller Harry Potter-tema:

Denna ingefärsdekokt fick jag av min kollega för några månader sedan & jag måste säga att det verkligen känns som att det gör under för kroppen att kickstarta den med en riktig vitaminbomb. Starkt som tusan är det, så man både vaknar till liv & känner livskraften sprida sig :D 

Sedan slogs klapparna in & det rimmades givetvis på VARENDA julklapp! Det är liksom det roliga med jul också. En fin vers gör klappen ännu finare, nästan:



Jag frångick alla självupplevda krav på att "vara fin" & gick klädd nästan precis som vanligt - förutom festliga flätor då:



Hemma hos min mamma, där jag var först på julafton, finns en av mammas mest creepy tavlor. Jag minns att jag alltid var rädd för den som liten, & att en gång försökte sudda bort den med suddgummi. Det fungerade som tur var inte & mamma vet inte om att jag ens försökte:

Mina bidrag till julbordet! Saffranskladdkaka med råröda lingon (icke vegansk) samt julmustglacerad tzay (100% vegansk):





Hos storasyrran var det tramsigt ren-tema helt oplanerat :D Storasyster Lotta & storebror Robin:

Nästan helt vegetariskt julbord, NOOOOOOOM:

Bäst i år var tzayen, Lottas fantastiska kryddiga linsris, grönkålen samt Good Stores fejkjulskinka. MYCKET godare än Astrid & Apornas:

Helt fabulös jul måste jag säga. Älskar min lillstora familj, saknar pappa...

God Yule folks!

& välkommen tillbaks solen! ☀

Barnens skräck på julafton del V: slaviska pälsdemoner med horn!

Ända sedan 2010 har jag runt varje jul skrivit inlägg om olika likartade hedniska högtider där diverse behornade bockliknande varelser varit i centrum för firandet & alla har någon form av anknytning till midvinter.

Vi i Sverige har givetvis vår älskade Julbock som förr i tiden var den som delade ut julklappar & skrämde skiten ur kidsen.
I andra delar av Europa firade man just midvintern med liknande monstruösa hornmonster. I Alperna ränner läbbige Krampus runt som jultomtens sidekick å straffar olydiga barn. I Slovenien firas istället Perchta, en hårig ondskefull typ som är motsatsen till godheten å härstammar från gamla hednisk gudakult. Perchta är ganska snarlik Krampus och min personliga favorit förutom julbocken! I Italien, närmare bestämt Sardinien, har vi Sos Boes - behornade pälsiga typer som slåss årligen mot de goda & kring denna kamp festar man kraftfullt.

Jag trodde faktiskt att jag hade täckt de flesta av alla behornade förkristna gestalter genom åren men lagom till årets yule-tid råkade jag tack vare min en kompis springa på en helt ny gestalt med generande hårväxt & horn på huvudet. Låt mig presentera den slaviska högtiden Koleda:

Festivaler i förkristna slaviska områden springer ur firandet av solen - man tände stora bål och firade solens återkomst efter en lång skitvinter. Festivalerna kan också kopplas till dödsriket Vales, där den underjordiske guden skickar ut andar till jorden som skapar kaos och mörker, och gränsen mellan de döda & de levande är svagare än någonsin. Detta uråldriga firande av Velja Noc (The Great Night) fortgår fortfarande och kan inträffa lite närsomhelst mellan julafton till februari. 

Viktigt vid dessa slaviska högtider i samband med vintersolståndet är just att klä ut sig till, you guessed it, behornade monstrum! Unga män täckta i päls, stora horn och bjällror brukar ränna runt från by till by, väsnas och dricka vin. Poängen med detta är att skrämma bort onda andar och välsigna byarna med välstånd och fruktbarhet. Dessa djuriska utklädnader symboliserade andarna av ens förfäder som hälsade på och med detta begynnelsen av en ny livscykel.

Jag tycker det är riktigt intressant att man ser sådana likheter, förutom de rent uppenbart ytliga, med både våra egna äldre julbockfiranden, Perchta-högtiderna och de italienska Sos Boes. Det här med behornade bestar verkar ha varit ett extremt populärt inslag över hela Europa innan kristendomen kom & förstörde allt kul! Som vanligt :(

Sugen på att läsa mer om de andra traditionerna med stora horn och svettig päls? Hela följetongen finns här:

❧ http://andreadolores.blogspot.se/2010/12/juleafton.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2011/12/nasta-ar-vill-jag-harr-gruss-von.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2012/12/barnens-skrack-pa-julafton-del-iii.html
❧ http://andreadolores.blogspot.se/2013/12/barnens-skrack-pa-julafton-del-iv.html

God behornad jul på er, little heathens...

Smask till jul - julmustglacerad tzay!

För två år sedan unnade sig jag att lagga till min 80%-iga vegetarianfamilj den här maten bland annat.

Men förra året provade jag att göra en ny grej med tzay, som kanske blev det godaste ever! Julmustglacerad tzay! OM NOM NOM! Dessutom helt veganskt! 

Jag misstänker att den här likaväl går att göra med tex Oomph:

Ingredienser!
Ett paket Tzay
2 dl  julmust
0,5 dl  soja
50 g  färsk ingefära
4 st  nejlikor

2 st stjärnanis
1 dl  ljus sirap
0,5 st  urkärnad chili

Dis how you do it:
Riv ingefäran och hacka chilin.

Blanda alla ingredienser i en kastrull och koka ner till hälften.

Dränk tzaybitarna i glacyren efter egen sma & åt dem baka  färdigt
i 225°C i ugnen tills dom fått fin färg och krispig yta.

Njut av en vegetarisk yule min lovelies! 

Hoppas julbocken hittar hem till er också!

Because it makes my whiskers twitch

Mina kollegor skojar ofta med mig för att de tycker jag är så barnslig.

Med barnslig menar de oftast att jag har intressen som kanske inte är helt kosher för en vuxen att ha, alternativt att jag är intresserad av något till den grad att det blir, ja, omoget.

Jag har aldrig riktigt förstått varför inte alla är lika "barnsliga" som jag? Jag har eller aldrig förstått mig på den delen av befolkningen som når en viss ålder eller tidpunkt i livet, då majoriteten av det som intresserad dem som unga, plötsligt blir non grata. Jag vet att dom finns därute. Vuxenzombisarna. Normlings, som min vän Martin kallade dem.  Jag har själv den fantastiska turen att omge mig att människor som är minst lika omogna som jag själv privat. :D Men ärligt. Ska inte hela livet vara ett enda långt sökande efter sådant som intresserar en? Stuff that makes your whiskers twitch? Oavsett om det är tevespel eller om det är knypplingstekniker under 1800-talet? Vad händer i livet när man beslutar att, nä, det där intresserar mig inte längre. SLUTAR det verkligen att göra det eller är det bara ett bortrationaliserande pga jobb/kids/tidsbrist?

Eller är det helt enkelt så att man egentligen aldrig haft några särskilda intressen? Så det finns inte så mkt att "ge upp"?

Oavsett blir jag lite ledsen när jag tänker på det. Jag vill aldrig sluta att vara barnslig i såfall... I need my gems!

Cruelty Free: Keep yer faith in nature!

Slog till på dessa fagra produkter för några veckor sedan, & nu har jag haft chans att testa dem. Jag kör ju någon slags no poo-ideologi, där främst silikoner undviks kraftfullt. ✌

Dels var det ett balsam från Dr organic jag inte provt förut. Har heller aldrig testat Faith In Nature innan konstigt nog, trots att det är ett märke som gjort för mig. Veganskt & snällt mot djur, snyggt ren innehållsförteckning & massor av olika sorter att välja mellan! Smasko! Alla tre köpte på jordklok.se.

Faith In Nature - Jojoba Conditioner (99:-) 

Denna har jag bara testat ett par gånger. Det är ett väldigt lätt balsam & för ngt som mig med supertrassligt hår vill jag nog egentligen ha ännu mer ompf i mitt balsam. men den luktar divine & jag älskar innehållsförteckningen så jag ska ge det en ärlig chans.

Faith In Nature - Aloe Vera Schampoo (99:-)

Den luktar fabulöst fräscht & håret blir verkligen gnistrande rent. Man måste dock absolut ha balsam efteråt, för det rengör så bra att håret behöver återfuktas efteråt. Gör underverk för kliiga hårbottnar. Vet inte hur snäll den är mot färgat hår dock - funderar på om F.i.N kanske har schampoon & balsam för just färgat hår? Någon därute som vet?

Dr Organic - Morrocan Argan Oil Conditioner (79:-)

ÅÅÅH vad den här luktar gott! De tär en kryddig härlig träig doft jag verkligen avgudar. Och resultatet var så bra att jag blev chockad första gånger jag använde det. Efter ett tag blev jag misstänksam & valde att ingående studera innehållerförteckningen - då ser jag värsta luret! Dom ha en stor tydlig innehållsförteckning med en massa smask - sedan gömd UNDER den är en betydligt med ingående innehållsförteckning i myrstil. MED SILIKONER Uäääääääääh! Så uselt! & himla synd eftersom jag verkligen gillade balsamet. Nåväl. Kommer använda upp det med gråten i halsen.

EDIT! Alltså! Jag måste vara HELT förvirrad! Nu när jag kontrollerat innehållsförteckningen hittar jag inget som är en vattenolöslig silikon i Dr Organics balsam. Jag minns tydligt att jag blev arg & kände mig lurad över detta, men nu lyckas jag inte ens hitta det igen. Haha! Är någon därute ingrediensexpert? Hur ser detta ut:

Aloe barbadensis leaf juice, Aqua, Cetearyl alcohol, Olea europaea (Olive) oil, Glycerin, Brassicamidopropyl dimethylamine, Aspartic acid, Argania spinosa (Argan) oil, Argania spinosa (Argan) extract, Citrus aurantium dulcis, Eugenia caryophyllus (Clove) leaf oil, Pelargonium graveolens (Geranium) oil, Citrus limon peel oil, Pogostemon cablin (Patchouli) oil, Cinnamomum zeylanicum (Cinnamon) leaf oil, Aniba rosaeodora (Rosewood) oil, Mentha arvensis herb oil, Citrus nobilis (Mandarin) peel oil, Vanilla planifolia (Vanilla) fruit extract, Mentha spicata herb oil, Kigelia Africana fruit extract, Hibiscus sabdariffa flower extract, Adansonia digitata fruit extract, Tocopheryl acetate, Distearoylethyl hydroxyethylmonium methosulfate, Hydroxypropyl guar hydroxypropyltrimonium chloride, Phenoxyethanol, Sodium phytate, Benzyl alcohol, Dehydroacetic acid, Citric acid, Sodium benzoate, Potassium sorbate, Limonene, Eugenol, Linalool.

❄

Så vad är kontentan av det här då? Faith In nature är väldigt bra & ska utforskas ännu mer. Dr Organic är förmodligen svinbra dom med! 

Diskussionen ingen vill ta...

Det är extremt svårt för mig att skriva det här inlägget. Dels för att det är jobbigt att ens behöva fundera över, dels för att ämnet är svårt. Jag har tänkt på det i snart ett halvår.

SD fick i opinionsundersökningar 2014 nästan 800.000 väljare. Det är ganska stor del av Sverige befolkning, ändå. Nästan en tiondel. Det innebär att SDs anhängare inte längre kan antas vara rednecks man hittar på skånska slätten. SDs anhängare finns istället överallt - vi kan inte se på dem vilka de är. Det kan vara gulliga tjejen du följer på Instagram. Det kan vara kollegan på kafferasten. Eller gamla tanten framför dig i kön på ICA. Det kan tom vara dina egna släktingar. Det här är ett faktum som vi måste befatta oss med.

Häromdagen såg jag ett nytt klipp med Southpark med namn "In My Safe Space":




När jag såg det här klippet fastnade skrattet i halsen & jag fick istället en gnagande känsla inuti. (Jag rekommenderar att du ser det innan du läser vidare.)

Klippet bekräftar en tanke jag har, som ger mig den där gnagande känslan. Att vi alla sitter i varsin glasbubbla byggd av Social Media, vilket skapar en bekväm, självförhärligande vardag där man omges av människor som tycker ungefär likadant som en själv. Man städar effektivt sin egna glasbubbla, städar bort inlägg/människor som stör ens världsbild. Man är trygg i sitt Safe Space. Att göra det är fullständigt jävla naturligt. Eftersom Facebook är något man tittar på varje dag, orkar man bokstavligen inte att se en massa saker som gör en arg/besviken/oroad/ledsen.  Men vi måste ställa oss frågan - till vilket pris sker denna vardagsbekvämlighet?

Vad är risken med att vi sitter i vår glasbubbla? Det är ju dessvärre så att de med motsatta åsikter, gör detsamma. SD-anhängare, främlingsfientliga, "Sverigevänliga" skapar sina egna blågula glasbubblor. Där man gillar varandras youtube-klipp. Där nerbrända asylboenden får hundratals likes. Där statusuppdateringar med tveksam statistik hyllas. Där mainstream media svartmålas. Där ingen säger emot, ifrågasätter eller undrar hur man egentligen menar.

Problemet är att dessa blågula bubblor skapar personer som Anton Lundin Pettersson. Han var förmodligen övertygad om att en stor majoritet av svenska folket höll med honom & skulle hylla honom som en hjälte för det han gjorde. För det är vad han lärde sig i sin gulblåa glasbubbla.

Det är precis som alla vidriga hatbrott vi såg under 1990-talet, som eskalerade av den tragiske sociala non grata outsidern John Ausonius, a.k.a Lasermannen. Han letade febrilt efter ett sammanhang i Sverige, & invandrarhatet som bubblade överallt i samhället gjorde att han upplevde sin handlingar som efterfrågade, rent av heroiska.

Frågan vi måste ställa oss - hur fasen blev det såhär? Av alla dessa 800.000 svenskar, är verkligen alla dessa brunfärgade fullblodsrasister? Eller är det kanske en hel del människor som väljer lätta lösningar på svåra problem? Är det det utbredda politikerföraktet som resulterat i att människor "röstar för att jävlas"? Vad fan är det med SD som attraherar så mycket? Det finns inga enkla svar, men kanske är det dags att stiga ut ur våra Safe Space & faktiskt börja prata med varandra?

Orka ta diskussionen utan att hemfalla åt argumentation av typen "Du är helt jävla dum i huvuet".
Orka ta diskussionen med meningsmotståndare som medmänniskor istället för underlägsna idioter.

För om man orkar göra detta är chansen väldigt stor att de där glasbubblorna faktiskt på riktigt krackelerar. Kanske kan en SD-röstare inse att allt "vänsterpack" inte är någon Sverige-hatande åsikts-maffia. Kanske kan vi inse att alla SD-röstare inte är Hitlerhyllande fullblodsrasister?

För det här med att "ta debatten" kanske inte är politikers ansvar... Det kanske är vårt - du & jag? Det kanske är hos oss ansvaret ligger? En sjukt skrämmande jävla tanke, jag vet. Men livet är tyvärr inte som Sagan om Ringen (BUHU!). Alla motståndare är inte svartvita orcher som man måste nedgöra för att lösa problemet (även om SD & dess anhängare sannerligen har en tendens att se på världen precis så). Kanske måste du å jag ta diskussionen, tom aktivt söka upp den, för att förändring ska kunna ske. Hitta dessa osynliga SD-anhängare i vår omgivning, slå hål på deras glasbubbla, sätta oss ner med dem & verkligen snacka.

Hur vi ska övertyga alla nya SD-röstare att det finns bättre mer vettiga politiska alternativ än Jimmie? Hur ska vi locka fram medkänsla istället för frustration & hat? Hur kan vi visa alla dessa människor som bara för några år sedan röstade på Moderaterna eller Sossarna, att SD inte är de enda som lyssnar på dem? Och med lyssna, menar jag inte att att det innebär att man behöver hålla med. Jag menar just att lyssna, resonera & försöka nå någon form av sansad diskussion. Det är dessutom extremt viktigt att särskilja på SD & deras väljare. SD har en genomrutten agenda & nästintill sektliknande metoder för att få folk att dansa efter deras pipa. Framförallt hyser jag ett djupt obehag inför Bröderna Ekeroth. Jag har noll & åter noll respekt för SD & avskyr dem av hela mitt hjärta. Men att dra alla deras väljare, som sagt nästan var tionde person i Sverige, över samma kam går inte. Alla dessa som börjat lyssna på Jimmie & hans anhang försvinner inte för att vi blundar å låser dörren. Tvärtom.

Kom ihåg detta: om vi alienerar alla dessa förstagångs SD-väljare genom att utmåla dem som intelligensbefriade eller värdelösa, är den enda öppna famnen som återstår för dem den högerextrema. Vill vi om ett par år ha 800.000 nyfrälsta högerextremister, bara för att vi satt i vår bekväma glasbubbla med händerna för öronen?

Vi måste börja prata med varandra i det här landet. Jag vet helt ärligt inte hur vi annars ska undvika att en ny Laserman kommer inom en mycket kort framtid...

DIY: gör tråkig granatväska fabulous!

När jag bodde i Berlin för en helsikes massa år sedan med Moa hittade jag den perfekta lilla bältesväskan på en gatumarknad i Friedrichshain. Detta var min allra första "Crust-pung" - som det kallas i folkmun - den klassiska millitära bältesväskan som alla punkare med självrespekt går runt med. 

Jag klädde genast om min nya crust-pung i snyggt & fint grå leopard, för originaltyget var i hysteriskt trist 80-talscammo. Såhär stilfullt blev resultatet:

Bild tagen i ett extremt regnigt å grått Frankfurt som jag & Pippi råkade fastna i en hysteriskt bakfull söndag efter festival

Min granatväska i leopard var i många år min ständiga kompanjon... men som med allt här i livet tog glädjen så småningom slut, då jag råkade tappa bort den. Stor sorg!
Sedan dess har jag letat efter en likadan utan framgång. Jag har flera andra crustpungar numera, som jag också tycker om mycket, men jag saknade ändå my first love. Den gamla västtyska granatväsken var dessutom i ett vattentätt material, lite extra bra på festival eller i Storbritannien :D

Men så plötsligt hände det! På ETSY hittade jag en LIKADAN GRANATVÄSKA! Hurraaaaa! För 186 riksdaler kom den återigen i min ägo. Dessvärre med precis lika fult tyg som förra gången:

80-tals cammo = :(

Även nu fick väskan genomgå en kraftfull makeover, fast denna gång i slitet grått tyg från ett par jeans jag slaktade:

VILKEN FÖRVANDLING! :'D

Så himla mycket bättre! ✌ Ser framemot många äventyr med min ny lille väsk-vän! DIY rules! Crustpungar rules! Over and out!

Eagles of Death Metals enda intervju sedan Paris

Som vanligt levererar VICE. Kollade på denna videointervju igår samtidigt som jag monterade ihop min julstjärna (mitt först julpynt EVERZ!). Jag vet inte varför jag inte riktigt kan sluta tänka på terrorn i Paris. Förmodligen för att jag har flera vänner där. Förmodligen för att min pappa älskade den stan. Förmodligen för att jag varit där en miljon gånger. Förmodligen för att Paris hur man än vrider å vänder på det ligger väldigt nära.


Kunde inte hjälpa att smågrina lite över min julstjärna samtidigt som jag tittade på detta, det är en märklig kombination att uppleva trauma tillsammans med sin publik, som band. Skräcken de själva upplevde i kombination av en oundviklig känsla av skuld, då deras fans kom för att se dem spela. Allting blir väldigt mänskligt, & väldigt verkligt.

When the wind of change whistles into play Will I blink or flinch away?

En helg av tänk, familj, vänner, ledsamhet, gladhet & väldigt mkt hund. Tänk att en hund som Angie, en f.d hemlös rumänsk gatuhund, kan förtrolla en så. Hon är så analyserande, & vänlig, & det känns nästan overkligt ibland att ha en liten vuxen varelse med dunkande hjärta & stora kloka ögon hos sig en hel helg. Tur att jag är hennes gudmor. Tur att djur kan det här med healing. 

This is my hour, I'm never going to bed. 

The sky is still black, but begs to be red. 

I just put my book down, but it begs to be read 

I'm not nod, I'm not napper, never rest my head. 

Some days I feel I'm getting smaller and smaller, 

But some nights, I seem to grow taller and taller. 

And we keep shrinkin' and shrinkin' but this will not finish. 

You're never nothing, if you didn't disappear. 

Just when I discovered the meaning of life, they change it. 

Just when I'm loving life, it seems to start raining. 

I pulled the sail safe switch, sea sail and I'm into the stars. 

I love the rain out my skies. The sky's now red, my eyes reflect jets.

Man vet att det är dags att göra slut när....

...man kommer på ens älskade med att vara en djurplågare som tvångmatar råttor för att tvinga fram hjärtsjukdomar och sedan halshugger dem.

För det är exakt det som sojamärket KIKKOMAN tydligen pysslar med. Jag har ju slurpat Kikkoman i flera år, till min stora irritation. PETA och Djurens Rätt avslöjar nu att Kikkoman testar sina produkter med komplicerade & jävligt inhumana tester på råttor, kaniner & möss med det sumpiga argumentet att det är för kundernas hälsas skull.

Nä åt helvete med det! Gör slut du med, genom att skicka ett Göra Slut-mail antingen via PETA här! eller via Djurens Rätt här! Eller varför inte via båda?

Det finns en massa andra sexiga sojasåser att spendera kvällarna med istället, tex Urtekrams soja, eller Biofoods sojasås... eller varför inte Renee Volatire? Dessutom ekologiska lovers... kan det bli trevligare?

Världen brinner men är vacker ändå